Dela med dig Sickan

Det är jobbigt att dela med sig. Framförallt om man är runt tre år gammal. Att heta Sickan och få besök av Ester hade kunnat vara riktigt roligt om hon inte hade petat på alla Sickans saker och tagit dem. Sickan vill inte det utan han tar tillbaka dem. Sickans pappa tjatar om att Sickan måste dela med sig. Ester hittar Sickans pappas dator och börjar trycka på alla knappar och Sickan vill inte vara sämre utan skriver på pappas lappar… Pappan blir arg och vill inte dela med sig.

Sofia Rådström har skrivit och illustrerat en fantastisk bokserie om Sickan. I dag finns det två och jag hoppas att det kommer bli många fler. Det känns som blivande klassiker. Som förälder kan man känna igen både frustrationen hos barnet som måste dela med sig, barnet som måste röra på allt och föräldern vars saker det mixtras med.

Jag lyssnade på Sofia när hon talade om sin bok och hon berättade att när man läser för sina barn får man ganska ofta läsa samma bok om och om igen vilket ibland är dötrist. Böckerna är skrivna för barnet och kanske inte så mycket för den vuxne som läser. Sofia har försökt att skriva en bok som ska passa både barnet och den som läser för barnet och hon har lyckats.  Jag kan garantera dig att du inte kommer tröttna på charmige Sickan och hans vardag.

Författare: Sofia Rådström
Illustratör: Sofia Rådström
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789178032785
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kalle – den lille tjurfäktaren

Barnhjältar ligger i tiden, men på den tiden, när Astrid Lindgren skrev sina sagor och berättelser, fanns det minsann också barnhjältar. Astrid Lindgren var suverän på att lyfta fram och synliggöra barnen i vuxenvärlden.

 

Någonstans i Småland fanns det en stor gård med hönor, katter, kor, barn och vuxna, och så fanns det en ”kofarbror” som var väldigt snäll, OCH så fanns det en JÄTTESTOR TJUR som hette Adam Engelbrekt. Att tjurar inte är att leka med det vet alla, särskilt farligt är det om tjuren kommer loss och är arg. Det är ju precis det som tjurfäktarna jobbar för – att få tjurarna så arga och farliga som möjligt, så att deras egen insats verkligen visar hur modiga de är! Men denna historia utspelar sig i Småland, i Astrid Lindgrens ’värld’, och där gäller andra ideal. Här handlar det om att göra en viktig insats med sina förmågor och att vara delaktig, inte om att själv synas och höras – synlig blir man på köpet.

Det är påsk, man äter ägg, alla är finklädda och ska till kyrkan. Dramatiken när Adam Engelbrekt kommer lös är kraftfull med allt den för med sig; inte kan man gå till kyrkan, inte kan man mjölka korna och vem vet när folket ska våga sig ut igen! Ryktet går, folk från de kringliggande gårdarna och torparstugorna kommer, spänningen stiger – vad ska man göra med den ilskna tjuren som rusar omkring där inne på gårdsplanden? Det är både spänning och fara i luften. Ska man behöva skjuta den? De vuxna slår sina kloka huvuden ihop.
Den snälle kofarbrorn tar mod till sig, men får springande vända för att rädda livhanken.

Men så kommer där en liten spinkig 7-årig torpargrabb, lika djurkär och klokmodig som Emil – och väldigt lik dessutom, det är Kalle. Med tålamod, godhet och en stor portion psykologi lockar han till sig tjuren, löser de vuxnas och kornas problem och får sin belöning.

Här finns alla ingredienser; realism, miljö, spänning, hjälte, publik, överlevnad … och ett lyckligt slut – en riktigt bra berättelse med andra ord. Illustrationerna är precis som de ska vara, släkt med Björn Bergs och Ilon Wiklands och kusiner med Sven Nordqvists och andra lantliga miljöskildrares gestaltningar av barn och landsbygd; men fram för allt är de Marit Törnkvists egna mjuka färgfinstämda – så bra, och så rätt för denna berättelse!


Kalle – den lille tjurfäktaren
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Marit Törnqvist
Förlag: (Rabén & Sjögren, 2019)
ISBN: 9789129713978
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Humle

Har ni sett humlorna som surrar runt nu? De är honor som letar mat inför byggandet av sitt bo. Några av dem är rätt stora och kan verka skrämmande men de gör inte en fluga förnär om de inte blir hotade.

Humlan Humle föds och ska sedan leta nektar och pollen för sitt bo. Hen flyger fel men träffar en snäll pojke som tar hand om hen.

Man får lära sig en hel del om humlor i boken och den är uppbyggd som en saga men har också små faktarutor om humlor och längst bak i boken finns det lite ännu mer fakta om humlor.  Visste du tex att det finns många olika humlor? Att de bara sticks om de måste försvara sig? Att de är viktiga för att vi ska kunna äta frukt och grönt? Att de gillar blå blommor?

Boken har fina bilder och det som kanske saknas är ett exempel på hur man bygger ett eget humlebad (burk, vatten, kulor) för att hjälpa humlorna att hitta vatten.


Humle en saga om en liten min livsviktig figur
Författare: Catharina Brandt
Illustrationer: Lotta Myrefelt
Förlag: Lumenos Förlag
ISBN: 9789187855467
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tack för recensionsex!

 

Älgpappan

Titeln till trots handlar Älgpappan om livet och relationer, främst relationen mellan Skruttens föräldrar.

Pappan, eller älgen, vill alltid ge sig ut i skogen.

 

 

Barnet är berättaren. Hen kallas Skrutten. Hen berättar med stor kärlek om pappan som rör sig som en älg, att älgar behöver mycket plats att röra sig på och om en mörk tjärn som älgen brukar dricka vatten ur. Hen berättar hur pappan luktar av kåda och ofta vänder sig mot dörren som för att han vill tillbaka till skogen. Och pappan har berättat om tjärnen, mossen, blommorna och fåglarna som finns där i skogen. Skrutten förklarar:

En älgpappa älskar att vistas i skogen så mycket att han ofta glömmer bort sina barn och barnets mamma som väntar där hemma …

… inte för att vara dum, utan för att när älgpappan förvandlas helt och hållet till älg då tänker han som en älg …

 Att få äta kall mat för att de väntat är svårt för Skrutten och mamman. Särskilt för mamman som inte förstått att det bor en livs levande älg inuti pappans kropp, berättar hen vidare. Skrutten däremot förstår hur det ligger till och hen vill inte höra grälen som uppstår. Hen tycker inte att människor och älgar borde bli kära i varandra.

En kväll ger sig pappaälgen ut fastän det stormar. De har samlats för att spela spel och har tända stearinljus eftersom strömmen gått. Pappan är knappt närvarande och till sist ser Skrutten att en älgklöv har börjat växa ut genom ett hål i pappans strumpa. Mamman och pappan grälar. Skrutten spionerar och beskriver det som händer med att mamman skriker och hur pappan stegvis förvandlas. Han vankar omkring på ben som blir längre och längre och kliar sig i huvudet där älghornen snart kommer att växa ut.

Innan pappan går ut i stormen kramar han om mamman, som är arg för att han vill gå. Han viskar – Förlåt … – Jag visste inte att det skulle bli så här.

Som läsare uppfattar jag att berättelsens fokus framförallt ligger i relationen mellan pappan och barnet. Mammans karaktär får litet utrymme. Barnet ser och förstår det som inte talas direkt om. Barnet vill hjälpa pappan och hen tar ett ganska stort ansvar för hur familjen mår.

Historien slutar med att vi får se pappan leva som älg i skogen och Skrutten är och hälsar på eller snarare tittar till älgpappan. Känslan det ger mig är ensamhet och lite sorg. Och det sägs inte så mycket om hur det är för Skrutten att vara utan pappa. Men hen berättar att: Mamma är inte lika arg längre och skrattar oftare.

 

 

Skildringen förmedlar att Skrutten och mamman nu har det bra. Jag blir osäker, men det känns i alla fall som att det är bättre. Och det är väl precis så det kan vara i verkligheten.

 

Boken är fint illustrerad med många vackra och gripande akvarellmålningar. Hela historien har en trolsk stämning, i det närmaste som att den utspelar sig i en drömvärld eller någonstans mellan dröm och verklighet. Symboliken är ibland lite udda och vi får också läsa och höra om sådant som är och sådant som snuddar vid magi.

 


Älgpappan
Författare: Lisa Fransson
Illustrationer: Helena Egerlid
Förlag: Kikkuli Förlag
ISBN: 9789188195630
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tack till förlaget för recensionsex!

Jacominus Gainsboroughs rika stunder

Jag har läst om Jacominus i Rébecca Dautremers fantastiskt illustrerade bok Jacominus Gainsboroughs rika stunder och jag tyckte om den väldigt mycket. Rébecca Dautremer är en uppskattad fransk illustratör och författare och det här är hennes första bok som blivit översatt till svenska men hon kommer allt mer internationellt nu. På bokens baksida står:

Vad menas med rika stunder?
Ett helt liv, kan man också säga…
Jacominus Gainsboroughs liv.
Höstlöven i parken, regnet, den öde stranden.
En kullerbytta, ett avsked i hamnen, ett möte i en stenig trädgård.
En picknick, några kapplöpningar och den svala skuggan under mandelträdet.
Allt det där.
Ett liv.

Boken följer Jacominus från födseln när han blir döpt, av sin farmor efter sin farfar, tills det att han somnar in under ett mandelträd. När han är en liten kanin så trillar han i en trappa på väg ut på verandan och har efter det ett trött ben som följer honom genom livet med en käpp eller krycka. Genom livet följer också hans vänner Polykarpus, Cesar, Agaton och Byron. Men även Leon och Napoleon. Och såklart hans kärlek för Douce Vidocq som sedan blir hans fru och som blir mamma till hans tre barn. Mona, Juni och Nils.

Boken är vacker i sitt språk och lite klurig med parenteser som får läsaren att känna att berättaren talar direkt till den som läser och lyssnar. De fantastiska illustrationerna förstärker verkligen sagan och får barnen en chans att leta i bilderna efter detaljer och Jacominus själv för att se vad han hittar på.

När jag läser boken för mina barn (7 år och 3 år) så är de inte så intresserade. De är nog i det minsta laget för den här boken, trots att den riktar sig till barn i åldrarna 3-6 år. Den fungerar väldigt bra att läsa som vuxen och jag tror att delar av den filosofiska tanken med boken kan gå förlorad om barnen inte är redo för det och då blir boken lite platt eftersom det inte händer så mycket i den. Det är ingen stor vändning utan det är berättelsen om en kanins liv helt enkelt. En kanin som likaså kunde varit en vanlig människa som skadar sitt ben, har en drös med vänner, reser en del, finner kärleken, bildar familj och sedan blir nöjd med livet och hur det blivit. det väcker tankar hos mig som vuxen men kanske inte samma tankar hos mina barn som inte är där än.

De vackra bilderna kan fånga barnen att vilja titta i boken och fantisera lite själva om vad som händer i Jacominus liv. De skulle bli fantastiska tavlor till ett barnrum, det händer otroligt mycket i bilderna och färgerna är underbara.


Jacominus Gainsboroughs rika stunder
Författare: Rébecca Dautremer
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Atrium
ISBN:978-91-86095857
Kan köpas här: Adlibris och Bokus
Tack till förlaget för recensionsexemplar!