Jag har nyligen läst en sagobok. Små sagor för små personer. Stora sagor för stora personer. Eller stora små sagor för stora och små personer. Ja!
En bok med lila omslag innehÃ¥llandes ett myller av sagor, som skrivits av Bue Nordström, utifrÃ¥n grafiska bilder gjorda av Helena Bergenrud. I Dricka mycket vatten – sagor för nära kvällar kan du läsa om bröderna som sÃ¥g pÃ¥ stjärnorna, getpojken, fÃ¥gelungen, isprinsessan och ängeln med för stora vingar, bland mÃ¥nga andra sagor.
De grafiska bilderna är ganska stilistiska, vilket kanske till en början kan kännas lite stelt och kallt och kanske inte passande för små barn. Men sen tänkte jag en gång till. Barn är ju inte helt formade ännu, de är öppna sinnen mottagliga för det mesta och vem har sagt att barn inte kan uppskatta grafiska, svartvita stilistiska bilder? Bilder kanske inte alls måste innehålla starka färger och vara enkla att förstå för att barn ska tycka att de är spännande. Det kanske tvärtom är det som är spännande, att det just inte är det man är van vid.
Ja, det vill jag tro.
Eftersom jag själv studerar till bildlärare pÃ¥ Konstfack vill jag gärna tro att jag är öppen för det mesta inom bildkonsten, när det gäller barn. Barn ska inte behöva frÃ¥ga pÃ¥ bildlektionen om deras verk är ”fint”, eller ”fult”. Jag kommer att arbeta sÃ¥ lÃ¥ngt det är möjligt för att försöka fÃ¥ dem att förstÃ¥ att inget de gör är fult eller fint. Vi ska tillsammans arbeta för att fÃ¥ fram nÃ¥got som är spännande och intressant, snarare än ”fint”, med allt man tolkar in i det ordet.
I boken Färgkludd eller näckrosor? Barnboksbilden och konsten, skriver man om hur man har sett på barnens bilder genom åren. Hur barnboksbilder ofta följer mönster och vad som händer när man väljer att gå utanför det vanliga, det rumsrena om man vill kalla det så. Blir det automatiskt vuxenböcker om bilderna inte är det vi normalt kallar för barnboksbilder?
Ulla Rhedin har skrivit ett intressant stycke i den boken, där hon diskuterar vad en bilderbok egentligen är och för vem den är tänkt. Blir böcker till exempel mindre intressanta, och kanske också mindre intellektuellt stimulerande, för vuxna om de innehåller bilder? Ibland kanske bilder inte behöver stöttas upp av text, men gör det boken automatiskt till en barnbok då?
Kan barnbilder vara abstrakta?
Många frågeställningar, superintressant att diskutera, tycker jag. Vad tycker du?
uppslag ur Dricka mycket vatten – sagor för nära kvällar
Dricka mycket vatten – sagor för nära kvällar
Text: Bue Nordström
Bild: Helena Bergenrud
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 72
ISBN: 978 91 89680 80 7
Köp: Jämför priser
Färgkludd eller näckrosor? Barnboksbilden och konsten
Författare: Diverse, bland andra Ulla Rhedin
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 88
ISBN: 978 91 7355 124 3
Köp: Jämför priser
Den här vackra boken hade tomten med sig hem till oss och vi har ännu inte hunnit läsa den så många gånger. Men åhhh vad vi tycker om den! Både för de vackra bilderna och för Lennart Hellsings underbara rimmade översättning.
Vad var du rädd för när du var liten? Givetvis fanns det mycket att vara rädd för, men för egen del minns jag särskilt en mardröm när jag blev jagad av en clown (för övrigt en sån där plastleksak man fyller med vatten och kastar ringar om halsen på) fram och tillbaka alldeles bredvid där min mamma satt och inte märkte någonting trots att jag skrek efter henne. Något av det otäckaste för barn måste väl vara just det, föräldrar som inte är som de borde?
TolvÃ¥riga Mona träffar en kille pÃ¥ bryggan. Han heter Mikael och är inte som alla andra – dels för att han är omänskligt söt, men ocksÃ¥ för att han verkar ha noll allmänbildning. Dessutom är han smutsig och rädd för vatten. ÄndÃ¥ känner sig Mona oförklarligt dragen till honom. Hon vill alltid vara där han är och hon vill veta allt om honom. Vem är han? Var bor han? Och varför är han sÃ¥ konstig?
