Mellan dig och dig

Det finns en musik som famlar efter en vetskap
Det finns en musik som spanar efter en väg
Det finns en musik som ekar i vinande tomrum
Det finns en musik som minns att den övergavs

Det är inte varje dag jag närmar mig en roman för ungdomar. Lite fördomsfullt undviker jag i möjligaste mån att ägna min dyrbara tid åt denna genre. Varför? Kanske har jag blivit avskräckt från tidernas begynnelse från skolans trötta bibliotek eller så har jag uppgivet avfärdat mycket i dyningen av det jag läst i nutid om allt miserabelt som en sådan bok kan innehålla. Men nu är jag fast i ungdomsromanträsket eller om allt bådar gott snarare liknar ett paradis av igenkänning, hopp och läkning. I Katarina Kieris bok Mellan dig och dig följer jag med som en åskådare men också medkännare. Efter ungefär hundra sidor kommer jag ordentligt ikapp berättelsen i mitt inre och tårarna blir som självklara små påhälsningar mellan raderna. Jag är inte ledsen. Jag är berörd. Författaren skriver så att jag känner och lär känna. Läkning kan ske även för en äldre sort som jag. Nu önskar jag att fler olika åldrar närmar sig ett sådant självklart språk som öppnar upp en vidare förståelse. Det sker så mycket i en människa i det tysta, i det outtalade och på något vis lyckas Katarina Kieri få fram huvudkaraktären Toras inre så att jag känner igen mig. Hon har tidigare skrivit om ensamhet och någon slags outsäglig saknad efter att bli sedd (t.ex. i vuxenromanen Vem vågar sommaren?). Jag upplever att hon gärna beskriver huvudpersoner som inte är särskilt aktiva i sina val. Läsaren möter väntande personligheter, inväntare av att livet ska ta med dem till det som längtar i dem.

Tora lever ensam med sin pappa som hon betraktar med en viss nedlåtenhet, vilket förändras under tidens gång. Hennes mamma har flyttat hem till en gris (läs ny kärlek) och på det hela taget är Tora outsägligt ensam, förutom då att Ivar finns. Men det skaver det där med Ivar. Att inte kunna nå fram, läsa av varandra och känna gemenskap. Vännen Jonna från förr är inte kvar i Toras närmsta krets längre och en nedstämd icke utagerande deppighet växer inom henne. Där kommer bibliotekarien Sven in som en omtänksam vind mot Toras kind. Där planterar hon sin längtan och söker minska bristen på närhet och längtan att vara sedd. Så väl beskrivet; en vilsen, men skärpt 17-årings enorma fysiska och psykiska längtan efter att bli sedd och omfamnad. Därmed belyses faran med den vuxens ansvar att inte utnyttja en ung människas törst på nästan vilken uppmärksamhet som helst. Texten med mötena med Sven är något som många kan känna igen, speciellt de som arbetar med unga. Det som försiggår i Toras inre är så basalt, men för den enskilde unikt och Katarina låter Tora vara en tämligen försiktig person, någon som väntar, avvaktar och det går på så vis väl för henne. Hennes personlighet är poetiskt analyserande (hon skriver små fantastiska diktrader) och en poesiuppläsning blir central i boken. En bok att ge till alla som vill ha eftertanke och lärdom av att vara människa, för vi är nog alla sköra i olika grader och vi har hjärtat mer eller mindre öppet efter synlighet och bekräftelse.


Mellan dig och dig

Författare: Katarina Kieri
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 234
ISBN: 9789129680751
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Megakillen – den gåtfulla deckaren

Det här är åttonde boken om Melker Jonson, aka Megakillen, hans smarta syster Molly och deras halvtama kråka Zeppelin. De bor i Småtorp, en stad där det såklart händer både det ena och andra titt som tätt men syskonen ordnar alltid upp mysterierna på endera sättet. I princip kan man säga att det är Molly som är hjärnan bakom planerna medan det är Melker som utför dem, båda två behövs för att de ska kunna lyckas.

Till allas stora glädje har en berömd deckarförfattare, Knut T. Coltman, flyttat till Småtorp och i hans böcker förekommer de mest listiga skurkar, smartare än någon skurk som Melker och Molly någonsin stött på, vilket är ganska många. Plötsligt börjar mystiska saker att hända i staden. Det börjar med ett bankrån och den som utfört rånet verkar vara en riktig mästertjuv. Kvällen därpå blir deckarförfattaren kidnappad och det allra konstigaste är att händelserna är som tagna ur hans nya bok!

Böckerna om Melker och Molly är både roliga och spännande och passar bra för lågstadieläsaren. De fungerar utmärkt både för den som vill läsa själv och för den som vill höra dem högläsas. Jag har läst de flesta av de åtta böckerna och de är precis den typen av igenkännande mysterieböcker som göder läslusten hos unga läsare. Helt enkelt slukarböcker!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Megakillen – den gåtfulla deckaren
Serie: Megakillen 8
Författare: Martin Olczak
Illustratör: Anna Sandler
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 9789129681253
Antal sidor: 88
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

De spökande prästerna

De spökande prästerna är den elfte delen i serien om monsteragent Nelly Rapp. Jag har nog läst drygt hälften av dem och nioåringen har läst allihop. Helena Ferry har tidigare recenserat Spökaffären och De vita fruarna på Lovlunda slott här på barnboksprat.

Nelly Rapp är utbildad monsteragent och hon har tidigare stött på bland annat trollkarlar, sjöodjur, zombier och snömän. I den här boken är det spöken som kommer i hennes väg, närmare bestämt spökande präster i en kyrka. Tillsammans med LENA-SLEVA, Nellys lärare från Monsterakademien, får hon klura ordentligt på hur dessa spöken ska övervinnas. Kan man egentligen resonera med dem?

Martin Widmark gör ingen besviken utan presenterar ytterligare en spännande story med hög igenkänningsfaktor. Nelly Rapp är som vanligt tuff, smart och snabbtänkt vilket jag uppskattar väldigt mycket. Jag hade glömt bort hur stor och lättläst texten var och insåg snabbt att den här boken lämpar sig förvisso som en enkel tvåkvällarsläsning för storebror men därefter ska den sättas i händerna på nybörjarläsaren lillebror. Jag vet redan att han älskar monster av alla de slag så det är hög tid för honom att få invigas i den Nelly Rappska världen.

 

 

 

 

 

 

 


De spökande prästerna
Serie: Nelly Rapp – monsteragent 11
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Christina Alvner
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
ISBN: 9789163870903
Antal sidor: 106
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Estetiskt tilltalande allkonstverk

Typsnitt kan vara töntiga, text tråkig, teckningar tafatta, tilltal teatraliskt oäkta, layout och rytm tragiskt ogenomtänkta… Titeln Ture Torsk Torsdag innehåller inga direkt upphetsande ingredienser; men som helhet är titeln lika fantastisk som boken – ett vardagsdrama som kan utspela sig när som helt och var som helst! Med rätt uppläsare tror jag mig hålla ett äkta allkonstverk i min hand.

Säkerligen är det en barnbok, men innehållet skulle lika gärna kunna serveras som lunchteater eller som projicerat bildspel med röster och svagt bakgrundsljud/musik. Det litterära verk jag har avnjutit ligger nära så väl allålders- som allkonstverk. Läs även Malin Molinders recensioner av några andra böcker av samme författare här på Barnboksprat.

Efter första uppslaget, som är täckt av gröna T:n i olika typsnitt, inleds intrigen med en dialog mellan Ture Torsk och en medlevande osynlig berättare. Dagen med stort T är Torsdag. Redan tidigt förstår läsare och lyssnare att berättelsen har flera huvudpersoner, det är nämligen en äkta kärlekshistoria. De huvudsaliga ingredienserna är nu presenterade. (Det ska påpekas att Ture är en mycket blyg och försynt torsk som trots att han lever sitt liv under ytan definitivt inte har med den undre världen att göra, som man som vuxen kan förledas att tro.)

Jag vill vidare beskriva miljön där nere i havet: det är grönt; alggrönt, tånggrönt, sjögräsgrönt och lite dygrönt – bokens uppslag går alla i nyanser av grönt, förutom ett inslag av ilsket rött, men berättelsen slutar – eller fortsätter – i undervattniskt grönt rosskimrande sken. Där på bottnen finns givetvis undervattensväxter av alla de slag och grönhet: liljor, tång, sjögräs och många fler – men vackrast och mest sensuella är nog de jugendinspirerade slingornamenten och ljusreflexmönstren som liknar solljusblommor. Och så finns det luftbubblor – så klart.

Och så alla de integrerade t-typsnitten som smälter in i miljöbilderna och ger ett fantastiskt liv åt undervattenslayouten! Vidare är det inte bara i den konstnärliga sidlayouten som typsnittet har en roll utan även i textberättelsen, olika stilar gör att man som läsare får hjälp att nyansera sin läsning på ett underfundigt sätt.

 

De tre torskkaraktärernas (?) minspel är mycket talande i all sin tysthet och torskkropparna uttrycker det de rimligen kan. Handlingen är ett triangeldrama där huvudrollerna innehas av Ture, Tea och Tobias; Tobias är Tures rival och bägge åtrår de den sköna Tea. Tobias är en tuff och självsäker torsk, Ture är blyg, osäker och romantisk. Den medlevande berättarens roll är att föra handlingen framåt genom uppmuntrande dialog – att pusha den blyga torsken att närma sig sin stora kärlek. Men så händer det sig det att Ture tuggar i sig en taggig tångräka och tuppar av. Tea räddar hans liv och får upp ögonen för den tystlåtne torsken, Tobias blir topp tunnor rasande och troppar av…

Tyckte ni att det blev många T – tja, i den här berättelsen börjar alla bärande ord på T.

Dessutom är det Tjocka Tumvänliga sidor som Tål att Ta i.

Ett klassiskt tidlöst drama för alla åldrar!

Titel: Ture Torsk Torsdag
Författare: Erik Magntorn

Illustrationer och grafisk form: Staffan Gnosspelius
Förlag: Lindskog Förlag (2012)
ISBN 9789185311378
Antal sidor: 16
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Jag lockades av både titel och omslagsbild när jag valde att läsa denna bok för jag visste inget om handlingen. Det enda som står på omslagets baksida är detta: EN ÖDSLIG Ö. ETT ÖVERGIVET BARNHEM. OCH EN SAMLING MÄRKLIGA FOTOGRAFIER…

Bokens första mening inleder med: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

40 sidor in i boken pratar jag högt för mig själv. ”Gud, så bra det är” säger jag sådär belåtet förtjust. Två tredjedelar in i boken infinner sig en kuslig känsla som gör att jag nästan inte vågar bläddra blad för att komma till något annat märkligt fotografi som ska göra att jag kommer att ligga sömnlös.

Bokens handling är nämligen uppbyggd på en samling autentiska fotografier (några är manipulerade efteråt också) som författaren fått låna av samlare. Svart-vita fotografier som blivit funna på loppmarknader och antikvariat, får man veta i författarens slutord av boken. Bara detta i sig som ett projekt för att skriva en bok fann jag otroligt fascinerande. Fotografierna är högst besynnerliga. De är teatraliska och suggestiva. De ger upphov till mardrömmar men är samtidigt vackra och gör att man undrar vem som tog fotona. Vem är människorna och vad är meningen med vissa foton? Författaren väver in fotografierna i handlingen och till en början fungerar det mycket bra medan det andra gånger mot slutet kanske blir något absurt men det håller.

Jag hade gärna velat att ni som läsare också fick uppleva denna förväntan som jag kände då jag öppnade första sidan. Men i korta drag kan jag berätta att det handlar om 16 åriga Jacob som har en nära relation till sin farfar. Under hela hans uppväxt har hans farfar berättat märkliga historier, som han som barn trott på fullaste allvar, men som han nu som tonåring anser vara rena fantasier. En dag blir han uppringd av sin farfar som kräver nyckeln till sitt vapenskåp. ”De är ute efter mig, förstår du? Jag vet inte hur de hittade mig efter alla dessa år, men det har de gjort. Vad ska jag slåss med, en jädra smörkniv?” Jacobs liv får en dramatisk vändning då han inser att hans farfars historier kan ha varit sanna. Livet delas in i ett Före och Efter och snart är ingenting sig likt.

Jag tycker boken var oerhört spännande, välskriven och helt oförutsägbar. Jag visste inte vad som skulle ske och just denna anspänning höll i sig nästan boken igenom. Trots att skildringen av relationen av Jacob och hans farfar är så kort beskriven så är det väldigt känslosamt och fint. Porträttet av Jacob är bäst. Hans funderingar som tonåring finner jag stundtals roande och andra gånger väldigt rörande. Här tycker jag Riggs är som bäst som författare.

Men slutet var lite av en besvikelse och när jag väl läst ur den var den kusliga stämningen jag haft genom hela läsningen helt borta men jag ångrar inte att jag läste den. Boken var oerhört bra och besynnerlig.


Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Översättare: Sanne Näsling
Förlag: raben & sjögren
Utgiven: 2012
Antal sidor: 384
ISBN: 9789129681352
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris