Kategori: Recensioner & boktips

Den mysknasiga minielefanten Pomelo

Jag ser verkligen fram emot Pomelo blir stor, som kommer nu i mars. Det beror på att jag har läst Pomelo den lilla elefanten från 2003. Åh, den är så mysknasigt charmpackad att jag blir alldeles lycklig! Jag skulle kunna ge den här boken i present till vissa av mina vuxna vänner med rätt sorts humor. Jag tror förstås att barn kan uppskatta den också, men Ava (snart 2½) känns för liten för den.

Och bilderna! Det är Benjamin Chaud som gjort dem och precis som i böckerna om Lalo, Binta och Babo har han gjort ett underbart jobb.

Boken är ganska lång och indelad i tre delar: I Vilken snabel! får vi se alla bekymmer och nöjen som kommer av att Pomelos snabel är så lång. I Pomelo är rädd fruktar Pomelo både det ena och det andra. I Roliga dagar blir det glatt igen och vi får veta mer om vad en pytteliten trädgårdselefant pysslar med om dagarna.

Berättandet följer inte det klassiska bilderboksupplägget. Vi får en rad scener i följd, men de slutar tvärt utan något som helst tillrättaläggande. I Pomelo är rädd är Pomelo rädd, punkt. Vi får inte något tröstande slut om att han trots allt är trygg under sin maskros, eller något sånt. Det känns ovant, men samtidigt befriande. Alla barnboksslut måste väl inte vara så tillrättalagda?

Pomelos långa snabel är till både besvär och glädje.
Ibland blir Pomelo rädd och grubblande. (Men fattas det inte ett ord på det här uppslaget?)
Baksidan

Jag brukar nöja mig med att visa böckers framsidor, men när det gäller denna måste jag visa baksidan också. Jag gillar att den lyckas vara både helt intetsägande och väldigt intresseväckande på ett ovanligt sätt.

Pomelo den lilla elefanten
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren 2003
Antal sidor: 96
ISBN: 978-91-29-65935-1
Köp: jämför priser

Inte klia, Adam!

En alldeles kliande, nej förlåt – rykande färsk bok från Vivlio förlag är boken Inte klia, Adam! Den är lite speciell på så sätt att den är tvåspråkig och finns på svenska i kombination med bosniska/polska/somaliska/spanska. Mitt exemplar var på svenska och polska, polska är ett språk jag inte alls känner till. Texten på svenska och polska står parallellt på varje sida.

Boken handlar om Adam och hans pappa som oväntat får stanna hemma från förskolan och jobbet när det dyker upp röda prickar på Adams mage; han har fått vattkoppor! Till att börja med finns där fem kliande prickar, men de blir snabbt fler och de kliar! Adams pappa uppmanar honom att inte klia på kopporna, och efter en stund somnar Adam och klådan vilar också en stund. När Adam vaknar igen är han alldeles full med prickar. Hela tiden tjatar pappa om att han inte får klia, men alla som har haft vattkoppor vet ju hur svårt det är att låta bli. Adam kliar och kliar och till slut vrålar pappa ”Inte klia, sa jag!” Adam blir jätteledsen när pappa skriker åt honom och då inser pappan att han varit dum och ber om ursäkt. För att lindra klådan får Adam ta ett bad, men när han torkar sig börjar prickarna klia igen. När Adam och pappan sitter och läser förstår man hur många gånger pappan har tjatat om att Adam inte ska klia, för deras papegoja har vid det här laget lärt sig att säga ”Inte klia, Adam!” Det är verkligen jättejobbigt att ha vattkoppor och Adam blir mer ledsen, men dagarna går och rätt som det är vaknar Adam en morgon och gissa vad som hänt? Prickarna är borta! Hurra! Men…titta på pappa…vad är det han har på magen??

En söt berättelse med charmiga illustrationer som berättar något som de allra flesta barn känner igen, nämligen hur det är att ha vattkoppor. Som kvinna och mamma blir jag lite extra glad när jag ser att det är Adams pappa som är hemma och vabbar!
När det gäller tvåspråkigheten i boken har jag inte så mycket att säga om det då jag inte kan polska, men det hade varit roligt om det följt med en cd-skiva så man hade kunnat lyssna på berättelsen på båda språken, kanske något för förlaget att tänka på?

Inte klia, Adam!
Författare: Annelie Drewsen
Illustratör: Markku Huovila
Förlag: Vivlio förlag
Antal sidor: 24
ISBN: 9789197568159

Stor-Emma

Jag kan redan nu säga att Stor-Emma kommer att finnas med på listan över de bästa böcker jag läst 2011. Här finns en riktigt bra berättelse och härliga illustrationer.

Stor-Emma handlar om Emma som följer med sina föräldrar på bjudning hos en annan familj. De har också ett barn, en annan Emma som kallas för Stor-Emma. Emma imponeras av alla fina saker som Stor-Emma har i sitt rum, men ganska snart börjar Stor-Emma att köra med Emma. Hon håller för dörren, skräms och härmas. Emma flyr till toaletten samt till pappas famn, men hon slipper inte loss från Stor-Emmas snorkiga översittarattityd. Emma lyckas till slut lirka upp Stor-Emmas acceptans och gillande via smicker och ett gemensamt intresse.

Lisen Adbåge (som är tvillingsyster till Emma Adbåge som också illustrerar barnböcker) har skapat riktigt charmerande och fulsnygga karaktärer. Lisen Adbåge känner vi även igen från böckerna om Händiga Hanna och Kurt & Kio.

Stor-Emma är väldigt bra ut diskussionssynpunkt. På ett naturligt sätt kan jag och dottern börja prata om småkniviga problem som vad man ska göra när någon retas eller härmas. De flesta barn (och vuxna!) kan nog känna igen sig i att vara i ett sällskap där man inte trivs.

