Linda Skugge debuterar som bilderboksförfattare med en liten berättelse om en katt. Hon arbetar vanligtvis som journalist, författare, bloggare, krönikör och PR-konsult. Jag har läst en del av Linda Skugges verk genom åren och har ofta funnit nöje i det, på senare tid har jag dock ibland upplevt en attityd som förbryllat mig. Ett faktum är i alla fall att i hennes böcker virvlar ofta språket fram och bär med sig tankar och åsikter, som kan drabba läsaren på olika sätt och även väcka egna minnen. I God natt, min katt är texten enkel, varm och med en del faktaambitioner och jag känner att vi plötsligt har ett gemensamt intresse: katten. Detta djur, är ett djur som också följt mig genom livet. Känslorna som vävs kring denna säregna varelse är ofta djupa och ingen kattrelation är den andra lik. ”Minnet av en katt kan rymma så mycket: det allra första mötet, leken, en varm nos som tröstar när man är ledsen…” Linda Skugges katt Sebbe blev 14 år och vi får med inspiration från den katten följa glädje och sorg i bokens katt Sebbe som blev 6 år.
Det är en jordnära berättelse som känns äkta om att ha en katt i sitt liv, en katt som behöver vård, skötsel och mycket kärlek. Detta lär oss boken i sin blandning av fakta och berättelse och den passar bra för den som drömmer om en egen liten kattvän. Det kräver ett stort ansvar och ett känsloengagemang, en dag så småningom kommer också en saknad när katten dör. Boken belyser detta oundvikliga på ett fint och lite sakligt sätt. Huvudpersonen, som också är bokens berättarröst, är lågmäld och ömsint skildrad och det känns att katten Sebbe var älskad.
Om någon alls varit i en konstellation av vänskap och kärlek till en djurvarelse av något slag, så kan boken hjälpa till att återuppväcka läsarens egna minnen och den varma tonen kan ge tröst för såväl små som för stora. Jag fällde en tår och mindes en katt, eller snarare flera: Murre, Tuss, Yatzy, Maksim, Artemis, Milou, Morris, Miranda, Murre. Min 10:e katt (Lotus) finns ännu i mitt knä och inget är som en katt, om förmågan att uppskatta en katt finns vill säga. Kristina Digman har illustrerat boken, till mångas lycka förmodar jag. Hon har skapat bilder till flera andra barnböcker genom åren, både andras och så de egna om den lilla naturintresserade Flora. Hennes känsliga bilder lyfter alltid texter till en extra nivå. I detta fall så passar text/bild mycket bra ihop, stämningen förtätas än mer och själva känslan av att älska och sakna en annan liten varelse blir så vackert tydliggjort. Boken vänder sig till åldern 3-6 år, men jag tycker det är bok för alla och lät min 14-årige son läsa den och omdömet blev: ”Man lär sig om katter och sen är det en väldigt fin historia också. Många känslor träder fram. Lite sorglig historia där jag lär känna en katts liv.”
God natt, min katt
Författare: Linda Skugge
Illustratör: Kristina Digman
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163853647
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Här i veckan fick jag hem ett paket i brevlådan; recensionsexemplar jag själv inte beställt men som förlaget skickat ändå. Sådana små överraskningar gillar jag skarpt! I paketet fanns två böcker, varav den ena är den som jag skriver om här – en färgglad bok med snygg layout med en tanke bakom illustrationen av varje presenterad tupp.
Här har vi en sån där bok som nästan är för stor för bokhyllan. Men det finns en god anledning till att den är stor, nämligen att den visar djur i naturlig storlek.
