spöken – Sida 6 – Barnboksprat

Skuggan i väggen

Nyligen lovordade jag Ingelin Angerborns mysigt mystiska böcker och här är en till bra bok i liknande stil: Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn.

Den här boken handlar om Micke (Mikaela) som flyttar till ett risigt gammalt hus i en norrländsk by. Mamma är konstnär och har fått jobb på ett äldreboende i byn för att få ekonomin att gå ihop. Dessutom kommer de mycket närmare mammas kille Vilgot och huset har de fått hyra billigt.

Micke börjar i en ny klass bara en vecka innan skolavslutningen. Hon får snabbt kontakt med Claudia och Stina, som berättar för henne att huset hon flyttat in i är ett spökhus. För länge sedan bodde en flicka som hette Elli i huset. Hon drunknade i älven och nu går hon igen. Micke kopplar snabbt ihop det med skuggan i väggen i hennes eget rum. Snart händer konstiga saker och Micke förstår att Elli vill säga henne något. På äldreboendet där mamma jobbar bor några gamlingar som växte upp samtidigt med Elli. Sixten kan berätta att Elli var mobbad. Och Harriet är helt förvirrad och verkar tro att Micke är Elli. Hon försöker be henne om förlåtelse och säger att allt upprepar sig.

Micke märker snart att Claudia har olika sidor av sin personlighet. Å ena sidan är hon snäll och trevlig, å andra sidan blir hon hård och vass när andra gör saker hon inte gillar. Till och med Stina, Claudias bästa vän, måste vrida ut och in på sig för att behaga henne. En annan som utsätts för Claudias ogillande är Wille. Han håller sig för sig själv, gömmer sig i sin stora huvtröja och verkar allmänt skum. Micke upptäcker att han smugglar mat från matsalen och att han håller till i en husvagn i skogen, nära älven.

Frågorna hopar sig: Vad är det Elli vill berätta? Blev hon knuffad ner i älven och i så fall av vem? Vad är det som upprepar sig? Och vad är det för skumt med Wille?

Det hela mynnar ut i en riktigt fin spökhistoria om vänskap och mobbing. Det här är den första boken jag läst av Kerstin Lundberg Hahn, fast jag har hört talas om henne ofta. Nu blev jag extra sugen på att även läsa Vitas hemlighet, som Malin verkligen tyckte om. För jag tycker verkligen om Skuggan i väggen!

Skuggan i väggen
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 205
ISBN: 978-91-29-68123-9
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

Mysigt mystiskt av Ingelin Angerborn

Ingelin Angerborn är kolossalt bra på att skriva mysmystiska böcker för slukaråldern! Den senaste i raden är Månfågel och tidigare har jag även läst Rum 213, För alltid… och Sorgfjäril. Gemensamt för alla böckerna är att de handlar om tjejer som får kontakt med någon som levt i en annan tid. Det är mysrysigt och spännande, men aldrig riktigt otäckt. Böckerna är väldigt bra skrivna, lättlästa men engagerande.

Månfågel handlar om Vendela som känner sig väldigt ensam. Hennes mamma är död sedan ett par år och nu har dessutom bästa vännen Minna flyttat till London. Vendela skriver ett brev som hon lägger mellan två stora stenar i skogen:

Till Dig!
Jag vet inte vem Du är, men jag hoppas att Du finns. Du som kan få mig glad igen. Du som kan få sorgen att försvinna, eller i alla fall göra mindre ont. Jag hoppas att Du finns därute någonstans. Och jag hoppas att Du svarar snart. Jag behöver Dig!
Vendela Höök (den ensammaste människan på jorden)

Vendela räknar naturligtvis inte med att få svar. Allra minst av någon som skriver med gammaldags stil och med poststämpel från 1887… Men hon får kontakt med en Wilhelm Silveus, som inte riktigt verkar finnas. Åtminstone inte i hennes tid. Dessutom får hon frekventa besök av en koltrast, hennes mammas favoritfågel. Vad är det som händer? Vendela får till slut hjälp från ett oväntat håll, kan lösa gåtan och dessutom få en ny vän.

Rum 213 handlar om Elvira som åker på läger och delar rum med tre andra tjejer. Snart börjar mystiska saker att hända. Saker försvinner och misstankar riktas åt alla möjliga håll. Det måste ju vara någon av flickorna som stjäl sakerna, eller..? Dessutom blir det lite romantik, eftersom det finns söta killar på lägret också.

Sorgfjäril handlar om Alice, som flyttar till ett kråkslott där det sägs att det spökar. Extra fint med den här boken är Alices relation till sin lillebror Emanuel och han är också central för berättelsen. Han ser nämligen mer än andra. Och han ser en flicka i huset… Jag har skrivit om den här boken tidigare.

För alltid… handlar om Nora som tillbringar sommaren i en stuga på landet, hos sin mammas konstnärskompis Vanja. Det finns ett ödehus i närheten och där hittar Nora ett brev som verkar vara skrivet till henne! Hur kan det vara möjligt? Dessutom liksom vet hon hur det ser ut i huset, redan innan hon varit där.

Jag skulle tro att jag gillar Sorgfjäril allra mest, men den nya Månfågel kommer tätt därefter. Jag vill verkligen rekommendera alla böckerna, som alltså främst riktar sig mot slukaråldern (ca 9-12 år, men det är förstås individuellt) men som jag dessutom tror kan trigga slukaråldern i nästan vem som helst.

Månfågel
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 210
ISBN: 978-91-29-68082-9
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns också som e-bok.

Rum 213
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 195
ISBN: 978-91-29-67649-5
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns också som e-bok.

Sorgfjäril
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2010)
Antal sidor: 207
ISBN: 978-91-29-67337-1
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns också som e-bok.

För alltid…
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2009)
Antal sidor: 186
ISBN: 9789129678796
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns också som e-bok.

Spökdeckarna

Det här var min allra första Fredde Granberg-bok då jag inte läst någon utav Elak & Pucko-böckerna. Fredde Granberg för mig är ju Ronny & Ragge-humor och jag kan absolut känna lite sådana vibbar men jag blev faktiskt positivt överraskad.

Huvudpersonerna i boken är Betsy, som kan se spöken, och hennes nye klasskamrat Henrik, som är en zombie. En zombie som kan prata, om än långsamt, och som uppenbarligen kan vara vän med levande människor utan att äta upp dem. Henrik berättar faktiskt för Betsy att inga unga zombies äter hjärna längre utan de vill ha hamburgare som alla andra. Betsy och Henrik upptäcker att det spökar i den gamla kemisalen och de dras in i ett äventyr som visar sig ha en koppling till den elaka rektorn.

Bokens sista kapitel är en epilog där det avslöjas att Betsy och Henrik startar en spökdeckarfirma (vilket också står redan på baksidan så detta är ingen spoiler) och denna bok är alltså första delen i en planerad serie.

Boken rekommenderas för 9-12-åringar men i min familj är zombieintresset vida spritt så jag läste denna bok för både 6-åringen och 9-åringen. Bägge två tyckte den var väldigt rolig och de skrattade högt flera gånger. Visst innehåller den en del sådan humor som pruttar, rapar och äckliga saker men det var uppskattat. Det finns också djupare aspekter i boken som mobbing, tuffa killen Ronny i klassen är på Henrik då han tycker att han är avvikande från normen helt enkelt. Boken är full av levande illustrationer vilka iscensätter texten på ett härligt sätt. Storyn är spännande och huvudpersonerna är sympatiska, rättskaffens och hjälpsamma. Om du har ett barn som inte är rädd för monster och dylikt så tycker jag absolut att ni ska läsa den här som komplement till alla böcker om LasseMaja, Kalle Skavank och Emil Wern!

Spökdeckarna – Kemisalens förbannelse

Författare: Fredde Granberg

Illustratör: Johan Andreasson och Fredde Granberg

Förlag: Telegram Bokförlag (2012)

ISBN: 9789174230321

Antal sidor: 71

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det är inte kul längre, Mystiska Milla

Mystiska Milla och jordgubbsgiftet är den fjärde boken i en serie om förmodligen tio planerade böcker. Jag har tidigare skrivit om Mystiska Milla och spökskolan, Mystiska Milla och Sjustjärnan och Mystiska Milla och vintercirkusen.

När den första boken om Mystiska Milla kom var jag eld och lågor. Unni Lindells spökvärld rymmer många fyndiga idéer och det var en fröjd att ta del av dem. Gällande tvåan var jag betydligt mer reserverad, gällande trean riktigt negativ och jag är ledsen, men fyran är inte en uppryckning. Tvärt om. Handlar den ens om något? Den här gången bär det av till Spanien, men vad Milla egentligen vill i berättelsen är oklart. Det ständiga sökandet efter mamman finns naturligtvis med så smått, men ingenting nytt uppdagas. Milla följer med på en resa som inte är hennes egen, utan något eget mål. Hon träffar de obligatoriska gobelängspökena (gäsp), några gamla kändisar som blivit spöken blinkar förbi och plötsligt handlar det om tjurfäktning. Ett svagt litet plus för berättelsens djurrättsliga budskap, men jag tycker det blir blekt i och med tjurens orealistiska återhämtning som känns trivialiserande.

I vanlig ordning är texten knagglig att läsa och jag hittar ingenting som kan få mig att ha överseende med det. Spökvärldens finurligheter kom fram redan i första boken och vi bjuds inte på några intressanta tillägg den här gången. Jag skrev att trean kändes som en transportsträcka och fyran gör det ännu mer.

Fredrik Skavlans bilder är fortfarande underbara, men boken får ändå en fet tummen ner från mig.

Mystiska Milla och jordgubbsgiftet
Författare: Unni Lindell
Illustratör: Fredrik Skavlan
Förlag: Piratförlaget (2011)
ISBN: 978-91-642-0354-0
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Dagspöket

Dagspöket är ett spöke som är svart. Därför kan han inte spöka på natten, för då är det inget som ser honom. Och på dagen är det inte lika lätt att spöka, för då verkar ingen tro på spöken. Istället misstas Dagspöket för att vara filt, kavaj eller Zorro-mantel.

Dagspöket letar efter ett mysigt ställe att bo, men det är inte det lättaste det heller. På sjukhuset sätter sig folk på honom och kastar honom i smutstvätten. Inte zå bra. (Dagspöket läspar nämligen…)

Dagspöket är en äldre bok, som innehåller fyra historier om Dagspöket. Dagspöket på sjukhus (som nyligen kommer ut på nytt och som app), Dagspöket kör buss, Dagspöket blir mantel och Dagspöket hittar hem. Illustrationerna av Jens Ahlbom är svartvita och påminner en del om serieformat. Illustrationerna han gjort i den nya boken och appen är bra mycket snyggare. Men historien är fantastisk!

Det har varit få böcker som vi skrattat så mycket till när vi läst.

Han tryckte på en knapp. Hissen började åka. Det var en hiss som pratade! Den hade plåtröst.

– Våning två
– Vad za du?
– Våning tre
– Jazzå var det det du za? Jag tyckte du za våning två.
– Våning fyra
– Men nu måzte du beztämma dig!

Som vanligt med paret Wieslander så blandas finurligheter med hög igenkänning, men humor för små och stora och en även en hel del sorgligheter. Så här slutar t ex den första berättelsen om Dagspöket på sjukhus.

Den natten sov Dagspöket i parken utanför sjukhuset. Han låg i gräset under en bänk. Det var ett ganska bra ställe. Men mitt i natten vaknade han. Det var kallt. Han frös.

– Ooooo, sa han och huttrade. Enzam i gräzet. Inte zå bra. Ooooo.

Även fast varje kapitel slutar lite sorgligt, så kan jag lova att det går bra för Dagspöket ändå.

Dagspöket

Jag har inte hittat just den här boken om dagspöket i handeln, men den verkar finnas kvar på många bibliotek. Fråga! för när jag letade så bodde den i källaren och stod inte framme.