Älgpappan

Titeln till trots handlar Älgpappan om livet och relationer, främst relationen mellan Skruttens föräldrar.

Pappan, eller älgen, vill alltid ge sig ut i skogen.

 

 

Barnet är berättaren. Hen kallas Skrutten. Hen berättar med stor kärlek om pappan som rör sig som en älg, att älgar behöver mycket plats att röra sig på och om en mörk tjärn som älgen brukar dricka vatten ur. Hen berättar hur pappan luktar av kåda och ofta vänder sig mot dörren som för att han vill tillbaka till skogen. Och pappan har berättat om tjärnen, mossen, blommorna och fåglarna som finns där i skogen. Skrutten förklarar:

En älgpappa älskar att vistas i skogen så mycket att han ofta glömmer bort sina barn och barnets mamma som väntar där hemma …

… inte för att vara dum, utan för att när älgpappan förvandlas helt och hållet till älg då tänker han som en älg …

 Att få äta kall mat för att de väntat är svårt för Skrutten och mamman. Särskilt för mamman som inte förstått att det bor en livs levande älg inuti pappans kropp, berättar hen vidare. Skrutten däremot förstår hur det ligger till och hen vill inte höra grälen som uppstår. Hen tycker inte att människor och älgar borde bli kära i varandra.

En kväll ger sig pappaälgen ut fastän det stormar. De har samlats för att spela spel och har tända stearinljus eftersom strömmen gått. Pappan är knappt närvarande och till sist ser Skrutten att en älgklöv har börjat växa ut genom ett hål i pappans strumpa. Mamman och pappan grälar. Skrutten spionerar och beskriver det som händer med att mamman skriker och hur pappan stegvis förvandlas. Han vankar omkring på ben som blir längre och längre och kliar sig i huvudet där älghornen snart kommer att växa ut.

Innan pappan går ut i stormen kramar han om mamman, som är arg för att han vill gå. Han viskar – Förlåt … – Jag visste inte att det skulle bli så här.

Som läsare uppfattar jag att berättelsens fokus framförallt ligger i relationen mellan pappan och barnet. Mammans karaktär får litet utrymme. Barnet ser och förstår det som inte talas direkt om. Barnet vill hjälpa pappan och hen tar ett ganska stort ansvar för hur familjen mår.

Historien slutar med att vi får se pappan leva som älg i skogen och Skrutten är och hälsar på eller snarare tittar till älgpappan. Känslan det ger mig är ensamhet och lite sorg. Och det sägs inte så mycket om hur det är för Skrutten att vara utan pappa. Men hen berättar att: Mamma är inte lika arg längre och skrattar oftare.

 

 

Skildringen förmedlar att Skrutten och mamman nu har det bra. Jag blir osäker, men det känns i alla fall som att det är bättre. Och det är väl precis så det kan vara i verkligheten.

 

Boken är fint illustrerad med många vackra och gripande akvarellmålningar. Hela historien har en trolsk stämning, i det närmaste som att den utspelar sig i en drömvärld eller någonstans mellan dröm och verklighet. Symboliken är ibland lite udda och vi får också läsa och höra om sådant som är och sådant som snuddar vid magi.

 


Älgpappan
Författare: Lisa Fransson
Illustrationer: Helena Egerlid
Förlag: Kikkuli Förlag
ISBN: 9789188195630
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tack till förlaget för recensionsex!

Meja och de magiska fotbollsskorna

Jag högläste Meja och de magiska fotbollsskorna för min sjuåring. Han har börjat bli intresserad av att spela fotboll och tyckte att det var en bra bok.

Boken handlar om Meja som tycker om att spela fotboll. Hennes föräldrar är skilda och i samma trapp som hennes pappa bor, bor Bruno. Bruno är några år äldre än Meja och säger att han vet allt om fotboll. Han är Mejas PT, personlige tränare. En kväll köper Mejas pappa ett par fotbollsskor till henne eftersom hon ska börja träna med ett lag, Berga United. Skorna är gröna och bland de billigaste i butiken men det är ändå bättre än de gymnastikskor som Meja brukar spela med. Bruno vet dessutom hur man kan göra dem magiska!

När det är mammas vecka sover Meja med skorna på efter hon dränkt dem i en hink med vatten. Både skorna och hennes fotbollsstrumpor blir plaskvåta men Bruno säger att de blir magiska när man sover med dem våta en hel natt. Dagen efter är det första träningen med Berga United men det har blivit något fel och det är istället en träningsmatch så Meja får sitta på bänken och titta på. Mitt i matchen blir två av spelarna i hennes lag skadade och Meja får chansen att spela och visa vad hon går för. Är skorna verkligen magiska?

I boken kan man läsa om fotboll och vänskap. Om skilda föräldrar, brist på pengar och att bo i olika hem varannan vecka. Hur det känns när en förälder börjar träffa någon ny och den där ångesten när någon ifrågasätter om man kan spela fotboll.

Boken känns väldigt genomtänkt och fungerar bra vid högläsning. Den tar upp flera ganska djupa ämnen men låter det inte bli för tungt. Det känns som om texten öppnar upp för dialog eller eftertanke om ämnena men låter det inte bli mer än så. Det tycker jag är bra, det gör att läsaren slipper bli skriven på näsan. Bilderna är lagom många och i klara och ljusa färger som skapar en positiv inställning till boken. De kompletterar texten väl.


Titel: Meja och de magiska fotbollsskorna

Författare: Helena Lund-Isaksson

Illustratör: Bettina Johansson

Förlag: Speja förlag

ISBN: 978-91-88167-29-3

Kan köpas: Adlibris och Bokus

Tack till förlaget för recensionsexemplar.