Burritobanditerna

Burritobanditerna är första delen i en ny serie av Petrus Dahlin som sedan debuten 2004 skrivit otaliga böcker för barn och unga, bl.a. serien om Kalle Skavank. Petrus är även ledamot i Svenska Barnboksakademin.

Vi möter här barnen Mira, Monday och Bob vilka inte direkt är vanliga barn utan de besitter superkrafter. Mira har hårlockar som kan bli som starka användbara bläckfiskarmar, Monday kan flyga och Bob, som är någon slags rävliknande figur har superhörsel.

Barnen håller ofta till på pizzerian Pozzis Pizza Express och det är lite oklart huruvida de faktiskt är släkt med någon på pizzerian eller om de bara hänger där. Vi har tre vuxna karaktärer med i berättelsen samt ”farbror Gino” som har repliker men aldrig syns. Måhända är han osynlig? Med tanke på barnens superkrafter är det inget omöjligt scenario.

Det har öppnat ett nytt ställe som heter BurritoBandits bredvid pizzerian och nästan alla köar nu för burritos istället för pizza. Barnen tjatar sig till att faktiskt få köpa burritos och de smakar något helt magiskt fantastiskt! De kan faktiskt inte sluta tänka på dessa burritos och inser att det är något skumt i görningen. De bestämmer sig för att ta reda hur de tillverkas vilket leder dem in på farliga äventyr.

Petrus Dahlin berättar infobladet som medföljer boken att han ”ville skriva roliga och galna äventyr som smakar tevespel och tecknade teveserier” och detta gör att jag förstår boken aningens bättre. Min första tanke är nämligen att det är ganska mycket slagsmål i boken då barnen tvingas slåss mot ninjaburritos vilket helt enkelt är små levande burritos utrustade med svärd och ninjakläder. Dessa choppas upp till höger och vänster i boken och det som ser ut som blod är gissningsvis tomatsås/tacosås eller dylikt. Men det är lätt att tänka att det är blod också.

Jag tror inte att barn kommer att skrämmas utav det utan det är mer, i detta avseende, gammeldags vuxna som jag som reagerar. Många barn spelar ju just mobilspel etc. idag där man ”slår ihjäl” fiender på olika sätt och ärligt talat så är de små ninjafigurerna just bara levande mat. Fast i mina ögon ser det ändå makabert ut. Eller har jag bara blivit en moralpanikens nya Siewert Öholm?

Mattias Andersson har illustrerat en mängd olika barnböcker och han skriver själv på sin hemsida att hans favoritstil går åt tecknad film och jag skulle absolut kunna se denna bok som ett tv-program. Det är mycket action över sidorna och jag gillar blinkningen till Oogie Boogie på slutet!

Kommer barnen att gilla denna serie? Ja det tror jag absolut!


Burritobanditerna
Författare: Petrus Dahlin
Illustratör: Mattias Andersson
Serie: Pozzis Pizza Express (del 1)
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129750089
Antal sidor: 100
Ålder: 6-9 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Greenpys: det osar skumt

Greenpys: det osar skumt av Marlene Lindbäck tar med läsaren på ett spänningsfullt äventyr på ett somrigt Åland med miljö, djurkärlek och vänskap som huvudteman.

Berättelsen grundar sig på en bra tanke och ett tydligt engagemang för miljöfrågor liksom genusfrågor. Tyvärr räcker detta engagemang inte riktigt hela vägen fram då boken saknar ett par ordentliga redigeringsomgångar.

Det är synd då fler barnböcker om miljö och miljöengagemang är önskade, men inte på bekostnad av den litterära kvaliteten som tyvärr här är fallet. Den här berättelsen har dessutom ett riktigt bra upplägg med en spännande grundhistoria om tre bästisar – Meja, Ines och Bella – med förkärlek för att hjälpa djur och miljön, som efter att ha skapat en specialträdgård för insekter känner att de vill göra ännu mer för miljön och skapar ”Greenpys” – ett Greenpeace för barn – som har mottot att ”Rädda det som räddas kan i naturen”.

De bestämmer sig för att demonstrera för att öppna de vuxnas ögon för bin och humlors situation, och för att göra något och inte ”bara prata” som de vuxna gör. Under demonstrationen träffar de antagonisterna Clas och Hans, de så kallade ”plastmännen”, som säger sig samla in plast för återbruk mot en summa pengar men som verkar ha något att göra med den stickande svarta rökpelare som stiger upp från udden de flesta dagar .

De tre vännerna bestämmer sig för att undersöka udden och dess besynnerliga rökpelare, vilket blir början till en spänningsfylld dag.

Det är bokens intressanta grund. Men tyvärr så innehåller boken inte bara flertalet tempusbyten mitt i scener, platta antagonister, föräldrar som lite för passande inte finns närvarande vilket tillåter Meja att göra vad hon vill, och huvudkaraktärer som har fått olika karaktärsdrag för att lättare hålla dem isär men utan att dessa drag känns grundade (t.ex är Ines rädd och orolig, men varför?) utan också flertalet andra berättartekniska problem såsom ologiska vändningar, sidohistorier som intoduceras just när berättelsen borde nå sitt klimax och en väldans massa skrattanfall och användande av ”himmelskamakter”.

Det är synd på en fin idé och jag hoppas att de följande delarna i serien om de tre Greenpysarna kommer att föräras med fler redigeringsrundor så att de viktiga miljötänket i böckerna kan nå ut till en bredare publik.


Greenpys: det osar skumt
Författare: Marlene Lindbäck
Förlag: Visto förlag (2021)
ISBN: 9789178854165
Antal sidor: 94
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Intervju: Sanna Norlin

Sanna Norlin, Pressbild, Lind & Co

Vi har intervjuat Sanna Norlin, författaren till serien Mästertjuvarna – där de första två delarna, Den första stölden och Det falska slottet släpptes under 2021.

I Det falska slottet kretsar berättelsen runt lego: legobyggen, föräldrarlegomaffian, Ultimate Collector-byggsatser och hur byggandet av lego kan ha en lugnande inverkan på vissa barn. Jag är själv ingen legofantast men samtidigt njuter jag av varje sida av legobyggandet och diskussionerna runt lego, av den spänning du som författare lyckas bygga upp och jag önskar att jag kunde se de slutliga konstruktionerna med egna ögon. Det står i slutet av boken att du bygger med lego så fort du får chansen och din passion är tydlig genom boken, men jag blir ändå nyfiken på hur du fick idén till hela upplägget? 

SVAR: Jag hade tidigt bestämt mig för att jag ville skriva en kupp där Dante och Vega skulle byta ut något, istället för att stjäla det rakt av, och jag behövde fundera ut vad ett sådant stöldgods i så fall kunde vara. Varför byta ut en sak mot en annan, om det är något som de redan har? Samtidigt ville jag inte göra det för lätt för dem och lockades av tanken att de skulle bli tvungna att bygga sin kopia av stöldgodset. Och då kom jag på att lego passade perfekt. Sedan funderade jag vidare över vad historien bakom stölden kunde vara; vem är det som behöver stöldgodset så mycket att det måste stjälas? Dante och Vega är ju hederstjuvar, och de stjäl aldrig något för egen vinning. Och i de tankarna dök Alice och hennes lego upp!

(Om du är nyfiken på slottet som Dante och Vega bygger så är det faktiskt rätt slott på omslaget till boken, byggt på riktigt i lego av en amerikansk legofantast.)

Känner du spänning när du bygger med lego och, om ja, hur har du arbetat för att göra om denna spänning till en berättelse? 

SVAR: Jag känner stor bygglädje när jag pysslar med lego. Det är klurigt och kräver mycket koncentration. Och lego skildras ofta som en ganska lågmäld och stillsam syssla. Därför kändes det spännande att lägga på tidsaspekten, pressen att få bygget klart så fort det bara går. Att bygga med lego kan faktiskt vara väldigt utmanande, och alla som byggt mycket eller byggt supersnabbt vet hur oerhört ont det kan göra i händerna. Jag tyckte att den kontrasten mellan långsam hobby och höghastighetsbygge kändes väldigt spännande att fånga upp.

Jag tycker mycket om Alice som karaktär och undrar om du känner du en Alice-liknande person i verkligheten eller hur du fick idén till henne? 

SVAR: Jag känner ingen Alice rakt av, men jag tror att alla mina karaktärer har spår av både mig själv som barn och mina två döttrar. Idén till Alice kom från att jag behövde en karaktär som Vega kunde tycka riktigt mycket om. Eftersom Vega är ensambarn, med en pappa som jobbar mycket och en mamma som gått bort, kändes en ”extra” lillasyster som en bra person. Någon som Vega kan få ösa all sin omtanke över. För mig är det viktigt att böckernas stölder kommer från en genuin känsla av att vilja hjälpa till och göra gott. Jag tror att den jämvikten behövs eftersom de faktiskt gör något olagligt.

Det har än så länge kommit två delar i serien Mästertjuvarna (Den första stölden och Det falska slottet), men det är tydligt att det, trots Dantes försäkran om motsatsen, kommer att komma fler böcker med stölder. Mycket med tanke på att den första kärleken fortfarande inte har resulterar i mer än pirr i magen, ett par kramar och ledsamhet i tron att den andra inte känner likadant. Men också just för att Dante så bestämt säger att det här var den absolut sista gången. Hur många delar har du planerat än så länge? 

SVAR: Jag skriver just nu på en tredje del om mästertjuvarna, och den boken kommer ut hösten 2022. Och jag hoppas förstås att läsarna vill fortsätta att följa Vega och Dante. Det finns många roliga kupper och inbrott som jag skulle vilja se dem klura ut och genomföra!

Jag uppskattar att Dante och Vega är lika starka karaktärer i böckerna och att båda får vara både busiga, starka, smarta, rädda, ovarsamma och coola. Att ingen av dem faller under för stereotypiska drag (även om föräldragenerationen är lite mer stereotypiskt tecknad). De är en perfekt duo och det är också kul att Dante är den något yngre. Hur kom du på dessa karaktärer och hur har du arbetat med deras personlighetsutveckling? 

SVAR: Jag bestämde mig direkt för att huvudpersonerna skulle vara en pojke och en flicka, och att de skulle turas om att vara katalysatorn till stölderna i de olika böcker (främst för att det inte skulle bli en tjuv och en som mest hänger med). Sedan ville jag att de skulle komplettera varandra med olika egenskaper. Dante är yngre och också fysiskt mindre. Men samtidigt är det han som har tränat gymnastik och klarar alla de fysiska utmaningarna. Vega som är äldre har större press på sig från skolan och att bli ”vuxen”, men hon är den som glömmer läxor, har svårt att komma i tid och är mer ostrukturerad. Samtidigt är det oftare hon som klurar ut många av lösningarna på kupperna. När det gäller deras utveckling så har jag fått hålla tillbaka lite, för att de ska kunna utvecklas i bra takt i varje bok. Läser man alla tre böckerna vill jag gärna att läsaren ska känna att Dante och Vega i första boken inte är samma barn som i tredje boken. Och det gäller ju verkligen deras relation till varandra. I takt med att de lär känna varandra vågar de också tydligare stå för vilka de är, med brister och egenheter.

I  Den första stölden är Dantes italienska arv och relationen med morfadern en viktig del av berättelsen, en del som jag verkligen uppskattade och jag imponerades av hur du fick med en del italienska uttryck i texten utan att det någonsin blev svårläst. Men i Det falska slottet har den italienska kopplingen helt försvunnit, utöver ett snabbt nämnande i sammanfattningen i början. Kommer det italienska komma tillbaka i framtida böcker eller blir det så att varje bok helt har sin egen berättelse där andra karaktärsdrag eller intressen får ta plats? Och vad är anledningen till det? 

SVAR: Jag vill gärna att man ska kunna läsa böckerna fristående, så kopplingen mellan de olika historierna behöver skrivas lite försiktigt. Min idé är att varje bok har sitt eget motiv till varför kuppen ska genomföras och vem Dante och Vega hjälper genom kuppen. Men därmed inte sagt att inte både teman och personer kan återkomma. I den tredje boken är det en av de mest oväntade karaktärerna från första boken som behöver hjälp av mästertjuvarna.

Den första stölden, som kom våren 2021, var ju din debutbok och nu har redan tvåan kommit inom ett halvår. Planerar ni att fortsätta utgivningen av serien med ungefär samma tidsspann mellan delarna eller skriver du också på någon annan bok eller serie? 

SVAR: Just nu hinner jag bara skriva på böckerna om mästertjuvarna, eftersom jag har ett annat ”vanligt” jobb parallellt. Och jag tror att utgivningen med en, eller kanske två, böcker om året är ganska bra. Jag vill ju gärna att de som läser och tycker om mästertjuvarna just nu inte ska behöva vänta för länge på kommande böcker. Men jag har flera andra bokidéer (för samma målgrupp) som jag också väldigt gärna vill skriva.

Vad var din första riktiga läsförälskelse som barn? Hade du någon favoritbok / -serie? 

SVAR: Jag läste mycket som barn, och gick över till vuxenböcker runt 12-13-årsåldern. Men jag tyckte otroligt mycket om Olof Svedelids bokserie om Betongrosorna, Monica Hughes böcker om planeten Isis och avgudade Michael de Larrabeitis böcker om Boribblarna.

Och har du några andra böcker att tipsa om för läsare som gillar dina böcker men behöver något annat att läsa när de väntar på nästa del av Mästertjuvarna? Gärna något annat där barn à la Pippi går utanför de ofta präktiga barnnormerna. 

SVAR: När jag började skriva på Mästertjuvarna blev jag förvånad över att det knappt fanns någon barnlitteratur för 9–12-åringar där huvudpersonerna är tjuvar. Det är väldigt mycket spöken och barn som löser deckarfall i svenska böcker just nu. Men här hemma läser vi om och om igen Elias och Agnes Våhlunds Handbok för superhjältar. Huvudpersonen Lisa är både tuff och skör på ett sådant perfekt sätt. Sedan är förstås Moa Backe Åstot bok Himlabrand, med Ánte i centrum, fantastiskt. Och min 12-åring här hemma älskar allt som författaren Idriz Idrizi skriver. Hans böcker kan jag verkligen rekommendera.

 

Mästertjuvarna – Den första stölden och Det falska slottet

Sanna Norlin debuterade våren 2021 med Den första stölden, första delen i serien Mästertjuvarna. Ett drygt halvår senare kom Det falska slottet, andra delen i serien, där vi får fortsätta att följa hederstjuvarna Vega och Dante när de ger sig in på ännu ett Robin Hood-uppdrag för att hjälpa en av samhällets svagare personer.

Det här är två härligt fartfyllda böcker där spänningen i de uppdrag barnen ger sig ut på, men också spänningen mellan de två och till andra personer runt om dem, ger ett fint framåtdriv utan att någonsin bli för hastigt.

Jag uppskattar att båda barnen får ta lika mycket plats och att de turas om att initiera stölderna och att vara den drivande kraften. Det är härligt att se barn som, även om det de gör alltid är för att hjälpa andra, ändå bryter mot den präktiga “gör så här”-anda som ofta genomsyrar dagens barnböcker där pedagogiska eller fostrande pekpinnar ofta gömmer sig i berättelserna.

Här tillåts i stället fantasin att sväva ut i ett “tänk om” där Pippi-fanan med “jag gör som jag vill så länge jag inte skadar någon annan” vajar högt.

I samband med utgivningen av del två, och i spänd förväntan inför del tre som släpps hösten 2022, har vi fått äran att intervjua författaren Sanna Norlin här.

 


Den första stölden (del 1 – Mästertjuvarna)
Författare: Sanna Norlin
Förlag: Lind & Co (2021)
ISBN: 9789179035419
Antal sidor: 182
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Det falska slottet (del 2 – Mästertjuvarna
Författare: Sanna Norlin
Förlag: Lind & Co (2021)
ISBN: 9789179035785
Antal sidor: 191
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Dropp dropp

Det sägs att Aron Landahl kom in på förlaget för att presentera sin bokidé och med sig under armen hade han en bild (av badrummet, se nedan) som var målad på en stor träskiva, som en tavla. Det resulterade i en bok i serien Mys och Rys – Lagom läskiga bilderböcker för ganska små barn. Förutom författare till denna bok är Aron Lundahl verksam som illustratör, musiker och sjuksköterska.

I ett dunkelt sovrum där någon just klivit ur sängen.

Det är morgon. Dropp dropp. Vad är det för ljud? Kan det komma från kranen i badrummet.

Så börjar berättelsen. Och visst väcker det nyfikenheten hos läsaren. Texten är enkel med några meningar per sida. Illustrationerna har karaktären av tavlor med mustiga rumsinteriörer där det råder en stämning av mild mystik. Bilderna är tecknade och fylligt färglagda. De präglas av en viss grovhet och asymmetri, som bidrar till det spöklika och kan föra tankarna till Jan Lööfs illustrationer.

Nej det gjorde det inte. Dropp, dropp. Kan det komma från köket?

Berättelsen fortsätter in i nästa rum och i nästa, för att ta reda på vad det är som låter ”dropp, dropp”. Det var inte i badrummet. I köket stiger spänningen:
Dropp, dropp.
Det är en röd fläck på golvet.
Röd som blod!

Berättaren är okänd men det ligger nära till hands att tänka att det är vem som helst, eller någon, särskilt eftersom Aron Landahl har beskrivit att han hämtat inspiration från Boken om någon, där läsaren får följa berättelsen via en röd garntråd genom huset.

Läsaren lotsas vidare genom rummen vartefter den ena röda droppen efter den andra dyker upp. Det är spännande och lite kusligt, utan att skrämmas. Till sist droppar det ordentligt och det är en pöl på golvet nedanför trappan.

Vad finns det där egentligen?

Stämningen tätnar ännu mer på väg upp till det som finns ovanför trappan. Där är det alldeles  mörkt och okänt. Till sist löser författaren spökstämningen på ett sätt som gör att läsaren kan pusta ut och skratta till lite av förvåning. Men fortfarande undra en smula över det som fanns där …

 


Dropp dropp
Författare: Aron Landahl
Illustrationer: Aron Landahl
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129717396
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris