Recensioner & boktips – Sida 308

Flickan vid glastornet

Det här kunde ha varit en riktigt bra bok, om huvudkaraktären hade känts trovärdig vilket hon tyvärr inte gör. Asrin ska föreställa en flicka som byter skola och börjar i åk 6 på Franska skolan i Stockholm. När boken börjar är hon 12 år gammal (men hon fyller 13 under tiden handlingen pågår). Det jag hakar upp mig på är att Asrin verkar äldre än så, visst kan 12-åringar vara mogna till sättet – men brukar 12-åringar verkligen dejta (gå på bio och café på tu man hand) med killar? Och säger en 12-13-årig pojke verkligen ”Tack raring!” till en äldre man som serverar saft? Det kanske är fånigt av mig att låta detta förstöra handlingen men för mig är det precis det det gör. Jag retar mig också på att Asrins farmor hela tiden kallar henne för ”kompis”. Men, som sagt, bortser man från det jag irriterar mig på är det en bok med ganska annorlunda och spännande handling.

I korthet handlar boken om Asrin och hennes två kompisar Max och Lima. De går alla tre på Franska skolan och är medlemmar i en ganska hemlig matematikklubb som har sina träffar i ett hus ute på Djurgården i Stockholm. Det finns flera viktiga personer i boken också, bland annat Asrins farmor Sonia och hennes vän Sören. Sörens bror, professor Styregaard, är den som håller i matteklubbens träffar och där berättar han en legend om speglar som gör att man kan ta sig mellan olika parallella världar, väktare som vaktar dessa speglar och personer från grekisk mytologi vävs in.

Det börjar som en saga, men plötsligt råkar Asrin och hennes vänner ut för fler och fler mystiska saker som gör att de börjar tänka att det kanske inte bara är en saga. En kväll efter matteklubben råkar Asrin höra sin farmor prata med några andra och hör dem säga något i stil med ”…inte ens om vi kan få tillbaka Frank och Stella?” Frank och Stella är Asrins föräldrar, som antas vara döda.

Kommer ni ihåg leken man brukade leka på kalas/partyn när man var liten, Svarta Madam? Själv såg jag då aldrig någonting i spegeln (de gånger jag vågade titta), men för Asrin blir det väldigt väldigt otäckt när hon på en klasskompis fest kallar på Svarta Madam framför en spegel…

Det är en helt ok bok som dock kunde ha vunnit på att vara mer genomarbetad när det gäller huvudpersonen. Men, jag blir i alla fall sugen på att läsa nästa del i trilogin om Speglarnas hemlighet vilket är ett gott tecken. Det är författarens debut, och enligt författarporträttet på B Wahlströms sajt är boken enligt henne en ”scisaga”. Inspirationen kommer från det svenska sagoarvet, klassiska brittiska äventyrsförfattare och från vetenskap.

Flickan vid glastornet
Författare: Erika Vallin
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 240
ISBN: 9789132160516
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Findus flyttar ut

Böckerna om Pettson har blivit ganska många vid det här laget, och det var ett tag sen den senaste kom (det var 11 år sedan). Den här nya efterlängtade boken skrevs ursprungligen för teater redan 1990 av Sven Nordqvist. Den dramatiserades av Stefan Moberg och sen gjordes boken i sin tur utifrån teatermanuskriptet (fakta som finns att läsa i Findus flyttar ut).

Skulle du vilja vakna kl. 4 varje morgon av att någon hoppar i din säng? Inte jag! Och gubben Pettson har definitivt tröttnat på att katten Findus väcker honom på det här sättet. Hur mycket Findus än lovar och lovar att han ska låta bli så hinner han glömma bort det till nästa morgon. Pettson säger att antingen får Findus sluta hoppa eller så får de flytta hans säng från Pettsons sovrum. Men var ska han bo? Pettson kommer på att det gamla utedasset i backen skulle kunna bli ett fint hus till Findus, men Findus blir orolig att han ska ramla ner i hålet rätt ner i bajstunnan! Pettson som är en händig man fixar såklart detta och flyttar dasset till trädgården så det står i närheten av huset.

Findus trivs alldeles fantastiskt bra i sitt hus, han hoppar och hoppar och hoppar i sin säng. Och städar lite också. När kvällen kommer vill han inte ens äta sin kvällsmat inne i huset med Pettson, han tar sin gröttallrik och knatar iväg till sitt eget hus. Pettson tycker att det är väldigt tyst i huset.

Dagen därpå mer eller mindre tvingar Findus Pettson att steka plättar, för han ska minsann ha inflyttningsfest för en god vän. Men vem gästen är vägrar han tala om, det får Pettson veta senare (och självklart är det Pettson själv). De tapetserar och grejar i huset och allt är frid och fröjd. Men…när kvällen kommer verkar Findus inte särskilt glad åt att gå ut till sitt hus, han vill att Pettson följer med. Är katten mörkrädd månntro? Han kan inte somna där i sitt lilla hus och går in till Pettson och berättar att han tyckte att han hört räven. Han vill sova hos Pettson för man kan ju inte sova med en räv utanför dörren. Vad tror ni händer morgonen därpå kl. 4?

Ja, om Findus verkligen har flyttat hemifrån på riktigt får ni veta om ni läser boken. Och glöm inte att leta efter alla mucklor i denna mysiga och roliga saga!

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Sven Nordqvists illustrationer. Det där att varje gång man tittar på en bild så hittar man någonting nytt som man inte la märke till förra gången man läste boken. En annan bok som är helt fantastisk på det viset är Nordqvists bok Var är min syster, en lite flummig men ändå fin bok vad gäller handlingen, men den stora behållningen är illustrationerna. Bläddra lite i den här.

Findus flyttar ut
Författare & illustratör: Sven Nordqvist
Förlag: Opal bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789172995543
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tisdagspiraterna

I april recenserade Barnboksprats Malin boken Tisdagskossan som handlade om Vera som tog med sig sin kossa till dagis när det var (som det heter på förskolan där min dotter går) leksaksdag. Nu har jag läst uppföljaren som heter Tisdagspiraterna, och det är åter dags för Vera att tänka ut vad hon ska ta med sig för något. Hon bestämmer sig för piraterna, men precis som kossan i Tisdagskossan vill de inte alls följa med Vera. De vill hellre stanna hemma och leta efter skatter. De låter sig dock övertalas när Vera lovar att de ska ha skattjakt på dagis.

På dagis börjar de med att äta frukost, och redan där börjar piraterna med hyss som gör att förskolläraren ser lite lätt panikslagen ut. Illustratören Bettina Johansson har lyckats bra med karaktärernas miner (den nyvakna mamman i början av boken är ett annat exempel, hon ser precis så där vansinnigt trött ut som man ofta känner sig på morgnarna). Efter frukosten ska man tvätta av sig, men det tänker inte piraterna göra. Här får man en förklaring till varför pirater har ögonlapp; det är för att de alltid får tvål i ögonen som svider när de måste tvätta sig – det hade du aldrig kunnat gissa va?

Under sagostunden fortsätter piraterna med hyss, istället för att snällt lyssna flänger de omkring och gör armfjärtar men så läser fröken om en guldskatt. Då först sitter piraterna stilla och lyssnar. Efter sagan är det dags för utelek, och här övergår berättelsen från vardagens förskola till fantasins värld ute på gården. Där blir klätterställningen till ett skepp, fröknarna blir bläckfiskar och sandlådan en sandstrand med en nergrävd skatt. Men var tar piraterna vägen sen? Vera kan inte hitta dem någonstans…

En färgglad och rolig bok som säkert kan kännas spännande för de mindre barnen. Man undrar ju för varje uppslag i boken vad piraterna kommer att hitta på för rackartyg härnäst. Barnen kan också känna igen sig i vad som händer under dagen på förskolan, skratta åt de tokiga piraterna som ställer till det och fundera på vad Vera kommer att ta med sig till förskolan nästa tisdag?

Tisdagspiraterna
Författare: Daniel Edfeldt
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132161278
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Svart hund

Vi har tidigare recenserat Djangon av barnboksskaparen Levi Pinfold. Nu har Karneval förlag även släppt hans bok Svart hund. Precis som i Djangon är bilderna helt fantastiska i sin detaljrikedom och tar med oss på ett spännande äventyr.

Familjen Hoppet upptäcker plötsligt en morgon en stor svart hund utanför köksfönstret. Pappa, mamma, storasyster och storebror blir rädda och drar för gardinerna och barrikaderar sig bakom möbler och kuddar. Men den yngsta familjemedlemmen, Lilla Hoppet, bestämmer sig istället för att göra något åt saken och beger sig ut till den jättelika hunden. Genom mod och list lyckas hon få hunden att göra som hon vill och till slut lyckas hon till och med få hunden att krympa!

Det är en bok att vandra in i och leva med i. Bilderna ger en känsla av svunnen tid, men även magi. De är lite murriga, välmålade, och som tidigare nämnts mycket detaljrika, precis som i Djangon. Men språket är ett annat. Svart hund uppfattar jag som en bok för något yngre barn. Det som händer i boken är surrealistiskt, men texten bygger på det konkreta snarare än det abstrakta. Det är också en text med många repliker samt upprepningar och rim, vilket gör att det blir enkelt att fånga yngre barn i läsningen.

Eftersom jag arbetar inom förskola kan jag inte heller låta bli att nämna att Svart hund är perfekt att använda för att tala om storleksförhållanden med barn. Hunden växer och krymper i storlek och hela tiden syns den i relation till omgivningen. Boken kan också väcka en hel del tankar kring rädsla och mod samt handlingskraft.

Svart hund
Författare och illustratör: Levi Pinfold
Förlag: Karneval (2012)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185703906
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hej Dino

Sarah Sheppard är tillbaka med en ny dinobok och den här gången vänder hon sig till de yngsta bokentusiasterna. Hej Dino är en pekbok i bitvänlig kartong som handlar om en liten protoceratops som beger sig ut på upptäcksfärd och stöter på ”långhalsar” och en farlig köttätare. Det är roligt att boken har lite mer handling än de vanliga pekböckerna som ofta är enformiga och upprepande.

Det är en söt och charmig bok med härliga färger och lagom mycket detaljer för barn i ett-tvåårsåldern.

Personligen har jag lite svårt för utskrivna läten som som inte går att ljuda, det stör flytet. ”Morr morr” går ju an, men ”smyg smyg” och ”dinosauriesnark” känns bara konstigt. Men å andra sidan tycker säkerligen bokens målgrupp att det är roligt med sådana uttryck och boken är ju en skön omväxling mot ”vad säger grisen? Nöff nöff” och ”Är Mollys panda under diskbänken?”

Dinosaurier är ju jättekul och det är roligt att genom den här boken kunna ta med även min yngsta dotter in i intresset redan nu.

Hej Dino
Författare & illustratör: Sarah Sheppard
Förlag: Bonnier Carlsen (augusti 2012)
Antal sidor: 18
ISBN: 9789163873041
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris