Morfar glömde säga hej då, av Jessica Eklund och Hanna Ingvarsson, skildrar ett barns upplevelse av att förlora en nära anhörig. Boken är skriven i jag-form utifrån det lilla barnets perspektiv. Tillsammans med berättaren försöker vi förstå vad det faktiskt betyder att någon har dött. Vad är det och varför kan ingen svara på var morfar är?
Språket är rakt och enkelt, men flyter på bra. Barnets funderingar och frågor är enkla: ”En kompis har sagt att man kan hamna i himlen när man är död. Undrar om det är där morfar är? Men hur kom han dit? Åkte han rymdraket? Flög han? Åkte han helikopter?”
Att morfar glömde säga hej då är smärtsamt och boken är full av saknad. Dessutom är mamma ledsen. Men boken är också full av de där små vardagsdetaljerna som gör saknaden lättare att bära, som tårtan på begravningen. Boken är också full av tröst och insikten i att det är okej att sörja på sitt sätt. Det är en fin bok att läsa tillsammans, om ett viktigt ämne.
Vilda hjältinnor är 13 berättelser om lika många starka och annorlunda kvinnor. Kanske var de hjältinnor, alla var inte helt igenom goda men de gick före, de bröt mot traditioner och de kan absolut vara en förebild.Vi möter bland annat La Catrina – de dödas skyddshelgon ifrån Mexiko, den hinduiska gudinnan Kali, den mytologiska figuren Pontianak från Sydostasien, Lilith – den allra första kvinnan enligt judisk mytologi och så Máttaráhkká – den första kvinnan enligt samisk tro.
Varje kvinna presenteras med en engagerande berättelse och efter den kommer några faktarutor om kvinnan i sig eller omkringliggande information. Berättelserna är roliga, finurliga och ibland lite läskiga. De är relativt lättlästa och spännande och avslutas ofta med någon liten twist eller kloka visdomar.
Illustrationerna är färgstarka, coola och ibland lite skrämmande. En snygg formgivningsdetalj är att varje berättelse har en sidkant som liksom är en del av det kapitlets bild. Det blir väldigt snyggt. Boken vänder sig till mellanåldern och jag tycker inte den ska läsas av yngre barn än så men däremot gärna äldre. Den passar alla som vill lära sig lite mer om några minnesvärda kvinnofigurer ur historien och jag gillade urvalet där det faktiskt var många som jag inte hört så mycket om eller, i något fall, inte kände till alls.
Det här är en humoristisk och fartfull bok om en storasyster som ångrar sin önskan om småsyskon, två trötta småbarnspappor och en kärleksfull vardag.
Shirin har alltid önskat sig syskon.
Det har hon nu fått. Två stycken.
”Ögon är bra att ha två av. Öron är bra att ha två av. Men kräkmaskiner? No fänk ju”
Tvillingar som skriker och skriker och gör så att papporna har fullt upp och när de väl ska läsa godnattsaga för henne, ja då har de somnat med tvillingarna. Shirin ångrar sig djupt och funderar på hur hon ska kunna bli av med dem.
På förskolan pratar fröken om återvinning och då får Shirin och hennes kompis en ide! De ska återvinna bebisarna.
Operation bebisåtervinning har startat.
De försöker på olika sätt: ge bort bebisarna till kompisens mamma, posta bebisarna till slottet, skicka bebisarna till faster Ellen i New York, panta dem.
Men inget fungerar och till slut är Shirin så arg att hon “vill kurragömma tvillingarna i soporna så att papporna råkar slänga dem”.
Det är då hon kommer på att hon ska låta bebisarna följa med sopbilen, hon kan åka med hennes kompisar Hassan och Bosse som kör sopbilen. Det tar dock lång tid för sopbilen att komma den här morgonen, och under tiden övar Shirin på parkour. Till hennes förvåning börjar tvillingarna skratta när Shirin ramlar och slår sig.
”Då hörs ett litet kvittrande, bubbligt skratt. Tvillingarna skrattar så de kiknar. Och då börjar Shirin också skratta. Fast det egentligen gör ganska ont”.
Tvillingarna får följa med Shirin in igen och varje gång tvillingarna skriker kan hon helt enkelt visa klipp på folk som inte kan göra parkour. Så knäppa är bebisarna, de skrattar bara när någon slår sig.
Den här boken är så rolig, både för barn och vuxna. Vi skrattar åt bildernas träffsäkerhet och åt textens olika uttryck. Den är så vardagsnära i både bilder och text vilket gör att en älskar den!
Vi skrattar såklart också åt en hel del igenkänning; hur det kan vara att ha småsyskon som tar all tid av föräldrarna. Tröttheten hos papporna. Med humor belyser man dessutom begreppet återvinning på ett sätt som många barn med småsyskon kan känna igen sig i. Boken visar också på ett kärleksfullt sätt ett hem med vardag, kaos och kärlek. Högsta betyg får den här boken, en favorit från första läsningen!
För att uppmärksamma den västgötske mångsysslaren Jan Lööfs 85-årsdag har Bonnierförlagen under våren gett ut fina utgåvor av både en sagosamling och en samling posters. Det är garanterat nostalgiskt för de av oss som läst Lööf sedan tidigare men framför allt sagosamlingen är också perfekt för att introducera nya läsare till författarskapet. Oavsett så utgör de båda böckerna en storslagen buffé som tillåter oss att ohejdat frossa Jan Lööf.
Jan Lööf En samling sagor innehåller de nio bilderboksklassikerna Bergtrollets nya hem (1977), Sagan om det röda äpplet (1974), ABC-boken (1999), Skrot-Nisse (1976), Tomten berättar (1995), Morfar är sjörövare (1966), Pelle och farbror Ottos uppfinning (2006), Pelles ficklampa (1978) och Ta fast Fabian (1997). I Jan Lööf 20 posters finns en blandning av motiv tryckta på papper av god kvalité att hänga på väggen för den som inte vill hålla boken intakt för att bläddrande kunna botanisera i Lööfs bildvärld. Många av motiven kommer från de klassiska bilderböckerna men här finns även mer populärkulturella, och då inte minst musikaliska, motiv där såväl blueslegendarer som Håkan Hellström är avbildade. Många av Lööfs bilder i såväl sago- som postersamlingen präglas av humör, som i en personlig favorit där hustomten från Noahs ark sover under diskbänken i sitt nya hem. Roligt är också hur många av bilderna rymmer populärkulturella referenser som utgör engagerande leta-i-bilden-moment.
Som barn hade jag en pixiboksversion av Pelles ficklampa och var rädd för bilderna. Nu kan jag återuppleva rädslan i stort och påkostat format och kunde inte vara gladare. För många vuxna läsare är det nog just så dessa böcker kommer att upplevas, som ett återbesök i en uppskattad bildvärld. Postersamlingen skulle jag gissa är av störst intresse för just vuxna Lööf-fans, men sagosamlingen vänder sig till såväl gamla som nya läsare och när nu Skrotnisse och hans vänner (1985) finns lättillgänglig på SVT-play har det aldrig varit lättare att ta med barnen in i Lööfs skruvade pojkboksvärldar fulla av skrot, uppfinningar och apor. Förvisso är dessa båda böcker inte helt gratis men de går ju alltid att låna på biblioteket för den som vill.
Välj väg ur dimman är ett s.k. interaktivt rysaräventyr, eller helt enkelt en spelbok eller ett soloäventyr. Med det menas att du på varje sida läser en bit av berättelsen och därefter gör du ett val som ledder dig vidare i äventyret.
I den här boken så kommer du till skolan en vanlig morgon, eller vänta, är det en vanlig morgon? Det är dimmigt sedan flera dagar tillbaka och ingen annan verkar vara på plats. Du bestämmer dig ändå för att undersöka skolan och se om du hittar någon…
Sådana här böcker är supermysiga, även om just den här faktiskt också är lite läskig. Men du är medskapare i äventyret på en långt högre nivå än vad du är när du läser en vanlig bok. Och väljer du fel väg kan du ju faktiskt bara börja om! Och väljer du rätt väg kan du börja om ändå för att se hur det hade kunnat bli om du valt annorlunda.
Det finns ändå en hel del böcker av den här typen och de hade sin storhetstid på 1980-talet men fick ett nytt uppsving under början av 2000-talet. Idag är det kanske mest gamla fantasyrävar som har koll på detta och förhoppningsvis hittar nu en ny generation till spelbokens värld. Den här boken är verkligen anpassad för lågstadieåldern (de äldre böckerna är lite svårare) och är lätt att läsa själv så snart du kommit en liten bit på väg med läsningen. Det är oftast lite text att läsa i varje avsnitt innan du gör ett nytt val så du kommer snabbt framåt även om du inte orkar läsa så långa texter.
Peter Bergtings illustrationer är ovanligt snälla (så som jag är van att se dem) men förstärker den mysrysiga mysteriekänslan fint. Det är spännande, roligt och lite kittlande att läsa den här boken och vi får hoppas på att det kommer att komma fler. Livet är ju inte bara tv-spel liksom.
