”Jag hatar kaniner och blommor och barn”

 

(Bild lånad från förlagets hemsida)

Den här humoritstiska boken blev snabbt en favorit bland barnen på min förskola. Vi har läst den så många gånger att jag nu nästintill kan den utantill.

”Blommor är så onödiga. De bara står där och försöker se vackra ut. Likadant med fjärilar. Helt meningslösa. De smakar inte ens gott, som papper bara. Jag hatar kaniner och blommor och barn och fjärilar.”

I den här boken får vi till en början inte veta vem det är som tycker alla dessa saker, det finns ledtrådar i bilderna så efter några uppslag kan man börja ana vem som är huvudpersonen i boken. Huvudpersonen har en favorit, det är Tage. Han älskar Tage. Likaså får vi veta att han älskar gamla korvbitar med grus på och döda kråkor. Och saker som luktar bajs och kiss, precis som huvudpersonen tycker att Tage gör. Bilderna i boken är illustrerade från huvudpersonens perspektiv boken igenom fram till sista uppslaget då vi faktiskt får se huvudpersonen för första gången. En hund.

Boken får barnen och mig att skratta vid flera tillfällen. Den ger också mig som högläser boken för barnen, att verkligen få leva mig in i boken och bli den där sura, arga huvudpersonen! Bokens språk kopplar fint an till illustrationerna i boken. Jag tycker också om att boken inte är på rim. Språket känns ärligt och precis som att det faktiskt är hunden som berättar.

Jag älskar titeln på boken, det var den som fick mig att stanna upp vid boken och intressera mig för den. Hur många barnböcker handlar egentligen om att hata något? Att som huvudpersonen i boken faktiskt få säga bu åt saker som man inte gillar, det är så befriande! Det är frigörande att få följa någon som är sur och grinig och är ärlig med vad han gillar och inte gillar. En barnbok som har en huvudperson som hatar barn, och andra saker som andra personer ofta tycker mycket om. Boken spelar på det oväntade och lite förbjudna och det är annorlunda mot väldigt många andra barnböcker.

 


Jag hatar kaniner och blommor och barn
Författare: Per Nilsson
Illustratör: Lisen Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129706680
Antal sidor: 32
Ålder: 3-6 år

I det här trädet

Kieri, K - I det här trädet - 29671216
Jag blev väldigt nyfiken på den här boken, ett samarbete mellan Katarina Kieri och Per Nilsson, när jag såg omslaget en gång i början av det här året. Att man kan falla så för ett omslag, va? Men det är sant.
Hur är då själva innehållet i den fina boken?

Vilsenpojken och Fågelflickan, bokens huvudkaraktärer, skriver varannat kapitel i den här ungdomsboken. Korta kapitel, som griper tag i en och så poff får man läsa ett annat och så poff ett annat…ja, så fortsätter det. Vilsenpojken heter egentligen Jakob och Fågelflickan heter Siri. Båda har de typiska, jobbiga, tonårsliv (och lite mer än så kanske jag ska tillägga) och således mycket gemensamt även fast de egentligen inte träffats. De går i samma skola och ser varandra då och då.

Siris pappa är alkoholist och hon bor med sin mamma, som är sisådär närvarande, men försöker. Jakobs familj består av mamma och så brorsan John, som inte är så intresserad av att umgås med sin bror utan mest verkar vilja stänga in sig på sitt rum, eller träna på gymmet.
Både Siri och Jakob lider av en ensamhet som man kan ta på. Det känns i bokens sidor att det är jobbigt för dem att finnas till ibland, för allt är svårt. Ensamt. Jobbigt. Ja, ganska tonårigt ändå. Om det finns något sådant ord. Boken präglas ganska mycket av missförstånd, typisk tonårsgrej det där, missförstånd.

Samarbetet mellan Kieri och Nilsson blir mycket bra, men en aning grått mellan raderna och även i raderna. Det är meningen, men det är lite jobbigt att läsa om tonårsångest, tonårsensamhet och tonårsallt. Kanske för att jag fortfarande har mina tonår ganska färskt i minnet och för att boken ändå frambringar en del igenkänning. Tur då, att bokens slut är så fint! Allt vävs ihop på ett vackert och bra sätt!

Jag har tidigare skrivit om Det snöar, Astrakan, skriven av Kieri.

I det här trädet
Författare: Katarina Kieri, Per Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 235
ISBN: 978-91-29-67121-6
Köp: Jämför priser

Flickan jag älskar heter Milena

Flickan jag älskar heter MilenaJag skäms nästan för att säga det, men jag tror faktiskt inte att jag har läst någonting av Per Nilsson tidigare. Nu är det åtgärdat!

Flickan jag älskar heter Milena har undertiteln En liten berättelse om en pojke som försöker få en flicka att se honom och det är även en bra beskrivning av handlingen. David är så kär i sin klasskompis Milena att han inte vet vart han ska ta vägen. Milena, med ögon som två svarta solar, med hår som ett gnistrande vattenfall… Problemet är att Milena knappt vet att han finns. Hur ska han få henne att se honom? Han tänker ut en avancerad plan: varje dag i en vecka ska han anstränga sig för att märkas på ett nytt sätt. Till slut måste han väl lyckas imponera på Milena?

Det här är en mysig bok om kärlek från en drömmande pojkes synvinkel. Berättelsen är enkelt men snyggt konstruerad och språket har poetiska inslag som fint fångar Davids drömmarnatur. Pija Lindenbaums illustrationer förgyller här och var (se nedan). En otroligt charmig bok!

Flickan jag älskar heter Milena
Ett uppslag ur Flickan jag älskar heter Milena, med illustration av Pija Lindenbaum

Det finns fler böcker om David och Milena! Inte som alla andra. För alltid Milena och Aldrig mer Milena?.


Flickan jag älskar heter Milena
Författare: Per Nilsson
Illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 72
ISBN: 9789150101065
Köp: jämför priser