Författare: Malin Skals

Jag heter Malin Skals och har alltid älskat böcker. Särskilt barnböcker har alltid legat mig varmt om hjärtat! Jag har två barn (Wilma, född 2009 och Anton, född 2013). Jag är utbildad bildlärare och studerade på Konstfack och är även mycket intresserad av illustration. Drömjobbet är barnboksillustratör. En annan av mina största drömmar är att en dag få ge ut en barnbok jag skrivit och illustrerat själv. Det är jag som ritar illustrationerna till Barnboksprat (vid olika teman etc.) och jag har även gjort headern. Följ mig gärna på instagram; wilmapalmen eller se min facebooksida; facebook.com/skalsart

Ingrid vill äta

Ingrid vill äta är den sjätte boken i serien om den lilla charmiga tjejen Ingrid. Katerina Janouch är författaren och jag är faktiskt lite förvånad att hon gett sig på barnboksträsket eftersom hon ju är sex- och samlevnadsrådgivare sedan tidigare. Dock har hon på senaste tiden synts i media gällande familjefrågor på ett annat sätt än vad jag uppfattat innan. Kul när man blir lite överraskad på det viset!
I Ingrid vill äta är Ingrid nyfiken på mat. Hon är hungrig och vill äta något gott. Ingrid hjälper till att duka bordet och tittar nyfiket på när pappa och mamma lagar mat vid spisen. Hon fantiserar om vad hon själv vill laga för mat och leksakerna och gosedjuren hjälper alla till när Ingrid fejar med sin matlagning.

Sen är Ingrid törstig.
Hon behöver dricka.
Hämtar stora glaset.
Fyller det med mjölk.

Jag gillar verkligen språket i boken. Det är korta, enkla, meningar som säger mycket med få ord. Illustrationerna, gjorda av Mervi Lindman, är supersöta och uttrycksfulla och Ingrid verkar vara en tuff tjej som gillar att göra saker! Kul med en bok där en liten tjej får huvudroll och inte bara är söt och leker med små dockor. Hon är verkligen aktiv, Ingrid!
Dessutom handlar den om något så enkelt och samtidigt så svårt; mat. Barn har alla olika förhållanden till mat och den här boken kanske kan få barn som har svårt med maten att få lite roligare och därmed äta på ett annat sätt.

De andra fem böckerna blev genast intressanta och jag ser fram emot att få läsa mer om Ingrid!

Ingrid vill äta
Författare: Katerina Janouch
Illustratör: Mervi Lindman
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-638-5818-5

Spyflugan Astrid

Kan salami vara farligt? Ja, om den är dansk! Fast kanske mest om man är en fluga, som Astrid.

De säger att Astrid är en spyfluga, själv vet hon inte så noga men hon har många likheter med en sådan. Hon kan till exempel gå i taket. Och så har hon stora ögon. Hon har en stor stor familj och måste ofta passa alla småflugor, något som hon inte finner vidare kul alla gånger. Mest gillar hon att flyga iväg på upptäcksfärd. Men moster Ally tjatar på Astrid om att hon måste vara försiktig så att hon inte stöter på faror som hemska sugen och feta smällen. Därför flyger Astrid mest på natten. Då finns inte lika många faror som lurar för en liten spyfluga.
Trots sin försiktighet stöter hon ändå på trubbel, som bland annat inbegriper…just det…dansk salami!

Jag bara älskar den här boken, skriven och illustrerad av Maria Jönsson. Den är så klurigt rolig och har ett underbart språk! Det här är en bok jag själv önskar att jag hade skrivit! Bilderna är underbara, särskilt bilden av hela familjen i början av boken.
Jag gillar att Astrid är så skönt avslappnad. Hon kör sin grej och även om hon råkar i trubbel går det alltid bra till slut.
En av mina favoritböcker som liten var den om Ludde Lump, av Camilla Gripe. Jag får för mig att den här boken är lite lik den till viss del.
Kort och gott – en superbra bok!

Spyflugan Astrid
Författare och illustratör: Maria Jönsson
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 27
ISBN: 978-91-7221-528-3

Mjau och de små stolarna

Böcker om djur brukar vara populära bland de flesta barn. Det är roligt att förmänskliga olika djur, ge dem två ben att stå på och ett språk att tala. Fabler kallas det ofta med ett annat ord. Jag själv älskade Fablernas värld som liten och jag tycker fortfarande att det är roligt med förmänskligande av djur.

Mjau och de små stolarna handlar om Mjau. Mjau är en (svart) katt som har en hel hop djurkompisar som alla bär på någonting. Främst bär de på varsin stol men andra, till exempel Mu (som då är en ko), bär på en visselpipa. De sätter alla ihop sina stolar, plingar med en klocka, viftar med en flagga och visslar med en visselpipa. Det roliga är att man får gissa vad de ska göra med alla sakerna och på slutet får man veta; De gör något som många barn tycker om – nämligen sitt eget tåg!

Det är en mycket enkel bok med söta bilder som är enkla för barn att förstå sig på. De är gjorda i tydliga färger då de är tecknade i stora fält utan särskilt mycket detaljer. Jag kan tänka mig att bilderna i den här boken tilltalar mindre barn. Bilder måste inte alltid ha detaljer för att vara intressanta, men i den här blev det lite för enkelt, trots att det är charmigt. Men som sagt, boken är till för att läsas och tittas i av små barn.
Mjau är en svart katt med en röd halsduk och gul ryggsäck och Mjau bär på en orange stol. Enkelt, fint, kul, trevligt! Jag gillar det!

Mjau lär oss om färger hur man med små medel kan göra roliga saker. Sådant som barn känner igen sig i. Enkelt upplägg men det blir bra!

Mjau och de små stolarna
Författare och illustratör: Sebastien Braun
Översättning: Lotta Olsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 24
ISBN: 978-91638-6470-4

Kattresan

Kattresan har många år på nacken då den gavs ut redan 1909, skriven av Ivar Arosenius. Nyligen kom den ut i nytt format på Bonnier Carlsen.

Kattresan är skriven på rim och har ett ålderdomligt språk. Jag skrev om John Bauers förtrollande sagovärld tidigare och att det där förekom en del ålderdomligt språk och i Kattresan är det snäppet mer av den varan.
I boken får vi följa med Lillan som träffar en katt med vilken hon ger sig ut på äventyr. De träffar till en början mest en massa olika djur som grisar, kalvar och tuppar men senare stöter de bland annat på en man med jättestor näsa och en kung som bjuder på massor av godsaker.

Lillan rider runt på katten och tillsammans träffar de på diverse djur och människor. Det kanske inte låter så konstigt och det kanske det inte är heller, men jag stör mig mycket på att de skrämmer alla djuren på sin väg. Lillan har nämligen en piska med sig, som hon låter använda om och om igen. Till exempel skrämmer de en liten kalv.
I min värld ska man inte skrämma djur, och definitivt inte piska dem, och jag blir alltid enormt irriterad på barn som skrämmer fåglar eller katter. Förstår inte glädjen i det alls och det är ju just det som boken visar upp. Hade huvudkaraktären varit en pojke hade han säkerligen slagits mot alla djur han mött istället för som Lillan, piskat dem. Det är ju, som sagt, en gammal berättelse! Och man ska varken slå eller piska djur, inte sant?!
Formatet på boken är också lite knepigt då det bara är text och bild på höger sida på varje uppslag.

Lillan och katten skrämmer en kalv och träffar på en farbror med jättestor näsa! Lägg märke till att det inte är någon text eller bild på vänster sida i uppslaget.

Jag måste erkänna att jag har lite svårt för den här boken. Det var mycket intressant att få ta del av den då jag inte kände till den sedan tidigare, trots att det är en klassiker.
Bilderna i boken är enkelt ritade med få färger. Personligen tilltalar det inte mig särskilt mycket, då det jag själv faller för med barnböcker oftast är vackra illustrationer och även där är smaken som baken.

Många som läste den här boken när de var små uppskattar den säkert fortfarande, mycket på grund av att det är en klassisk berättelse som de växt upp med så det blir lite av en nostalgisk feeling över den. Dock har fler som jag pratat med om boken hållit med om att den är relativt obehaglig.

Det känns tråkigt att behöva skriva så mycket negativt om en bok men det är bättre att man är ärlig än att låtsas att man tycker om något.

Jag kanske totalt missuppfattat storyn, så lämna gärna dina tankar och åsikter om den här boken!

Kattresan
Författare och illustrationer: Ivar Arosenius
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 91-638-2019-6
Köp: jämför priser

John Bauers förtrollande sagovärld

Jag har alltid tyckt mycket om sagor och berättelser om det lite annorlunda och övernaturliga. Sagor om troll, tomtar, vättar, älvor och andra sådana sagoväsen har alltid fascinerat mig. Att det är gamla berättelser som först berättades muntligt och som sedan blivit nedskrivna gör att det känns lite extra speciellt att läsa. Sagor som många, många hört före oss. Jim Henson’s The Storyteller var en stor favorit på TV när jag var liten.

I John Bauers förtrollande sagovärld får vi stifta bekantskap med prinsen utan skugga, prinsessan Tuvstarr, stortroll, bortbytingar och många andra figurer.

Sagorna är skrivna i början av 1900-talet av olika författare såsom Jeanna Oterdahl, Helge Kjellin och Helena Nyblom. Det är inte några moderna sagor och således har de ett ganska ålderdomligt språk. Frågan här är om barn förstår alla ord. Läser man högt för barnen kan man, om man orkar, byta ut orden medan man läser mot något som barnen förstår. Det är dock inte så pass konstigt språk att man måste sitta och översätta hela sidor.

Jag har inte tänkt läsa ur den här boken för Wilma innan hon fyllt ett par år minst, då sagorna är relativt svåra och bilderna är inte sådär hippt färggranna som i böcker för mindre barn. Dock inte sagt att mindre barn inte kan uppskatta boken!

Jag tycker att det är en väldigt vacker bok, med fint skrivna sagor och underbara bilder av John Bauer. Jag tror absolut att många barn som tycker om att mysa med en kopp varm choklad och höra magiska berättelser skulle uppskatta den här sagoboken. Särskilt om man läser högt för dem!

John Bauers förtrollande sagovärld

Författare & illustratör: Diverse, John Bauer

Förlag: Bonnier Carlsen

Antal sidor: 221

ISBN: 978-91-638-6333-2

Köp: i din närmsta bokhandel, eller kanske på adlibris!