Så vitt jag förstår är det här Lauren Olivers första bok för yngre barn efter att ha haft stora framgångar med Delirium-trilogin för ungdomar. De böckerna har jag inte läst men är de lika välskrivna som Liesl & Po ger jag dem gladeligen en chans.
Liesl lever sedan 13 månader inlåst i ett litet rum på vinden. Två gånger om dagen skickar hennes styvmor upp lite matrester med någon av tjänarna men annars träffar hon ingen. Det enda Liesl har att göra är att sitta vid skrivbordet och rita men nu har hennes pappa precis dött och hon har tappat lusten till det. En natt dyker spöket Po och dess lilla följeslagare Knytet plötsligt upp i Liesls rum. De kommer från andra sidan.
Will är Alkemistens lärling och han springer ofta en rad ärenden åt denne på nätterna. Han brukar ta en omväg förbi det fönster där den lilla flickan brukar sitta och rita och ger sig själv ett löfte att aldrig låta henne råka ut för något hemskt. Samma kväll som Liesl möter Po råkar Will förväxla det viktiga skrin han burit med sig och det är inledningen till ett stort äventyr för Liesl, Po, Knytet och Will.
Den här boken har jämförts med bl.a. Charles Dickens och det är definitivt en bister vinter- och 1800-tals fattigstuge-känsla över den. Detta tillsammans med vänskap, magi, giriga vuxna men också den så snälle och något långsamtänkande Mo som förtvivlat vill ge stackars frusne Will en mössa och jagar efter honom enkom för detta. Acederas svartvita illustrationer fångar känslan i berättelsen exakt på kornet och styrker de inre bilder man som läsare skapar sig under bokens gång. Det är helt enkelt en fantastisk äventyrssaga som borde bli filmatiserad och släppt lagom till någon i framtiden närliggande jul.
 Tindra är en tioåring som har många idéer som hon gärna genomför men som kanske inte alltid är så genomtänkta. Hon saknar sin storasyster, för nu har systern blivit tonåring och är helt annorlunda, bara intresserad av smink och killar. Tindra däremot intresserar sig bara för hundar. Hennes högsta önskan är en egen hund.
Den tredje boken om den magiska trädkojan tar syskonen Viktor och Hanna till Afrika! Hur går det egentligen till? När barnen bläddrar i en bok i trädkojan börjar den plötsligt snurra, fortare och fortare går det tills allt plötsligt blir stilla och de har förflyttats tillbaka till forntidens Egypten. Egypten och faraonerna är ett ämne som fascinerar mig, och när jag besökte Egypten för ett antal år sedan såg jag pyramiderna i Giza och besökte även Drottningarnas dal i närheten av Luxor.
En bok så sorglig att jag vid högläsning för min 10-åring gråter i kapp med henne. Hur kan vi inte beröras av en ensam lungsjuk flicka, som har drömmar om en framtid och skriver dagbok en liten tid året 1932 och sedan dör 11 år gammal. En bok som visar på vår oändliga ensamhet och att livet och det levande är viktigare än det materiella. En bok som också skapar en mystisk stämning med ett fint språk.
Nu har jag läst min första bok om hästen Sigge. Äntligen! Den är nummer 12 i samlingen och det kommer att ges ut 15 stycken böcker om Sigge i BUS-serien (Brobyungarnas shettisar). Jag börjar förstå min hästintresserade dotter, som redan har läst ett par av dem och varför hon tycker de är bra. Boken väcker egna minnen där det allra roligaste var att få lämna det inhägnade området eller ridhuset och få ge sig ut på egen hand med hästen, ut i skogen. Den frihet som en upplevd galopp kan ge, kom plötsligt till mig. Känslan att leva ut något ursprungligt, där hästen och naturen och en själv är i samspel, är obeskrivlig.