Stort grattis till Pija Lindenbaum som tilldelats det svenska bilderbokspriset Snöbollen 2022 för ”Vitvivan och Gullsippan”! Här kan du läsa motiveringen och mer om priset.

”Det finns fyra hus. I huset med röda fönsterluckor går Vitvivan. Gullsippan går i det med gröna. Mitt emellan äter vi mat och gör allt annat. Där borta i trädet bor Schäfen. Det är nästan som förskolan men man blir inte hämtad. Allting är roligt här. Schäfen är den långa så klart. Det är väldigt många barn. Kanske tusen. Vi får springa lite hur som helst. Men inte utanför stecket.”
Med den här texten inleds berättelsen och redan där börjar ett obehag växa i mig. Vart ska berättelsen ta vägen? Den fortsätter att slingra sig som en maktgalen individs tankar gör för att få det hen vill ha. Bokens berättare tillhör Vitvivorna och är en av dem som har det bra, som får mycket sylt till gröten, som får dansa och segla i barnsegelbåt. I korta meningar förklaras vad de andra – Gullsipporna – gör och bilderna visar ännu mer av orättvisorna de utsätts för. När Vitvivorna gör roligheter måste Gullsipporna nämligen skala potatis och putsa skor.
”Vitvivan och gullsippan” är en bok om orättvisor. Berättare verkar kunna se det trots att hen hör till dem som har det bra. En viktig bok som kan föra in läsaren på samtal om hur olika utgångslägen människor i världen har. Boken är obehaglig men det är förmodligen för att det finns så mycket obehaglig sanning i den. Den här boken berörde mig och kommer förmodligen stanna kvar hos mig eftersom den väcker så många frågor – hur hamnade barnen där? Varför är de där och vad har Schäfen för plan?
Lindenbaum fångar som vanligt det ämne hon tar sig an riktigt bra och har nära till barnens perspektiv i sitt arbete. En riktigt läsvärd bok som säkert talar olika till barn och vuxna läsare. Jag har inte läst den med något barn men tror den kan passa från 4-5-år och en bit uppåt i åldrarna eftersom det finns ett stort djup i den. Den passar riktigt bra för samtal.
I Tigern kommer att äta upp mig! ska Vilmer sova men när pappa ska natta honom så börjar Vilmer tänka på tigrar.
Boken är härligt illustrerad och med ett medryckande och enkelt språk. Författaren har även valt ett oväntat slut som är en fin avrundning på en rolig historia som kan skapa igenkänning hos barn och föräldrar med fantasi som kickar igång i samband med läggdags. Jag kan varmt rekommendera den här boken till barn från tre år. 


En hemlig syster av Ida Ömalm Ronvall utgår från en spännande premiss: vad skulle hända om en som tonåring får reda på att en har ett halvsyskon och sen dessutom att ens föräldrar har ljugit för en hela ens liv?
Berättelsen varvar Fannys perspektiv med Isaks. Vi får följa Fannys liv i Stockholm och hur det kan kännas att nyligen ha flyttat hemifrån och inte riktigt veta vad en ska göra. Och när Isak och Fanny träffas får vi hennes perspektiv på varför hon reagerar som hon gör. Det är smart, för genom dessa två perspektiv kan författaren visa på att hur en upplever saker inte alltid stämmer. Att det ofta finns andra underliggande saker som spelar in.
Med tanke på att kommande månad brukar kallas vabruari måste det var den månad då flest är sjuka och vabbar. Nu verkar det snarare som att månaden pågått i närmre två år och då behövs lite uppmuntran genom bra läsning. För några år sedan skapade Sara Bergmark Elfgren och Maria Fröhlich en bok som passar perfekt när näsor börjar rinna och pannor kännas varma. En bok om frustrationen över att inte kunna göra det en så gärna vill bara för att en är sjuk – låter det bekant?