Viggos ord

Här hemma har vi bara läst en Viggobok tidigare; nämligen Viggo kan själv och den gillade vi. Tidigare i höstas, lagom till Viggos 25-årsdag kom så Viggos ord som är en bildordbok med faktainslag (och även lite skönlitterära inslag tycker jag). Mati Lepps illustartioner är som vanligt klockrena, jag gillar stilen, färgerna och humorn!

Den här boken kan man läsa/använda på många olika sätt. För de minsta fungerar den som en pekbok, sen kan man börja läsa texterna som finns där. För de större barnen kan den faktiskt användas vid läsinlärning också tror jag då alla ”ordboksord” är skrivna med versaler. Det är svårt att sammanfatta vilka ämnen ordboken rör sig kring med några få ord – det varierar så väldigt. Jag får nämna några få exempel helt enkelt: mat, trädgård och djur, badrummet och kläder. Bokens sidor varierar mellan berättande text om vad Viggo gör, känner och säger och faktasidor med bilder och ord.

Min personliga favoritsida är den där man ser Viggo sitta på golvet med sin mammas handväska och dess innehåll utspritt runt omkring sig. Han är iklädd mammans solglasögon och halsband och sitter och grejar med hennes mobiltelefon. Tror ni Viggos mamma blir glad när hon upptäcker detta?

Här kan du provläsa några sidor ur boken!

Viggos ord
Författare: Birgitta Westin
Illustratör: Mati Lepp
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:
ISBN: 9789163855597
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Stig tittar ut – en chattrecension

Barnboksprats Malin Skals och Helena Ferry chattar om Stig tittar ut, en bilderbok av Ann-Christine Magnusson och Lars Winnerbäck (ja, just han som också gör musik).

Helena: Åh, vad jag gillar berättelser om äldre och ocoola människor! Stig är en sur gammal gubbe och på många sätt otypisk för en barnbok. Han bor i lägenhet, men undviker sina grannar och umgås bara med sin hamster Björn. Det räckte för att få mig nyfiken på boken!

Malin: Jag älskade stilen direkt, illustrationerna var häftiga och färgglada trots att boken handlar om en ensam sur gubbe. Det inger liksom lite hopp till storyn också. :)

Helena: Eller hur! Boken går ju mycket ut på det, att det finns hopp till och med för en sur gammal gubbe som tror att en hamster är den enda vän han kan få. Men innan man kommer fram till det ryms en hel del svärta i berättelsen. Kanske är den lite väl mörk för att klassas som småbarnsbok?

Stig vågar inte öppna när det ringer på dörren

Malin: Ja det där är ju svårt. Ska man dölja saker för små barn eller visa mer av verkligheten? Klart det inte är bra att visa allt för svarta saker men jag vet inte om just den här boken är för mörk för de yngsta. Svårt…

Helena: Ja, det kändes i alla fall okej att läsa den med Ava (3 år), men lite konstigt också eftersom jag inte vet vad hon har för uppfattning om döden. Det är ju svårt att förstå. Och nu har jag nästan spoilat, så nu spoilar jag helt: det är alltså hamstern som dör. Stigs ende vän. Men det blir ett fint slut i alla fall. Och angående det där med de yngsta: boken känns i alla fall inte riktad rakt till dem. Det är kanske mer en familjebok för alla åldrar.

Ska vi prata lite om bokens skapare? Ann-Christine Magnusson, har du läst något av henne tidigare? Inte jag, men jag känner igen böckerna om UppfinnarJohanna, nu när jag googlar på vad hon skrivit. Lars Winnerbäck debuterar som barnboksillustratör i och med denna bok. För mig får han gärna illustrera fler. :) Jag gillar avvägningen mellan realism och fantasi i bildspråket.

Snygga miljöer i Stig tittar ut
Malin: Jag har lyssnat en hel del på Winnerbäcks musik, särskilt för några år sedan. Vet inte om jag kan dra några särskilda paralleller mellan hans musik och sätt att teckna men uttrycksfullt kan vara ett beskrivande ord. Winnerbäcks texter är ju ofta poetiska med inslag av realism och fantasi som du ju faktiskt skriver så jag kan vid närmare eftertanke säga att jag nog kan göra den kopplingen där!

Sammanfattningsvis: vi gillar boken och illustrationerna! :)

Helena: Ja, det gör vi!

Stig tittar ut
Författare: Ann-Christine Magnusson
Illustratör: Lars Winnerbäck
Förlag: Opal (2011)
ISBN: 9789172994799
Antal sidor: 32
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Grattis till August, Jessica Schiefauer!

Nu är 2011 års Augustpristagare utsedda och Årets svenska barn- och ungdomsbok blev ungdomsromanen Pojkarna av Jessica Schiefauer.

Med vass och avslöjande flickblick infiltreras Pojklandet. En idéroman som strävar efter att upplösa språkets, växandets och verklighetens gränser. Om kroppen som slagfält och manligheten som drog.

Jag tyckte att de nominerade var värda pris allihop, men jag skrev på Twitter för ett tag sedan att jag hoppades på Viveka Sjögren. Ändå är jag fantastiskt glad att Jessica Schiefauer vann. Pojkarna är bara hennes andra bok, men det lär löna sig att hålla utkik efter mer!

Pojkarna är en riktigt bra bok! Läs gärna Barnboksprats recension.

Stora städer och små barn: London

För en tid sedan sa min 5-åring att nästa gång vi ska åka flygplan, då ska vi åka till London. Själv har jag varit där många gånger , men det kommer nog att dröja några år till innan jag tar med mig barnen eftersom dottern bara är 1½ år. Men, som den planeringsnörd och Londonälskare jag är så kunde jag såklart inte motstå att kika i den här reseguiden!

Författaren berättar i inledningen att den här boken är tänkt som ett komplement till andra resehandböcker som ju ofta bara har några få sidor för barnfamiljer. Den här boken vill ge tips och förslag till barnfamiljer som vill resa till London. Det står också att tonen i boken varierar; att vissa sidor riktar sig mest till vuxna medan andra är skrivna med barnen i åtanke.

Som bakgrundsfakta bjuds vi i bokens början på ”Sagan om London” (ett av de avsnitt som ska vara skrivet med barnen i åtanke). Texten här är kort och informativ, men inte särskilt anpassad till barn tycker jag. Här finns ord som frodiga, lade beslag, präglades, stridigheter och erövra. Det är väl inte tänkt att barnen ska läsa texten själva kanske, men här kunde författaren ha anpassat orden lite bättre med tanke på barn tycker jag (särskilt med tanke på att boken heter Stora städer och små barn…)

Något som jag gillar i boken är det turkosa monstret som dyker upp här och där, det känns som en charmig följeslagare i boken. Just för att det dyker upp med ojämna mellanrum skulle jag (och sonen) ha tyckt det var roligt om monstret hade presenterat sig i början av boken och kanske haft ett namn. Ett par andra saker att anmärka på i bokens början är att där finns både stavfel och ett faktafel, sånt gör mig lite avigt inställd (det är väl svenskläraren i mig som tittar fram).

Innehållet i övrigt då? Finns det bra fakta och tips för oss ressugna med små barn? Ja här finns information om hur man lättast tar sig runt i stan, om sport, parker, muséer, aktiviteter och utflykter man kan göra. Lite fakta om berömda byggnader och tips på vad och var man kan äta. Särskilt bland restaurangtipsen verkar det finnas några guldkorn. Ett uppslag ger tips på något som enligt boken ska vara bra familjehotell, men det står inte varför författaren anser att dessa är extra familjevänliga – det hade jag velat veta!

Det är en trevlig liten bok det här, lagom format när man ska ta den med sig på resan. Tanken är god men valda delar i den kan helt klart förbättras om den ska ges ut i ny upplaga. I samma serie finns också böcker om Paris, Rom, New York, Bangkok, Malmö/Köpenhamn och Berlin.

Stora städer och små barn: London
Författare: Charlotte Löndahl Bechmann
Illustratör & fotograf: Tove Svensson
Förlag: Mint
Antal sidor: 100
ISBN: 9789197765657
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

En mjuk hårdrockssaga

Jack och Alice – två vanliga barn av vår tid hämtas hux flux, mitt under en TV-spels-session, av sina idoler till deras värld, Metallien. Att en sagas tyngsta byggstenar är av metall, består av hårdrock och hårdrockare, är unikt i svensk barnlitteratur. Men metallstyckena är väl sammansvetsade av sagor, myter och religiösa traditioner. Karaktärerna i berättelsebygget är av naturmaterial och, med några undantag, goda.

Efter vissa problem med språkkoden i Jack och den magiska tatueringen kom jag så småningom över tröskeln och in i berättelsebygget. Väl inne kände jag igen mig och trivdes riktigt bra. Kanske hade min läsning underlättats om jag först hade läst Jacks Rockiga Resa.

Vännerna Jack och Alice är hemma hos Jacks splittrade men enade hårdrocksfamilj. Den språkliga jargongen speglar musiken, världen och uttrycken omkring hårdrocken, men är samtidigt vänlig och familjär. Barnen spelar TV-spelet Metal Hero och ’spelar rollerna’ med hjälp av varsin plastgitarr. Plötsligt skjuter en blixt ut ur TV:n och idolerna från bandet Dragonhearts kommer in i rummet.

Förflyttningen till en annan värld, landet Metallien, påminner exempelvis om när Peter Pan hämtar syskonen Darling till landet Ingenstans, och ytterligare paralleller skymtar. Tillsammans med Danny Dragonheart och Hank Hardrock får barnen komma till Paradise City, träffa en mängd rockers och få en inblick i deras levene. Men i det ljusa goda rock-paradiset, där tiden står stilla och årstiderna existerar sida vid sida, finns inslag av mörker; en ond professor som har fått tinnitus försöker tysta alla höga toner.

När Metalliens egen tatuerare Daddy, som sägs utföra rocktatueringar med magiska effekter, försvinner i virveln Vortex och hamnar i en mörk grav i Skuggvärlden, tar myter, religiösa anspelningar och sagor över och magin flödar. Även Jack och Alice och deras vägledare Snowy förs in i virveln och till landet ’där vårt innersta mörker bor’. De möts av ondska och strapatser, för att klara sig krävs att de håller ihop, är kloka, kan tolka skriftens ord och använda sina och magins krafter på rätt sätt. De måste rädda tatueraren och sig själva åter till ljuset.

Berättelsen bjuder på fina möten mellan idoler och barn, hjältarna är många och framhäver varandra, det goda och ljusa lyfts fram. Trots inslag av magi, myt, hjältar och sagor så handlar det i slutändan om att tro på sig själv och sin egen kraft. Snowys göteborgska ger la lite extra värme, men kan vara ett hinder för några läsare, liksom vissa slangtermer var för mig.

När jag har kommit till kapitlet som heter ”Fear of the dark” råder inget tvivel längre; kapitelrubrikerna är lika med hårdrockstitlar. Några av figurerna googlar jag på och finner att personerna bakom artistnamnen existerar, liksom banden de spelar i. Vidare upptäcker jag en musikvideo på You Tube och en facebookgrupp. Nyfiket tjuvkikar jag längst bak i boken och finner referenser, influenser, recept och research.

Författaren Therés Stephansdotter Björk bygger sin sagostomme av befintlig musik, vilket påminner mig om den ryska musiksagan Peter och vargen från 1936, även om sagan i det fallet förekom musiken. Att utövandet av olika konstarter inspireras av musik är i sig inget ovanligt men att skriva barnlitteratur med hårdrock som utgångspunkt är ett nytt grepp, dock kanske inte helt tidlöst. (Kan tänkas att den utlovade uppföljaren Jack och Tidvävarens Saga råder bot på detta.)

Som helhet är boken ett stycke helgjuten hårdmetall, där samspelet mellan text, serieinspirerad bild, layout och referenslistor är riktigt ’gött’.

YouTube:
Facebook:

Titel: Jack och den magiska tatueringen
Text: Therés Stephansdotter Björk
Illustrationer: Andreas Bergqvist
Förlag: Kalla Kulor Förlag  (2011)
Antal sidor: 104
ISBN: 9789185535897
Jämför priser och provläs

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris