Idag den 6 februari är det samernas nationaldag (om du klickar här kan du läsa lite korta fakta om samer). Känner du till något om samisk ungdomslitteratur? Det gjorde inte jag och tänkte att jag skulle ta reda på hur utbudet ser ut, och det visade sig att böcker av och om samiska ungdomar är ytterst få till antalet.
2006 kom Samiskt informationscentrum med förslag om en manustävling på temat ”Att vara ung same idag”. IngaBritt Blindh fick idén efter att ha läst en studie gjord av Gerda Helena Lindskog som visar att samerna har försvunnit ut ur dagens svenska barn- och ungdomsböcker. Genom kontakter med Nordiska museet fick Samiskt informationscentrum kontakt med förlaget Podium. Uppgiften för de som tävlade var att skriva en kapitelbok för barn i åldern 9-13 år och 21 bidrag skickades in. Vann gjorde Ann-Helén Laestadius med sin bok Sms från Soppero. Boken finns även utgiven på sydsamiska, nordsamiska och lulesamiska.
(uppdaterat 2010-02-07 för att rätta till felaktiga uppgifter)
Enligt Sametingets hemsida är samiska barnböcker en bristvara (något jag kunde konstatera när jag letade). Böcker för barn på samiska är oerhört viktiga för barnens språkutveckling (här avses såklart de barn som lär sig samiska), och det är riktigt tråkigt att läsa att det bara getts ut tio barnböcker på samiska i Sverige de senaste fem åren. Samernas bibliotek har 359 barn- och ungdomsböcker i sina samlingar.
De två böcker jag hittade och läste behandlar båda två ämnet ”att vara same”; när är man en riktig same? Måste man bo i Sápmi för att vara same? Måste man ha renar? Måste man bära kolt? Frågorna och funderingarna är många för både Ella i jag Ella och Agnes i Sms från Soppero.
jag Ella : Visttasluokta – Ängby tur och retur
Ella Sunna bor med sin mamma, pappa och systern Marja i Visttasluokta. Byn ligger vid turiststigen som leder upp mot fjällstationen vid Kungsleden och alla i byn jobbar i turistbranchen. Ellas familj driver en kaffekåta vid en sjö och har hand om en färja. Båda Ellas föräldrar är halvsvenskar och halvsamer, själv känner sig Ella helt samisk och kan inte tänka sig något annat liv än det hon lever i sin fjällby. Men snart krossas hennes framtidsdrömmar och trygga barndom – hennes föräldrar meddelar att de ska skiljas! Som om det inte vore illa nog släpper hennes mamma ännu en bomb; hon och barnen ska flytta söderut. De ska flytta ända till Stockholmstrakten visar det sig, där Ellas morföräldrar bor. Ella vill verkligen inte, men blir tvungen…kvar i byn blir pappa och hunden Måna. Flytten sker tidigare än beräknat vilket innebär att Ella, Marja och mamman blir tvungna att bo hos morföräldrarna i början. Marja finner sig ganska snabbt tillrätta, hon är söt och killarna i samhället blir förtjusta i henne. Ella däremot känner sig mest ensam. Efter ett tag köper mamman en lägenhet de kan flytta till; en tvårummare fem mil norr om Stockholm i samhället Ängby. Bostaden är inte riktigt vad någon av dem hade tänkt sig, flickorna får inte ens varsitt rum utan måste dela och mamman får sova i vardagsrummet. Ella har inga kompisar och vantrivs, och en dag kommer hon på vad hon ska göra – hon ska rymma! Det blir dock en mindre lyckad rymning…
En helt ok bok som förutom att handla om Ellas samiska identitet också behandlar ämnen som många kan känna igen sig i: föräldrar som är osams och skiljer sig, saknaden efter den förälder som man kanske inte får träffa så ofta, det jobbiga med att börja ny skola, skaffa nya kompisar…ja allt sånt som en flytt orsakar.
jag Ella
Författare: Margareta Sarri
Förlag: Black Island Books
Antal sidor: 88
ISBN: 9789186115142
Köp: jämför priser
Sms från Soppero
En dag kommer det ett sms till Agnes mobiltelefon, när hon knappar fram texten står det: ”Bures! Du oarbmebealli Kristin čájehii munnje gova dus. Mon gullen don boađat fargga. De moai soite oaidnalit. H” Vad är nu detta?? Med hjälp av mamma Anna-Saras gamla ordböcker som Agnes gömt i sitt rum tyder hon meddelandet från den mystiske H: ”Hej, din kusin Kristin visade en bild på dig och jag var tvungen att skicka ett sms. Hörde att du kommer upp snart. Då kanske vi ses. H”.
Trots att Agnes finns i Solna och Kristin bor i en by 12 mil sydöst om Kiruna är kusinbanden starka. Det är delvis genom Kristin och hennes samtal med sina föräldrar man får veta att Agnes mamma som ung tagit avstånd från allt samiskt och inte heller pratar samiska längre. Trots detta saknar Agnes sitt samiska arv och bestämmer sig för att i hemlighet lära sig samiska. Den hemlige H, som visar sig vara en samekille vid namn Henrik fortsätter skicka sms på samiska till Agnes, och han tillåter henne bara att svara på samiska också. Bra språkträning! Agnes och Henrik blir vänner (och kanske lite till??) tack vare dessa meddelanden. När det blir dags för Agnes att åka upp till Norrland för att hälsa på sina morföräldrar och kusinen Kristin är det något mer än bara de som drar, nu ska hon äntligen få träffa Henrik på riktigt!
När Agnes och Anna-Sara kommer upp till byn har Agnes en plan; hon vill överraska sin mormor på hennes födelsedag med att prata samiska. Tills dess kalaset går av stapeln får det förbli en väl förborgad hemlighet. Kristin är glad över att kusinen vill lära sig samiska och lovar att hjälpa till, kanske gör det att kusinerna får ännu starkare band. Sen händer emellertid något som får kusinernas varma relation att bli kall som is; Agnes och Henrik börjar umgås alltmer och han tar med henne till Norge till renarnas plats där, och hon får träffa andra samiska ungdomar. Gissa om Agnes blir svartsjuk?! När Agnes kommer hem vet hon inte hur Kristin har reagerat och springer glad i hågen för att berätta om allt spännande som hänt (t.ex. att hon och Henrik är på väg att bli ett par). Agnes svarar med iskyla och säger bland annat hon tycker att Agnes inte är något annat än en fusksame! Agnes blir otroligt ledsen och arg och sitter instängd i ett rum hos mormor och morfar och vägrar gå ut, vill inte ens träffa Henrik. Kristin är förbannad och känner sig sviken…hur ska detta sluta?
En fin ungdomsroman med mycket innehåll som jag verkligen gillade. Man känner både för Agnes och för Kristin och minns hur det kändes att vara osams med sin bästis. Agnes funderingar kring sin samiska identitet får en mycket större plats än vad Ellas fick i jag Ella, och det är väldigt intressant att läsa om det. När är man egentligen en same? Är man mindre samisk bara för att man bor i Solna och inte kan samiska? Får man bara kalla sig same om man lever i norr, har renar och pratar samiska? Jag undrar just hur många unga det finns här i landet som brottas med de här frågorna idag.
Sms från Soppero
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Podium
Antal sidor: 155
ISBN: 9789172215603
Köp: jämför priser
Fler ungdomsböcker om samer? Här är några lästips:
Hej vacker (fortsättning på Sms från Soppero) av Ann-Helén Laestaduis
När jag var tretton blev jag same av Monica Zak
Lappskatteland av Annica Wennström
För att ni läsare ska få höra hur vackert samiska kan låta vill jag som avslutning på detta inlägg dela med mig av ett länk från Youtube där sångerskan Sofia Jannok sjunger låten ”Irene”…
Irene med Sofia Jannok
Sportlovet närmar sig med stormsteg och 15-årige Robin ser fram emot en lugn vecka med softande framför datorn. Hans mamma har dock andra planer för honom – han ska följa med sin pappa (föräldrarna är skilda och han träffar inte sin pappa så ofta) till fjällen! Robin som hatar motion och skidåkning! Pappan har fått en lista av mamman där hon skrivit ner sånt som hon tycker att pappan ska lära Robin under veckan, till exempel: Sluta vara oförskämd mot folk, sluta svära, lära sig städa och så ska han informeras om alkohol och rökning.
