Kalle – den lille tjurfäktaren

Barnhjältar ligger i tiden, men på den tiden, när Astrid Lindgren skrev sina sagor och berättelser, fanns det minsann också barnhjältar. Astrid Lindgren var suverän på att lyfta fram och synliggöra barnen i vuxenvärlden.

 

Någonstans i Småland fanns det en stor gård med hönor, katter, kor, barn och vuxna, och så fanns det en ”kofarbror” som var väldigt snäll, OCH så fanns det en JÄTTESTOR TJUR som hette Adam Engelbrekt. Att tjurar inte är att leka med det vet alla, särskilt farligt är det om tjuren kommer loss och är arg. Det är ju precis det som tjurfäktarna jobbar för – att få tjurarna så arga och farliga som möjligt, så att deras egen insats verkligen visar hur modiga de är! Men denna historia utspelar sig i Småland, i Astrid Lindgrens ’värld’, och där gäller andra ideal. Här handlar det om att göra en viktig insats med sina förmågor och att vara delaktig, inte om att själv synas och höras – synlig blir man på köpet.

Det är påsk, man äter ägg, alla är finklädda och ska till kyrkan. Dramatiken när Adam Engelbrekt kommer lös är kraftfull med allt den för med sig; inte kan man gå till kyrkan, inte kan man mjölka korna och vem vet när folket ska våga sig ut igen! Ryktet går, folk från de kringliggande gårdarna och torparstugorna kommer, spänningen stiger – vad ska man göra med den ilskna tjuren som rusar omkring där inne på gårdsplanden? Det är både spänning och fara i luften. Ska man behöva skjuta den? De vuxna slår sina kloka huvuden ihop.
Den snälle kofarbrorn tar mod till sig, men får springande vända för att rädda livhanken.

Men så kommer där en liten spinkig 7-årig torpargrabb, lika djurkär och klokmodig som Emil – och väldigt lik dessutom, det är Kalle. Med tålamod, godhet och en stor portion psykologi lockar han till sig tjuren, löser de vuxnas och kornas problem och får sin belöning.

Här finns alla ingredienser; realism, miljö, spänning, hjälte, publik, överlevnad … och ett lyckligt slut – en riktigt bra berättelse med andra ord. Illustrationerna är precis som de ska vara, släkt med Björn Bergs och Ilon Wiklands och kusiner med Sven Nordqvists och andra lantliga miljöskildrares gestaltningar av barn och landsbygd; men fram för allt är de Marit Törnkvists egna mjuka färgfinstämda – så bra, och så rätt för denna berättelse!


Kalle – den lille tjurfäktaren
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Marit Törnqvist
Förlag: (Rabén & Sjögren, 2019)
ISBN: 9789129713978
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Författare: Marit Jonsson

Jag heter Marit Jonsson, är mamma och farmor, och har jobbat med barn i många år. Det är något alldeles speciellt med att läsa barn- och ungdomslitteratur, så jag fortsätter med det och berättar gärna om mina upplevelser när jag har läst klart. För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn. När jag inte skriver om böcker skriver jag om något annat; som museer och utställningar, eller reportage om människor som är spännande, eller på min hemsida, eller korrekturläser, eller något annat som har med bilder, bokstäver och människor att göra…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *