Kategori: Bloggen

Jag heter Helena Eriksson och är ny bloggare på Barnboksprat. Jag upptäckte bloggen av en slump och efter att ha tittat runt en stund såg jag texten ”var med!” och tänkte genast att här vill jag vara med! Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv, och nu som vuxen försöker jag dela med mig av min kärlek till böcker genom att läsa för mina barn, läsa för mina elever och tipsa dem om böcker.

Min son Nils är 4½ år, honom turas jag och maken om att läsa flera böcker för varje kväll vid nattningen. Dottern Elin är 8 månader, och jag har nyss börjat läsa för henne också! Maken har inte ett lika stort läsintresse som jag har, men sedan han träffade mig för 15 år sedan läser han betydligt mer än han gjort tidigare i livet, och han läser lika mycket som jag för Nils.

Just nu är jag föräldraledig, jobbar annars som lärare med elever i behov av särskilt stöd i årskurserna 8, 9 och gymnasiets IV-program på en liten kommunal skola. Jag undervisar i svenska, engelska och datorkunskap. Många av mina elever är dyslektiker, en del andra helt enkelt ovana att läsa och så finns det förstås en hög som är läsovilliga och tycker att det absolut inte finns en enda bok som är läsvärd! Varje dag på jobbet är en utmaning för att hitta rätt bok till rätt person – en rolig men ofta svår uppgift som förstås kräver att jag själv läser mycket barn- och ungdomslitteratur. En annan sak jag har upptäckt under mina snart nio år i skolan också insett att barn/ungdomar aldrig blir för gamla för högläsning!

Nu när jag ska börja skriva om barn- och ungdomsböcker här på bloggen får jag ju verkligen chansen att vara uppdaterad, och det ska bli otroligt roligt att få göra det här!

Med önskan om ett (snart) gott nytt läsår!

/Helena Eriksson

Jag är ny bloggare på Barnboksprat. Jag heter Marit och är både mamma och farmor, plus att jag har jobbat med barn i många år. Att skriva om barn- och ungdomsböcker är underbart och kul. Sagor har jag alltid gillat, de är liksom förutsättningen för all annan läsning, och för så mycket mer – som att öppna sina sinnen för allt som är annorlunda än i den egna närmaste verkligheten.

För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn.

Mina favoritböcker (och författare/illustratörer), som jag minns särskilt och som jag har jobbat allra mest med, är Tove Janssons och Elsa Beskows böcker, Nalle Puh och sagor med bilder av John Bauer. Till mina barns tidigaste favoriter hörde Till Vildingarnas land, Vilda Bebin, Kattresan och böckerna om Pelle Svanslös. Mitt barnbarn har ännu inga favoriter men utbrister förtjust: ”Lääsa, läsa tillsammans!”

Klassiker står sig, det är tydligt, och att läsa för och tillsammans är viktigt för att sedan kunna fortsätta på egen hand.