Familjedrama

 

Morrison räddar en kattunge visar sig snart vara mer än berättelsen om en älskad, bortskämd, fet och lat familjekatt. En historia som lätt kan föras över till vår mänskliga samtid nystas upp: begreppen djuriskt och humant blir intressanta liksom den existentiella frågan om vad som gör livet värt att leva.

Morrison, den självupptagna katten med hjärta, humor och karaktär, är tillsammans med sin människofamilj tillbaka i härligt illustrerade uppslagslånga kapitel.

Familjekatten Morrison har blivit så lat och fet att barnen Moa och Ture bestämmer sig för att han behöver röra på sig för att magra. De planerar för Morrisons träning, bygger en hinderbana och släpar ut sin katt i koppel, men han vägrar att hoppa. Ända tills en ostbelöning i ett snöre lockar och retar till anfall. Man kan tycka att barnens beteende är djuriskt – eller i alla fall omänskligt och kränkande – men de är ju bara barn i en familj som har matat upp och skämt bort sin katt.

Osten ger bara glädje för stunden. Efter träningen återgår Morrison till sitt lata liv, drömmer om goda ostar och fet grädde som livets enda glädjeämnen. Egentligen är livet ganska innehållslöst, meningslöst och ensamt trots att han har det så bra. En del retstickor kan ju dessutom göra livet tungt – familjehamstern Kungen retar honom för att han är tjock och det är ju inte så kul, Morrison går i sin tur ut och retas med grannes fastkedjade gamla hund – barnsligt men mänskligt.

Men inte ens retas får han göra i lugn och ro – nä, då ska han badas och borstas, inte underligt att han blir sur och tappar sin självständighet. Allt detta, kommer det att visa sig, är inte ett kattliv utan ett välfärdsproblem, för plötsligt händer något som förändrar allt.

En främmande kattunge dyker upp från ingenstans, har gått vilse och tappat bort sin mamma. De hinner nätt och jämt börja bygga på sin relation förrän ungen förs bort av en hök för att genast tappas i ett högt träd… Och Morrison som inte klättrar, han klättrar osjälviskt – det finns ju ingen annan. Och så har han fått en kattunge på halsen, blir kallad pappa och tar själv på sig att lära ungen allt han kan.

 

Att vara beredd på att offra livet för någon en gång är en god sak men att göra det två gånger samma dag höjer till hjältestatus. Ett riktigt drama utspelar sig i text och bild: i godan ro sitter de sida vid sida på staketet, den stora ska just lära den lilla att reta hunden när den lilla plötsligt upptäcks befinna sig på fel sida av staketet. Som skjuten ur en kanon kastar sig Morrison mot dödsfienden som övermannar honom.

Fienden visar sig snart vara en sann humanist, han hyser nämligen en hemlös liten flyktingfamilj – trots att de inte talar samma språk och inte är av samma ras. I hundkojan bor nämligen kattungens mamma och kattungen själv, men eftersom Morrison redan har adopterat ungen så flyttar mor och barn från det tillfälliga boendet till Morrisons familj där de välkomnas varmt. För Morrison har livet fått en mening, och han delar gärna med sig av mat, utrymme och familjekärlek. Och vem vet, kanske får han en ny vän på andra sidan staketet.

Morrison räddar en kattunge är en berättelse som kan förstås på många sätt, detta är bara ett!


Morrison räddar en kattunge
Författare: Sanna Juhlin
Illustrationer: Mimmi Tollerup
Förlag: (Ordalaget bokförlag)
ISBN: 9789174692129
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Drömmen om att cykla

Att kunna cykla är något alldeles speciellt: det ger en känsla av att växa, en upplevelse av frihet – man lämnar marken och liksom flyger fram! Många av oss har nog minnen av när vi lärde oss, hur det hela började och hur det plötsligt bara fungerade och den vingliga framfarten blev allt stadigare – tills det blev dags att bromsa, eller blev en nerförsbacke…

 

I Dick Brunas Miffy cyklar utstrålar kaninen Miffy dröm och längtan där hon sitter med huvudet i tassarna. När hon blir stor, då ska hon cykla! Hon föreställer sig cykelturen, först runt huset där hon bor, sen ut bland blommorna på ängen – det går hur enkelt som helst. Förbi sjön, genom skogen med alla träden går turen, och uppför en backe. Miffy har ett mål: huset på kullen där mostern bor.

Tänk att kunna ta sig dit man vill för egen maskin, när man vill, knacka och hälsa på någon på sina egna villkor – vara så stor och självständig – och hemåt när man själv bestämmer… Nåja, kanske innan det blir mörkt. Svisch ner för backen. Ja, visst ja: man kan ramla – så inte för fort, utan lugnt tillbaka.

Fast först måste Miffy bli stor, men hon vill så gärna cykla… Och så är hon tillbaka i dröm och längtan – från boken sista bild återvänder man oundvikligt till den första.

Ännu en ljuvlig bok om Miffy!

Dessutom har det kommit ytterligare en: Miffy i skolan – väl okomplicerad för sex-sjuåringen, men kanske helt rätt just därför. Kanske kan ett skolbarn läsa den alldeles själv för ett yngre syskon som undrar vad skolan är.


Miffy cyklar
Författare: Dick Bruna
Förlag: (Ordalaget bokförlag)
ISBN: 9789174692006
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Praktverk: den nordiska gudahistorien

Ett nordiskt mytarv förs vidare. Sakligt, historiskt, kärvt, dramatiskt och berättande presenteras karaktärer och myter ur den nordiska gudasagan; ja, hela världens skapelse, uppgång, fall och återuppståndelse ryms i Johan Egerkrans väl genomarbetade praktverk.

Läsaren får följa med från allra första början, tidernas början då inget fanns till mer än eld, is och intet. Och så det stora bottenlösa gapet: Ginnungagap. I det gapet tar allt sin början i och med urjätten Ymer. Sedan dyker de upp den ena figuren efter den andra: jättar, monster, gudar och människor, och världsalltet började ta form och delade sig i nio världar med olika karaktär, som i sin tur kom att rymma olika väsen med olika egenskaper. Gudar, jättar, troll, dvärgar, drakar, hästar, fåglar, träd, ormar… och man vet inte alltid vem som är vad för ibland när de ska uträtta något tar de sig en annan skepnad för att nästla sig in i en av de andra världarna eller komma åt en gemål som inte tillhör de lovliga – och gifter sig och skiljer sig gör de, kors och tvärs, så avkomman är långt ifrån ’renrasig’. Diser, alfer och nornor har olika egenskaper och uppgifter, liksom en mängd andra väsen.

Blandningen av onda och goda väsen är som alltid, liksom krig, kärlek och list för att nå de egna syftena. Historierna hakar i varandra och bygger samman, vilket inte är så underligt eftersom alla har släkt och familj lite här och var och gör gemensam sak än med den ena och än med den andra. Liv och död, ljus och mörker, himmel och underjord går hand i hand. Och så dör den godaste, vackraste och fridsammaste guden Balder, förrädaren Loke ser till att han hamnar i dödsriket och blir kvar där, vilket är början till slutet, katastrof och ondska – jordens undergång Ragnarök närmar sig. Men den nya värdens födelse är bara några krig och vintrar borta, ja, och så Fimbulvintern förstås, den tre år eviga vintern av snö och is när alla människor dör – inte att förglömma.

Hela verket andas nationalromantik, design, typsnitt och illustrationer för en dialog med bland andra John Bauer och jugend, men referenserna till vår tids mytillustrationer är lika närvarande. Balansen mellan skissade detaljer – som Odens hand, ansikte och utlyfta öga; objekt som framhävs med färg och ornamentik – som Tors hammare; hela miljöbilder – som gudar och väsen i natur och med attribut, och slutligen små ’träsnitt’ ur Olaus Magnus Historia, är oerhört väl avvägd. Den historiskt konstvetenskapliga dialogen upprepar sig vad gäller texterna, även om de får kallas sammanlänkande i religions- och litteraturvetenskapligt historisk mening. Historiska källor, som Snorre, varvas med citat ur Havamal, Völuspa och nutida forskning. Karaktärer beskrivs och händelser återberättas och byggs samman till en helhet.

Upplägget är välstrukturerat och lättöverskådligt, varje presentation och berättelse bygger vidare. Säkert har de flesta av oss hört talas om Asar och Vaner och flera av karaktärerna – som Tor, Oden, Freja och Idun, människorna Ask och Embla, hästen Sleipner, Midgårdsormen, Yggdrasil och Mimers brunn – här sätts de alla in i sitt sammanhang.


Nordiska gudar
Nedtecknare, illustratör: Johan Egerkrans
Formgivning: Cecilia Danneker Engström
Förlag: Stockholm B Wahlström (2016)
ISBN: 9789132164118
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Godnatt allihop och Mamma borta

Drömska nattfärger och sömniga djur

Solen är på väg ner, det magiska skymningsljuset färgar naturen. Alla skogens djur böjar bli sömniga: de sträcker på sig, suckar och gäspar: ”AH… GÄSP” – ett efter ett; ögonlocken sjunker allt längre ner, rörelserna stannar av och kropparna sjunker allt närmare marken…

Nej stopp där, det stämmer inte – inte riktigt alla. På kvällspromenaden möter vi plötsligt ett par pigga öppna ögon, inte ett dugg trötta – nej då inte alls! Det är Lilla björn, han vill leka, och ger sig iväg för att hitta någon mer som är leksugen:

’”ska vi leka?” frågar Lilla björn ”vi är för trötta”, säger mössen’. Lilla björn går vidare till kompis efter kompis, men får samma svar överallt – det är ingen som orkar leka. Tillslut blir Lilla björn också trött och hemburen av sin mamma. På hemvägen går de förbi alla de andra djurbarnen som sover och snarkar med sina familjer. Lilla björn säger godnatt till dem alla – ett efter ett: ”rådjuren sover… zzzZZZ …ZZZzzz god natt rådjur”… Natthimlens stjärnor gnistrar och månen lyser när Lilla björn har tagit plats i sin mammas famn: ”godnatt allihop”.

Chris Haughton har skapat en riktig godnattsaga: upprepningar för varje nytt moment och varje nytt djur, både text-, färg- och bilduttryck för läsare och lyssnare in i sömnhypnos. Alla är såå trötta, särskilt de vuxna. Men så har vi det där lilla ’pigga barnet’, som inte riktigt har hunnit varva ner – bara lugn, det dröjer bara några sidor nu… Godnatt allihop!


Samme författares Mamma borta, utgiven 2013 som traditionell bok, har kommit ut i behändigt pekboksformat/kartong, till skillnad mot Godnatt allihop, som är i generöst sitta-i-knät format. Mamma borta har tidigare recenserats på både Barnboksprat och Formom så bara en kort presentation följer.

Lilla ugglan sitter högst uppe i tallens topp och sover tillsammans med sin mamma… men, ”Åh nej!” han tippar över kanten och faller rätt ut i luften och studsar ner på marken. Alla skogens djur tittar förskräckta fram, ekorren är snabbast och vill genast hjälpa till. Lilla ugglan vill ha hjälp att hitta sin mamma – men hur ser mamman ut, undrar ekorren. Lilla ugglan beskriver och ekorren letar entusiastiskt, föreslår det ena djuret efter det andra, efter ugglans nya beskrivningar. Det är en spännande bok som påminner den vuxne om att allt är relativt och beroende på de egna referenserna. Tillslut ger ugglan och ekorren nästan upp: visst har grodan stora ögon – men ’”Nä, pep Lilla ugglan. ”Det där är INTE min mamma. Mamma borta!”’ Men grodan vet att det inte bara är ungen som letar efter sin mamma utan att mamman också, så klart, letar efter sin unge.

Alla är glada och mamma uggla bjuder på kakkalas uppe i talltoppen. Men oj, oj nu har Lilla ugglan somnat igen och hjälp så nära kanten han är…

Lite kuriosa från förlaget: Mamma borta är Chris Haughtons första bilderbok, den kom till när författaren arbetade med Fairtrade i Korea och Mexiko. Boken har översatts till ett tjugotal språk och tilldelats en rad litterära priser.


Godnatt allihop
Författare: Chris Haughton
Förlag: Lilla Piratförlaget (2016)
ISBN: 9789188279163
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Mamma borta
Författare: Chris Haughton
Förlag: Lilla Piratförlaget (2013)
ISBN: 9789187027642
Köp: t.ex. hos Bokus

Fascinerande möten ansikte mot ansikte

Två pekbokspärlor som väcker sinnen, ger oväntade upplevelser och bjuder på spänning! Att som vuxen inte kunna motstå impulsen att öppna boken, förundras och läsa högt för sig själv – med inslag av dramatik – är lite speciellt.

På omslaget möter vi en tiger, den sover. Uppmaningen i titeln: Väck inte tigern! Skärper genast sinnena, man är liksom beredd! Beredd på att öppna försiktigt, att smyga… men nej! ”Å nej, du väckte tigern!” Hur gick det till? Jo när man bläddrar försiktigt så ändras tigens ansikte, med persienneffekt, så att djurets ögon öppnas! Det hjälper inte hur försiktig du är – och ändå kan man inte låta bli att vara försiktig när man öppnar ett nytt uppslag för att se förändringen i djuransiktet, från sovande till vaken – djur efter djur vaknar, du väcker dem alla! Men som tur är behöver du inte få dåligt samvete, för på omslagets motsatta sida finns alltid en liten apa som är din medvandrare i djungeln, du är inte ensam. Apan är den som uppmanar dig att inte väcka, att smyga, att snabbt vända blad, samtidigt som den apar sig. När alla djuren har vaknat, gissa vem som har somnat. (Det är inte du eller din lilla medläsare, för denne vill höra och göra en gång till!)

Hej Glada björn! bygger på samma idé: bläddrandet och persienneffekterna. Men här handlar det om ansiktsuttrycken, glad, ledsen, orolig, arg, gråtande… ”Hur ska vi göra Glada björn glad igen?” Vår lilla följeslagare i denna bok är en påhittig liten mus som med en massa olika trix försöker få den lilla björnen glad. Men som i verkliga livet finns det en gräns när bara en sak hjälper för att få Glada björn glad igen: Mamma! Den hisnande spänningseffekten saknas i denna bok, här finns istället förståelsen för ansiktsuttryck, vad de står för och upplevelsen hur de förändras. Och så den lilla muskompisens försök att trösta sin vän.

Två små böcker i robust läsvänligt format som, bland annat, främjar bläddrandet, aktiverar empati och nyfikenhet och ger förståelse för orsakssammanhang.


Väck inte tigern!
Författare/illustratör: Carles Ballesteros
Översättare: Johanna Jeansson
Förlag: Ordalaget Bokförlag (2017)
ISBN: 9789174691801
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Hej Glada björn!
Författare/illustratör: Carles Ballesteros
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Förlag: Ordalaget Bokförlag (2017)
ISBN: 9789174691818
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris