rabén & sjögren – Sida 28

Kapitelbilderbok – tips i sista minuten

Världen på vinden är en korsning mellan kapitelbok och bilderbok, men framför allt är det en filosofisk högläsningsbok. Högläsning passar ju alldeles utmärkt nu i juletider, kanske blir ni många som samlas kring denna till formatet stora bok när det mörknar ute!

Handlingen utspelar sig på en vind, men framför allt handlar det om övergivna och bortglömda leksaksfigurer som lever sitt eget liv i en egen värld, och relationen mellan så väl saker som världar. De är ett tajt gäng av udda karaktärer där framförallt berättarjaget Tella funderar över sin tillvaro i tid och rum.

De existentiella frågorna återkommer både i Tellas egen tankevärld och i dialogen med de andra. Laborerandet med tids- och rumsperspektiv leder till filosofiska frågor, identitetssökande, liv, död och åldrande; handlar om världen utanför och om det finns flera världar. Samtidigt har figurerna långtråkigt, inget nytt händer, rädslor och inskränktheter blir allt tydligare. De lever verkligen i en liten instängd värld, en näst intill meningslös tillvaro – ett skrämmande men i mänsklig aspekt ofrånkomligt perspektiv:

”Så sorgligt allting kändes.
Dumma, dumma tid som puttar oss genom livet. Knuffar oss från kex till kex, ut i ett okänt någonting av ljus eller mörker.
Ingen vet.
Alla ska få veta.
Jag bläddrade i mitt anteckningsblock för att se om där fanns något till tröst.

Så länge någon minns,
finns man.

Just det, ja! Så var det ju: så länge någon minns.
Men, slog det mig nu, när vi andra också har glömt? Hur blir det då? Och ännu värre: när ingen längre kommer ihåg oss heller?
Då är vi borta.”

Som tur är hittar de en verklig äkta råtta som dött och som de kan begrava, i samma veva hittar de nya okända spår och möter nytt liv: det finns hopp! Den nya figuren leder dem till sin och andras världar genom en lång och mörk tunnel där ljuset finns i andra änden. Kanske är det paradiset de kommer till kanske räcker det med att de placeras i ett större sammanhang: ljus, människor, välden där ute och bakelser! Men bakom dem rasar deras gamla värld samman, huset med deras vind rivs, kanske är det domedagen!

Filosofiska frågor och abstrakta resonemang kräver någon läsare/lyssnare med livserfarenhet: att någon har förmåga och vilja att diskutera kring stora frågor – själva har figurerna knappast några minnen eller relationer till den större verkligheten så de är inte till stor hjälp – inte förrän Effelanten kommer och befriar dem – nästan som en frälsare förlöser han dem, löser dem från instängdhetens bojor, öppnar en större, ljusare och rikare tillvaro. Fajter får till och med träffa sin tvillingbror!

Under läsningen tänker jag på Alice i Underlandet och på Sofies värld, det finns paralleller inte bara i handlingen utan även i frågan om målgrupp.

MEN, till denna lite tunga text kommer bilderna, de är många och tydliga, växlar mellan perspektiv, gör textberättelsen mer begriplig, ger resonemang och tankar ett ansikte – så att säga. Boklayouten passar utmärkt för högläsning för en mindre grupp: stora och många bilder, tvåspaltig text och tillräckligt stor stil för att man ska kunna läsa även i svagare ljussatt miljö. Texten flyter på men livsfilosofiska inslag och ovanliga begrepp kräver tålamod och acceptans för många avbrott.

Världen på vinden
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129694697
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Dinosaga

Dinosaga är en seriebok, dvs. tecknade serier i bokform. Rabén & Sjögren har släppt hela nio titlar i detta format under året och fler lär det bli.

I bokens inledning kommer ett dinosaurieägg på villovägar och hamnar hos en fosterfamilj. I ägget finns köttätaren Kroo,och han får nu växa upp hos en familj med växtätare där han också får två systrar. Det är inte alltid lätt att vara annorlunda men Kroo har egenskaper som de andra saknar och kommer ofta till undsättning där det behövs.

Detta är en varm och fin saga om hur svårt det kan kännas när man är lite annorlunda men också om hur mångfalden berikar och att alla behövs. Vi får följa med på olika äventyr där teman som vänskap, mod, önskningar och drömmar behandlas. Allting är förpackat i en nätt och behändig tunn bok med illustrationer i främst gröna, bruna och gula färgtoner men också en och annan färgchock bland sidorna. Serieformatet gör sig bra i bokform och förhoppningsvis har nu serierna äntligen fått sin rättmätiga plats jämte de ”vanliga” böckerna i hyllan ty all läsning är av godo!

Dinosaga

Författare: Mirjam Löfgren & Tomb Svalborg

Illustratör: Mirjam Löfgren

Förlag: Rabén & Sjögren (2015)

ISBN: 9789129694802

Antal sidor: 59

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ninas år

Året mellan fem och sex kan vara rysligt långt, det är många processer och upplevelser som ska gås igenom för både barn och föräldrar innan den förberedande skolan börjar. Det är höst och Nina är femochetthalvt, hon sitter i pyjamas i plommonträdet utanför köksfönstret och vill vara arg färdigt! Hon kräver respekt, och vill att andra ska anpassa sig – och det gör de.

Humöret pendlar upp och ner – särskilt ner är det på morgnarna, för Nina hatar morgnar. Då och då känner hon sig orättvist behandlad. Det händer att hon hittar på små lögner eller plockar på sig något som inte är hennes, eller att hon blir avundsjuk. Men oftast är Nina en trygg, trivsam och kreativ problemlösare. Den vuxna omgivningen är ständigt förstående och pedagogisk, och alla drömmar slår in – det är som i en saga, men en nästan tråkigt realistisk sådan.

Nina tycker att det är allt för långt till hennes födelsedag, både pappa och storasyster snart ska fylla, det är orättvist och hon är riktigt ledsen och besviken. Då kommer pappa på idén att de kan byta födelsedag – det får bli en ”och ett halvt”-årsdag, så att hon får fylla sex också. Lite svårt är det att hitta på önskningar, men som tur är önskar hon sig snöleoparden – och utan den hade det bara blivit en halv bok.

Kapitlen med olika händelser i en vanlig flickas liv tar upp vanliga ämnen; som att sova över, inte få vara med och leka, hur det kan vara när bästa vännen har skadat sig, hur det känns att ljuga och stjäla, och om att förlora det käraste man har. Men så dyker de upp, de ovanliga ämnena, farligheterna och olyckstillbuden; som att nästan drunkna i simskolan, nästan bli blind av glowsticks och att skada foten allvarligt i en cykelolycka orsakad av bristande föräldraansvar. Jag kan tycka att kontrasten till det tillrättalagda i de andra ämnena blir väl stor i de här kapitlen, det är egentligen inte ämnena jag vänder mig mot utan att ruskiga saker banaliseras och väldigt lättvindigt vänds till rätta. Tryggheten och de alltid närvarande föräldrarna gör att det ändå inte känns så farligt, och det finns ju en poäng i att föräldrar inte kan skydda en mot allt – det kan bli en bra diskussion.

Ja, visst ja, så vaknar hon ju en morgon och är glad, det är på hösten och hon ska till sin första dag i förskoleklassen – och den dagen får snöleoparden stanna hemma…

Positivt: jag är övertygad om att många känner igen sig i Nina, att det kan kännas tryggt att spegla sig i en annan flickas liv och leverne. Negativt: kanske är det för likt barnens eget liv för att fängsla och ge något bestående. Positivt: högläsningsbok, ingen börja-läsa eller läsa-självbok!

Rikligt illustrerad kapitelbok för 5-6-åringen, där det är svårt att påstå något annat än att den vänder sig till tjejer. Boken har stort format, även teckenstorlek och bilder har storlek L. Det finns fördelar med bokstavsstorleken, särskilt när man som jag har blivit lite äldre och uppnått läsglasögonåldern, å andra sidan är boken lite otymplig så det jämnar ut sig.

Nina och snöleoparden
Författare: Emi Gunér
Illustratör: Loka Kanarp
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129696523
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fripassageraren

fripassageraren Syskonen Nell och Nick bor med sin far på en herrgård någonstans i Storbritannien någon gång omkring förra sekelskiftet. Nell skriver politiska kvinnorättsartiklar för tidningen Kvinnans röst och Nick är uppfinnare. När fadern plötsligt dör uppdagas det att syskonens mor inte alls varit död utan att hon befinner sig i Kenya. Dessutom får de veta att de kan vara i fara och därför genast måste bege sig till modern. Nell och Nick tar med sig son pappas betjänt Noggs och flyr mer eller mindre hals över huvud. På resan inträffar de mest märkliga saker, det dyker upp bekanta personer hela tiden och de blir lurade och utsatta för mordförsök om vartannat.

Jag har aldrig tidigare läst Christina Wahldén men vad jag förstår är hon fantastisk på att skriva om svåra ämnen på ett lättfattligt sätt. Den här boken är en ny genre för henne och tyvärr tycker jag inte att den är helt lyckad. Erkännas ska dock att jag har svårt för humoristiska böcker och den här ska definitivt placeras in i den genren men det blir liksom lite för mycket av alltihop. Nell och Nick blir som sagt utsatta för smärre mordförsök och upprepade gånger tycker Nell att ”de där isblå ögonen ser bekanta ut” men de bara fortsätter sin resa och tänker inte mer på konstiga sammanträffanden eller obehagliga händelser. Boken karaktäriseras också som science fiction och jag köper att de rider på mekaniska hästar eller färdas på flygande mattor men det slängs in för mycket små, i nutiden existerande, uppfinningar som Nick gör, t.ex. ett minne till Nells skrivmaskin där hon kan spara sin text. Stora viktiga ämnen som kvinnors frigörelse och kolonialismen varvas med alltför många putslustigheter och uppfinningar och allt sker i ett högt tempo där ingen nämnvärt reagerar över vad som händer. Tyvärr så är det här inte min kopp te.

Fripassageraren

Serie: Syskonen Marley (del 1)

Författare: Christina Wahldén

Förlag: Rabén & Sjögren (2015)

ISBN: 9789129695335

Antal sidor: 266

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Regnvardag med snigelinslag

Tre-till-sex-år, hör till det första jag tänker när jag har läst de första sidorna i Mallan – Den tråkigaste dagen. Text och bild är så på pricken igenkännerliga! Resonemang, aktivitet, intressen, dialog och förlopp följer mönstret. Kanske skildrar handlingen barns sommar-hemma-vardag allt för väl.

Regn, sommar, tråkigt, ingen att leka med. Mallans pappa, som diskar, kommer dragande med det klassiska: ”Men det är nyttigt att ha tråkigt ibland”. Mallan refererar till ordet ”nyttigt” – ”som kikärter, eller?” Sen håller hon för öronen för hon vill inte höra en massa dumheter. Lillebror håller också för öronen, medan han babblar på. I Mallans rum ligger lillebrors rymdskepp, som hon provsvischar och kraschar in i väggen. Pappa säger oreflekterat att hon ska plocka upp på rummet, sedan tycker han att hon kan ta på sig och gå ut. Mallan protesterar vagt, hon har inte någon att leka med, måste hon ha galonisar – regnmössan tänker hon i alla fall inte ha, kapuschongen är okej – och så får hon bara vara på gården, säger pappa. Precis som i verkligheten.

Klassiska regngöromål gås igenom, som att välta ut vattenansamlingar och hoppa i vattenpölar. En boll ligger i vägen och måste sparkas på, in i busken med omogna vinbär hamnar den. Men det är inga inaktiva tråksignaler hon sänder; det är stamp i vattenklampen och svung i sparken – dessutom ser hon glad ut! Mallan låter inte heller bollen ligga kvar bland buskarna och går vidare – nej, hon kryper efter, rakt in bland det våta och jordiga. Själv känner jag doften av svarta vinbärsblad, känner det blöta runt hela kroppen – trots regnkläderna – och hur den blöta lerjorden känns mot handflatorna… Men Mallan backar inte, på ett blad framför näsan sitter en snigel (snäcka), med antenner och allt, och en till, och en till; deras olikheter framgår i text och bild. Och där sitter Olov från dagis, han som gillar krigslekar.

Trots sina olika intressen och personligheter förenas de i snigel-fascinationen, den ena samlande, vårdande och med försiktighet, den andre mer mordisk, tävlingsinriktad och med häftiga rörelser. De väljer ut varsin snigel och namnger dem, en löp- och hinderbana byggs – men även sniglar är självständiga individer, de har ingen lust att tävla. Barnens lek och dialog fortsätter, de har roligt, först med sniglarna sedan bara tillsammans i fantasi och rörelse – tills Olovs storebror säger att han ska komma in.

Det hela kan tyckas allt för alldagligt och vardagsnära för oss vuxna, men när jag tänker efter så gör barn dessa saker gång på gång, år efter år och generation efter generation. I åldern tre-till-sex lyssnar man dessutom gärna på samma saga många gånger. Repetition hör till livet och igenkänning är viktig för tryggheten. Det här är en fin och trygg bok utan stora överraskningar – sådana böcker behövs ibland!

Mallan – den tråkigaste dagen
Författare: Jonas Lindén
Bild: Mia Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129695533
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris