George och uppföljaren Rick av Alex Gino är två välskrivna och spännande böcker för mellanåldern som bör läsas av alla!
George handlar om Melissa som är tjej född i en pojkes kropp och kämpar mot mammans önskan om att hon ska börja bete sig som en pojke och samhällets – här personifierat av skolan och speciellt läraren Fröken Udell – sedvana att dela upp allt efter pojkar och flickor. Melissa vill inget annat än att spela spindeln Charlotte i den årliga skolpjäsen, men trots stödet och tillförsikten från bästisen Kelly, så tar Fröken Udell Melissas önskan som ett dåligt skämt.
Melissa kämpar mot sin rädsla för vad andra, speciellt mamman, ska tycka ifall hon berättar att hon är en tjej. Men samtidigt så är det en daglig kamp för henne att gömma sitt rätta jag, som Gino fint beskriver det i följande dialog mellan mamman och Melissa efter att Melissa har kommit ut:
”Jag vill bara inte att du ska göra det svÃ¥rare för dig än nödvändigt.”
”Att försöka vara kille är jättesvÃ¥rt.” (George, s. 164)
Det är en spännande skildring där vi får följa hur Melissa brottas med sig själv och de flestas fördomar, men där hon även har turen att ha flera som står på hennes sida så fort hon berättar – dit hör bästisen Kelly, storebrorsan, och rektorn på skolan.
Min enda kritik är att boken slutar lite väl abrupt och det inte känns som den dramatiska kurvan helt fullföljs. Detta avhjälps som tur är med att uppföljaren Rick tar vid två år senare och därmed fyller i en del av de frågor som George glömde besvara.
”Pappa säger att jag kanske blommar sent.”
”Kanske. Eller sÃ¥ blommar du kanske nu fast du bara är en annan sorts blomma än vad han förväntade sig.” (Rick, s. 136)
I Rick får vi följa Rick som i George gick i samma klass som Melissa och som, under dåligt inflytande av bästisen Jeff, var en av de som betedde sig sämst mot henne. Nu har de börjat i motsvarigheten till högstadiet och Rick och Jeff har inga gemensamma klasser. Rick hamnar i stället i samma hemklass som Melissa och inspireras av henne och flera andra på skolan att gå till mötena i klubben Regnbågen. Han är nämligen själv osäker på sin sexualitet, om han har någon eller om han kanske är asexuell eller aromantisk. Dessa Regnbågsmöten, hans egna funderingar och den fördjupade vänskapen med hans farfar, får Rick att börja tänka om och stå upp för sina värderingar och mot den homofobi och de mobbningstendenser som hans tidigare bästis visar prov på.
Rick är verkligen huvudperson i boken, och det är hans känslor, tankar och aktiviteter som vi följer, frÃ¥n hur det kan kännas att börja i en ny skola som minstingar pÃ¥ nytt, via att stÃ¥ upp för sig själv, till att vÃ¥ga visa vem man är framför hela skolan dÃ¥ boken, i likhet med George, avslutas med ett stort evenemang, dock en kabaré den här gÃ¥ngen mot den tidigare skolpjäsen. Samtidigt har Melissa en rätt stor roll även i Rick och det är intressant att fÃ¥ följa hennes utveckling efter George’s nÃ¥got abrupta slut och se hur hon levt upp nu när hon fÃ¥r vara sig själv.
Båda böckerna rekommenderas starkt för både ungdomar och vuxna som önskar lära sig mer om HBTQIA+ frågor genom att följa de två protagonisterna, Melissa och Rick, genom deras väl skildrade utveckling. Men böckerna är även intressanta i sin egenskap av berättelser och ger också en fin inblick i den amerikanska skolans verklighet.
Till sist är det intressant att lägga till att då författaren själv är genderqueer är skildringarna gjorda med en takt och finess där tillstånd oftast inte förklaras utan bara är.
George
Författare: Alex Gino
Förlag: Lilla Piratförlaget (2016)
ISBN: 9789187707391
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Rick
Författare: Alex Gino
Förlag: Lilla Piratförlaget (2020)
ISBN: 9789178131495
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Den känsliga igelkotten handlar om att ryckas med i strömmen av andras Ã¥sikter utan att riktigt hinna tänka eller känna efter vad en själv vill. En igelkott har spanat in ett stort björnbär – världens största! – och en solig torsdag är det äntligen dags att smaka. DÃ¥ kommer en krÃ¥ka – inte kan väl igelkotten äta upp björnbäret utan att fota sig själv med det! Igelkotten beger sig hemÃ¥t med björnbäret för att hämta sin fotoapparat men pÃ¥ vägen möter hon andra djur som har synpunkter pÃ¥ hur och vad hon gör.
Visst är det lätt att ryckas med ibland, att tänka att andras åsikter säkert är väl genomtänkta och det bästa för situationen. Men tänk om de andra bara bara tänker det första som dyker upp i tankarna eller om de bara tänker på sig själva? I ett samhälle där vi ständigt matas med ny information kan det vara svårt att sortera intryck och hinna tänka själv. Det finns liksom inte tid för reflektion, något igelkotten säkert brukar ägna sig åt i efterhand, när allt är lugnt och tyst runtomkring. Jag uppskattar att få läsa om en känslig karaktär och hur hon tar sig an problemen. I och med ämnet tror jag den kan uppskattas av blandade åldrar, både de som är högkänsliga och de som kanske inte har svårt att sortera intryck, men som ändå känner att det blir för mycket ibland.
