Bilderböcker – Sida 148

Hela livet får plats i Papa Diops taxi

Sène bor i Saint-Louis i Senegal. Hans farbror Papa Diop kör bushtaxi och Sène älskar att följa med honom. Papa Diop är en härlig figur som med hjälp av sitt leende alltid lyckas fylla taxin med passagerare – och äventyr. Allt från barnafödslar till liktransporter får Papa Diop och hans taxi vara med om.

Papa Diops taxi berättas som ett varmt skildrat barndomsminne, illustrerat med fantastiska, myllrande, färgsprakande bilder. Varje uppslag blir en berättelse i sig, tack vare allt som ryms i bilderna. Vilken tid som måste ha lagts ner i dem! Så många människor, så många rikt utsmyckade klädedräkter, så många uttrycksfulla ansikten. Och för oss här i Sverige, så härligt exotiskt det känns alltihop. Jag blir ressugen!

Eftersom den här boken är så fin har den hittills stått skyddad från min snart två-åriga lilla älskling. Ärligt talat har jag knappt alls läst den med henne ännu, men det ska jag göra! Vi får börja enkelt, peka på hunden och bilen och sådär. Hon kommer säkert att kalla taxin för ”buss”, för den ser ju ut som en buss. Jag ser fram emot att läsa den med henne när hon blir lite äldre också!

”Tack vare sitt leende lyckades Papa Diop alltid fylla sin taxi, till och med när det var ont om passagerare. Det var ganska lustigt att se hur de andra taxichaufförerna surade där de satt på sin sida av torget och väntade på kunder.”

Papa Diops taxi i svensk tappning kom först ut på Bokförlaget Trasten, men är slutsåld hos dem sedan länge. Som tur är har den återutgivits av En bok för alla, vilket för med sig den trevliga fördelen att den går att få tag på riktigt, riktigt billigt: 37 kr på Adlibris!

Läs mer om boken och se fler smakprov av bilderna i recensionen på milkbartoilet.se.

Papa Diops taxi
Författare och illustratör: Christian Epanya
Förlag: En bok för alla / Trasten
Antal sidor: 28
ISBN: 978-91-7221-543-6
Köp: jämför priser

Alfons med styrkesäcken

Alfons har varit med om något helt fantastiskt! Han har gjort något alldeles speciellt och stort! Han är så stolt och berättar för pappa om alltihop!

Alfons är kung i sitt eget land, i Egenlandet. Eftersom Alfons är kung måste han klara av massor av stora saker. Han måste stoppa krigen, katastroferna, se till att folket i Egenlandet mår bra.
Han måste se till att allt som lurar bakom hörnet, att alla faror kan undvikas. Det är ett tufft jobb Alfons har. Men han är lugn. Han har ju sin styrkesäck!

I styrkesäcken har Alfons en massa nödvändiga ting.

eld och vatten…det är ficklampa och sprejflaska
guld och juveler…det är bästa spelkulorna
bröd och vapen…det är bulle och knallpulver

Dessutom har han en ros och lite andra saker. Men framför allt har han en kungakrona! Så det finns inget som kan skrämma Alfons.
Egenfolket har dock skickat ut spejare för att ha koll på vad Alfons pysslar med. Något har nämligen hänt i Egenlandets kungarike. Det har blivit torka, inget vatten finns någonstans. Allting är alldeles torrt. Alla lider och gråter. I den här delen av landet har folket börjat svälta…och någon hjälp finns inte.
Då kommer någon på! Kungen! Varför struntar Kungen i sitt eget folk?
Egenfolket bestämmer att störta Kungen! Alfons är alldeles ovetande om vad som pågår, där han sitter med sin styrkesäck och precis ska ta för sig av den goda bullen.
Men…plötsligt känner han en märklig doft. Han ser rök…ojojoj! Alfons tar fram sprejflaskan, för det är ju det enda vatten han har, och sprejar för allt i världen på elden som härjar. Men vattnet tar inte slut. Det bara fortsätter att räcka. Han släcker elden och blir nöjd med sin bedrift. Han sätter sig ner för att äta sin bulle…men då ser han att några av Egenfolket är på väg bort med den.

”Vi ville bara ha nåt å äta”, piper de ynkligt, ”alla hungrar… Vi behöver mat, mat!”

Alfons säger att de ska dela på bullen. Här ska ingen gå hungrig! Och precis som med sprejflaskan, så tar bullen aldrig slut. Hur många bullsmulor han än delar ut, är bullen hela tiden lika stor!
Alfons får veta av folket att de är missnöjda med hans insats som Kung i deras rike. Alfons skäms och vill råda bot. Han följer med dem till deras del av landet. Men de är lite oroliga för hur Alfons ska bemötas, när de kommer fram. Men de finner ett sätt!

Den 25:e Alfonsboken lämnar ingen oberörd. Det är en saga, en fantasi, en dröm eller är det verklighet? Det är hur som helst en fin berättelse, om en Alfons i lite ny skrud.

Alfons är en del av det svenska kulturarvet, tycker jag. Han finns liksom där, jämt. Man har läst böckerna, sett filmer på tv. Han är en vardagshjälte på fler sätt. En kille som låter det vara okej med det mesta. Att allt är bra, på något sätt.

Gunilla Bergström säger att den här boken är en hyllning till det som finns inom oss. Det pågår så mycket utanför oss själva, utanför själen. Hon menar att man måste se till sitt inre och inte glömma bort det sinnliga. Hon säger att hon aldrig slutar leta efter konkreta bevis på att vi har någonting inom oss, någonting stort. Gunilla Bergström säger att själen är tankarna, känslorna, idéerna. Våra drömmar. Ungarnas påhitt och fantasier. Hon har försökt att på en vardaglig och realistisk nivå få ner att vi har någonting inom oss. Något mer!

Den 25:e Alfonsboken är en av de bästa Alfonsböckerna, enligt mig. Den är saga och verklighet, allt i ett. Öppen för tolkningar och ett betraktande som kanske kan kopplas till den värld vi lever i.
Jag drar även paralleller till den fina berättelsen ”Till vildingarnas land”. Det finns mycket mer att säga om den här boken, läs den gärna!

Alfons med styrkesäcken
Författare och illustratör: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67547-4
Köp: Jämför priser

Såhär i valtider

Det här är inte en partipolitisk blogg och det här är inte ett partipolitiskt inlägg. Men här kommer en liten röst för barnen. Jag skulle vilja prata lite om två böcker som ger perspektiv bland all pajkastning bland vuxna politiker och debatter om stulna chokladbitar, om två böcker som istället lyfter barnen i det moderna samhället.

Först ut är den föräldralösa flickan Momo i Michael Endes bok Momo – eller kampen om tiden. Hon bor ensam i en liten byggnad vid en övergiven amfiteater. Men hon har ändå människor runt sig hela tiden. För Momo är fenomenal på att få tiden att gå på bästa möjliga sätt. Hon har dessutom en underbar förmåga att lyssna på människor. Hon ger dem av sin tid för att bara lyssna och får på det sättet ett lyckligt och rofullt folk kring sig. Barnen leker med henne och de vuxna låter henne lyssna på dem. Hennes två närmsta vänner, Gigi med alla berättelserna och den kloke gamle Beppo, finns heller aldrig långt bort.

Men allt förändras när de gråa herrarna kommer. Likadana, med hattar, gråa kostymer, grå hy och cigarrer i munnen dyker de upp med ett enda syfte: stjäla tid från folk. De är listiga dessutom och lyckas lura människorna att själva lämna över sin tid genom att få dem att tro att de kan spara sin tid till ett bättre tillfälle. Vad folket inte vet är att all den sparade tiden konsumeras upp av de gråa herrarna. Ju mer människor som lämnar bort sin tid, desto snabbare sprider sig det stressade beteendet. Det finns inte längre någon tid till att njuta på caféer, umgås med vänner eller ta hand om sina barn. All tid måste användas effektivt för att sparas in. Momo märker hur det blir tommare och tommare runtomkring henne och inser att hon och de som fortfarande finns kvar vid hennes sida måste göra något för att stoppa stressen. Men vem ska stoppa de gråa herrarna när ingen har tid att lyssna på de som står emot?

Kronotopen ligger någon stans i fantasin, eller mitt i vår nutid. Det kan vi själva välja. Men det är väldigt svårt att inte träffas av den här berättelsen. Momo ser rakt in i oss och tvingar oss att stanna upp och se oss omkring. Jag skulle säga att det här är en bok från yngre tonåren. Men uppåt finns det inte någon begränsning i åldern. Det här är både en barnbok och en vuxenbok. Jag har inte läst Momo – eller kampen om tiden för mina barn, men jag har däremot återberättat den för dem. Numera har jag Momo sittandes på min axel och när jag glömmer bort henne då och då brukar mina barn påminna mig. ”Mamma, har de gråa herrarna stulit din tid nu eller?”. Så kan jag varva ner och tänka efter lite, varför stressar jag egentligen, vad är det för tid jag sparar och till vad?

Det finns också en väldigt intressant bilderbok med samma tema: Måste ha mer! av Ann Hingström och Erika Kovanen. Boken berättas genom ett litet barn och handlar hens familj och vänner. Gemensamt för dem alla är att de har för mycket av en del saker och för lite av annat vilket gör att ingen någonsin är nöjd. Alla verkar ha för mycket saker, men vill ändå ha mer. Alla har för mycket önskemål, men för lite ork. Alla stressar de för mycket och har för lite tid.

Min mamma har ingen tid.
Min pappa har inga pengar.
Benjamin har ingen makt (över sitt liv) och ingen flickvän.
Helena har inte lockigt hår och ingen midja.
Jag har ingen lust.
Det har inte min lillebror heller.
Celsius är knappt vaken en timme om dagen.
Greta har ingen swimmingpool.
Emmy har ingen pappa (vad hon vet i alla fall).
Min mormor har ingen ork.
Min morfar känner ingen glädje längre.
Min farfar har ingen båt.

På ett sett är det lite tragiskt att läsa om de här människor, men parodin på vårt stressade samhälle är samtidigt väldigt humoristiskt. Boken är dessutom väldigt vacker. Det är ett väldigt schvung i texten med sin takt och upprepande stil. Bilderna är skapade med starka färger och mycket liv. De är väldigt innehållsrika och berättar en hel del i sig själva. Även det här är en bok som såväl barn som vuxna kan ha stor glädje av.

Momo – eller kampen om tiden
Författare: Michael Ende
Svensk text: Roland Adlerberth
Förlag: Berghs
Antal sidor: 311
ISBN: 9789150216547
Köp: jämför priser

Måste ha mer!
Författare: Ann Hingström
Illustratör: Eva Kovanen
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 28
ISBN: 9789172214026
Köp: jämför priser

Sven sticker

Emma Adbåge är en stor favorit hos mig, när det gäller barnböcker. Hennes illustrationer är så fulla av liv och detaljer man inte kan se sig mätt på. Hennes sätt att teckna gör mig verkligen inspirerad.
Nu har hon kommit med en ny bok, Sven sticker. Så skön titel, redan från början fick jag en positiv känsla.

Sven har tråkigt, ligger i solstolen i trädgården bland alla leksaker, bråte, husdjur och allt man kan tänka sig. Han har redan lekt med allt…fem gånger om minst.
Vad ska han hitta på? Han går och hälsar på hos mormor. De spelar plockepinn och mormor vinner – varje gång. Så trist, tycker Sven…
Så han går till lekparken. Men där har han ju varit så många gånger, han har redan gungat på gungorna och grävt tunnlar i sandlådan… Näe, Sven måste iväg på nya äventyr!

Han tar tåget iväg. Sen tar han en buss. Han hamnar på en camping med en massa katter, likadana husvagnar och likadana människor överallt. Sven hamnar på en strand, på en båt och i en stor skog… men var han än hamnar blir han lika uttråkad.

En underbart rikt illustrerad bok, om vardagens tråk. Om det lilla som behövs för att man ska bli glad och nöjd. Att det stora äventyret inte alltid är det man letar efter.
Superfin bok!

Sven sticker
Författare och illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150112214
Köp: Jämför priser

Mumindalen: En läskig fantasivärld mitt i verkligheten

Som barn var jag riktigt rädd för Mumins värld. Därför känner jag mig själv lite förundrad över hur mycket jag uppskattar Muminböckerna nu. Det är inte så att de blivit mindre läskiga, de är fortfarande riktigt läskiga, eller kanske
snarare läskiga på riktigt. För Tove Janssons värld berör på ett väldigt speciellt sätt. För att en bilderbok ska kännas läskig räcker det inte med att det finns en massa läskiga typer i den. Det som jag tror gör att Muminböckerna kan betraktas som läskiga är att stämningen går att känna igen från det verkliga livet. Mimindalen är mörk, men inte för mörk. Några händelser är lite magiska, men mycket är också väldigt verklighetstroget. Det finns en del otrevliga typer och en del snälla, men de är aldrig helt onda eller helt goda. Hela tiden detta täta samspel mellan fantasins och verklighetens värld. Som barn var jag mest bara rädd för den här världen, men som vuxen har jag lärt mig att tycka om den med viss rysning genom kroppen.

I Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är den här känslan, av såväl underbar fantasi som verklig vardag, väldigt tydlig. Det är dessutom en intensiv blandning av becksvart mörker och solvärmande ljus. Mumintrollet har varit och handlat mjölk och på vägen hem finner han Mymlan i tårar. Mumintrollet får veta att Lilla My är försvunnen, varpå de startar ett stort räddningsuppdrag. Trots att de inte har någon aning om var Lilla My är har de inte svårt att hitta på ställen att leta på, både i verklighetens och fantasins dimensioner.

Den värld som skapas i samspel mellan Tove Janssons olika former av fantasi och kreativitet, dels i texten dels i bilderna, skapar ett unikt konstverk.

I det här konstverket som presenteras i Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My får dessutom läsaren/lyssnaren lov att vara med aktivt. I varje blad i boken finns det nämligen ett hål som ger en viss hint om vad som kommer att hända på nästa sida. Med hjälp av texten, som är på vers, uppmuntras vi dessutom att själva gissa historiens fortsättning.

Med den här boken skickar distributören Bulls Presstjänst en inbjudan att besöka deras muminmonter på Bokmässan i Göteborg 23-26 september. Det går bra att gå dit för att titta på och diskutera Tove Janssons verk, eller tävla om glass och resor.

Läs mer om muminmontern här.

Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My

Författare och illustratör: Tove Jansson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150104004
Köp: jämför priser