Så tog jag mig an ännu en samlingsbok fylld av sånger, dikter, ramsor, roliga berättelser och bilder att se detaljer i. Du och jag, min skatt: Ettåringen var ju en fin liten bekantskap. Hur känner jag för denna bok, med sin lite större ambition för att passa något äldre småttingar? Jo, det är både gammalt och nytt från den svenska barnboksskatten och illustratörerna överträffar varandra i minspel, färgprakt och till synes fullständig fri konstnärlighet. Den tilltänka treåringen ser sig omkring i sin nya mer medvetna värld full av fundersamma tankar och egna färdigheter. Dessa visas i uttrycksfulla bilder och text som dikt eller sång och kärnfull saga. Både vardag och fantasi får samsas. En bok ofta fullständigt hänryckande och galen i bild och ord. Som en treåring alltså.
NÃ¥gra riktiga bottennapp som jag inte tycker passar i en sÃ¥dan mysig liten bok är sÃ¥ngen Hajarna (för en treÃ¥ring!), även om den har en medryckande melodi. Det finns ocksÃ¥ en fullständigt poänglös sÃ¥ng som heter Hänger öronen pÃ¥ dig ner (texten fortsätter om diverse kroppsdelar som hänger ner och att sedan slÃ¥ en knut och ta delen pÃ¥ sin axel som en käck soldat med gevär.) Kom igen – hur medvetet är det att lÃ¥ta soldater visas fram som käcka? Det finns en fantastisk barnsÃ¥ngsskatt i Sverige, ny som gammal att ösa ur, sÃ¥ detta var lite märkligt. En sagotext om tvÃ¥ barn, en pappa och en dammsugare var ocksÃ¥ förvÃ¥nansvärt tom. Ã…terigen är det lite anmärkningsvärt dÃ¥ det finns sÃ¥ mycket andra texter, som kan beröra eller roa ett litet barn.
Allt kan inte falla alla i smaken och troligen jublar någon över nyss nämnda texter. Det är ändå genomgående en bra och varierande samlingsbok, även om jag som vanligt vill ha mer av det poetiska och vackra i både text och bild. Nedan tre axplock av det som undertecknad uppskattar.
Du och jag, min skatt: Treåringen
Författare: Flera
Illustratör: Flera
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
Antal sidor: 157
ISBN: 9789163876479
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag är inte så bra på att läsa dikter. Min plan var att göra mitt bästa för att ge den här diktsamligen en andaktsfull stund och verkligen insupa den under koncentration. Jag tänkte ta med den på min spaövernattning jag strax skulle åka på, alldeles själv, bara för att ta hand om mig och vila ut. Men, som sagt, jag är inte så bra på att läsa dikter och jag blev för nyfiken och för otålig. I stället plöjde jag boken under ett toabesök medan Ava ideligen släckte och tände lampan, alternativt sprang ut och stängde dörren för att sedan skrika tills jag öppnade den igen. Det var kanske inte en optimal diktavnjutningsstund, men jag tyckte ändå att dikterna kändes. De handlar mestadels om kärlek och trots de ickeultimata läsförhållandena kunde de sända både glädjefjärilar och sorghugg genom min kropp.
