Strimmor av hopp

Det är en lördagkväll i juni år 1941 i Litauen. Lina Vilkas 15 år har just bytt om till nattlinne och slagit sig ner vid sitt skrivbord för att skriva ett brev till sin kusin Joana. Ljumma sommarvindar sveper in genom det öppna fönstret och hon känner doften av liljekonvaljer som hon och hennes mamma planterat några år tidigare. Plötsligt bultar det på dörren och in kommer NKVD (sovjetiska hemliga polisen) som ger Lina, hennes lillebror Jonas 10 år och deras mamma en liten stund på sig att packa sina tillhörigheter innan de förs bort!

Lina förstår ingenting, detta måste väl ändå vara ett misstag?! De har väl inte gjort sig skyldiga till något brottsligt? Tillsammans med en grupp andra människor lastas de ombord på en lastbil och körs iväg. Lastbilen stannar dock utanför ett sjukhus där de får vänta flera timmar; en kvinna som håller på att föda barn är bland de som ska med i lastbilen. När hon precis har fött sitt barn släpas hon ut från sjukhuset och lyfts blödande upp på lastbilen tillsammans med bebisen i ett bylte. Sen börjar en lång färd som slutar vid en järnväg där boskapsvagnar står och väntar på dem. Nu börjar en färd mot en fruktansvärd plats och tid i Linas liv, en sex veckor lång resa till ett arbetsläger någonstans i Sibirien. Var pappan blivit förd har resten av familjen ingen aning om.

Det här är en berättelse som handlar om vad som hände när Sovjetunionen ockuperade de baltiska staterna 1939. Listor på personer som ansågs sovjetfientliga sattes ihop och fanns man med på den listan kunde man mördas, sättas i fängelse eller deporteras som slavar till Sibirien. Det som händer i boken om Lina är påhittat, men Ruta Sepetys har träffat överlevare från den tiden och vävt in deras berättelser i sin roman. De som överlevde tillbringade mellan 10-15 år i Sibirien, bokens huvudperson och hennes lillebror som överlevde var där i 12 år.

Strimmor av hopp är en bok som berör en på djupet, som lika gärna kunde ha varit en sann berättelse. Det familjen Vilkas är med om är så vidrigt så man nästan inte klarar av att läsa det ibland, men samtidigt lever hoppet där mitt i allt elände. Det var svårt att låta bli att sträckläsa boken, man funderar hela tiden på hur det hela kommer att sluta. Förutom att ge mig en fin och samtidigt hemsk läsupplevelse lärde den mig något om en sida av andra världskriget som jag knappt kände till, att Stalin lät mörda 20 miljoner människor…
Läs den, och gör det snart – det här är en viktig bok!


Strimmor av hopp
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 224
ISBN: 9789132159589
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tummelisa

Charlotte Gastaut har på ett fantastiskt vackert sätt illustrerat H.C. Andersens berättelse om Tummelisa. Hennes illustrationer känns igen från boken Fannys fantastiska resa som är en nästintill magisk bok.

De flesta känner till historien om den lilla flickan Tummelisa som blir bortrövad av en padda och som flyr genom naturen och från djuren tills hon tas om hand av en sork. I en av sorkens gångar under jorden finner hon en skadad svala som hon börjar sköta om. Men en mullvad vill ta henne till sin fru och Tummelisa befarar ett evigt liv i underjordens mörker.

Gastaut har verkligen piggat upp denna gamla saga genom nästan självlysande färger och trollska mönster. Charlotte Gastaut läste som liten sagor om/med Tusen och en natt, John Bauer och Elsa Beskow och det märks, även om hon hon givetvis har en helt unik illustrationsstil.

Sagan berättas på ett avskalat sätt utan omodernt språk som ofta annars förekommer i gamla klassiska sagoböcker. Boken är en fröjd för ögat och en spännande resa att ta med sina barn på.

Och bladet flöt bort med Tummelisa nedför ån

Tummelisa
Författare: H. C. Andersen
Illustratör: Charlotte Gastaut
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129681192
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Astrid Lindgren om ”bra barnböcker”

Vi har väl alla sökt i bokhandlar, bibliotek och cyberspace på jakt efter ”bra barnböcker. Kanske var det just det sökandet som förde oss hit, till den här bloggen. Och säkert har många av oss också någon gång frågat vad som egentligen är en ”bra barnbok” – och kommit fram till att det helt uppenbart råder delade meningar om den saken. Barn, kritiker, litteraturvetare, föräldrar, författare, lärare och bibliotekarier har knappast en och samma åsikt i frågan. Men låt oss idag gå till en auktoritet på området och ta del av vad hon har att säga om saken: låt oss gå till Astrid Lindgren.

Astrid Lindgren var vid sidan om sitt eget skrivande också, som många vet, anställd på Rabén & Sjögren. 1946 – 1970 var hon redaktör och ansvarig för barnboksavdelningen, och under den tiden läste hon förstås en mycket stor mängd barnboksmanus. I essän ”Litet samtal med en blivande barnboksförfattare” och i en artikel i sista numret av Svensk Litteraturtidskrift från 1983 ger hon sin syn det här med ”bra barnböcker”.

  • Det finns inget ”recept” på hur en bra barnbok ska vara. Varför frågar man efter det men inte efter hur en bra roman ska vara? Eller en bra diktsamling? Astrid Lindgren skriver: ”Den ska vara bra. Jag försäkrar att jag grubblat på det länge, men jag hittar inget annat svar: Den ska vara bra.”
  • Språket, det är nästan det allra viktigaste. Att språket och bokens innehåll bildar en harmonisk enhet. Man ska inte tala över huvudet på barnen, inte heller ”tala ner till dem”. Man kan visst ge barnen ord som de inte känner till och som väcker deras ordglädje, men man får inte glömma bort att barn har begränsade erfarenheter.
  • Barnböcker bör inte vara skrivna för att tillgodose den för tillfället rådande opinionen om hur en ”bra barnbok” ska vara. Det kan hur som helst ändras så fort. Författaren bör hellre rådfråga barnet inne i sig själv (om hur boken ska vara), för det barnet vet bäst vad det söker i sina böcker.
  • Barn likaväl som vuxna har rätt till fritt skapande författare och till alla slags böcker. ”Skriv fritt och av hjärtat lust! /…/ Ty utan frihet slokar diktens blomma var den än växer.”
Min tanke efter att ha summerat Astrid Lindgrens är att visst, egentligen är det ganska självklart: om man frågar vad en ”bra barnbok” är, då blir följdfrågan: ”bra för vem”? För barnet? För den vuxne som ska läsa? (Om det är ett litet barn.) För bokhandlaren eller förläggaren som ska tjäna sitt levebröd på att sälja böcker? För författaren? För recensenten? Inte konstigt att man finner många olika svar på frågan vad som är en bra barnbok.

”Litet samtal med en blivande barnboksförfattare” är inkluderad i boken Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult: barndomsminnen och essäer.

Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 157
ISBN: 9789129667400
Köp: t.ex. hos Bokus  eller Adlibris, eller låna på bibliotek.

Finns även som ljudbok på CD, inläst av Astrid Lindgren. ISBN: 9173130346. Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris, eller låna på bibliotek.


”Varför skriver man barnböcker” (artikel i sista numret av Svensk Litteraturtidskrift 1983) finns att läsa i Det gränslösaste äventyret: om böcker, läsning och att skriva för barn. (Omslagsbild längst upp i inlägget.)
Författare: Astrid Lindgren
Förlag: Eriksson och Lindgren (2007)
Antal sidor: 134
ISBN: 9789185199969
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris, eller låna på bibliotek.

Ny barnbokspratare: Candra Karlholm


Jag heter Candra Karlholm och är ny bland Barnboksprats bloggare. Det känns spännande och roligt, för jag älskar att läsa och skriva!

Jag är mamma till Frida, född 07, och vi läser mängder av böcker tillsammans, både nyutgivna och gamla favoriter från min egen barndoms bokhylla.

Jag är litteraturvetare, dramapedagog och egenföretagare inom bl.a. grafisk formgivning och marknadsföring. Under senare tid har jag också ägnat mig åt skönlitterärt skrivande; jag har läst ”Att skriva för barn och ungdomar” på Karlstad universitet och går nu Skrivarakademins ettåriga distanslinje.

För mig är hela barnboksvärlden spännande: böckerna, författarna, illustratörerna, förlagen, läsarna, recensenterna,  biblioteken, bokhandlarna, bokklubbarna, bloggarna… Bloggandet blir för mig ett sätt att lära mig mer om branschen, få reflektera kring läsandet med barn och interagera med andra intresserade.

Förutom här på Barnboksprat skriver jag på min egna blogg Boktyckeri – om stor litteratur för de små.

 

God natt, min katt

Linda Skugge debuterar som bilderboksförfattare med en liten berättelse om en katt. Hon arbetar vanligtvis som journalist, författare, bloggare, krönikör och PR-konsult. Jag har läst en del av Linda Skugges verk genom åren och har ofta funnit nöje i det, på senare tid har jag dock ibland upplevt en attityd som förbryllat mig. Ett faktum är i alla fall att i hennes böcker virvlar ofta språket fram och bär med sig tankar och åsikter, som kan drabba läsaren på olika sätt och även väcka egna minnen. I God natt, min katt är texten enkel, varm och med en del faktaambitioner och jag känner att vi plötsligt har ett gemensamt intresse: katten. Detta djur, är ett djur som också följt mig genom livet. Känslorna som vävs kring denna säregna varelse är ofta djupa och ingen kattrelation är den andra lik. ”Minnet av en katt kan rymma så mycket: det allra första mötet, leken, en varm nos som tröstar när man är ledsen…” Linda Skugges katt Sebbe blev 14 år och vi får med inspiration från den katten följa glädje och sorg i bokens katt Sebbe som blev 6 år.

Det är en jordnära berättelse som känns äkta om att ha en katt i sitt liv, en katt som behöver vård, skötsel och mycket kärlek. Detta lär oss boken i sin blandning av fakta och berättelse och den passar bra för den som drömmer om en egen liten kattvän. Det kräver ett stort ansvar och ett känsloengagemang, en dag så småningom kommer också en saknad när katten dör. Boken belyser detta oundvikliga på ett fint och lite sakligt sätt. Huvudpersonen, som också är bokens berättarröst, är lågmäld och ömsint skildrad och det känns att katten Sebbe var älskad.

Om någon alls varit i en konstellation av vänskap och kärlek till en djurvarelse av något slag, så kan boken hjälpa till att återuppväcka läsarens egna minnen och den varma tonen kan ge tröst för såväl små som för stora. Jag fällde en tår och mindes en katt, eller snarare flera: Murre, Tuss, Yatzy, Maksim, Artemis, Milou, Morris, Miranda, Murre. Min 10:e katt (Lotus) finns ännu i mitt knä och inget är som en katt, om förmågan att uppskatta en katt finns vill säga. Kristina Digman har illustrerat boken, till mångas lycka förmodar jag. Hon har skapat bilder till flera andra barnböcker genom åren, både andras och så de egna om den lilla naturintresserade Flora. Hennes känsliga bilder lyfter alltid texter till en extra nivå. I detta fall så passar text/bild mycket bra ihop, stämningen förtätas än mer och själva känslan av att älska och sakna en annan liten varelse blir så vackert tydliggjort. Boken vänder sig till åldern 3-6 år, men jag tycker det är bok för alla och lät min 14-årige son läsa den och omdömet blev: ”Man lär sig om katter och sen är det en väldigt fin historia också. Många känslor träder fram. Lite sorglig historia där jag lär känna en katts liv.”


God natt, min katt
Författare: Linda Skugge
Illustratör: Kristina Digman
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163853647
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris