De tre grottornas berg

Per Olov Enquist är en författare som jag förknippar med känsla och till viss del magi på ett lite nostalgiskt sätt. De tre grottornas berg, från 2003 är Per Olov Enquists barnboksdebut. Detta är en bok som både behåller Per Olov Enquists speciella språkliga känsla samtidigt som den vänder sig direkt till barn.

Mina, som är sex år, åker till sin morfar i Värmland, tillsammans med sin lillasyster Moa. Där träffar hon även sina kusiner Marcus och Ia. De fyra barnen och deras morfar ska bege sig ut i den värmländska skogen. De ska ge sig upp för ett högt berg och slå läger i tre olika grottor på vägen upp.Men vad kan egentligen hända i en värmländsk skog med lo, björn och varg? Och är det verkligen rovdjuren som är farligast där ute mitt i en skog där inga mobiltelefoner fungerar?

Nu är ju vargfrågan väldigt aktuell i och med regeringens rovdjurspolitik och beslutet om jakt på varg. I de tre grottornas berg är vargarna lite läskiga, men också ganska gulliga. De är också väldigt smarta och personliga. Mina låter oss få se att vildmarken inte behöver vara något att vara rädd för. Eller det gäller i  i vanliga fall. Men expeditionen till de tre grottornas berg blir inte någon vanlig skogstur. Den här ovanliga och spännande expeditionen vid de tre grottornas berg berättar Mina för oss som en retrospektiv berättelse. Men i den här berättelsen är inte en otämjbar vildmark den största faran. I den här skogen härjar mycket större faror än så, nämligen några riktigt ohyggliga tjuvjägare.

Det är en bok med ett tilltal för barn. Mina funderar mycket kring vuxnas beteende. Som när hon mitt i natten har blivit biten i häcken av en stor klädföretags-krokodil och ingen verkar bry sig om det.

Det var kris. Ingen tog henne på allvar. Och hon tänkte att det skulle vara skönt med en Beskyddare som räddade henne när hon var nödställd. Man måste ha en Välgörare, som morfar brukade säga. Det var en sån som alltid ställde upp, till exempel när de vuxna sa ”försök förstå” och ville sova. Eller se på golf på TV.

 


Även bokens illustrationer, av Stina Wirsén, är mycket tilltalande. Hennes bilder är uttrycksfulla samtidigt som de lämnar mycket kvar till barnets egen fantasi.

Det finns också ett tilltal för vuxna i boken. Morfarn benämner tjuvjägarna som ”satans mördare”. Jag tror inte att så många barn tänker på Olof Palme när de hör det, men jag gjorde det definitivt. (Om Olof Palmes uttalande)

Morfar fungerar som en förmedlare mellan barnens och de vuxnas tankar och det kommer fram många små roliga funderingar kring till exempel feminism.

Gunilla var feminist, hade morfar förklarat, och det betydde att morfar fick städa själv och aldrig fick fråga om han skulle ”hjälpa till” med hushållet, för det skulle vara så självklart att man inte fick fråga.

Det här är en bok som såväl jag som mina båda barn tyckte var väldigt rolig och spännande. Det skrattades en del, några naglar blev avbitna och vi hade riktigt mysiga lässtunder med den här boken. Tyvärr verkar det vara svårt att köpa De tre grottornas berg, men det finns gott om upplagor ute på landets bibliotek.


De tre grottornas berg
Författare: Per Olov Enquist
Illustrationer: Stina Wirsén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 144
ISBN: 9789129658750