Vad var du rädd för när du var liten? Givetvis fanns det mycket att vara rädd för, men för egen del minns jag särskilt en mardröm när jag blev jagad av en clown (för övrigt en sån där plastleksak man fyller med vatten och kastar ringar om halsen på) fram och tillbaka alldeles bredvid där min mamma satt och inte märkte någonting trots att jag skrek efter henne. Något av det otäckaste för barn måste väl vara just det, föräldrar som inte är som de borde?
Neil Gaiman har skrivit en härligt otäck, men ändå charmigt fantasifull och humoristisk skräckroman om den upptäckarglada Coraline Jones. Hon har precis flyttat till ett nytt hus tillsammans med sina föräldrar som knappt har tid med henne. En dag upptäcker hon en parallell värld där hon har andra föräldrar, som är nästan identiska med hennes egna. De andra föräldrarna har knappar i stället för ögon och de bryr sig väldigt mycket om Coraline. Skrämmande mycket, faktiskt. När Coraline vill tillbaka till sin egen värld och sina vanliga, tråkiga föräldrar märker hon att den andra mamman inte har för avsikt att släppa vare sig henne eller andra hon har i sitt våld. Det krävs stort mod och en god nypa intelligens för att Coraline ska ta sig ur knipan. Som bundsförvant har hon en svart katt och lyckligtvis kan katter prata i den parallella världen.
Ett uppslag ur Coraline
Jag tycker om att läsa på originalspråk, så därför har jag läst den här på engelska. Det känns bra att faktiskt läsa det Gaiman skrivit, för han skriver så bra! Det finns många fyndigheter och roliga detaljer i texten och inte minst subtil kritik mot dagens samhälle: Coraline drömmer reklaminslag och vägrar äta något som är lagat efter recept (nej, det är inte improviserad matlagning hon är ute efter, utan frysta färdigrätter). Vuxna hon träffar bryr sig inte om att höra vad hon säger att hon heter, utan kallar henne Caroline.
Jag har läst en del av Gaimans tidigare verk, nÃ¥gra delar av Sandman och ett par av hans romaner. Är det nÃ¥got han är bra pÃ¥ sÃ¥ är det att skapa mörk, mysotäck stämning och det kommer alldeles utmärkt till sin rätt i boken om Coraline. Jag blev inte sÃ¥ förtjust som jag hoppades att jag skulle bli när jag läste vuxenböckerna Neverwhere och American Gods, men Coraline är underbar. Det kanske är barnböcker Gaiman gör bäst? Nu mÃ¥ste jag nog läsa KyrkogÃ¥rdsboken ocksÃ¥, jag som funderade pÃ¥ att prioritera bort den till förmÃ¥n för annan läsning…
Coraline
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Dave McKean
Förlag: Harpercollins, i Sverige Bonnier Carlsen
Antal sidor: 176
ISBN: 9780380977789
Köp: jämför priser (för den engelska boken, den verkar vara slut på svenska)
TolvÃ¥riga Mona träffar en kille pÃ¥ bryggan. Han heter Mikael och är inte som alla andra – dels för att han är omänskligt söt, men ocksÃ¥ för att han verkar ha noll allmänbildning. Dessutom är han smutsig och rädd för vatten. ÄndÃ¥ känner sig Mona oförklarligt dragen till honom. Hon vill alltid vara där han är och hon vill veta allt om honom. Vem är han? Var bor han? Och varför är han sÃ¥ konstig?
När ett lamm kommer på oväntat besök till en hungrig gammal varg och det dessutom är middagsdags, då måste det väl sluta illa? Eller?
Barnboksprat och 
Vilken är den vackraste bilderboken? Rapunzel med illustrationer av Katalin Szegedi är prisbelönt för sin skönhet och det är inte svårt att förstå varför. Boken är full av bilder man kan studera hur länge som helst. Vid en första anblick såg jag att målningarna var vackra. När jag tittade lite noggrannare slog det mig att vissa delar ser fantastiskt verklighetstrogna ut. Szegedi gör nämligen collage och infogar riktiga ärtor, kryddor, spets och allt möjligt annat i sina bilder. Det tillför något alldeles extra och gör att jag har svårt att se mig mätt på bilderna.
