En björnberättelse

Det är något speciellt med sagor om levande leksaker. Kanske är det därför jag tycker så mycket om Leksakernas julafton, som brukar gå på tv i juletid. Och det bidrar definitivt till att jag älskar boken En björnberättelse så mycket. Det här är en bok jag fick när jag var liten och har läst många, många gånger. När jag var hemma hos mina föräldrar senast plockade jag med mig några favoritböcker från barndomen och det var först och främst den här jag letade efter.

En björnberättelse
En björnberättelse av Ann-Madeleine Gelotte

Boken handlar om en liten björn som blir bortglömd av sina barn när de börjar gå ut till sandlådan om dagarna. Han är för liten för att följa med, han kan ju komma bort. Men det är vansinnigt tråkigt att bara sitta och vänta på barnen, så en dag smyger han sig ner i deras hink… och sen händer givetvis det oundvikliga, han blir kvarlämnad! Han väntar och väntar på att barnen ska komma tillbaka, men det har blivit höst och kallt ute och barnen vill inte leka i sandlådan mer. Som tur är blir han hittad av en flodhäst som brukar gå och samla upp borttappade leksaker och bjuda hem dem till stubben där alla de andra borttappade leksakerna bor. Där får han tillbringa vintern i väntan på att det ska bli vår, så att barnen kommer tillbaka till sandlådan igen.

En björnberättelseEtt uppslag ur En björnberättelse

Det jag minns och gillar mest med boken är:

  • Alla härliga bilder inifrån stubben, inte minst genomskärningsbilderna där man ser virrvarret av rum!
  • Att de är så mysigt pyssliga i stubben! De samlar och tar vara på allt möjligt som är borttappat och slängt, och allt tas tillvara på fiffiga sätt.
  • Att den lilla björnen är så otroligt hängiven i sin kamp att hitta sina barn igen.

Några bildexempel:

En björnberättelse
Alla rummen i stubben (samma bild som i uppslaget ovan)

En björnberättelse
Pyssel i stubben

En björnberättelse
Den hängivna björnen väntar på barnen

En alldeles, alldeles underbar bok! Eftersom den gavs ut 1986 kan den dessvärre vara svår att få tag på idag, men jag kan varmt rekommendera dig att försöka!

Det sitter en etikett i min bok, där jag har skrivit mitt namn. Av handstilen att döma var boken ganska nyutgiven när jag fick den…

Etikett i En björnberättelse...


En björnberättelse
Författare & illustratör: Ann-Madeleine Gelotte
Förlag: Tidens förlag (har gått ihop med Rabén & Sjögren, som ingår i Norstedts förlagsgrupp)
Antal sidor: 48
ISBN: 9155032001
Köp: kanske på antikvariat

Författare: Helena Ferry

Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Medan barnen var små läste jag mycket med dem och skrev ofta om böckerna här på Barnboksprat. Jag läser fortfarande gärna barn- och ungdomsböcker för min egen skull, något jag tycker att fler borde göra. Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present. Till vardags jobbar jag med att bygga webbplatser. Det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott, faktiskt är jag mer administratör än skribent numera. Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar.

3 reaktioner till “En björnberättelse”

  1. Den här boken minns jag också från min barndom, i synnerhet genomskärningsbilden. :) jag var också väldigt förtjust i tematiken med levande leksaker, alternativt förmänskligade djur, i synnerhet de som samlade på sig föremål och byggde upp hem. Jag minns en annan bilderbok som jag gillade skarpt, Tildas hus av Faith Jaques, som handlade om en docka som byggde ett hem åt sig i en låda i ett trädgårdsskjul. Mary Nortons Lånarna tyckte jag också mycket om, i synnerhet den första boken när de fortfarande var hemma i sitt mysiga hem under köksgolvet…

  2. Vad roligt att du också minns den! Jag är så glad att jag hittade den. Ser fram emot att läsa den med Ava när hon blir större.

    Har inte läst de andra böckerna du nämnde, men böckerna om Lånarna verkar faktiskt finnas på biblioteket här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *