spöken – Sida 5 – Barnboksprat

Inget för mörkrädda

Ella är 12 år och går i sexan. En dag möter hon den nyinflyttade Dylan, som går i åttan. Dylan är en pinnsmal skejtare i mörka kläder. Och trots att han är två år äldre så vill han vara med Ella. Första gången Ella får följa med hem till Dylan varnar han henne för att hans mamma kan vara rätt jobbig. Det kan hända att hon är full. Hon är alkoholist.
En dag är Dylan blålila runt ögat. Nästa gång har han ett bandage. Sju stygn fick han sy.

Samtidigt köper Ellas föräldrar ett torp ute på landet, dit Ella tvingas följa med på helgerna, trots att hon hellre skulle vilja vara hemma med sina kompisar och gå på skoldisco. I torpet drömmer Ella konstiga drömmar om en flicka som ber Ella att släppa in henne. Och vem är flickan på väggen som ständigt följer Ella med blicken?
Genom lite efterforskningar får Ella reda på vem flickan är och mysteriet kring hennes försvinnande den där iskalla natten då hennes pappa druckit för mycket.

Flickan på tavlan är ingen bok för mörkrädda. Det spökar verkligen i torpet och flickan, Nelly, har ingen vacker historia att berätta. En historia som påminner mycket om Dylans. På samma sätt som Ella sugs in i tavlan på väggen, sugs jag in i Rebecka Åhlunds debutroman. Hennes enkla och inkännande språk beskriver dubbeltydigt barnets utsatthet, osynlighet och ilska när vuxenvärlden sviker. Boken har inga illustrationer, men omslaget säger mycket. Boktiteln i stora spretiga bokstäver signalerar spökhistoria, kanske till och med skräck. Den genomskinliga flickan som ser allt annat än glad ut. Kanske är hon faktiskt mer synlig som spöke än hon var som levande.

Flickan på tavlan
Författare: Rebecka Åhlund
Förlag: Rabén&Sjögren
Antal sidor: 144
ISBN: 978-91-29-68729-3
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tredje tecknet

tredje tecknet Jag och mina två snart tonåriga döttrar ger oss i kast med ett högläsningsförsök med ännu en spännande bok från författaren med det välklingande namnet Ingelin Angerborn. Det visar sig inte vara svårt att få in en läsrytm och ingen av oss vill bli avbruten, vilket vi ju naturligtvis blir. Men då får vi glädjen att se fram emot en ny magisk stund lite senare.

Olivia är dramats centralgestalt. Hon kom till Sverige från Colombia som liten och nu längtar hon ihjäl sig efter ett syskon. Det är ofta så enormt ensamt. Men hon har en vän, Sonja, och så Milo, den hon tänker på mest hela tiden. Plötsligt blir allt så komplicerat efter en missad skolresa. Olivias ensamhet gnager på henne, trots omtänksamma föräldrar och en snäll mormor.

En nyckel kommer oförklarligt in i Olivias liv. Det blir upptakten till en mystisk och lite ryslig historia, men där allt förstås slutar lyckosamt. Vi bjuds på en katt som uppträder märkligt och små nyckelpigor som har ett budskap. Att använda djur som besitter magiska förmågor är något som författaren gjort förut i t.ex. Sorgfjäril. Jag gillar det tilltaget med små budbärare av viktiga budskap.

Ingelin Angerborns andra böcker med lite lättsamt spöklika anslag, har alltid en flicka som huvudperson som är i en slags vardagstillvaro med övernaturliga inslag. Denna bok liksom de andra är skrivna i ett lättsamt flyt med mycket dialog och där spänningen ofta är påtaglig. Läsaren/lyssnaren hamnar i en känsla som om vi känner huvudpersonen lite som en bekant och någon att vilja veta mer om. Boken når en närhet till mottagarna och just det tilltalet upplever jag även i de andra böckerna inom samma genre.

Det är en enkel ramhistoria med att omedvetet sakna sitt ursprung, men där fokus ligger på nuet och hur allt ska bli. Övernaturligheter förekommer som sagt, men oftast som ett naturligt inslag. Det finns ingen trolig förklaring mer än att det är någon från andra sidan som kontaktar, någon som vill något och någon som förändrar. Spirande kärlek som finner sin väg och kombinationen spöklikt/kärlek är lockande i tonårstidens längtande och hoppfulla/hopplösa tillvaro. Åldern är precis innan du förloras in i en mer avancerad och komplicerad värld.

Alltså en oskyldig och söt berättelse om att finna en bit av sin historia och en del av en kommande närmsta framtid. Hoppfullt. Lättläst. Och det finns alltid läsare för den här typen av böcker där återkommande djur och mystiska meddelande dyker upp. Lite rysningar får också plats, speciellt vid en duschscen… Rys och mys. Plocka ihop alla böckerna i samma genre av författaren och ge till ett sommarledigt barn. Se recension på de andra böckerna på Barnboksprat.

Ingelin Angerborn läser själv några rader från sin bok här.

Tredje tecknet
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 171
ISBN: 9789129687309
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Svart glas

Maud Mangold var en ny bekantskap för mig. En överraskande trevlig sådan. Hade jag haft möjlighet att läsa henne i tonåren hade hon varit en klar favorit.

Boken Svart glas innehåller allt det jag alltid letade efter längs hyllorna på biblioteket som ung. Spänning, melankoli, en vibrerande mystik och en ung, modig, självständig tjej att inspireras av. Även om Umbra faktiskt har det rätt tufft med en bipolär mamma som låter sig uppslukas helt av konsten och totalt glömmer sin dotter emellanåt.
Men Umbra låter sig inte nedslås. Hon skaffar sig en ny kompis, Amos, på det nya lilla stället dit hon och hennes mamma precis flyttat. I det stora huset vid havet, där de flyttat in, upptäcker Umbra också att det redan bor någon annan! Någon som lämnar spår efter sig i köket. Någon som stjäl hennes kläder och som hon sedan hittar nere i den mörka, fuktiga källaren. Ibland hör hon den där varelsen, och hon och Amos bestämmer sig för att avslöja vem det är:
”Jag slänger upp dörren samtidigt som Amos tänder ficklampan. Vi stirrar på den kurande gestalten som naglas fast av ljusstrålen. En massa rufsigt alldeles vitt hår och magra händer som håller i något rött. /…/ Händerna är alldeles genomskinliga. Långa fingrar, för stora på något sätt. Ansiktet är vitt men smutsigt. Och håret alldeles färglöst, som glasnudlar.”

Hon är en hal gestalt, den där lilla flickan. Hon försvinner och hon dyker upp på nytt. Med ett förflutet som hela tiden förändras. Umbra och Amos grubblar och förundras över henne. Vem är hon egentligen?

Det finaste i boken är Maud Mangolds vackra språk. Här är litteratur och konst verkligen ett. Umbra och hennes mamma målar med färger. Maud Mangold målar med ord. Hennes språk är rikt på färger och känslobeskrivningar och allt flyter ihop till en skimrande, nyanserad tavla.

Svart glas
Författare: Maud Mangold
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 159
ISBN: 9789129681123Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Liesl & Po

Så vitt jag förstår är det här Lauren Olivers första bok för yngre barn efter att ha haft stora framgångar med Delirium-trilogin för ungdomar. De böckerna har jag inte läst men är de lika välskrivna som Liesl & Po ger jag dem gladeligen en chans.

Liesl lever sedan 13 månader inlåst i ett litet rum på vinden. Två gånger om dagen skickar hennes styvmor upp lite matrester med någon av tjänarna men annars träffar hon ingen. Det enda Liesl har att göra är att sitta vid skrivbordet och rita men nu har hennes pappa precis dött och hon har tappat lusten till det. En natt dyker spöket Po och dess lilla följeslagare Knytet plötsligt upp i Liesls rum. De kommer från andra sidan.

Will är Alkemistens lärling och han springer ofta en rad ärenden åt denne på nätterna. Han brukar ta en omväg förbi det fönster där den lilla flickan brukar sitta och rita och ger sig själv ett löfte att aldrig låta henne råka ut för något hemskt. Samma kväll som Liesl möter Po råkar Will förväxla det viktiga skrin han burit med sig och det är inledningen till ett stort äventyr för Liesl, Po, Knytet och Will.

Den här boken har jämförts med bl.a. Charles Dickens och det är definitivt en bister vinter- och 1800-tals fattigstuge-känsla över den. Detta tillsammans med vänskap, magi, giriga vuxna men också den så snälle och något långsamtänkande Mo som förtvivlat vill ge stackars frusne Will en mössa och jagar efter honom enkom för detta. Acederas svartvita illustrationer fångar känslan i berättelsen exakt på kornet och styrker de inre bilder man som läsare skapar sig under bokens gång. Det är helt enkelt en fantastisk äventyrssaga som borde bli filmatiserad och släppt lagom till någon i framtiden närliggande jul.

Liesl & Po

Författare: Lauren Oliver

Illustratör: Kei Acedera

Förlag: Bonnier Carlsen (2012)

ISBN: 9789163871061

Antal sidor: 271

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

De spökande prästerna

De spökande prästerna är den elfte delen i serien om monsteragent Nelly Rapp. Jag har nog läst drygt hälften av dem och nioåringen har läst allihop. Helena Ferry har tidigare recenserat Spökaffären och De vita fruarna på Lovlunda slott här på barnboksprat.

Nelly Rapp är utbildad monsteragent och hon har tidigare stött på bland annat trollkarlar, sjöodjur, zombier och snömän. I den här boken är det spöken som kommer i hennes väg, närmare bestämt spökande präster i en kyrka. Tillsammans med LENA-SLEVA, Nellys lärare från Monsterakademien, får hon klura ordentligt på hur dessa spöken ska övervinnas. Kan man egentligen resonera med dem?

Martin Widmark gör ingen besviken utan presenterar ytterligare en spännande story med hög igenkänningsfaktor. Nelly Rapp är som vanligt tuff, smart och snabbtänkt vilket jag uppskattar väldigt mycket. Jag hade glömt bort hur stor och lättläst texten var och insåg snabbt att den här boken lämpar sig förvisso som en enkel tvåkvällarsläsning för storebror men därefter ska den sättas i händerna på nybörjarläsaren lillebror. Jag vet redan att han älskar monster av alla de slag så det är hög tid för honom att få invigas i den Nelly Rappska världen.

De spökande prästerna

Serie: Nelly Rapp – monsteragent 11

Författare: Martin Widmark

Illustratör: Christina Alvner

Förlag: Bonnier Carlsen (2012)

ISBN: 9789163870903

Antal sidor: 106

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris