Författare: Sanna Juhlin

Mitt namn är Sanna Juhlin och jag är författare. Böcker & film är mina stora intressen i livet förutom min familj. Min make och jag har två barn tillsammans, Isabelle född 2003 och Gustav född 2007. Vi bor vid solkusten, i vackra Söråker som ligger några mil norr om Sundsvall. Under våren 2013 kommer min femte barnbok ut. ”Ett hus med många dörrar” som illustrerats av Millis Sarri och är vår andra barnbok tillsammans. Vombat heter förlaget som ger ut den. Jag blir även publicerad med min andra roman. "De Sömnlösa" kommer ut som ebok under jan/feb 2013 och är en paranormal romance - alltså en kärleksroman med övernaturliga inslag. Främst älskar jag barnböcker och vi läser mycket barnböcker i vår familj. Jag tycker om helheten av en barnbok och hur den får mig att må och känna. Jag tycker även om att se/höra mina barns reaktioner då vi läser och vi diskuterar mycket kring bilder och handling. Just nu studerar jag litteraturvetenskap på Universitet och är nybliven regionombud för Västernorrland med uppdrag från Sveriges Författarförbund. Jag är också medlem i Författarcentrum Norr där man kan boka mig till olika författarbesök.

Pippi har julgransplundring

Det här är en nyutgåva från Raben & Sjögren av Astrid Lindgren med fina bilder av Ingrid Vang Nyman. Den senaste kom 2006 med ett annat omslag men denna är från 2011.
Vad som slår mig är att jag förknippar så starkt dessa bilder med hur Pippi ser ut men medan Astrid inte behöver någon presentation så vet jag egentligen ingenting om vem Ingrid var. Nu är bilderna i denna upplaga digitalt restaurerat och färglagt från att ha varit svart-vitt – en nyuppfräschning alltså av en gammal barnbok.

Det är ingen traditionell barnbilderbok utan det är avsnitt från en kapitelbok som gjorts om till detta läsvänliga format med fokus på julen. Jag gillar orden som förekommer i texten och som inte ligger sådär korrekt utan mer på dialekt. Här förekommer ord som barna och meningar som; ”…sprang hem till mamma så fort bena kunde bära dem…”.
Det är jullov och Pippi Långstrump bjuder in alla barnen i staden till julgransplundring. Men när Tommy och Annika och alla de andra kommer till Villa Villekulla så är det alldeles mörkt och tyst. Har de tagit fel på dag? Men Pippi är så klart full av upptåg och hon har också ett hjärta av guld. Alla får plats i denna trevliga stämning av julen som den här boken förmedlar. Ja, jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa den och tycker mig nästan höra Astrid Lindgrens röst då jag läser den högt för mig själv. Språket är rappt, med glimten i ögat och framförallt är det på barnens nivå.
Pippi är något som håller i alla tider.

Pippi har julgransplundring
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ingrid Vang Nyman
Förlag:Raben & Sjögren
Antal sidor: 36
ISBN 10: 9129679060
ISBN13: 9789129679069
Finns att köpa på bland annat Adlibris

Gittan gömmer bort sej

Den 23 november var Pija Lindenbaum på plats på Bokia i Sundsvall för att signera sin nya barnbok Gittan gömmer bort sig. Tyvärr fick jag förhinder men hade en vän på plats som kunde fixa en barnbok till mig med Pijas signatur. Ja, ni kanske förstår att jag är ett fan av Pija Lindenbaums barnbilderböcker.
Därför var det med stor förväntan som jag satte mig ned, först med 4 åriga sonen för en första höguppläsning och därefter med min 8 åriga dotter. Jag ville ha deras reaktion medan jag läste även om det var svårt att dölja min egen förtjusning över att äntligen äga boken.
Handlingen kretsar kring Gittan, och det här är alltså fjärde boken om henne, som har en kompis som heter Hjördis och inte går på dagis längre. Hon får nämligen vara hos barnflickan Puma och eftersom det är i samma hus som Gittan bor så kan hon gå dit och hälsa på ibland. Puma har svartmålade ögon och tatueringar på armarna. Men så händer något som gör att Puma bli arg på Gittan och det är då hon gömmer sig. Jag måste erkänna att jag fick läsa boken två gånger innan texten satte sig. Det kändes lite rörigt i början och varken jag eller mina barn hängde med riktigt vid första uppläsningen. Gittan är som vanligt lite försiktigare än andra barn vilket gör att Hjördis framhävs som lite mer busig. Men jag fann texten kring barnens lek lite osammanhängande. Mitt i boken blir det bättre och här kommer Lindenbaums igenkännande fantasi fram igen och texten börjar flyta på med kommentarer som jag kan le åt. Som helhet gillar jag boken men mycket beror på att illustrationerna är så fina. Lindenbaum är oftast skicklig på att framhäva känslor och brukar göra det på ett finurligt sätt men i denna bok är det mera öppet med vad som händer och sker. Jag tror många barn, och även vuxna, kan känna igen sig i den otäcka känslan när man möter någon annans ilska.

En annan känsla jag får av karaktären Puma är att hon på något vis symboliserar vuxna av idag. Vid ett tillfälle står hon med fingret emot sin laptop fastän hon har ett litet barn i famnen. På en annan bild sitter hon och läser en bok och vill inte hålla flickorna sällskap med att rita. Lite sådär frånvarande som många vuxna kan vara idag med våra mobiler eller annat som distraherar. Jag tycker det är fint att Lindenbaum skildrar den verkligheten utan att på något vis påpeka det i text eller handlingen.

En fin bok av en duktig barnboksskapare även om jag tycker att denna var lite ”tamare” än de andra ur Gittan-serien. Jag ser framemot fler av Pija Lindenbaums böcker.
P.S Kom på en till sak när jag skrev den här recensionen. Nämligen att den heter Gittan gömmer bort sej och inte sig som jag så gärna vill skriva.

Författare & Illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Raben & Sjögren, 2011
Antal sidor: 32
ISBN:9789129677171
Finns att köpa på bland annat Bokus

Temat döden inom barnbilderböcker

Jag skriver B-uppsats på min kurs i litteraturvetenskap just nu och har inriktat mig på temat döden inom barnbilderböcker. Jag trodde i min enfald att det skulle vara svårt att få tag i böcker men det finns faktiskt en hel del och ämnet är inte alls tabu. Från tankar om livet och döden till djupaste sorg – precis som livet kan vara är de skildringar som jag stött på.

Som många andra småbarnsföräldrar så tror jag de flesta kan känna igen sig då jag säger att barn redan börjar fundera över döden i 3 års ålder. De kanske frågar varför det ligger en död fågel i trädgården och varför den dog. De kanske undrar var mormor är nu när hon är död osv. Jag har plockat ut tre böcker som riktar sig till lite större barn, 5-8 år och är alla väldigt olika. För många av oss människor är det viktigt med ritualer och ceremonier vid sorg och så är det naturligtvis för barn också. Det är ett sätt att hantera sorgen.

I Mitt svarta liv av Amanda Eriksson så handlar det just om ritualer. Ett barn, som jag förmodar är en flicka, följer med sin mormor på mormoders kusins begravning. ”Efter begravningen blev alla glada”, står det i texten och det är lite uppsluppen stämning efteråt. Det visas i både bild och text då mormor skrattar medan hon står med andra släktingar och pratar. Att det faktiskt kan vara en riktigt trevlig upplevelse förstärkts då flickan kommer hem till morfar och utbrister; ”Du missade världens fest”.
Nu tycker inte morfar om begravningar men han har hittat en död mus och flickan bestämmer att de ska begrava musen, precis som på en riktig begravning. Sagt och gjort, en hel massa saker ska vara iordning innan. Vänner och familj bjuds in och det blir en fin ceremoni ute i trädgården då musen ska begravas. Men så plötsligt blir allt så verkligt för den lilla flickan då hon inser att den lilla musen aldrig mera kommer att få leva. Hon får springa iväg en stund då tårarna väller fram. Jag tycker det här var väldigt fint skildrat och hur olika vi kan uppleva sorg. Mormors gamla kusin väckte inga nära känslor hos barnet men hon fick genom leken leva ut de känslor och tankar hon ändå bar på och inte kunde kanske uttrycka i ord. När musen skulle läggas i den kalla jorden blev allt väldigt klart för henne var döden egentligen innebar. En mycket finstämd bok med roliga bilder att titta på.

Våra svenska barn möter ofta döden i samband med att ett husdjur dör eller en nära familjemedlem men runt om i världen dör människor också av svält, våld eller i krig. Jag fann en barnbok på biblioteket som handlar om Andra världskriget. Rose Blanche var en liten grupp av människor som satte sig upp mot Hitler. Alla avrättades.

Här får man följa en flicka som heter just Rose Blanche, samma som bokens titel, som lever i Tyskland just under pågående krig. Det berättas från ett barns synvinkel och det är endast vi vuxna, med facit i hand som vet historiens gång. Rose förstår inte allt som sker omkring henne då soldaterna tar över staden. En dag tar hon sig genom skogen och fram till ett koncentrationsläger där hon ser flera utmärglade människor bakom taggiga stängsel. Rose börjar gömma mat och medan hon själv blir magrare och magrare så ger hon bort mat till barnen på lägret. Så en dag försvinner Rose då hon är utanför de taggiga stängslen.
”Skuggor rörde sig bland träden. Det var svårt att se dem, men soldater ser fiender överallt…”
Befrielsen är alltså nära då det kommer soldater med andra uniformer och främmande språk men flickan kommer emellan en strid. Plötsligt finns inte flickan längre men våren kommer, blommorna blommar och livet går vidare. Varken i text eller i bild ser vi att flickan är död. ”Ett skott hördes” är det enda vi har som ledtråd. Det är sista bilden vi ser av flickan. Bokens sista blad är en vacker sommarbild, för övrigt är alla bilder i boken detaljrika och vackra, men sista bilden bär spår av taggiga stängsel som är sönder. ”Rose Blanches mamma väntade länge på sin lilla flicka”.
Min egen tolkning av boken är att den handlar om godhet och inte ondska. Flickan följde sitt hjärta av godhet men belönades med döden men en god gärning lever alltid kvar och vem vet hur många liv hon räddade genom att skänka mat från sin egen ranson. Kanske ingav hon också hopp till fångarna som mötte henne vid stängslet att det även finns godhet i världen.

Den sista boken jag vill nämna är den mest tragiska barnbok jag någonsin läst.
Farväl Rune av Marit Kaldhol & Wenche Oyen är en bok med inga försköningar eller tröst. Bilderna är dramatiska och ibland suddiga som minnesbilder eller drömsekvenser. Texten är egentligen utformad som en gullig saga vilket gör att kontrasten till den kalla verkligheten blir så brutal. Rune och Saga är bästa vänner och de bor grannar. Varje dag traskar Rune ut från sitt röda hus och går över till Sara för att leka. De drömmer om att gifta sig som vuxna. De leker mamma, pappa och barn tillsammans nere vid sjön. Men så blir Saras vantar blöta och hon måste hämta nya. När hon kommer tillbaka har Rune drunknat. Det finns ingen lindring i varken text eller bild. Rune är borta – för alltid. Det finns ingen tröst. Sorgen är så påtaglig – i både bild och text att jag fick tårar i ögonen och en klump i halsen medan jag läste. Den är så där kvävd och hemsk som sorg kan vara när man helt plötsligt mister någon man älskar. Förtvivlan i flickans ögon på en bild är väldigt påtaglig och fylld av ångest.

En svart-vit suddig bild av en naken ihopkurad pojke med en nalle i famnen får mig att tänka på vilken hemsk känsla det måste vara att stoppa ned ett barn i en kista. Jag känner stort motstånd till att läsa den här boken för mina egna barn och då är jag ändå öppen för att prata om det mesta. Men den här boken öppnar alla mina moderskänslor inför rädslan att förlora mina barn och den fruktansvärda känslan vill jag inte möta i en barnbok. Om en barnbok skapar ångest istället för en må bra känsla, ja då lägger jag den ifrån mig men i studiesyfte var den intressant att se vilka egna gränser jag hade i mitt läsande.

Mitt mörka liv
Författare & illustratör: Amanda Eriksson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 26
Utgivningsår: 2007
ISBN: 9127105814
Köp: t.ex. på Adlibris

Rose Blanche
Författare & illustratör: Roberto Innocenti
Antal sidor: 26
Förlag: Raben & Sjögren
Utgivningsår: 1985
ISBN: 9129575443
Köp: t.ex. på Adlibris men finns bara i engelsk version där.

Farväl Rune
Författare: Marit Kaldhol
Illustratör: Wenche Oyen
Förlag: Fripress
Antal sidor: 26 sidor
Utgivningsår: 1986
ISBN: 91-7896-023-1
Köp: t.ex. på Adlibris men finns bara i norsk version där.

Ellens boll – en första barnbilderbok

Jag tänkte starta min första recension här med att blicka tillbaka på en gammal barnbilderbok som har betytt mycket för mig. Ellens boll av Catarina Kruusval är enkel i både text och bild men har en del charmiga inslag som små barn brukar tycka om. Ellen får en röd boll i ett paket som genast försvinner bort. Var är bollen? Är det Buster, Ellens hund som har tagit den?

När min dotter Isabelle döptes som nyfödd 2003 så fick hon den här boken i doppresent. Jag började läsa för henne då hon bara var 3 månader gammal. Det betydde att jag lade henne i sängen med kuddar som stöd så att hon halvsatt och så började jag läsa – varje dag läste vi denna bok under en väldigt lång tid. Det roliga med upprepningen var att hon snabbt lärde sig mitt tonfall och gester. ”Var är bollen?”, gjorde jag i falsett och underströk frågan genom att gestikulera med handen. Samtidigt som som jag sade det så såg man en enkel bild på Ellens sura min där hon står emot en vit bakgrund. Det var ganska så häftigt då min dotter ryckte till strax innan jag kom till den här meningen och gjorde stora ögon av förväntan. Det var inget tvivel om att hon inte visste bokens dramapunkt vilket följdes av jakten efter bollen. ”Är bollen under fåtöljen? Jag skakade ivrigt på huvudet samtidigt som jag sade nej. Eller bakom blomkrukan? Upprepning igen av gest och ord. Jag pekade samtidigt på bilderna så att min dotter kunde släppa blicken från mig och istället stirra på bilderna.

Min dotter minns inte detta. Hon vet historien eftersom jag har berättat att det var hennes favoritbok, eller rättare sagt, jag gjorde valet och jag läste för henne. När hon blev något större så valde hon inte alltid samma böcker som hennes mamma ville läsa men jag tror, och vill gärna tro att jag odlade i tidig ålder hennes stora intresse för böcker. Det är högläsningen, närvaron och den totala koncentrationen på en berättelse som jag känner är magin i att läsa för små barn. Man måste vara närvarande som vuxen då och som min många år yngre lillasyster har sagt till mig en gång; ”du får en annan röst då du läser, du får en berättarröst.” Inlevelse och eget intresse tror jag bidrar till en bra läsupplevelse men också att bara sitta ned och läsa skapar en mysig stund för både barn och vuxna. Jag hade också velat ha ett minne från min allra första barnbilderbok men vad jag vet så läste inte mina föräldrar böcker utan jag fick genom skolan upptäcka böckernas värld.

Det finns fler böcker av Ellen men det här är den andra boken och den blev utgiven 1994. Ibland är det enklaste bäst och Ellens boll är en rar saga för de allra minsta barnen.

Ellens boll
Författare & illustratör: Catarina Kruusval
Förlag: Raben & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129639803
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Ny barnbokspratare: Sanna Juhlin

Under våren 2012 kommer min tredje barnbok ut. Elaka fröken fårskalle som illustrerats av Millis Sarri. Jag har även 3 barnböcker till som blir utgivna via ett eboksförlag under början av 2012 och där min syster Åsa Lundgren står för illustrationerna. Dessutom debuterade jag som romanförfattare förra året då spänningsromanen Memento mori – minns att du skall dö gavs ut av Ord Text Mening.

Främst älskar jag barnböcker och vi läser mycket barnböcker i vår familj. Jag tycker om helheten av en barnbok och hur den får mig att må och känna. Jag tycker även om att se/höra mina barns reaktioner då vi läser och vi diskuterar mycket kring bilder och handling. Just nu studerar jag litteraturvetenskap på Universitet och skriver på en ny roman.