Rubinröd är första delen i en trilogi där de två andra delarna, Safirblå och Smaragdgrön, utkommer på svenska under 2013. Gwendolyn är 16 år och en helt vanlig tonåring boendes i London. Helt vanlig så när som på hemligheterna hennes familj döljer. I familjen finns en ärftlig gen som gör att innehavaren kan resa i tiden och just nu är det Gwendolyns kusin Charlotte som förmodas bära på den. Charlotte har tränats för detta i många år och medan Gwendolyn fått leka har Charlotte övat värjfäktning och studerat historia. Det första tidssprånget äger rum mellan genbärarens sextonde och sjuttonde levnadsår så när som helst nu borde det ske. Varje gång Charlotte blir yr i huvudet väntar alla med spänning för en tidsresa förebådas vanligtvis av en yrselliknande känsla och ibland huvudvärk.
När Gwendolyn ska kila bort till affären för att köpa lite karameller till sin gammelfaster försvinner plötsligt marken under hennes fötter,  hon blir hisnande yr och allt är suddigt. När hon kan se ordentligt igen befinner hon sig på samma gata men i en annan tid! Självfallet är det Gwendolyn som burit på genen och kan resa i tiden, det är hon som är Rubinen!
Mycket mer än så vill jag inte avslöja men det är en riktigt spännande och intrikat historia som börjar rullas upp. Tillsammans med Gwendolyn reser Gideon i tiden och han är, såklart, snygg men dryg, fast utan att det blir som en tradig kliché. Boken innehåller både kärlek, äventyr och spänning och det historiska blandas med vår moderna tids tekniska prylar och samtidsreferenser. Vad händer egentligen om man fotograferar någon med sin mobiltelefon och visar dem resultatet långt innan kameran ens uppfanns? Gwendolyn är stark och egensinning och kan ta väl vara på sig vilket jag uppskattar mycket. Kerstin Gier skriver väldigt enkelt men medryckande och målande och jag är Gwendolyn, 16 år, genom hela boken. Jag vill verkligen veta hur hela den här historien hänger samman och utvecklar sig och jag ser mycket fram emot att läsa de två andra delarna i den här serien.
I höghuset på Omvägen bor det en hel hög barn (även mammor och pappor) som är rädda för en hel massa olika saker. Den här boken hjälper till att avdramatisera rädslorna en smula genom att tipsa om vad man kan göra eller hur man ska tänka kring det man är skraj för. Boken är luftig och lättläst med söta illustrationer, och hos alla bilderna finns en och samma gröna lilla kanin som en röd (eller grön?) tråd genom berättelsen.
Här hemma har vi läst flera böcker i den här serien (se titlar och länkar i slutet av inlägget), och det är böcker vi verkligen gillar – bÃ¥de barn och vuxna! Baksidestexten pÃ¥ Första forskarboken utlovar enkel och lättförstÃ¥elig information, roliga illustrationer och kluriga experiment bland annat.
Det är omöjligt att inte tycka om böckerna som Julia Donaldson skriver, Axel Scheffler illustrerar och som Lennart Hellsing översätter till svenska (han har inte översatt alla, men majoriteten av dem). Det är först och främst de otroliga fina bilderna som tilltalar mig, även om de rimmande texterna också är roliga och rara.
Har du en blivande regissör där hemma? Eller helt enkelt en unge som älskar att stå framför eller bakom kameran? Det här är ett material som både små och stora barn kan ha kul med och lära sig av (och vuxna också för all del). En del av sakerna i mapparna kanske kan kännas lite barnsliga för de större barnen, men man använder det man vill och kan få inspiration om inte annat. Handboken är faktiskt riktigt bra och informativ. Materialet kommer i en box (som kan användas som en klappa när man filmar scener) och det består av allt möjligt skoj!
