
Nu är boken slut. Det är dags att sova. Så tycker stora. Nej, det är fel! Boken börjar bara om igen. Så tycker lilla.
Konflikterna duggar tätt i denna underbara bok om stora och lilla nallen. Stora tycker en sak och lilla tycker en annan, men vem bestämmer? När lilla häller fil över stora går det så långt att stora skriker DUMMA UNGE! Då blir lilla ledsen. Men sen blir det bra igen.
Stina Wirsén fångar som vanligt vardagsdramatik på ett klockrent sätt med mycket värme och glimten i ögat. Illustrationerna förmedlar känslorna på pricken så att man förstår exakt hur nallarna känner sig. Den uppmärksamme noterar att boken stora och lilla läser är ingen mindre än Vem bestämmer?, hur nu det går ihop. En rolig detalj är det i alla fall, och lite av ett Wirsén-trademark.

Lilla är pigg! Ett uppslag ur Vem bestämmer?
Det här är en av mina favoriter i Vem-serien. Den är precis sådär charmig som en riktig Vem-bok ska vara, den behandlar träffsäkert stora känslor och låter det vara oviktigt om det är en nallemamma eller en nallepappa som bråkar med en nalleson eller en nalledotter. En höjdare som är riktigt rolig att läsa!
Vem bestämmer?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN13: 9789163850905
Köp: jämför priser
Jag såg en intervju med Martin Widmark där han nämnde Antikvariat Blå Spegeln som sin favorit av alla böcker han skrivit. Då blev jag förstås väldigt nyfiken och jagade rätt på boken på biblioteket.
När pappa inte kommer och hämtar storebror på dagis förstår han att föräldrarna måste ha dött i en bilolycka. Nu är det han som måste ta hand om lillebror. Han måste se till att allting är som vanligt, så att inte lillebror förstår vad som har hänt och blir ledsen. Men det är förstås inte så lätt när man själv är väldigt ledsen och när man inte ens kommer in i huset hemma.


Herr Muffin är ett marsvin som blivit gammalt och fått krämpor. Snart ska han dö, men först tänker han tillbaka på sitt liv och konstaterar att han är lyckligt lottad som har haft det så bra. Adjö, herr Muffin är både sorglig, fin och otäck på samma gång. Det här är en ärlig bok om döden, som skulle kunna handla om en människa lika väl som ett husdjur. Utan försköningar får vi veta att herr Muffin har ont och sedan får vi se honom ligga död med tassarna i vädret. Dödsannons och begravning följer.