Jag håller på att fila på recensioner av Per Gustavssons Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar. Än så länge har jag egentligen inte kommit någonvart. Jag är nämligen otroligt kluven. Det här är mitt första ordentliga möte med Gustavssons kungligheter, men jag har förstått att böckerna är populära och hyllade för sitt sätt att utmana könsrollerna. Jag hade en väldigt positiv grundinställning när jag öppnade böckerna och förväntade mig att bli förtjust, men den där riktiga förtjusningen uteblev.
Normbrytande?
Visst är det bra att Gustavsson låter prinsessan jaga banditer och prinsen laga mat. Jättebra. Men det jag är kluven till är att det stereotypa också tar stor plats i böckerna. Prinsessboken är rosa, medan prinsboken är blå. Prinsessan har oändligt många rosa klänningar och borstar sitt hår med 1000 tag varje dag, medan prinsen utkämpar bataljer och polerar sin rustning. Prinsessan får hjälpa prinsen att fånga en drake, men då är hennes roll att vara lockbete genom att stå och se söt ut.
Jag kan se poängen. Om det nu är sÃ¥ att böckerna ska läsas av barn som redan har den stereotypa uppfattningen är det jättebra att visa dem att man kan vara bÃ¥de rosa och tuff pÃ¥ samma gÃ¥ng. Och dÃ¥ kanske det mÃ¥ste vara lite stereotypt för att överhuvudtaget accepteras av de indoktrinerade. Men… om man inte har nÃ¥gon uppfattning ännu fÃ¥r man i de här böckerna lära sig att det är noga att hÃ¥lla isär det där rosa och det där blÃ¥. Saken är kanske den att de här böckerna inte egentligen är sÃ¥ normbrytande utan snarare… normtilläggande?
