Nattkorpen är den första delen i serien om Månvind & Hoff, en spännande och hisnande välskriven trilogi om barn på samhällets botten i 1800-talets Stockholm.
Vintern hÃ¥ller Stockholm i ett järngrepp, tullarna är igensnöade och det gÃ¥r varken att ta sig in eller ut ur staden. Mika har bott pÃ¥ Barnhuset pÃ¥ Drottninggatan i hela sitt liv. För att kunna överleva i 1800-talets Stockholm har hon utvecklat ett skarpt sinne för detaljer och hotfulla situationer. En natt lämnas en nyfödd flicka till barnhuset av en skräckslagen ung man. Det blir början pÃ¥ en kedja av händelser som ska försätta Mika i större fara än hon nÃ¥gonsin kunnat föreställa sig…
En mycket trevlig läsupplevelse som jag trodde skulle vara för läskig för min 8-åring men ack så fel jag hade. Spänningen tog över och 10-åringen läste alla sidor samtidigt som jag över min axel då jag var för sölig i mitt läsande.
Det är fattigt, smutsigt och kallt. Vi är i historien. Det tas inte så mycket hänsyn till flickor men Mika är tuff och medan vi läser blir man både ledsen, arg och upprörd. Boken bjuder också på leenden, fina relationer och värme.
Det är en del svåra ord men inte så farligt och historiebiten tar inte över. Jag tycker att upplägget var bra. Vi har diskuterat moral, dilemman, barnhemsbarn och historia. Fick lite Jack the Ripper känsla när vi läste.
En bok vi varmt rekommenderar.
Ps. Nästa bok heter Tjuvdrottningen och kommer i maj. Vi kan knappt vänta…
Högst upp i huset på Avenue des temps perdus i Paris händer det mycket, om de inte har gett sig iväg på utflykt till någon ganska fantastisk plats eller om Mademoiselle ligger under täcket. De finns mer än glam och stoj i den här berättelsen. De stora gesterna är också sköra. Vardagen är tillräckligt närvarande. Båda sidor behövs för att skapa en grundton i berättelsen, som bär. Det handlar om människor och verklighet, om festligheter, otroligheter och magi. Och historien ringlar sig fram som i en spegel av Mademoiselle Oiseaus och Isabellas vänskap.
