Pekheavy – för lite ”fulare” barn

Sen jag fick barn kanske det inte längre märks att jag har varit en metaltjej. Men varför skulle det vara så egentligen? Går det inte att förena ett hårdrocksliv med att en skaffar barn? Pekboken Pekheavy skulle kunna vara ett sätt att föra in lite hårdrock i småbarnslivet.

Kalla Kulors förlag tycker att vanliga pekböcker är för fluffiga och gulliga och har försökt skapa en kontrast i form av en bok som tar upp de vanligaste begreppen och företeelserna bland hårdrockare. Och det gör de med besked… Metalvärldens signum presenteras på femton uppslag och allt är med: gura, roddare, tinnitus, fans, sign of the horn, headbanga med mera.

När jag läst boken för min 4,5-åriga dotter frågade jag henne vad boken handlade om. Den handlar om en tjuv sa hon (”Manager (snubben som tar alla pengar)”). Det var hennes bestående intryck. Boken är svår att förstå för ett barn och svår att förklara på ett rimligt sätt. Jag har ingen lust att förklara vad groupies (tjejer som vill ligga med bandmedlemmar) och trasha (förstöra hotellrum) betyder för min fyraåring. Andra sidor känns mer långsökta, som bilden på ölflaskor med texten ”b-vitamin (bra för håret)” och ”sportdryck (böhr-bon)” till en bild på spritflaskor.

Men det finns mycket humor i Pekheavy. Illustrationerna är träffsäkra och bildtexterna överraskande och fyndiga. Boken ger en rolig inblick i hårdrocksvärlden. Formatet är stort och lyxigt med tjocka kartongsidor och är i läder med glansiga ”nitar”.

Men detta känns väl egentligen inte som en pekbok för barn? Med tanke på språk, nivå och innehåll känns detta som en klockren bok att plocka fram när vuxna gäster kommer på besök. Boken är helt klart något att skratta åt (och förfäras över?) tillsammans. Jag har även läst boken för min 8-månaders dotter och för henne finns det givetvis ingen igenkänning (och tur är kanske det?) (till skillnad från husdjurs- eller bilpekböcker vars motiv hon ändå har sett i verkligheten). Nej, jag skulle nog vilja påstå att Pekheavy är en bok för vuxna. En rolig bok!

Headbanga
Motherfuckers going apeshit

Men Pekheavy kan nog vara ett bra sätt att börja intressera de lite äldre barnen för hårdrocksvärlden. (Min dotter lyssnar i alla fall redan på Iron Maiden och mer kommer det nog att bli om jag får min vilja igenom.)

Här kan du provläsa Pekheavy.


Pekheavy
Grafisk design: Hans von Corswant
Förlag: Kalla Kulor förlag
Antal sidor: 32
Utgiven: 2012
ISBN: 9789187049002
Köp: Adlibris

Lilla bildordboken om DJUR

En icke oansenlig mängd fotografier på både vuxna djur och djurungar kan göra denna bok till en stund av förströelse för det lilla barnet, eller vem som helst oavsett ålder med ett stort djurintresse. Texten består mest av djurets benämning, men kan också låta: ”keliga murmeldjur”. Vilda djur och tama djur, små djur och stora djur, ensamma djur och djur tillsammans, det är ett varierande utbud och ingen logik i var på jorden djuren finns när det gäller den ordning de kommer i. Några djurarter återkommer senare igen i boken, fast då med en ny bild förstås. Andhane och andhona finns med och jag tror det är första gången i en barnbok, som jag någonsin ögnat i, som dessa fåglar får sin rätta benämning och inte bara kallas för ”anka”. Fotografierna överraskar stundtals i sin naturlighet, men det är klart att några har fått extra mycket hjälp av datorn och det är inget jag hade krävt eller önskat. Naturliga scener kommer bättre till sin rätt rent visuellt, så det är de fotografierna där djuren är i sin natur som ger mig finast känsla.

 

 

 

 

 

 

 

Boken väcker, utan att vara dess mening, tankar på objektifiering av djur och den troliga efterföljande bedömningen i söt, ful, rolig, farlig… Denna utseendebedömning upplever jag som tråkig, men vi är vana att ha det så. Vi tolkar självklart världen efter det vi ser i första hand och detta kan ju verkligen diskuteras vidare. Samtidigt vill vi vuxna visa djur för barnen och det är väl i det mötet som vi kan föregå med gott exempel och försöka att undvika att utse något djur till extremt fult, vansinnigt gulligt o.s.v. Svår uppgift känner jag nu. Själv är jag mycket visuellt orienterad och utgår från första känslan en bild ger mig, både i en bok och utanför densamma. Bedömningar lurar där hela tiden för oss alla. Om jag i stället lägger fokus på bokens idé om att visa fram en del av världens alla djur, så fungerar det bra. Det är en händig bok att ha i väskan och kan säkerligen, med sitt vadderade omslag dessutom, bli en följeslagare i vagn och i fordon, på landet och i staden.


Lilla bildordboken om DJUR
Översättare: Susanna Hellsing
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 260
ISBN: 9789129681208
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barnboksbildsutställning på Göteborgs konstmuseum

A, B, Se! är Göteborgs konstmuseums nya utställning med tema barnboksbilder som öppnar imorgon.

 
Stina Wirsén, illustration ur ABC med Rut och Knut, 2003, Göteborgs konstmuseum
Prova skor i Rut och Knuts skoaffär.

År 2012 har utnämnts som Barnkulturår i Göteborg och syftet är att främja alla barns rätt till kultur. Detta är en av anledningarna till att Göteborgs konstmuseum nu slår upp portarna till en utställning om barnboksbilder.

Museet har ett samarbete med Barnboksbildens Vänner som har donerat barnboksbilder till Göteborgs konstmuseum sedan 23 år tillbaka. Barnboksbildens Vänner är en ideell förening som  arbetar för att öka kunskapen om barnböckers illustrationer. Det finns över 2000 bilder i samlingen från ett 70-tal illustratörer.

Sex författares bilder har valts ut till denna utställning och de är sprungna ur två olika generationer. De tre klassikerna: Bertil Almqvists Barna Hedenhös (1954), Kaj Beckmans Tummelisa från 1967 och Sven Hemmels Ture Sventon i Stockholm från 1974 ställs mot tre samtida bildberättare: Stina Wirséns ABC med Rut och Knut (2003), Sara Lundbergs Vita streck (2009) och Vita streck med Öjvind (2011) samt norska Svein Nyhus Snäll från 2002.

Utställningen utgörs av olika rumsliga gestaltningar i form av originalillustrationer, väggtapeter, scenografi, ljud och installationer. Du kan prova skor i Rut och Knuts skoaffär eller testa konstmemory. Under hösten kommer barn som deltar i konstverkstaden att kunna bidra till installationen Vitas stad inspirerad av augustprisnominerade Sara Lundbergs Vita streck och Vita streck med Öjvind. Den utgörs av färgsprakande hus som 5-7 åringar har målat.

I konstverkstaden kan barn skapa hus som infogas i installationen Vitas stad.

Under sommaren hålls sagostunder för förskolegrupper och i höst kan du delta i konstverkstad, gå på allmänna visningar, familjevisningar och upptäcksfärder. Konstmuseet presenterar även föreläsningar med bl a Stina Wirsén och Svein Nyhus under hösten.

Praktisk info
I morgon, 13 juni, hålls ett vernissagekalas kl 17-20. Då är det fullt med aktiviteter på utställningen, bland annat kan du vara med och skapa ditt eget vernissagekort så att du kan bjuda in en vän till utställningen.

Utställningen är öppen 13 juni till 4 nov 2012.

Mer information finns på Göteborgs konstmuseums webbplats.

Jonas Anderson – en minernas mästare


Första gången jag lade märke till Jonas illustrationer var när jag skulle recensera en bok under temat ”Lättlästa böcker”. På en julmarknad mötte jag illustratören i egen hög person och fick vidare upp ögonen för hans varierade utbud. Men det var först vid besöket i hans ateljé som jag – åtminstone till en del – insåg vidden av hans produktion och lätt gapande höjde på ögonbrynen för en minernas mästare.

Efter ett tryck på klockan för ”Jonas Bok & Bild” blir mötet ansikte mot ansikte med Jonas Anderson och hans karaktärer i Uppsala-ateljén ett faktum. Mötet mellan hans mångskiftande uttryck, i olika bemärkelser och skepnader, och mina intryck, resulterar i en givande och böljande dialog – eller kanske trialog, där karaktärerna utgör en egen, tredje och på annat sätt talande, part. Men fler och fler har en tendens att bli inblandade – eller blanda sig i.

Men stopp nu, en sak i taget – låt oss ta det hela från början: Redan som liten fångades Jonas, eller snarare hans intresse, av klassiska monster som Frankenstein, Mumien och Dracula; och lite duktig på att rita var han faktiskt i lågstadiet.

– På mellanstadiet kom jag av mig, men när det var dags för gymnasiet valde jag sam med estetiskt tillval. Eftersom jag alltid har gillat att läsa tänkte jag bli bibliotekarie eller kanske journalist men tecknandet tog över allt mer.

Sedan följde konstutbildningar i Falkenberg och Göteborg, olika tekniker och material prövades, den grafiska utbildningen genomfördes före datorns intåg på området. Självklart använder sig Jonas i dag av datorns möjligheter i vissa moment men tecknar gör han med blyerts och sedan utvecklas karaktärer, detaljer och miljöer vidare med bland annat pensel och flytande tusch. Ljusbordet är centralt. På väggar och hyllor trängs skisser att distansera sig från eller att ta ställning till.

– Digitalbräda, att rita på skärmen, känns nästan som att jobba på det gamla sättet, säger Jonas och berättar vidare om arbetsprocess, samarbetspartners, produktion och karaktärer.

På ljusbordet ligger skisser och layoutsidor till ytterligare en bok i ”Lättläst” serien om Erik, som ges ut av Nypon förlag, Torsten Bengtsson skriver texterna och Jonas har frihet att färdigställa samspelet mellan text och bild – han skissar direkt på textsidan och skickar till förlaget för godkännande. De korta textradernas berättelse ska kompletteras av bildernas berättelse, kroppsspråk och mimik hos karaktärerna är av yttersta vikt. Ingen behöver egentligen läsa sig till hur Erik känner sig – det syns, och man känner det i sin egen kropp med hjälp av egna erfarenheter. I Erik blir rädd möter jag också prov på Jonas monsteruttryck för första gången. (Denna finns recenserad under temt Lättläst här på Barnboksprat.)

Oftast kommer texten först: ”Vi har fått in ett manus som kan passa dig”, och graden av samarbete mellan förlag, författare och illustratör varierar.
– Mitt första uppdrag fick jag på stående fot på en bokmässa; jag skulle köpa en bok och nämnde att jag var illustratör. Även kontakten för nästa jobb skedde på en bokmässa och för ett mindre förlag; när Jonas däremot bokade möte med ett större förlags redaktionschef gick det sämre. Kreativa marknadsföringsidéer gav så ett monsterjobb:

– Jag hade gjort vykort som giveaways – typ gamla filmisar men med klassiska filmmonster som Frankenstein och Dracula, som jag lade upp på bordet, förlaget nappade på exempelbilderna och ville att jag skulle jobba med en egen text till just de bilderna. Jag tog kontakt med en filmvetare och gjorde research – texten växte fram med bilderna som utgångspunkt.
Resultatet Monster på vita duken (Eriksson & Lindgren, 2003) presenterar de personligt tolkade och avbildade monstren tillsammans med korta dramatiserade berättelser samt faktarutor om film, skådespelare, författare och samtid. Jonas Anderson bevisar att han behärskar att uttrycka sig i helheten bild, text och layout – och för en bred åldersgrupp i ett gemensamt intresse.

Monsterminer och häxuppsyner grinar mig rakt i ansiktet när jag läser seriehäftet Vera En riktig häxa, och här får man även en glimt av det Jonas säger att han vill jobba mera med; kluriga pysselsidor, givetvis med inblandning av magi och monsterinsikt. Karaktären Vera, hon som köper trollstav på eBay och söker trollformler på internet, finns som egen bok, även den i lättlästformat, textberättelsen är i bägge fallen författad av Mårten Melin.

Inblandningen i Uppsalas kulturliv gör Jonas till något av en uppsala-profil. Dels finns hans figurer och kreativa idéer representerade på några av stadens museer/deras hemsidor och dels figurerar hans karaktärer i seriesammanhang med anknytning till stadens kulturliv. Plötsligt handlar vårt samtal mest om serier, ett annat av Jonas stora intressen.

Anna & Blomsterkungen består av 47 seriestrippar, ursprungligen gjorda i samband med Linnéjubileet, texten är skriven av Anders Björkelid, vän sedan gymnasietiden. Resultatet av samarbete och ämne ligger på en ’akademisk nivå’ av realism/skröna, student- och vuxenhumor mot uppsalahistorisk bakgrund. Och karaktärernas miner och minkommunikation är karaktäristiska för Jonas – om man nu kan uttrycka sig så.

– Man vet hur bra det kan bli – du kan göra allt i en serie som du kan göra i andra medier, säger han som har deltagit i seriemässan Uppsala Comix som SerieZonen arrangerade. I samarbete med dem gav Jonas och Daniel Tholin ut serietidningen 1000 ögon: Tupilak första gången på Kulturnatten i Uppsala 2010, 2011 kom uppföljaren och cliffhangern förutsätter en fortsättning…

I alla böcker och serier som jag har sett där Jonas har varit inblandad lämnar han personliga avtryck, han berättar på olika sätt om sig själv och sitt arbete i ord och skiss, visst är det lite extra marknadsföring över greppet men det väcker också nyfikenhet hos den som själv är sugen på att illustrera. Vykort, klistermärken, att åka runt och berätta i skolor och delta i mässor är andra sätt att marknadsföra det han gör.

Under maj har Jonas penna varit inblandad i fem nyutgivna böcker – kanske är det en magisk monsterpenna han har – eller också är han helt enkelt bara kreativt begåvad och målmedveten…

Reportaget finns även bland annat på: Formom www.formom.nu under ”Övriga reportage”

Familjen Considines förbannelse

Ibland fastnar jag för böcker just bara för deras omslag och titel innan jag ens läst handlingen. Författaren Gareth P. Jones bok Tvillingarna Thornthwaites testamente läste jag förra året just för det morbida omslaget av två svartklädda barn som höll på att mörda varandra.

Nu kommer Familjen Considines förbannelse och även den har ett omslag, titel och en handling som lockar mitt läsintresse.

Mariel har precis fått veta att mamman under alla år har hemlighållit att hon har fem morbröder, sju kusiner och en mormor. Nu när mormodern har dött så åker Mariel med sin mamma till begravningen och möter en märklig skara kusiner som inte alls vill ha henne där. De tvekar inte ens till att döda den som kommer nära sanningen. Under tio dagar kommer Mariel få bo hos alla sina morbröder och deras barn och allteftersom avslöjas fasanfulla sanningar om släktens förbannelse.

Det här var en riktig bladvändarbok och otäckt ruggig ibland. Trots så många inblandade människor så är karaktärerna så intressanta att det inte alls är svårt att hålla reda på dem. Författaren väver ihop historien så bra och jag hade gärna velat ge den högt betyg men i slutet vänder den på ett sådant oväntat sätt att jag blev lite besviken. Men den är väl värd att läsas och jag rekommenderar den till barn- och ungdomar som gillar att bli lagom skrämda. En sån där bok som jag gärna hade velat se filmatiserad. Mer kan jag inte avslöja.


Familjen Considines förbannelse
Författare: Gareth P. Jones
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:272
Utgiven: 201206
ISBN:9789163871115
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris