Barnboksprat

Farsa vid femton

Joanna Kenrick har skrivit flera av de lättlästa böckerna som ges ut av Argasso förlag. Jag har läst ganska många böcker ur deras utgivning och tycker att historierna ofta är för kortfattade och tunna men, det är perfekta böcker att sätta i händerna på en ovan eller ovillig läsare. Här får ungdomar chansen att faktiskt få känslan av att ha läst ut en hel bok, ofta med aktuell och för tonåringar intressant handling.

”Farsa vid femton” handlar om precis det man misstänker när man ser bokens titel; Mickey och hans flickvän Emma har oskyddat sex och hon blir gravid. Joanna Kenrick skriver i ett kort förord till boken att hon ville skriva en berättelse om tonårsgraviditet ur en killes synvinkel.

När Emma berättar för Mickey att hon är med barn är hans spontana reaktion: ”Hur då?”. Han säger också att han inte trodde att en tjej kunde bli med barn första gången hon har sex?! Tyvärr verkar det fortfarande vara en ganska vanligt förekommande missuppfattning. Emma blir ilsken och tycker att Mickey försöker lägga hela skulden på henne genom att fråga varför hon inte tar p-piller, hon kontrar med ”Varför använder du inte kondom?” De pratar vidare och kommer till frågan huruvida barnet ska behållas eller inte, och även här försöker Mickey lägga över skuldbördan och beslutsfattandet på Emma genom att säga ”Vad har det här med mig att göra? Det är ju du som är med barn.”

Som tur är har Mickey en väldigt klok och rar moster som tar sig ett allvarligt snack med honom. Läs boken om du vill få reda på hur det går för Mickey och Emma, kommer de att bli föräldrar eller blir det abort tror du?

Farsa vid femton
Författare: Joanna Kenrick
Förlag: Argasso
Antal sidor: 60
ISBN: 9789186579326
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ensam mullvad på en scen

Här är en bok med de kvaliteter som jag efterfrågar, där text och bild samverkar så som jag uppskattar. Eva Eriksson är alltid bra och ingen som hon är så fenomenal på att i bild fånga känslor och ansiktsuttryck i ett tidlöst universum. Ulf Nilsson är författaren och de har samarbetat lyckosamt förr och hans texter har en sådan mjuk och ibland lite sorgsen ton och inte sällan märker jag en vardaglig varm humor. I Ensam mullvad på en scen får vi läsa en jagberättelse i en okänd dåtid och där möta en pojke som är sex år och som plötsligt får ett för honom mycket stort dilemma: han ska tillsammans med sin klass medverka i en liten uppvisning. Hela hans väsen motsäger sig detta, han vill helt enkelt inte. Allt annat förlorar sin glädje och han går in i känslan av att vara utsatt för något gruvligt obehagligt. Pojken har en mycket fin relation med sin lillebror som älskar när han sjunger för honom, speciellt en liten sång som pojken själv kommit på. Sjunga och spexa för lillebror är roligt, men inte inför många tysta i en stor mörk sal. Lillebror kommer förresten att spela en stor roll mot slutet av boken och jag finner det intressant när barn gör saker som vuxna inte märker, men som kan förändra allting – till det bättre.

Jag har läst boken både tyst och högt, men även fått den uppläst för mig och när min bror läste den för mina förväntansfulla barn så fick jag en ny upplevelse av boken. Jag uppfattade ännu tydligare det känsliga och tänkande barnets utsatthet och orimliga funderingar om vad som skulle kunna hända i tänkta situationer.

Fröken framställs på ett sympatiskt sätt, en omtänksam person som märker pojkens oro och ger honom en mindre men viktig uppgift i spelet, att iklädd mullvadsdräkt avsluta föreställningen med orden:

Det var den lilla sången,
men nu så är det slut.

Denna uppgift är ändå för stor och otäck och kontrasten blir så tydlig mot de andra barnen, som verkligen ser fram emot att få uppträda. De vågar sjunga och skoja på scen:

Nu började de sjunga. Och de var så duktiga. De sjöng högt och fint. De stampade med fötterna när de skulle och de viftade med armarna och log. Jag var bara en blyg gammal mullvad i sin jordiga hög. Jag kunde bara mumla tyst. Vad var det jag skulle säga? Något om en sång och ett slut?

Pojken lider verkligen, han har värsta scenskräcken, men som just all annan skräck kan den vara övergående. Den känslan när det fungerar, när livsflödet och tryggheten i att finnas i ett sammanhang tar över, den känslan är så väl skildrad i boken. Från rädsla till eufori!

Ensam mullvad på en scen
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Eva Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868566
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ett hus utan speglar

Boken handlar om elvaåriga Thomasine som befinner sig i ett gammalt stort hus tillsammans med sina kusiner. Hennes pappa vårdar en äldre släkting som ligger för döden.

Men så börjar underliga saker ske. Varför finns det ett rum där alla speglar förvaras? Vem är flickan de möter där, som verkar komma från en annan tid?

Just denna baksidestext fick mig att vilja läsa boken. Jag såg framför mig ett spännande och mystiskt äventyr. Man kommer snabbt in i handlingen då barnen leker kurragömma bland alla skrymslen och vrår i huset. Thomasine glömmer bort att leta efter sin femåriga kusin då middagen utropas och när hon väl finner henne senare så berättar flickan att hon inte alls varit ensam. Hon har lekt med någon.

I mitten av boken börjar jag känna en smått besvikelse över handlingen. Jag har kanske förväntat mig ett hisnande Narnia-äventyr men jag tar mig förbi dessa känslor pågrund av Mårten Sandéns vackra och målande sätt att skriva på. Bilderna i boken gick även de stick och stäv med min känsla för texten i början och det störde något men sedan börjar det förändras.

Jo, så är det. Liksom karaktärerna i boken så förändras även jag som läsare. Jag vet inte när det sker men det kommer smygande. Plötsligt känns Moa Schulmans ödsliga och surrealistiska svart-vita bilder mycket passande till bokens vackra vemod och själ.

Och i slutet gråter jag. Det kommer oväntat men texten och allt jag läst tidigare blir väldigt begripligt och jag förstår att jag blivit lurad in i ett äventyr, kanske inte i ett storslaget sagoäventyr utan om att födas, leva och dö. Och det är mycket vackert. Jag torkar tårarna med ett milt leende när jag slår igen boken.

Ett hus utan speglar
Författare: Mårten Sandén
Illustratör: Moa Schulman
Förlag: Raben & Sjögren
Utgiven: 201203
Antal sidor: 155
ISBN: 9789129680157
Bokus eller Adlibris

Djangon

Med anledning av romernas nationaldag idag vill jag lyfta den underbara bilderboken Djangon. Levi Pinfold har, med bild och text, skapat en fantasifull och fyndig bok om den romske jazzlegenden Jean ”Django” Reinhardt.

En dag träffar Jean en liten filur, Djangon, som älskar bus. Djangon fattar tycke för Jean vilket han visar genom att stoja och skoja med Jean, men bara för Jean. Så när banjon går sönder eller när hästen stegrar sig i skräck syns plötsligt Djangon inte till och Jean får skulden. Till slut blir Jean så arg att han skriker åt Djangon att försvinna, men det är först då han inser att även han fattat tycke för Djangon.

Djangon visar på ett levande sätt hur det kan vara att ha ett busfrö som ständig kompis och att hitta sig själv. I fokus står också relationen mellan barn och förälder, mellan Jean och hans pappa och hur de visar ömhet och värme för varandra, mitt i alla rackartyg som kommer emellan.

Bokens illustrationer beskriver en värld i för nästan 100 år sedan och som levs kringresande i tältvagnar. Illustrationerna beskriver detta liv på ett vackert sätt och det här är en sådan bok som man skulle vilja gå in i. Men bilderna är också så mycket mer än bara vackra och visar även sådant som är svårt att beskriva med ord. När karavanen går genom en fransk stad bestämmer sig Djangon för att busa och får Jean att räcka ut tungan och säga fula saker. Man kan verkligen känna kylan från stadsfolket, trots de i övrigt så varma bilderna. Vem vill väl inte räcka ut tungan åt sådana människor? Ett barn som inte hört om romernas historia lägger kanske inte samma betydelse i de frånvända snorkiga blickarna, men Djangon är ett sätt att börja prata om intolerans.

Djangon

Författare och illustratör: Levi Pinfold
Svensk text: Emeli André

Förlag: Karneval Förlag (2012)

ISBN: 9789185703814

Antal sidor: 36
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Romska nationaldagen

Idag, 8 april, firas romernas nationaldag. För precis 41 år sedan hölls den första romska världskongressen i London och det var även då som FN erkände romerna som en internationell minoritetsgrupp.

Nyligen annonserade Tidskriften Le Romané Nevimata och bokförlaget Podium om skrivtävlingen ”Att vara ung rom idag”. 19 mars var sista dag att lämna in bidrag och det ska bli spännande att se resultatet av den tävlingen. I ett annat samarbete med bokförlaget Podium lyftes en annan minoritesgrupp i Sverige: samer. Då vann Ann-Helén Laestadius, som idag är en etablerad författare.

När man söker på böcker av och om romer är det lätt att konstatera att en tävling för att inspirera unga att utöka utbudet är välbehövt. Den här veckan har dock UR uppmärksammat romernas nationaldag med bland annat boktips och radiosagor på romani chib (finns även på svenska).