Praktverk: den nordiska gudahistorien

Ett nordiskt mytarv förs vidare. Sakligt, historiskt, kärvt, dramatiskt och berättande presenteras karaktärer och myter ur den nordiska gudasagan; ja, hela världens skapelse, uppgång, fall och återuppståndelse ryms i Johan Egerkrans väl genomarbetade praktverk.

Läsaren får följa med från allra första början, tidernas början då inget fanns till mer än eld, is och intet. Och så det stora bottenlösa gapet: Ginnungagap. I det gapet tar allt sin början i och med urjätten Ymer. Sedan dyker de upp den ena figuren efter den andra: jättar, monster, gudar och människor, och världsalltet började ta form och delade sig i nio världar med olika karaktär, som i sin tur kom att rymma olika väsen med olika egenskaper. Gudar, jättar, troll, dvärgar, drakar, hästar, fåglar, träd, ormar… och man vet inte alltid vem som är vad för ibland när de ska uträtta något tar de sig en annan skepnad för att nästla sig in i en av de andra världarna eller komma åt en gemål som inte tillhör de lovliga – och gifter sig och skiljer sig gör de, kors och tvärs, så avkomman är långt ifrån ’renrasig’. Diser, alfer och nornor har olika egenskaper och uppgifter, liksom en mängd andra väsen.

Blandningen av onda och goda väsen är som alltid, liksom krig, kärlek och list för att nå de egna syftena. Historierna hakar i varandra och bygger samman, vilket inte är så underligt eftersom alla har släkt och familj lite här och var och gör gemensam sak än med den ena och än med den andra. Liv och död, ljus och mörker, himmel och underjord går hand i hand. Och så dör den godaste, vackraste och fridsammaste guden Balder, förrädaren Loke ser till att han hamnar i dödsriket och blir kvar där, vilket är början till slutet, katastrof och ondska – jordens undergång Ragnarök närmar sig. Men den nya värdens födelse är bara några krig och vintrar borta, ja, och så Fimbulvintern förstås, den tre år eviga vintern av snö och is när alla människor dör – inte att förglömma.

Hela verket andas nationalromantik, design, typsnitt och illustrationer för en dialog med bland andra John Bauer och jugend, men referenserna till vår tids mytillustrationer är lika närvarande. Balansen mellan skissade detaljer – som Odens hand, ansikte och utlyfta öga; objekt som framhävs med färg och ornamentik – som Tors hammare; hela miljöbilder – som gudar och väsen i natur och med attribut, och slutligen små ’träsnitt’ ur Olaus Magnus Historia, är oerhört väl avvägd. Den historiskt konstvetenskapliga dialogen upprepar sig vad gäller texterna, även om de får kallas sammanlänkande i religions- och litteraturvetenskapligt historisk mening. Historiska källor, som Snorre, varvas med citat ur Havamal, Völuspa och nutida forskning. Karaktärer beskrivs och händelser återberättas och byggs samman till en helhet.

Upplägget är välstrukturerat och lättöverskådligt, varje presentation och berättelse bygger vidare. Säkert har de flesta av oss hört talas om Asar och Vaner och flera av karaktärerna – som Tor, Oden, Freja och Idun, människorna Ask och Embla, hästen Sleipner, Midgårdsormen, Yggdrasil och Mimers brunn – här sätts de alla in i sitt sammanhang.


Nordiska gudar
Nedtecknare, illustratör: Johan Egerkrans
Formgivning: Cecilia Danneker Engström
Förlag: Stockholm B Wahlström (2016)
ISBN: 9789132164118
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Godnatt allihop och Mamma borta

Drömska nattfärger och sömniga djur

Solen är på väg ner, det magiska skymningsljuset färgar naturen. Alla skogens djur böjar bli sömniga: de sträcker på sig, suckar och gäspar: ”AH… GÄSP” – ett efter ett; ögonlocken sjunker allt längre ner, rörelserna stannar av och kropparna sjunker allt närmare marken…

Nej stopp där, det stämmer inte – inte riktigt alla. På kvällspromenaden möter vi plötsligt ett par pigga öppna ögon, inte ett dugg trötta – nej då inte alls! Det är Lilla björn, han vill leka, och ger sig iväg för att hitta någon mer som är leksugen:

’”ska vi leka?” frågar Lilla björn ”vi är för trötta”, säger mössen’. Lilla björn går vidare till kompis efter kompis, men får samma svar överallt – det är ingen som orkar leka. Tillslut blir Lilla björn också trött och hemburen av sin mamma. På hemvägen går de förbi alla de andra djurbarnen som sover och snarkar med sina familjer. Lilla björn säger godnatt till dem alla – ett efter ett: ”rådjuren sover… zzzZZZ …ZZZzzz god natt rådjur”… Natthimlens stjärnor gnistrar och månen lyser när Lilla björn har tagit plats i sin mammas famn: ”godnatt allihop”.

Chris Haughton har skapat en riktig godnattsaga: upprepningar för varje nytt moment och varje nytt djur, både text-, färg- och bilduttryck för läsare och lyssnare in i sömnhypnos. Alla är såå trötta, särskilt de vuxna. Men så har vi det där lilla ’pigga barnet’, som inte riktigt har hunnit varva ner – bara lugn, det dröjer bara några sidor nu… Godnatt allihop!


Samme författares Mamma borta, utgiven 2013 som traditionell bok, har kommit ut i behändigt pekboksformat/kartong, till skillnad mot Godnatt allihop, som är i generöst sitta-i-knät format. Mamma borta har tidigare recenserats på både Barnboksprat och Formom så bara en kort presentation följer.

Lilla ugglan sitter högst uppe i tallens topp och sover tillsammans med sin mamma… men, ”Åh nej!” han tippar över kanten och faller rätt ut i luften och studsar ner på marken. Alla skogens djur tittar förskräckta fram, ekorren är snabbast och vill genast hjälpa till. Lilla ugglan vill ha hjälp att hitta sin mamma – men hur ser mamman ut, undrar ekorren. Lilla ugglan beskriver och ekorren letar entusiastiskt, föreslår det ena djuret efter det andra, efter ugglans nya beskrivningar. Det är en spännande bok som påminner den vuxne om att allt är relativt och beroende på de egna referenserna. Tillslut ger ugglan och ekorren nästan upp: visst har grodan stora ögon – men ’”Nä, pep Lilla ugglan. ”Det där är INTE min mamma. Mamma borta!”’ Men grodan vet att det inte bara är ungen som letar efter sin mamma utan att mamman också, så klart, letar efter sin unge.

Alla är glada och mamma uggla bjuder på kakkalas uppe i talltoppen. Men oj, oj nu har Lilla ugglan somnat igen och hjälp så nära kanten han är…

Lite kuriosa från förlaget: Mamma borta är Chris Haughtons första bilderbok, den kom till när författaren arbetade med Fairtrade i Korea och Mexiko. Boken har översatts till ett tjugotal språk och tilldelats en rad litterära priser.


Godnatt allihop
Författare: Chris Haughton
Förlag: Lilla Piratförlaget (2016)
ISBN: 9789188279163
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Mamma borta
Författare: Chris Haughton
Förlag: Lilla Piratförlaget (2013)
ISBN: 9789187027642
Köp: t.ex. hos Bokus

Fascinerande möten ansikte mot ansikte

Två pekbokspärlor som väcker sinnen, ger oväntade upplevelser och bjuder på spänning! Att som vuxen inte kunna motstå impulsen att öppna boken, förundras och läsa högt för sig själv – med inslag av dramatik – är lite speciellt.

På omslaget möter vi en tiger, den sover. Uppmaningen i titeln: Väck inte tigern! Skärper genast sinnena, man är liksom beredd! Beredd på att öppna försiktigt, att smyga… men nej! ”Å nej, du väckte tigern!” Hur gick det till? Jo när man bläddrar försiktigt så ändras tigens ansikte, med persienneffekt, så att djurets ögon öppnas! Det hjälper inte hur försiktig du är – och ändå kan man inte låta bli att vara försiktig när man öppnar ett nytt uppslag för att se förändringen i djuransiktet, från sovande till vaken – djur efter djur vaknar, du väcker dem alla! Men som tur är behöver du inte få dåligt samvete, för på omslagets motsatta sida finns alltid en liten apa som är din medvandrare i djungeln, du är inte ensam. Apan är den som uppmanar dig att inte väcka, att smyga, att snabbt vända blad, samtidigt som den apar sig. När alla djuren har vaknat, gissa vem som har somnat. (Det är inte du eller din lilla medläsare, för denne vill höra och göra en gång till!)

Hej Glada björn! bygger på samma idé: bläddrandet och persienneffekterna. Men här handlar det om ansiktsuttrycken, glad, ledsen, orolig, arg, gråtande… ”Hur ska vi göra Glada björn glad igen?” Vår lilla följeslagare i denna bok är en påhittig liten mus som med en massa olika trix försöker få den lilla björnen glad. Men som i verkliga livet finns det en gräns när bara en sak hjälper för att få Glada björn glad igen: Mamma! Den hisnande spänningseffekten saknas i denna bok, här finns istället förståelsen för ansiktsuttryck, vad de står för och upplevelsen hur de förändras. Och så den lilla muskompisens försök att trösta sin vän.

Två små böcker i robust läsvänligt format som, bland annat, främjar bläddrandet, aktiverar empati och nyfikenhet och ger förståelse för orsakssammanhang.


Väck inte tigern!
Författare/illustratör: Carles Ballesteros
Översättare: Johanna Jeansson
Förlag: Ordalaget Bokförlag (2017)
ISBN: 9789174691801
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Hej Glada björn!
Författare/illustratör: Carles Ballesteros
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Förlag: Ordalaget Bokförlag (2017)
ISBN: 9789174691818
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Miffy upplever grundläggande trygghet i olika situationer

miffys1Miffy är en liten kaninfigur som likt ett barn behöver få behov som tid, trygga relationer och uppmärksamhet tillgodosedda. Som vuxen läsare får man en fin påminnelse om hur det fungerar och hur enkelt det är. Som barn tror och hoppas jag att man njuter av det, förhoppningsvis, självklara och enkla – även om man kan förstå att verkligheten inte alltid är på bara egna villkor.

I Miffy spökar handlar det om roller och relationer. Mamma ställer genast upp när Miffy vill vara spöke, hon fixar ett lakan och klipper hål. Miffy får vara med och uppleva sin förvandling från kanin till spöke, hur det känns där inne under lakanet. När vännerna kommer får hon veta hur det känns att ha rollen som skrämmande spöke, när de andra springer – och låtsas vara rädda, trots att båda parter vet att det är en lek. miffys2

Men när farmor plötsligt dyker upp och delar lekens villkor vill Miffy bli Miffy igen. Det är kul att byta roll en stund, men viktigt att få återvända till sig själv och veta att man är välkommen som den man är – ungefär som borta bra men hemma bäst!

miffyi1

I Miffy i lekparken åker hela familjen till en tom lekpark. Miffy får leka på sina villkor, ta den tid hon vill utan konkurens av andra barn och föräldrarnas andra måsten. Miffy springer före, tryggt förvissad att de andra kommer efter, hon får hoppa så länge hon vill och föräldrarna tittar på. Hon får visa sina färdigheter i lekredskapen och får all uppmärksamhet. Pappan bjuder på en upplevelse av sin tyngd i förhållande till barnets – en ny erfarenhet som kan bli utgångspunkt för vidare funderingar – det räcker. Sedan fikar hela familjen; Miffy har lekt färdigt, fått röra på sig, fått uppmärksamhet och ny näring, klart hon somnar när de åker hem!miffyi2

 

Titlar: Miffy spökar och Miffy i lekparken


Miffy spökar
Författare: Dick Bruna
Förlag: Ordalaget Bokförlag (2016)
ISBN: 9789174691771
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Miffy i lekparken
Författare: Dick Bruna
Förlag: Ordalaget Bokförlag (2016)
ISBN: 9789174691764
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vildas vilda ben

vilda400-500x500Vilda går sitt första år i skolan, hon är sex år. När skoldagen närmar sig sitt slut är det svårt att hålla koncentrationen på topp och kroppen i styr. Kanske är det så hela dagen! Den sista stunden när de sitter på gröna mattan och lyssnar på saga så går det bara inte längre, hela kroppen vill liksom explodera, alla sinnena sätter igång associationskedjor, tankarna ger sig av på äventyr, tusen frågor väcks.

Vilda har popcornspopp i benen och tankarna snurrar runt i huvudet. Hur mycket hon är tycker om skolan och att lära sig saker så är det svårt att både sitta still och vara tyst – särskilt på en gång! Men snart ska hon till fritids och där kan hon klättra och leka.

Berättelsen sker ur jag-perspektiv och läsaren får genom text och illustrationer följa Vildas tankar och kropp där på gröna mattan. Upptäckten att hon själv är som ett popcorn sätter fart på lusten att prutta, hoppa och dansa, och leder tankarna till vad andras ben vill. Medvetenheten om den egna personens roll i förhållande till de andra barnen i gruppen och den egna kroppsuppfattningen är några av följdtankarna. Tillslut poppar hon – vecklar ut alla sina tentakler – och alla vänder sina blickar mot henne. Kanske är det alltid så. 2008-01-18 03.54.25

Den viktigaste erfarenheten formulerar Vilda i en dialog med fröken när de andra barnen har gått: visst älskar hon att gå i skolan, men lär sig saker det gör hon när hon rör på sig; så har det varit i hela hennes liv – om hon hoppar när fröken pratar blir det mer plats i hjärnan. Jag är helt övertygad om att hon har rätt!

Författaren och illustratören har tillsammans fångat det sprudlande barnet och dess känslor, hur det är när man bara inte kan behärska sig, när hela kroppen är i rörelse och hjärnan full av egen aktivitet. Igenkänningsfaktorn är säkert hög hos många. Förutom de två första uppslagen är rytmen och läsvänligheten för en 1-3 klassare utmärkt.


Vildas vilda ben
Författare: Petra Sandberg Holstensson
Illustratör: Emmalill Frank
Förlag: Idus förlag (2016)
ISBN: 9789175774060
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris