Såhär i valtider

Det här är inte en partipolitisk blogg och det här är inte ett partipolitiskt inlägg. Men här kommer en liten röst för barnen. Jag skulle vilja prata lite om två böcker som ger perspektiv bland all pajkastning bland vuxna politiker och debatter om stulna chokladbitar, om två böcker som istället lyfter barnen i det moderna samhället.

Först ut är den föräldralösa flickan Momo i Michael Endes bok Momo – eller kampen om tiden. Hon bor ensam i en liten byggnad vid en övergiven amfiteater. Men hon har ändÃ¥ människor runt sig hela tiden. För Momo är fenomenal pÃ¥ att fÃ¥ tiden att gÃ¥ pÃ¥ bästa möjliga sätt. Hon har dessutom en underbar förmÃ¥ga att lyssna pÃ¥ människor. Hon ger dem av sin tid för att bara lyssna och fÃ¥r pÃ¥ det sättet ett lyckligt och rofullt folk kring sig. Barnen leker med henne och de vuxna lÃ¥ter henne lyssna pÃ¥ dem. Hennes tvÃ¥ närmsta vänner, Gigi med alla berättelserna och den kloke gamle Beppo, finns heller aldrig lÃ¥ngt bort.

Men allt förändras när de gråa herrarna kommer. Likadana, med hattar, gråa kostymer, grå hy och cigarrer i munnen dyker de upp med ett enda syfte: stjäla tid från folk. De är listiga dessutom och lyckas lura människorna att själva lämna över sin tid genom att få dem att tro att de kan spara sin tid till ett bättre tillfälle. Vad folket inte vet är att all den sparade tiden konsumeras upp av de gråa herrarna. Ju mer människor som lämnar bort sin tid, desto snabbare sprider sig det stressade beteendet. Det finns inte längre någon tid till att njuta på caféer, umgås med vänner eller ta hand om sina barn. All tid måste användas effektivt för att sparas in. Momo märker hur det blir tommare och tommare runtomkring henne och inser att hon och de som fortfarande finns kvar vid hennes sida måste göra något för att stoppa stressen. Men vem ska stoppa de gråa herrarna när ingen har tid att lyssna på de som står emot?

Kronotopen ligger nÃ¥gon stans i fantasin, eller mitt i vÃ¥r nutid. Det kan vi själva välja. Men det är väldigt svÃ¥rt att inte träffas av den här berättelsen. Momo ser rakt in i oss och tvingar oss att stanna upp och se oss omkring. Jag skulle säga att det här är en bok frÃ¥n yngre tonÃ¥ren. Men uppÃ¥t finns det inte nÃ¥gon begränsning i Ã¥ldern. Det här är bÃ¥de en barnbok och en vuxenbok. Jag har inte läst Momo – eller kampen om tiden för mina barn, men jag har däremot Ã¥terberättat den för dem. Numera har jag Momo sittandes pÃ¥ min axel och när jag glömmer bort henne dÃ¥ och dÃ¥ brukar mina barn pÃ¥minna mig. ”Mamma, har de grÃ¥a herrarna stulit din tid nu eller?”. SÃ¥ kan jag varva ner och tänka efter lite, varför stressar jag egentligen, vad är det för tid jag sparar och till vad?

Det finns också en väldigt intressant bilderbok med samma tema: Måste ha mer! av Ann Hingström och Erika Kovanen. Boken berättas genom ett litet barn och handlar hens familj och vänner. Gemensamt för dem alla är att de har för mycket av en del saker och för lite av annat vilket gör att ingen någonsin är nöjd. Alla verkar ha för mycket saker, men vill ändå ha mer. Alla har för mycket önskemål, men för lite ork. Alla stressar de för mycket och har för lite tid.

Min mamma har ingen tid.
Min pappa har inga pengar.
Benjamin har ingen makt (över sitt liv) och ingen flickvän.
Helena har inte lockigt hår och ingen midja.
Jag har ingen lust.
Det har inte min lillebror heller.
Celsius är knappt vaken en timme om dagen.
Greta har ingen swimmingpool.
Emmy har ingen pappa (vad hon vet i alla fall).
Min mormor har ingen ork.
Min morfar känner ingen glädje längre.
Min farfar har ingen båt.

På ett sett är det lite tragiskt att läsa om de här människor, men parodin på vårt stressade samhälle är samtidigt väldigt humoristiskt. Boken är dessutom väldigt vacker. Det är ett väldigt schvung i texten med sin takt och upprepande stil. Bilderna är skapade med starka färger och mycket liv. De är väldigt innehållsrika och berättar en hel del i sig själva. Även det här är en bok som såväl barn som vuxna kan ha stor glädje av.



Momo – eller kampen om tiden
Författare: Michael Ende
Svensk text: Roland Adlerberth
Förlag: Berghs
Antal sidor: 311
ISBN: 9789150216547
Köp: jämför priser

MÃ¥ste ha mer!
Författare: Ann Hingström
Illustratör: Eva Kovanen
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 28
ISBN: 9789172214026
Köp: jämför priser

Sven sticker

Emma Adbåge är en stor favorit hos mig, när det gäller barnböcker. Hennes illustrationer är så fulla av liv och detaljer man inte kan se sig mätt på. Hennes sätt att teckna gör mig verkligen inspirerad.
Nu har hon kommit med en ny bok, Sven sticker. Så skön titel, redan från början fick jag en positiv känsla.

Sven har trÃ¥kigt, ligger i solstolen i trädgÃ¥rden bland alla leksaker, brÃ¥te, husdjur och allt man kan tänka sig. Han har redan lekt med allt…fem gÃ¥nger om minst.
Vad ska han hitta pÃ¥? Han gÃ¥r och hälsar pÃ¥ hos mormor. De spelar plockepinn och mormor vinner – varje gÃ¥ng. SÃ¥ trist, tycker Sven…
SÃ¥ han gÃ¥r till lekparken. Men där har han ju varit sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger, han har redan gungat pÃ¥ gungorna och grävt tunnlar i sandlÃ¥dan… Näe, Sven mÃ¥ste iväg pÃ¥ nya äventyr!

Han tar tÃ¥get iväg. Sen tar han en buss. Han hamnar pÃ¥ en camping med en massa katter, likadana husvagnar och likadana människor överallt. Sven hamnar pÃ¥ en strand, pÃ¥ en bÃ¥t och i en stor skog… men var han än hamnar blir han lika uttrÃ¥kad.

En underbart rikt illustrerad bok, om vardagens tråk. Om det lilla som behövs för att man ska bli glad och nöjd. Att det stora äventyret inte alltid är det man letar efter.
Superfin bok!

Sven sticker
Författare och illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150112214
Köp: Jämför priser

Mumindalen: En läskig fantasivärld mitt i verkligheten

Som barn var jag riktigt rädd för Mumins värld. Därför känner jag mig själv lite förundrad över hur mycket jag uppskattar Muminböckerna nu. Det är inte så att de blivit mindre läskiga, de är fortfarande riktigt läskiga, eller kanske
snarare läskiga på riktigt. För Tove Janssons värld berör på ett väldigt speciellt sätt. För att en bilderbok ska kännas läskig räcker det inte med att det finns en massa läskiga typer i den. Det som jag tror gör att Muminböckerna kan betraktas som läskiga är att stämningen går att känna igen från det verkliga livet. Mimindalen är mörk, men inte för mörk. Några händelser är lite magiska, men mycket är också väldigt verklighetstroget. Det finns en del otrevliga typer och en del snälla, men de är aldrig helt onda eller helt goda. Hela tiden detta täta samspel mellan fantasins och verklighetens värld. Som barn var jag mest bara rädd för den här världen, men som vuxen har jag lärt mig att tycka om den med viss rysning genom kroppen.

I Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är den här känslan, av såväl underbar fantasi som verklig vardag, väldigt tydlig. Det är dessutom en intensiv blandning av becksvart mörker och solvärmande ljus. Mumintrollet har varit och handlat mjölk och på vägen hem finner han Mymlan i tårar. Mumintrollet får veta att Lilla My är försvunnen, varpå de startar ett stort räddningsuppdrag. Trots att de inte har någon aning om var Lilla My är har de inte svårt att hitta på ställen att leta på, både i verklighetens och fantasins dimensioner.

Den värld som skapas i samspel mellan Tove Janssons olika former av fantasi och kreativitet, dels i texten dels i bilderna, skapar ett unikt konstverk.

I det här konstverket som presenteras i Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My får dessutom läsaren/lyssnaren lov att vara med aktivt. I varje blad i boken finns det nämligen ett hål som ger en viss hint om vad som kommer att hända på nästa sida. Med hjälp av texten, som är på vers, uppmuntras vi dessutom att själva gissa historiens fortsättning.

Med den här boken skickar distributören Bulls Presstjänst en inbjudan att besöka deras muminmonter på Bokmässan i Göteborg 23-26 september. Det går bra att gå dit för att titta på och diskutera Tove Janssons verk, eller tävla om glass och resor.

Läs mer om muminmontern här.

Pressbild från Bonnier Carlsen

Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My

Författare och illustratör: Tove Jansson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150104004
Köp: jämför priser

En saga om att låta alla vara med

Efter att ha läst sagoböcker för sina barn i 20 Ã¥r märkte Ulrika och Mats Slottner att det var ganska ont om böcker som tog upp moraliska frÃ¥gor. SÃ¥ de tog helt enkelt saken i egna händer och gjorde boken LÃ¥t alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma. Illustratör till boken är Mats Slottners mamma  Lilian Johansson.