Boken är också intressant eftersom den skildrar två endabarn som är vana vid att få som de vill. Den visar även upp den osäkerhet som kan uppstå när det enda barnet i familjen följer med på besök till en annan familj med barn. Emma och Stor-Emma har dock två helt olika sätt att hantera osäkerheten på.

Stor-Emma
Författare & illustratör: Lisen Adbåge
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127129580
Köp: jämför priser

Mitt liv som monster

I uppföljaren till Mitt liv som apa får vi återigen träffa flickan Alma. I slutet av den boken försökte hon lösa sitt problem; att hon blivit en apa genom att kliva på en A-brunn genom att kliva på en M-brunn. M som i människa – eller?! När hon vaknar dagen efter känner hon efter på sin arm och den är len som en människas, vilken lycka! Dock har hon en hemsk huvudvärk som bara blir värre när hon kommer ner till frukosten och upptäcker att det inte finns några flingor att äta. Hon blir så pass arg att hon slänger en gröttallrik i väggen varpå mamman säger att hon beter sig som ett riktigt litet monster. Då händer det…

Almas byxor spricker, hennes arm blir lurvig och blå – hon har förvandlats till ett monster!!! När ilskan rinner av blir hon dock gamla vanliga Alma igen, och om hon bara håller sig lugn ska det nog gå bra att gå till skolan igen. Skolkompisarna blir förvånade över att hon inte är en apa längre, men vissa fortsätter retas och en flicka som heter Nelly kastar till och med en sten på Alma. Ni kan ju själva gissa vad som händer då när Alma blir arg? Hon blir ett blått monster och Nelly blir så rädd att hon kissar på sig!

För att hitta hjälp söker Almas pappa på internet och det verkar som han hittat hjälp: ”Monster-psykologen Pia Blom: Alla kan få hjälp!” Alma får träffa psykologen men kan hon verkligen bli botad? Efter att ha pratat med Alma och förhört sig om när förvandlingen inträffar säger Pia Blom att det faktiskt är viktigt att visa att man är arg, och då tänker Alma att det ju är bra att hon blir ett monster! Man kan till och med ha väldigt bra nytta av det visar det sig sen i boken…

Jag gillade den här boken mer än ”Mitt liv som apa”, den var lite tokrolig men tog också upp flera viktiga frågor och funderingar som t.ex. att det är viktigt att visa känslor. Själv blir jag inget blått monster när jag blir arg, men det hörs och syns ändå! ;-)

Mitt liv som monster
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 44
ISBN: 9789185877942
Köp: jämför priser

 

Mörk realism, saga och äventyr

En sextonårig flicka har slängt sin mobil över kanten till ett stup och bestämt sig för att själv hoppa efter, övertygad om att hon är ett onödigt misstag. Det svarta kaoset bor i henne och det svarta molnet återkommer gång på gång. Men det finns en motkraft som återkallar, får henne att stanna upp: rösten och den ständiga närvaron av en liten envis skyddsängel ger ny mening och tänder livsgnistan på nytt.

Brevet om det avslutade livet är redan sänt, mobiltelefonen är kastad och beslutet är fattat. Elsa står på kanten till stupet, några stenar rasar. En liten jävla skitunges röst sabbar allting – hon kan inte hoppa när han ser på.

Sigge smög på henne, men han blev rädd och ropade till. Efter det lämnar han henne inte i fred, tänker inte låta henne försöka igen. Nu gäller det att till varje pris hindra avskedsbrevet från att nå fram till hennes ständigt svikande mamma.

Elsas och Sigges växelvisa berättelse för handlingen framåt, berättelserna bär varandra, lyfter varandra – precis som huvudpersonerna, även om det är Sigge som bär den största bördan. Sigge för en ständig kamp för att hålla det svarta molnet borta från Elsa. HAN smiter efter henne ombord på tåget till Stockholm, utan tanke på pengar eller pappa, tänker se till att hon kommer fram och når sina närmaste livsmål. HON inser att hon inte kommer att bli av med honom, men känner ansvar för att han kommer i trygga händer och tar det ansvaret.

Trots att mötet dem emellan är en ren tillfällighet ter förhållandet sig som en syskonrelation; de följs åt på en resa där målen formuleras efter vägen.

På äventyrliga vägar genomkorsar de vuxenvärldens problem. Med hjälp av fantasi, tur, envishet, livsvilja, godhet och list övervinner de tillsammans både ekonomiska och praktiska svårigheter.

Berättelsen är en saga och ett äventyr i klassisk stil; två barn som ger sig ut på en resa, de håller ihop, möter hinder och råkar ut för svårigheter, mötena efter vägen är oftast goda, de söker något och har mål, de två når sina olika mål och finner vad de söker. Trygga familjerelationer och gränslös vänskap.

Berättelsen slutar lyckligt, men den mörka realismen är ständigt närvarande på ett sätt som inte hör till den traditionella sagan. Att en ung människa skulle vilja avsluta sitt liv var förr otänkbart – fick inte tänkas än mindre nämnas; livet sågs som en gåva av Gud och fick inte slösas bort. Skyddsängeln Sigge har en gudomlig uppgift: att förhindra Elsas mörka tankar och hennes möjligheter att avsluta sitt eget liv genom sin blotta närvaro.

Berättelsens mörka inledning upprör mig, den är svår att acceptera – lika svår som tanken att en ung människa tycker sig leva i onödan. Men utan denna mörka och närvarande realism skulle inte sagan och äventyret fylla särskilt stor funktion – de skulle bli onödiga.

Titel: Hej och tack för ingenting

Författare: Måns Gahrton

Förlag: Berghs Förlag 2010

Antal sidor: 134

Rekommenderad: från 13 år

ISBN: 9789150218633

Jämför priser: