En dag i matsalen upptäcker Valle tonåringrna. Det börjar plötsligt mullra när de väller in i flock. Nästan som vuxna men inte på riktigt, långa ben och armar och i ett moln av svett och parfym och med ett språk fyllt av svordomar.
Valle blir skraj men hans kompis Ozzy förklarar att de är tonåringar och pekar på sin egen brorsa som nyligen blivit en dylik. Vilken tur att Valles syrra Iris inte är där än! Eller? Valle inser förtvivlat att Iris ju är tolv och snart kommer att bli en av de där och samtidigt blir Ozzy sur och konstig så livet böir ännu jobbigare.
Ellen Greider skriver att hon jobbat som vikarie i skolan och där blivit inspirerad till boken. Jag jobbar ju som lärare och kan intyga att tonåringar onekligen är fascinerande för lågstadiebarnen och att de definitivt inte tänker på att hålla sitt språkbruk i schack när de yngre är närvarande. De kan också omedvetet lära ut en hel del tokigheter men lika gärna vara gulliga och hjälpsamma.
Boken är humoristisk, verklighetsnära och lättläst med ganska korta meningar. Illustrationerna i boken är helt galet härliga med förvuxna tonåringar som inte har koll på sina långa gängliga kroppsdelar och får knö in sig på alldeles för små ytor eller ter sig skrämmande där de tornar upp sig mot de yngre. Ett tema i boken är förändring på olika sätt och det är aldrig lätt att förhålla sig till förändring och det kan vara extra svårt som barn. Valle omges av en hel del förändring men klarar till sist av att förlika sig med allt och inser också att all förändring inte är av ondo.
Vi älskade Min mamma är snabbare än din! med text av Emma Virke och illustrationer av Joanna Hellgren och förstår verkligen varför den nominerades till Augustpriset 2021.
Stallberättelser från Jorvik är ännu en novellsamling i serien Star Stable om ödesryttarna Lisa, Linda, Alex och Anne, och inte minst deras hästar och andra hästar!
Sanna Norlin debuterade våren 2021 med Den första stölden, första delen i serien Mästertjuvarna. Ett drygt halvår senare kom Det falska slottet, andra delen i serien, där vi får fortsätta att följa hederstjuvarna Vega och Dante när de ger sig in på ännu ett Robin Hood-uppdrag för att hjälpa en av samhällets svagare personer.
Jönssons lekfulla illustrationer gör verserna spännande och väcker nyfikenhet. Texten i sig är något åldrad så jag tycker boken gjorde sig bäst när jag sjöng, men då behövde jag lägga till repetitionen av den sista orden i varje rad, ni vet ”trippar fram på tårna, fram på tårna”. Jag gillar lekfullheten i alla tipp tapp och att bilden och texten inte alltid säger samma sak.