Elektras mamma har precis blivit nominerad till årtiondets no filter-mami på en kommande mammagala. Hon är influencer och Elektra bryr sig inte jättemycket om det längre. På mellanstadiet blev hon och den före detta bästisen Nicki osams efter att Elektra var med på bloggen i ett samarbete istället för att Nicki fick vara det. Sen dess använder hon inte mammas blogg som skryt längre utan låter det vara mammas grej.  Och visst, det är lite tröttsamt när mamma försöker få henne att använda menskoppen som hon skriver om på sin blogg, men vilka föräldrar är inte tröttsamma?
Men så dyker det upp en ny kille i klassen, Ossian. I samma veva sprider någon ett flera år gammalt inlägg från Elektras mammas blogg i klasschatten. I inlägget berättar hon om när Elektra hade panikångest. Katastrofen är ett faktum, helt enkelt. Vem är det som vill jävlas med Elektra? Kan det vara Nicki? Eller är det Ossian? Elektra och den bästa vännen Py, som går i samma klass, försöker gå till botten med det. När de är på promenad med Pys hund upptäcker de att Elektras mamma är hemma hos en okänd man – vem är han? Och framför allt: varför berättar inte mamma om att hon träffat honom? Kan det vara så att han är Elektras okända pappa? Plötsligt är det många saker som gör att det gungar under fötterna på henne.
Det känns nästan som att man läser Elektras dagbok – eller blogg? NEJ NEJ NEJ, Elektra skulle självklart aldrig blogga! SprÃ¥ket är rappt och handlingen gÃ¥r framÃ¥t snabbt. Det enda jag vill anmärka pÃ¥ är att Elektra är lite väl snäll mot sin mamma pÃ¥ slutet när hon gör upp med hennes gränslösa sharenting. Blir lite besviken (och förvÃ¥nad) över att det inte blixtrar mer frÃ¥n hennes hÃ¥ll.
Sammanfattningsvis: en extremt läsvärd och kul ungdomsbok!
Det känns så fake
Författare: Johanna Gustafsson-Ahlzén
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129748147
Antal sidor: 206
Ålder: 12-15 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget
