Vem hämtar vem

Barnbokspappan gästskriver om Vem hämtar vem, som kom ut i september.

vemhamtarvem

Som åttiotalist har man ju länge fattat att man kom för sent till festen. 60- och 70-talet var the shit och det mesta som hände efter det var något mindre engagerat, politiskt och äkta. Vår syn på 70-talets bilderböcker karaktäriseras av en skräckblandad fascination av den politiska doer-attityden och bristen på läsvärde och förmåga att inta ett barnperspektiv.

I Vem hämtar vem tröttnar tre barn på att alltid bli hämtade och bestämmer sig för att vända på rollerna; de bestämmer sig för att aktivt hämta sina föräldrar istället för att passivt bli hämtade. När man vänder på boken får man följa föräldrarnas perspektiv i en parallellhandling som möts i bokens mittuppslag.

Jag tänker att barnlitteratur alltid är en rätt lättöppnad dörr till samtidens värderingar och att 10-talet nog inte är något undantag, även om det politiska idag är något mindre osubtilt än det var på 70-talet. Vem hämtar vem förvaltar och dammar av det politiska, men utan att glömma bort att en barnboks centrala uppgift är att underhålla ett barn.

1073_001

I Vem hämtar vem finns det inte mycket att hämta för en stridslysten kulturvänsterperson. De tre huvudpersonerna Heaven, Alva och Max representerar. Heavens mamma jobbar på ärtfabriken där en trött jobbarkompis i hårnätsmössa öppnar och man röker på rasten. Alvas pappa går på ett privatiserat komvux och Max pappa jobbar på biblioteket. Föräldrarna är gnälliga, lite korkade och beter sig i största allmänhet som barn (vilket det givetvis inte ligger någon negativ värdering i). Någon har graffat ”Stoppa rasismen” på väggen, förskolefröken är en storörad man och utgörs inte det förälskade paret av två män?

Heaven och Alva är två handlingskraftiga och smarta tjejer som får släpa runt på Max. Han är inte bara dum (vet inte var hans pappa jobbar) och har dåliga sociala skills (skriker på biblioteket, hans pappas arbetsplats). Han är även en ängslig, nejsägande crybaby som oroar sig över äventyrets konsekvenser.

1074_001

I Vem hämtar vem står formen i fokus. Framsidan är en förskoledörr, boken går att läsa från två håll och de två uppslagen innan mitten samspelar och utgörs av parallella upptrappningar till det utvikbara mittuppslagets klimax:

1073_002

1073_003

Trots att de två berättelserna är tecknade och berättade av två författare/illustratörer går de fint ihop, både text- och bildmässigt. Stundtals blir jag orolig att bokens smarthet och form ska skymma berättelsen, men min dotters reaktion är att låta sig fascineras och vilja bli läst för igen. Jag tror det beror på den starka igenkänningsfaktorn i handlingen och miljön, men även det tilltalande grundstråket av barnslig anarki.

Den uppenbara avsikten är att boken ska kunna läsas åt två håll, men det avvisar min dotter bestämt – kanske förstår hon intuitivt att föräldrarna i boken är alltför platta och infantila för att kunna betraktas som kollektiva huvudpersoner, så hon insisterar på att barnens perspektiv läses först. Ett problem som jag upplever är att kompositionen med två berättelser som möts i mitten i ett klimax utelämnar möjligheten till en avtoning. Effekten blir att boken slutar abrupt, lite som den här texten.

 


Vem hämtar vem?
Författare/illustratörer: Siri Ahmed Backström, Karin Cyrén
Förlag: Lilla Piratförlaget (2014)
ISBN: 9789187027581
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Förlagets sida

 

Om gästbloggaren:

Daniel Josefsson orkade inte längre bära runt på alla tankar han fick när han läste böcker med sin dotter och har hittills skrivit 16 texter på temat, exempelvis den här där han skriver om representation och Siri Ahmed Backströms Syskondagen. Han skriver texterna med personer som har läst boken i åtanke, men hoppas att texterna även ska locka en person som inte har läst böckerna att läsa dem. Han är medveten om att han kan verka vara en överdrivet kritisk besserwisser men försvarar sig med att han till viss del saknar ett kritiskt förhållningssätt till barnböcker i barnboksvärlden.

Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är

jag ska forsoka beskriva digEn minst sagt annorlunda pekbok med rena strama illustrationer. Inget distraherade med en massa små detaljer. Temat är barnet och dess väsen, fysiskt men även psykiskt. Ålder för boken är riktigt små till något större som har ett talande språk. Det kan med de senare leda till vidare samtal om kroppen och hur den kan användas och hur barnet kan tänka och drömma. En naturligt nära relation till barnet krävs nog för att kunna uppnå intentionen, att här finns du, just du, fina lilla barn. Läsaren ska kunna agera med barnet. Dramatisera kroppen.

Det finns en renhet och en tydlighet i text och bild som kräver lite av läsaren. Jag tror inte på att sätta boken i händerna på vem som helst som inte uppskattar eftertänksamma böcker. Här går det inte att hasta igenom texten, vilket är lätt då den är kort. Orden är både konkret beskrivande och abstrakta. Det finns en mjuk poesi i formuleringarna: ”en munnig mun” och boken kan med fördel läsas om igen med en gång. Det blir som en slags rytmisk ramsa att lära sig utantill. Enkelheten kan skapa fokusering och igenkänning hos barnet, likväl som den möjligen kan ge läsaren ett uttråkat sinne. Läs den då på rätt sätt. Hur då? Långsamt, och se det lilla barnets reaktion, då kan det bli fint. Med uppmärksamheten fullt riktad på barnet kan du stanna upp och le och peka och känna.

Tankar

Boken vill gott och jag tänker plötsligt på en annan liten fin bok: Jag av Stina Wirsén. Den har en större utblick då den inte bara utgår från barnet, utan på resan ut i livet. I Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är, är det blick på det konkreta barnet. Men i boken Jag upplever jag också en önskan om att möta och se barnet och i det mötet visa på hur fantastisk denna lilla person är. I illustrationerna av författaren Siri Ahmed Backström är varje beskriven del på barnet enkelt tecknat i svart och vitt och sakta växer ett helt litet levande barn fram. På varje sida med text finns en färg, vilket ger ännu ett sinnesintryck och kan bli något att tala om det också. På slutet kulminerar allt i ett enda långt kittlande gos.
Killa


Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är
Författare & illustratör: Siri Ahmed Backström
Förlag: Urax Förlag (2013)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789187208034
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris