Jag tänker på det som inte syns. Men ändå finns!
Ja, sÃ¥ inleds denna intressanta och filosofiska bilderbok av Annica Hedin och Karin Cyrén. Bokens berättarjag, ett barn, tänker pÃ¥ sÃ¥dant som värmen under täcket, sitt eget namn, det som kittlar när vi hoppar, morfar – vars keps finns kvar, det starka i soppan men ocksÃ¥ fiskarna som simmar lÃ¥ngt där nere i djupet. För det finns ju onekligen en hel del som inte syns men som känns, eller saker som inte längre syns – som morfar – men som ändÃ¥ finns kvar i vÃ¥ra hjärtan och minnen, eller saker som inte syns men hörs som musik och sÃ¥ dÃ¥ alla de saker och levande väsen som finns men som just jag inte ser just nu.
Ett namn syns ju i skrift men det syns inte pÃ¥ dig vad du heter, eller om du kan stÃ¥ pÃ¥ händer, eller om du gillar fÃ¥glar. Det kan sÃ¥klart synas pÃ¥ dig om du gillar fÃ¥glar, eller, säg hÃ¥rdrock, eller du kanske har en namnkeps, men jag tror ni fattar känslan. Det är ju lite som den här ”om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det dÃ¥ nÃ¥got ljud?”
Boken har väldigt lite text på varje sida och den tål att läsas flera gånger om. Karin Cyréns illustrationer är färggranna men inte skrikiga och det är oftast en eller två färger som dominerar ett uppslag vilket ger ett behagligt intryck. Formgivningen ör fantastisk med vissa sidor som är svagt transparenta, det är som smörpapper ungefär och det gör hela läsupplevelsen ännu mer uppslukande. Vad ska finnas på nästa sida liksom!
Barn har ofta så kloka tankar och annorlunda infallsvinklar och jag ser verkligen fram emot att få diskutera just den här boken med något barn. Jag kan även tänka mig att det här kan bli en högläsningsfavorit i många hem framöver. Läs den genast!
