Se fåglar

se faglarAtt se på fåglar känns som om det kan bli min nya uppgift och säkerligen nya nöje. Fåglar är vackra, vilda och somliga dessutom sällsynta. Sämre sysselsättning kan jag ägna mig åt. Ska omgående leta upp min gamla kikare och vänta på att få inta ön i horisonten och det rika fågelliv som det talas om där. Författaren Ulf Nilsson får med sitt direkta tilltal och små funderingar fram en text som har konkret faktagranskad information, flera inslag av förundran och en släng humor. Det blir en bok med en ansats av att vara informativ, men också personlig. Inga tunga textmassor alltså, utan fakta som jag vill känna till. Lusten att väcka fågelforskaren till liv är bokens kärna. Jag känner att författaren haft roligt när han forskat på och spanat efter fåglar och det inspirerar.

En forskare letar spår. Precis som en detektiv.

En fullständigt lyckad idé var att använda illustrationer av Oskar Jonsson. Bilderna är lockande, vackra, roliga och artlika icke minst. Boken är rikligt illustrerad och i inledning och avslutning av boken har illustratören tecknat de mest vanligt förekommande fåglarna. De bilderna fungerar som ett litet uppslagsverk. Boken har ett pedagogiskt upplägg med tydliga platser som besöks, där läsaren tillsammans med författaren får upptäcka fåglar i skilda miljöer. På bakgården. I trädgården. I parken. På stranden. På landet. Författaren berättar med närhet och tydlighet om sina fågelmöten där han varje gång föresätter sig att upptäcka fem olika fågelarter på vart och ett av dessa ställen. Det lyckas varje gång och ibland slinker även en bonusfågel med som överraskning. Miljöerna som skildras är ställen där både fåglar och barn gärna och ofta vistas. Med stor sannolikhet kommer de att mötas. Det är precis rätt tid för en sådan bok nu. Jag gick själv ut en promenad och bara när jag rörde mig lite lätt kring skog och mark, så både hörde och såg jag flera olika fågelarter. De är ju överallt nu och om ögonen stängs så kan deras intensiva läten bli den ljudbild som följer dig hela vägen hem. Det blev än mer intressant efter att ha läst denna bok, för jag önskar se vilken sort det är, jag vill fundera på vad de tar sig för, om de jagar mat eller bygger bo. Boken vänder sig uppenbarligen till mig och så även till alla åldrar av nybörjare som har önskningar om att få blicken och kunskapen att ta reda på mer och mer och slutligen, om det vill sig väl, hamna som fågelskådare varje ledig tid framöver… Gryning

Det kommer alltså garanterat att upptäckas fåglar den närmsta tiden hemma hos oss, men nu med skillnaden att de kan bli kallade vid sitt rätta namn och beskådas på ett annat mer ingående sätt. Årstiderna bjuder på olikartade sorters fåglar och vi människor kan hjälpa till för att få dem att trivas. Intressant också att få reda på lite mer om vem som är flyttfågel respektive stannfågel.

Jag tyckte avsnittet om hönan som avlivats av en vän till författaren inte gav mig en bra känsla, icke-köttätaren i mig protesterar alltid vid sådana, för många, naturliga tilltag. Förutom att hönan skulle ingå i en maträtt, så fanns förstås ett syfte att visa dess fantastiska yttre och inre konstruktion.

Det blir ändå som så att detta är en intressant faktabok som jag skulle vilja visa fram och rekommendera (i princip enbart för det kännbart vackra omslaget), gärna till någon som inte är fågelfrälst, men efteråt lär intresset med stor sannolikhet vara på topp. De finns ju överallt de små rackarna. Det finns inget tråkigt med fåglar, om nu någon trodde det. Vilda djur varje dag – som vill hänga med oss människor – om än med ett visst avstånd emellan.

Baksida


Glassbirds Se fåglar
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Oskar Jonsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
Antal sidor: 108
ISBN: 9789163873096
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är

jag ska forsoka beskriva digEn minst sagt annorlunda pekbok med rena strama illustrationer. Inget distraherade med en massa små detaljer. Temat är barnet och dess väsen, fysiskt men även psykiskt. Ålder för boken är riktigt små till något större som har ett talande språk. Det kan med de senare leda till vidare samtal om kroppen och hur den kan användas och hur barnet kan tänka och drömma. En naturligt nära relation till barnet krävs nog för att kunna uppnå intentionen, att här finns du, just du, fina lilla barn. Läsaren ska kunna agera med barnet. Dramatisera kroppen.

Det finns en renhet och en tydlighet i text och bild som kräver lite av läsaren. Jag tror inte på att sätta boken i händerna på vem som helst som inte uppskattar eftertänksamma böcker. Här går det inte att hasta igenom texten, vilket är lätt då den är kort. Orden är både konkret beskrivande och abstrakta. Det finns en mjuk poesi i formuleringarna: ”en munnig mun” och boken kan med fördel läsas om igen med en gång. Det blir som en slags rytmisk ramsa att lära sig utantill. Enkelheten kan skapa fokusering och igenkänning hos barnet, likväl som den möjligen kan ge läsaren ett uttråkat sinne. Läs den då på rätt sätt. Hur då? Långsamt, och se det lilla barnets reaktion, då kan det bli fint. Med uppmärksamheten fullt riktad på barnet kan du stanna upp och le och peka och känna.

Tankar

Boken vill gott och jag tänker plötsligt på en annan liten fin bok: Jag av Stina Wirsén. Den har en större utblick då den inte bara utgår från barnet, utan på resan ut i livet. I Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är, är det blick på det konkreta barnet. Men i boken Jag upplever jag också en önskan om att möta och se barnet och i det mötet visa på hur fantastisk denna lilla person är. I illustrationerna av författaren Siri Ahmed Backström är varje beskriven del på barnet enkelt tecknat i svart och vitt och sakta växer ett helt litet levande barn fram. På varje sida med text finns en färg, vilket ger ännu ett sinnesintryck och kan bli något att tala om det också. På slutet kulminerar allt i ett enda långt kittlande gos.
Killa


Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är
Författare & illustratör: Siri Ahmed Backström
Förlag: Urax Förlag (2013)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789187208034
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Odla med Tuva

odla med tuvaInnan ni tar del av min obetalda personliga recension, så vill jag varna känsliga läsare för att den kommer att innehålla en tämligen odelat positiv reaktion. Det beror helt enkelt på att den här boken är… bra.

Jag kan förtälja att redan bokomslaget anger känslan som jag hade boken igenom. På bilden ser vi Tuva, en odlingsglad unge omgiven av härlig grönska. Vi ser även Bullen och Semlan, två grönsakstokiga små krabater. Där har vi gänget vi ska få följa och som i text och bild hjälper i alla fall mig att komma till skott.

Detta att finna instruktioner på saker som jag länge tänkt göra med barnen är så matnyttigt. En avslappnad enkelhet genomsyrar helheten och det blir ofta en lättsam kombination text/bild. Mmm, mycket tilltalande och det mesta kan barnen göra helt själva. Gott så, för det behöver inte vara så svårt och så omständligt att komma igång med att få en mer grön tillvaro.

På morgonen, dagen efter att jag hade läst boken, möttes jag av isande snöyra och genast kom tanken upp i mig att Persefone omgående måste komma upp från Dödsriket, så att hennes moder Demeter blir lycklig och sköter om växterna. Ja, så att våren äntligen kan få fäste på riktigt. Några rader in i boken står nämligen att läsa om hur våra årstider kom till, allt efter den grekiska gudasagan om gudinnan Demeter, och så som Tuva vill tänka sig att det är. Instucket i texten om odling, dyker små fantasibejakande faktaberättelser upp, som t.ex. arkeologiska fynd om Ismannen och Hallonflickan, Bergianska trädgården och att Linné namngav bl.a. växter med latinska namn och så lite om den fantastiska Allemansrätten. De riktigt konkreta göra själv-grejerna handlar t.ex. om: Vad som går att grodda/odla från skafferiet. Gör ett minilandskap med sticklingar och dinosaurier. Hur en midsommarkrans enkelt blir bunden. Vik rosor av höstlöv. Fixa egen fågelmat till vintern. Blir inte denna variation i textinformation rörig? Nej, tycker jag inte. Snarare håller den mitt intresse vid liv då det inte bara snöar in på ren odlingsfakta.

Språket är enkelt och hela tiden med ett personligt tilltal, då det är Tuva som berättar. Det är med andra ord inga långa eller omständliga texter och det är positivt så till vida att det blir enkelt för ett yngre barn att orka ta in informationen och få lust att göra något konkret. Och det är väl en av de finaste sakerna med en bok, att den kan ge inspiration till eget skapande så att det inte bara stannar i drömmarna. OdlatipsFakta och saga blandas på ett underhållande vis och därmed blir denna lilla bok helt i min smak. Det finns något avslappnat galet i utformningen, lite det där ”allt är möjligt”- känslan. Barnet som tar det till sig kan bli sin egen kreatör och kanske våga ta för sig av det som växer/borde växa i hemmet.

Och så bilderna skapade av Lisa Moroni. De återger det naturen ger, men är samtidigt lite magiskt naiva. Författaren Sofi Hjort är museipedagog och leder naturvandringar för barn och har kommit ut med En himla historia, som recenserats här på Barnboksprat. I Odla med Tuva förmedlar hon och illustratören att odla är roligt och inte alls så svårt, utan något som kan utföras alla dagar och årstider.

PlocktipsSlutet är lite öppet och ger en känsla av att vi ses igen och det ger mig en förhoppning på att fler böcker kommer. Som osökt jämförelse tänker jag på de fina böckerna om Linnea och Maja av Lena Anderson, då de har samma gröna tema, men skiljer sig åt med t.ex. olika personliga tilltal. Tänker även på min lilla favoritbäver i Castor odlar av Lars Klinting. Den där tydliga enkelheten och så magin som uppstår i fröet som förvandlas. Jag tror att det finns en god chans för boken om Tuva att bli uppskattad likt dessa verk. Hur som helst är det alltid roligt när någon vågar sig på ett försök i den gröna genren för barn. Odla med Tuva är lite mer av en busig och lättläst bok och något att låta både små och stora få ta del av. Marsvinen, som är med boken igenom, uppskattar verkligen Tuvas gröna försök och jag tror dessa två kan tilltala de minsta och det är väl så det blir som bäst: så ett frö hos barnen när de är riktigt små.


Odla med Tuva
Författare: Sofi Hjort
Illustratör: Lisa Moroni
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 45
ISBN: 9789129687200
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vargar vargar vargar

vargar vargar vargarSå är den här, den avslutande och tredje delen i serien om tvillingarna Sandra och Tea och vargflocken i skogen. I de två första böckerna: Syster Varg och Yla i natten mötte jag dem i olika dramatiska och farliga situationer. Vargarna lever ännu under hotet att utplånas av de okänsliga jägarna, där en av dem tillika är släkt med en säregen kvinna i skogen: Alma. Hon som räddar djur och värnar deras rätt och som blivit vän med tvillingarna. Denna jägare, Katrin, är motsägelsefull, först ond men plötsligt på slutet uppgiven och ledsen för det hon åsamkat. Jag får inget riktigt grepp om hennes personlighet, men som alltid gläds jag över när vargjägare framställs som idioter. Kan inte hjälpa det, men någon bör väl vara på vargarnas sida i dessa tider, om än att det inte är så enkelt. Utmärkt, tänker jag att barnet som läser boken får inblick i att vargens rätt också är en rätt att respektera.

Det finns några brister i persongalleriet, jag lär inte känna karaktärerna så mycket som jag kunde önska, men det är ju mer för att jag blir nyfiken som den tanken alls uppkommer. Alla kunde varit förtjänta av en egen bok. Berättelsen är i jag-form och det är Sandra som berättar och det gör hon trovärdigt och uppmärksamt. Jag saknar dock att få veta mer om mystiska varg-Teas tankar, hon som bott länge med vargarna och som i bokens början blir sjuk av längan till sin vargflock, där hon är ledaren. Kanske är det för att Tea är mer djur än människa och därmed mystisk och svår att nå. Sandra kämpar så för sin tvillingsysters möjlighet till ett värdigt och riktigt liv i den älskade skogen. Jag kan tycka att Sandra blir lite bortglömd, hon är mer eller mindre ofrivilligt indragen i Teas liv och leverne på ett mycket konkret vis. Samtidigt så öppnas Sandras sinne och värld upp av Teas erfarenheter av att leva med vargar.

En planerad flytt från orten hotar Teas och Sandras liv med vargarna och det blir en kamp att övertala föräldrarna till att ändra sig. De går till slut med på att bege sig ut i skogen och försöka ta del av det liv som framför allt Tea vill leva. Pappan framställs, troligen mycket medvetet, som känslig och ängslig och läsaren får ta in att den mest drivande jägaren är en kvinna. Tuva, tvillingarnas lillasyster, visar likt Tea en stark samhörighetskänsla med vargarna och hon, så liten hon är, vill också leva ett annat sorts liv. Sagolikt Bokförlag arbetar gärna med att utmana fördomar och visa på idéer om andra sätt att leva och gör det villkorslöst och med kraft i bok efter bok.

Den öppna inställningen hos föräldrarna att möta Teas önskemål är på ett sätt frigörande och öppnar upp möjligheterna i det annars så begränsade livet. Äventyret kan ta vid och boken slutar just så. Öppet, spännande och fritt. Det blir ändå på något sätt lite osannolikt att hela familjen plötsligt ska leva en tid i skogen och bli accepterade och få lov att finnas i flocken med allt vad det innebär. Tea är ju van sedan hon försvann när hon var fyra år, men de andra får kämpa med blodiga färska köttstycken och så den ständiga rädslan för att jägarna ska hinna upp vargarna.

Språket är drabbande och säkert i sina formuleringar och det är på det hela taget en spännande bokserie (Skymningsserien) med svartvita dramatiska illustrationer. En berättelse om att få lov att leva annorlunda och att värna andra varelser som delar vår tid på jorden.


Vargar vargar vargar
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2012)
Antal sidor: 120
ISBN: 9789186861322
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Heddas bok

Fint berättad kapitelbok om ett barnbarn och en älskad mormor. En mormor som är veterinär och som ger vidare sina kunskaper och sin glädje i att hjälpa djur. Ingen som mormor som kan berätta historier om djur som hon hade förr i tiden. Hedda och den vilda hunden Rufsen får följa med och hjälpa till i mormors bestyr med djur, både hemma och kring gårdar och hus på landet. Det blir fina upplevelser och minnen med mormor och sommaren. Sista sommaren. Mormor lär Hedda se de fina stunderna i livet som pärlor att trä på ett halsband. Mormor vet något som Hedda ännu inte vet, men läsaren anar och blir medveten om livets oundvikliga skeenden.

Hedda har fått en skrivbok av sin fröken och i den skriver hon ner det hon vill och känner om händelserna i sommaren, som blir till höst och till slutet av mormors liv. Hedda får veta en tid innan att mormor ska dö och hinner bearbeta det tills allt är ett faktum, men mormor berättar att hon kommer att finnas kvar på något sätt ändå kring Hedda och djuren. Det blir till en tröst och det är egentligen inget övernaturligt alls, utan det blir så att mormor finns kvar i tanken, i orden, i handlingarna. Heddas liv går vidare och hon har sin vän Louise och så djuren, alla djur som behöver hjälp här och var. En trast har hon lyckats sköta och rädda livet på under sommaren. Rufsen som är så galen och rolig blir Heddas ansvar att ta hand om när mormor dött och huset på landet blir Heddas och mammas och pappas nya hem. Många djur förekommer i boken, men hästar intar en särskild plats. Det är ju också Lin Hallberg som skrivit och jag som nyss läst en av böckerna om Sigge, känner igen hennes respektfullhet och kunnighet när det gäller djur. Många livfulla bilder av Maria Sandberg, som även försett varje sida med en illustrerad fin detaljrik inramning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Heddas bok
Författare: Lin Hallberg
Illustratör: Maria Sandberg
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 157
ISBN: 9789163868146
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris