Kattresan har många år på nacken då den gavs ut redan 1909, skriven av Ivar Arosenius. Nyligen kom den ut i nytt format på Bonnier Carlsen.
Kattresan är skriven på rim och har ett ålderdomligt språk. Jag skrev om John Bauers förtrollande sagovärld tidigare och att det där förekom en del ålderdomligt språk och i Kattresan är det snäppet mer av den varan.
I boken får vi följa med Lillan som träffar en katt med vilken hon ger sig ut på äventyr. De träffar till en början mest en massa olika djur som grisar, kalvar och tuppar men senare stöter de bland annat på en man med jättestor näsa och en kung som bjuder på massor av godsaker.
Lillan rider runt på katten och tillsammans träffar de på diverse djur och människor. Det kanske inte låter så konstigt och det kanske det inte är heller, men jag stör mig mycket på att de skrämmer alla djuren på sin väg. Lillan har nämligen en piska med sig, som hon låter använda om och om igen. Till exempel skrämmer de en liten kalv.
I min värld ska man inte skrämma djur, och definitivt inte piska dem, och jag blir alltid enormt irriterad på barn som skrämmer fåglar eller katter. Förstår inte glädjen i det alls och det är ju just det som boken visar upp. Hade huvudkaraktären varit en pojke hade han säkerligen slagits mot alla djur han mött istället för som Lillan, piskat dem. Det är ju, som sagt, en gammal berättelse! Och man ska varken slå eller piska djur, inte sant?!
Formatet på boken är också lite knepigt då det bara är text och bild på höger sida på varje uppslag.
Lillan och katten skrämmer en kalv och träffar på en farbror med jättestor näsa! Lägg märke till att det inte är någon text eller bild på vänster sida i uppslaget.
Jag måste erkänna att jag har lite svårt för den här boken. Det var mycket intressant att få ta del av den då jag inte kände till den sedan tidigare, trots att det är en klassiker.
Bilderna i boken är enkelt ritade med få färger. Personligen tilltalar det inte mig särskilt mycket, då det jag själv faller för med barnböcker oftast är vackra illustrationer och även där är smaken som baken.
Många som läste den här boken när de var små uppskattar den säkert fortfarande, mycket på grund av att det är en klassisk berättelse som de växt upp med så det blir lite av en nostalgisk feeling över den. Dock har fler som jag pratat med om boken hållit med om att den är relativt obehaglig.
Det känns tråkigt att behöva skriva så mycket negativt om en bok men det är bättre att man är ärlig än att låtsas att man tycker om något.
Jag kanske totalt missuppfattat storyn, så lämna gärna dina tankar och åsikter om den här boken!
Kattresan
Författare och illustrationer: Ivar Arosenius
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 91-638-2019-6
Köp: jämför priser
Jag har inte läst boken sedan jag var liten och då reflekterade jag nog inte så mycket över den. Minns inte så mycket idag. Men jag håller med dig om att den är ganska otrevlig. Att piska djur är inte roligt. Och det jag faktiskt minns från boken är att katten spricker, vilket är väldigt obehagligt…
Den här boken minns jag som riktigt läskig från när jag var liten, så jag håller med er.
Tomtebobarnen, som ju också har en del år på nacken, är också så där taskig. Tomtefar slår ju ihjäl en huggorm bl.a. Det känns lite tråkigt när skickliga bild- som ordkonstnärer gjort berättelser med ett innehåll som man inte vill förmedla till sina barn.