Och sÃ¥ blev den fina berättelsen om Rosa-Emma till. I boken möter vi Magnus som precis flyttat till Vänköping. Han tycker att det känns trÃ¥kigt och tänker att han aldrig kommer att fÃ¥ nÃ¥gra nya vänner. Emma bor i Vänköping sedan tidigare och gÃ¥r i klassen som Magnus börjar i. De gÃ¥r i en liten fin skola med stor skolgÃ¥rd, men redan pÃ¥ första rasten dyker ett problem upp. Magnus frÃ¥gar om han fÃ¥r  vara med i en koja som barnen byggt pÃ¥ skolgÃ¥rden varpÃ¥ en pojke svarar ”aldrig i livet!” och ingen säger emot honom. Magnus ger sig iväg ensam och hittar en annan mycket mindre och gammal koja, som han klättrar upp i och vill bara försvinna. Men när det ringer in märker Emma att Magnus verkligen är försvunnen pÃ¥ riktigt!

Min äldsta son (5år) blev väldigt engagerad när jag läste boken för honom. Han kände väl till det här med att låta alla vara med och det var väldigt intressant att diskutera med honom. Låt alla vara med är en bok med ganska tydlig sensmoral. Läsaren/lyssnaren får se hur det kan bli om man inte låter alla vara med och med hjälp av ett par diskussionsfrågor i bokens slut lyfts problematiken ytterligare. Det är en väldigt viktig fråga som lyfts. Boken kan mycket väl användas till livskunskapsdiskussioner med barn. Men jag skulle nog vilja vända och vrida på problemet ännu mer. Finns det till exempel tillfällen då man själv känt att man inte vill låta alla vara med? Måste alla alltid vara med? Som förskollärare möter jag den här problematiken ganska ofta och har sett att det inte alltid är så enkelt att finna en självklar lösning på alla sådana konflikter. Men detta gör det ju bara ännu viktigare att diskutera det här området med barn.

Boken ger en bra grund att bygga vidare en diskussion på. Den lyfter en situation där det verkligen blir helt fel när man inte låter alla vara med. I verkliga livet är situationen kanske inte lika självklar, men för att lyfta etik och moral kan det vara bra att utgå från tydliga exempel.

Boken är tänkt att följas upp av fem andra böcker med olika sensmoralteman. I varje bok kommer det även med en medalj som barnet kan få efter att ha varit med och diskuterat ett moraliskt dilemma.

Provläs LÃ¥t alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma


LÃ¥t alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma
Författare: Ulrika och Mats Slottner
Illustratör: Lilian Johansson
Förlag: ZimZalabim
Antal sidor: 26
ISBN: 9789197888615
Köp: Jämför pris

Sov gott lilla groda

När Kitty Crowther vann ALMA-priset (Litteraturpris till Astrid Lindgrens minne) i Ã¥r blev jag nyfiken pÃ¥ hennes böcker. Nu har jag läst Sov gott, lilla groda, som handlar om grodan Jonas och hans vedermödor när han ska sova. Det är sÃ¥ mörkt och ensamt. Han vill ha en kram innan han somnar. Och sÃ¥ en puss ocksÃ¥. Och en till puss…och en till…
Till slut måste han bli ensam i sin säng, i sitt hjärta, i det mörka rummet. Men det får lysa in från hallen.

Plötsligt hör han hur det lÃ¥ter ”krifs krafs hoho plask” under sängen. Kanske är det ett vattenmonster, tänker Jonas…
Han gÃ¥r och väcker pappa, som kommer och intygar för Jonas att det inte är nÃ¥got annat än vanliga nattljud. SÃ¥ ligger han där, ensam, igen…han smyger över till mammas och pappas rum och kryper ner mellan dem. Ã…h, äntligen lite sömn!
Men pappan kan inte sova utan går och lägger sig i Jonas säng.

Plötsligt hör han hur det lÃ¥ter ”krifs krafs hoho plask” under sängen…


”Sov nu, lilla Jonas”, säger pappa.
”Blunda nu. När du öppnar ögonen igen är det redan morgon, ska du se.”

En vackert illustrerad berättelse om natten. Om kärlek mellan barn och förälder och om att få vara lite rädd. För det är man ofta som barn på natten. Det är då alla fantasier väcks till liv på ett helt annat sätt än på dagen. Om man får dela med sig av dem kan natten kanske bli mindre kuslig.
Fint är det!

Sov gott, lilla groda
Författare och illustratör: Kitty Crowther
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 33
ISBN: 978-91-29-67628-0
Köp: Jämför priser