Etikett: cecilia heikkilä

Den sista utposten

En dag hittar lilla björn ett vykort med en hälsning från den sista utposten hemma hos sin morfar. Det blir början på ett stort äventyr ut i naturen, till en plats som kanske är den sista vilda platsen i världen.

Redan på bokens omslag kan vi se vilka storslagna naturupplevelser de två björnarna kommer få vara med om. Kanske är detta något som lockar allt fler efter de senaste årens ökade intresse för hemestrar. Jag har alltid gillat naturen och likaså Cecilia Heikkiläs fantastiska illustrationer. Hon har lyckats tilltala mig ännu en gång!

På bokens första uppslag, innan det riktigt börjar, ser vi en stjärnhimmel med olika stjärntecken fantasifullt målat. Morfadern börjar snart berätta om storslagna äventyr och vi ser hur han gärna delar med sig av sina upplevelser till sitt barnbarn.

Det är nog just här Heikkiläs styrka ligger: den virvlande fantasin och gestaltningen av djuren. Jag vill så gärna följa med när morfadern berättar och när han sedan ger sig iväg med lilla björn. Det är fint att se den lillas gränslösa nyfikenhet och hur morfadern ser potentiella faror och rår om barnet. Berättelser om vänskap över generationsgränser har ofta något särskilt över sig.

Trots det vackra och vänliga har Den sista utposten en vemodig del där negativa klimatförändringar tar plats och kan skapa diskussion. Det blir en talande kontrast efter allt det vackra, men kärleken till naturen är förmodligen något som kan hjälpa oss att rädda vår jord. Den sista utposten är en vacker, inspirerande och otroligt fint illustrerad berättelse jag gärna läser igen.

Den sista utposten
Författare och illustratör: Cecilia Heikkilä
Förlag: Bonnier Carlsen (2021)
ISBN: 9789179756673

Barnboksprat: julböcker

SöndagstreanVarje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips! Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.

Hur är det med julkänslorna? Tillhör du dem som längtat sedan sommaren gav sig iväg eller dem som väntar till några dagar innan julafton? Idag tipsar jag om tre böcker som är mysiga att läsa i väntan på julen och vintern.

Jultröjan är skriven och illustrerad av en av mina favoritillustratörer: Cecilia Heikilää. Boken handlar om en liten katt som söker sällskap inför den kalla vintern. Här finns en recension.

Sonja och julen är skriven av Kajsa Gordan och Sofia Nordin och illustrerad av Caroline Röstlund. Vi möter Sonja och hennes familj i deras förberedelser som ser lite annorlunda ut än klasskompisarna. De köper till exempel chokladklander några dagar efter 1 december och hämtar en gran bland de utgallrade i skogen (eftersom det är billigare). På julafton ska alla syskonens pappor komma men vågar Sonja lita på att hennes pappa kommer ihåg det den här gången? Läs hela min recension här.

Nalla och Björn firar jul av Kajsa Lindström är en mycket söt bok där alla bilder är fotograferade. Följ med Nalla och Björn genom olika julförberedelser och titta på detaljrikedomen i alla bilder.

Sagor från Mumindalen

I den här samlingsvolymen finns tre berättelsen från Mumindalen. Alex Haridi och Cecilia Davidsson har bearbetat texten från tre av Tove Janssons berättelse och satt ihop det med illustrationer av Cecilia Heikkilä. Vi möter Mumintrollet och hans vänner i Vägen till Mumindalen, Mumintrollen och den magiska hatten och Mumintrollen på hattifnattarnas ö.

Jag har inte läst så mycket av Tove Jansson och kan därför inte jämföra de här bearbetade berättelserna med deras original. Det vore dock intressant att göra. I den här volymen är texterna lätt att läsa och ta till sig. Illustrationerna är mest färglagda men det förekommer även svartvita tuschteckningar. De färglagda är otroligt fina med en tilltalande färgskala; jag kan tänka mig flera av bilderna som tavlor i ett barnrum.

I den första berättelsen möter vi Mumintrollet och Muminmamman i jakt på någonstans att bo. Det är översvämning och svårt att hitta någon bra plats att sova på, men längsmed vägen möter de nya vänner som dela sökandet med dem eller hjälpa dem rätt.

I den andra berättelsen hittar Mumintrollet och hans vänner en hatt som spolats iland efter den senaste stormen. Snusmumriken anar trubbel men de andra bestämmer sig för att spara den. Plötsligt börjar magiska saker hända, hur ska det sluta?

Den tredje berättelserna utspelar sig en het sommardag. Vännerna från Mumindalen bestämmer sig för att ge sig iväg med båten ut mot en ö i havet. När de är där blåser det upp till storm och de måste snabbt ta skydd.

Gemensam för berättelserna är den lilla muminfamiljen och deras vänner. Det är en fin vänskap som visar på individernas egenskaper och hur olikheter är bra. Något annat gemensamt är vatten, främst havet och längtan efter äventyr. Det finns alltid något spännande som väntar om en bara söker efter det. Eftersom texterna är omarbetade (dock oklart för mig hur mycket) blev jag besviken på den tråkiga kvinnosynen. Ett exempel: när vännerna ska ut på utflykt springer Muminmamman runt och fixar och grejar och packar ned mat och badkläder till alla. De andra gör ingenting. När de väl kommer ombord på båten somnar Muminmamman utmattad (medan Muminpappan fixar med båten), för att börja fixa så fort de kommer iland. Då plockar hon fram alla grejer och maten och först när hon är färdig frågar Mumintrollet om hon behöver hjälp. De andra bryr sig inte. Tråkigt.

Jag läste inte så mycket om Mumindalen som barn men har minnen av de ovanstående berättelserna som film. Jag blev positivt överraskad av den här samlingsvolymen. Berättelserna är lagom långa för att läsas i en sittning var, illustrationerna är fantastiskt fina och jag skulle gärna läsa mer av Haridis och Davidssons tolkningar. Och kanske även Janssons original.

Sagor från Mumindalen : efter 3 berättelser av Tove Jansson
Författare: Alex Haridi och Cecilia Davidsson
Illustratör: Cecilia Heikkilä
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163897498
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jultröjan

Katten Fransson bor i en låda på gatan. Där är väldigt kallt, så varje morgon börjar Fransson med en runda i staden för att värma upp sig. En dag börjar Franssons stickade tröja repa upp sig och snart har hen ingen tröja kvar. Vad ska hen göra? Vintern är så lång och kall… Plötsligt rycker det till i garnet som en gång var en tröja.

Cecilia Heikkilä har med fantastiskt fina illustrationer skapat en mysig och söt julbok för de yngre barnen. Vi får följa Fransson genom staden och upptäcker ganska snart att hen är rätt ensam. Samtidigt är boken spännande, rolig, glad och mycket gullig. En högläsningsbok som passar bra på mörka vinterkvällar. Jag gillade den mycket och läser gärna mer av Heikkilä.

Jultröjan
Författare och illustratör: Cecilia Heikkilä
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018
ISBN: 9789163898952
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris