rabén & sjögren – Sida 80

Räven i den kolsvarta natten

När det är natt och skuggorna lever sina egna liv, är det lätt att man skräms lite lättare än vanligt när man är ute och lufsar runt. Det är just det som händer alla djuren i skogen, ankan, kaninen, musen och lammet. Det är ju räven som är ute och jagar! Läskigt!
Djuren söker skydd hemma hos Kanin. De knackar, Knackeli-bank! Kanin öppnar dörren för alla som behöver skydda sig från rävens gap. Det blir lite trångt men de härdar ut, för inte vill de väl ut i skogen igen, där räven härjar?

Men…
Knackeli-bank!
Vem är det nu?
”Det är jag”, piper nån.
”Öppna dörrn, kära du.
Jag tar inte alls stor plats,
mina tassar svider – hu!
För jag flydde från en räv
i den kolsvarta natten.”

Den stora frågan är trots allt; hur farlig är den här omtalade räven?

musen vill komma in och söka skydd från räven i den kolsvarta natten

En mysig godnattsaga med vackra bilder och roliga tvistar. Skriven på rim och det är mysigt att läsa!

Räven i den kolsvarta natten
Författare: Alison Green
Illustrationer: Deborah Allwright
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67235-0
Köp: Jämför priser

I det här trädet

Jag blev väldigt nyfiken på den här boken, ett samarbete mellan Katarina Kieri och Per Nilsson, när jag såg omslaget en gång i början av det här året. Att man kan falla så för ett omslag, va? Men det är sant.
Hur är då själva innehållet i den fina boken?

Vilsenpojken och Fågelflickan, bokens huvudkaraktärer, skriver varannat kapitel i den här ungdomsboken. Korta kapitel, som griper tag i en och så poff får man läsa ett annat och så poff ett annat…ja, så fortsätter det. Vilsenpojken heter egentligen Jakob och Fågelflickan heter Siri. Båda har de typiska, jobbiga, tonårsliv (och lite mer än så kanske jag ska tillägga) och således mycket gemensamt även fast de egentligen inte träffats. De går i samma skola och ser varandra då och då.

Siris pappa är alkoholist och hon bor med sin mamma, som är sisådär närvarande, men försöker. Jakobs familj består av mamma och så brorsan John, som inte är så intresserad av att umgås med sin bror utan mest verkar vilja stänga in sig på sitt rum, eller träna på gymmet.
Både Siri och Jakob lider av en ensamhet som man kan ta på. Det känns i bokens sidor att det är jobbigt för dem att finnas till ibland, för allt är svårt. Ensamt. Jobbigt. Ja, ganska tonårigt ändå. Om det finns något sådant ord. Boken präglas ganska mycket av missförstånd, typisk tonårsgrej det där, missförstånd.

Samarbetet mellan Kieri och Nilsson blir mycket bra, men en aning grått mellan raderna och även i raderna. Det är meningen, men det är lite jobbigt att läsa om tonårsångest, tonårsensamhet och tonårsallt. Kanske för att jag fortfarande har mina tonår ganska färskt i minnet och för att boken ändå frambringar en del igenkänning. Tur då, att bokens slut är så fint! Allt vävs ihop på ett vackert och bra sätt!

Jag har tidigare skrivit om Det snöar, Astrakan, skriven av Kieri.

I det här trädet
Författare: Katarina Kieri, Per Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 235
ISBN: 978-91-29-67121-6
Köp: Jämför priser

Små raringar

Gillar du böckerna om syskonen Baudelaire, eller kanske Edgar & Ellen? Då tror jag att du kommer finna den här boken ganska spännande.
Familjen Raring består av tre odrägliga barn med en ännu odrägligare pappa och en mamma som inte är den riktiga mamman i familjen, utan Pappa Rarings gamla sekreterare. Hemma hos familjen Raring förbrukas nannies på löpande band, det busas och knasas, stojas och äventyras.
Barnen är dock odrägliga enbart på grund av sina ännu värre päron, egentligen vill de inget hellre än umgås med dem, få vara med dem, göra saker med sin pappa och hans nya fru.
En dag vill Herr och Fru exsekreterare Raring ut på galej men den senaste nannyn avslutade sitt arbete abrupt, som alla de andra nannysarna de haft… Pappa Raring får ringa runt till olika nannyförmedlingar för att med alla medel (d.v.s mutor) få hem en nanny som kan passa barnen medan han och hans fru går på festligaste festen i staden.

Så kommer då till slut nanny Pete, från AAA Alla Tiders…och det blir inte riktigt som Raringarna väntat sig…

En nalleröv spelar dessutom en ganska stor roll i den här boken. Knasigt? Ja, lite kanske.

En fartfylld bok med mycket humor och värme trots den kyliga stämningen inom familjen Raring. Roliga, språkliga, fyndigheter är något jag verkligen gillade med den här boken. Särskilt pappa Raring är rolig med sitt formella pratande:

Pappa Raring till sin fru:

”Gå nu och verkställ din personvård, så ska jag jobba vidare mot en lösning på personalproblemet.”

Pappa Raring ringer:
”God afton”, sa pappa Raring. ”Jag planerar utökning av min medarbetarstab med en kraft på barnskötselsidan. Erfarenhet ett måste. Förmåga att växa med uppgiften. Endast seriösa sökande.”

Formatet är också trevligt. En lite mindre bok i sin form. Fint utformad och snyggt omslag. Synd dock, att det inte finns några illustrationer inuti boken. Det hade lyft den mer!

Kan också meddela att det finns fler böcker om Raringarna; Värsta Raringar och Superraringar.

Små raringar
Författare: Sam Llewellyn
Omslag av: David Roberts
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 288
ISBN: 978-91-29-66491-1
Köp: Jämför priser

Clarice Bean stavas trubbel

Clarice är en tjej som funderar otroligt mycket, på allt. Hon funderar mycket över det här med stavning, att det är så svårt. Varför stavas inte också oxå, egentligen? Till råga på allt ordnar hennes lärare, fru Wilberton, en stavningstävling för att se vem som kan stava bäst av alla. Clarice är inte bra på att stava och tycker det är mycket viktigare att minnas andra saker, som till exempel ett roligt skämt eller så.
Så, eftersom stavning är så onödigt svårt bestämmer sig Clarice för att det där med stavning är lika med trubbel.

En kul bok om en finurlig och mysig tjej med mycket tankar och funderingar. Hennes utsvävningar är ibland helknasiga och det är roligt att läsa trots att det hade kunnat bli babbligt. Hon börjar prata om en sak och så plötsligt kommer man på att man läser om något helt annat…fast hon återknyter alltid till det hon började prata om. Fyndigt skrivet ändå, kan jag tycka. Att lyckas skriva så osammanhängande men samtidigt väldigt enkelt och roligt. Och dessutom få det att låta som Clarice själv.

exempel på hur det kan se ut inuti boken

Boken är full av roliga små bilder ur Clarice anteckningsbok och vissa delar av texten är skrivna med olika slags typsnitt för att förstärka det som sägs.

Fenomentastiskt! Som Clarice skulle ha sagt!

Clarice Bean stavas trubbel
Författare och illustratör: Lauren Child
Översättning: Åsa Lind
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 175
ISBN: 978-91-29-66545-1
Köp: Jämför priser

De tre grottornas berg

Per Olov Enquist är en författare som jag förknippar med känsla och till viss del magi på ett lite nostalgiskt sätt. De tre grottornas berg, från 2003 är Per Olov Enquists barnboksdebut. Detta är en bok som både behåller Per Olov Enquists speciella språkliga känsla samtidigt som den vänder sig direkt till barn.

Mina, som är sex år, åker till sin morfar i Värmland, tillsammans med sin lillasyster Moa. Där träffar hon även sina kusiner Marcus och Ia. De fyra barnen och deras morfar ska bege sig ut i den värmländska skogen. De ska ge sig upp för ett högt berg och slå läger i tre olika grottor på vägen upp.Men vad kan egentligen hända i en värmländsk skog med lo, björn och varg? Och är det verkligen rovdjuren som är farligast där ute mitt i en skog där inga mobiltelefoner fungerar?

Nu är ju vargfrågan väldigt aktuell i och med regeringens rovdjurspolitik och beslutet om jakt på varg. I de tre grottornas berg är vargarna lite läskiga, men också ganska gulliga. De är också väldigt smarta och personliga. Mina låter oss få se att vildmarken inte behöver vara något att vara rädd för. Eller det gäller i i vanliga fall. Men expeditionen till de tre grottornas berg blir inte någon vanlig skogstur. Den här ovanliga och spännande expeditionen vid de tre grottornas berg berättar Mina för oss som en retrospektiv berättelse. Men i den här berättelsen är inte en otämjbar vildmark den största faran. I den här skogen härjar mycket större faror än så, nämligen några riktigt ohyggliga tjuvjägare.

Det är en bok med ett tilltal för barn. Mina funderar mycket kring vuxnas beteende. Som när hon mitt i natten har blivit biten i häcken av en stor klädföretags-krokodil och ingen verkar bry sig om det.

Det var kris. Ingen tog henne på allvar. Och hon tänkte att det skulle vara skönt med en Beskyddare som räddade henne när hon var nödställd. Man måste ha en Välgörare, som morfar brukade säga. Det var en sån som alltid ställde upp, till exempel när de vuxna sa ”försök förstå” och ville sova. Eller se på golf på TV.

Även bokens illustrationer, av Stina Wirsén, är mycket tilltalande. Hennes bilder är uttrycksfulla samtidigt som de lämnar mycket kvar till barnets egen fantasi.

Det finns också ett tilltal för vuxna i boken. Morfarn benämner tjuvjägarna som ”satans mördare”. Jag tror inte att så många barn tänker på Olof Palme när de hör det, men jag gjorde det definitivt. (Om Olof Palmes uttalande)

Morfar fungerar som en förmedlare mellan barnens och de vuxnas tankar och det kommer fram många små roliga funderingar kring till exempel feminism.

Gunilla var feminist, hade morfar förklarat, och det betydde att morfar fick städa själv och aldrig fick fråga om han skulle ”hjälpa till” med hushållet, för det skulle vara så självklart att man inte fick fråga.

Det här är en bok som såväl jag som mina båda barn tyckte var väldigt rolig och spännande. Det skrattades en del, några naglar blev avbitna och vi hade riktigt mysiga lässtunder med den här boken. Tyvärr verkar det vara svårt att köpa De tre grottornas berg, men det finns gott om upplagor ute på landets bibliotek.

De tre grottornas berg
Författare: Per Olov Enquist
Illustrationer: Stina Wirsén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 144
ISBN: 9789129658750