Jag har nyligen läst Åsa Linds klassikerserie om Sandvargen och Zackarina och förstår varför böckerna blivit så populära. Att läsa Åsa Linds böcker om Sandvargen är som att sjunga en sång. Det är poetiskt, filosofiskt och språket är så vackert och flyter fram ur munnen.
Handlingen är inte så märkvärdig. Böckerna handlar om barnet Zackarina, som alltid leker ensam. Ända tills den dag då hon möter Sandvargen nere på stranden vid huset som hon bor i. Sandvargen är gnistrande glittranade och gjord av sand. Han vet allt om världen, har varit överallt, till och med ute i rymden, och har funnits i urminnes tider, i alla fall i en eller annan form. Tillsammans med Sandvargen filosoferar Zackarina kring livet i stort och om små händelser i vardagen. Allt från döden till vuxnas användande av ordet snart tas upp.
Men även om Sandvargens resor runt i Universum beskrivs stannar vi hela tiden på jorden. Faktum är att vi inte kommer längre än stranden nedanför Zackarinas hus. Alla resor sker i tanken och det här är inte böcker som man läser för äventyrets skull. Däremot ger de en utmanande resa för fantasin, en resa som sätter barnets perspektiv i fokus. Och allt förs alltså fram av ett underbart textspråk.
Jag har läst de två första böckerna om Sandvargen och Zackarina för mina barn som är 5 och 7 år. Mitt äldsta barn knorrade lite när vi lånade böckerna. De är inte så äventyrsfyllda, menade han. Men när vi väl läste dem var han lika fast som sin lillebror och mamma.
På Rabén & Sjögrens sida skriver Åsa Lind om skriftligt experimenterande:
Att skriva är det svåraste och det härligaste jag vet. Det är mitt sätt att undersöka verkligheten, och försöka förstå en del av den. Men att skriva är också att undersöka själva språket. Vad är möjligt att säga med ord? Hur skriver man en färg? Hur berättar man en doft? Kan rymden rymmas i en bok? Oavsett vad jag skriver handlar det om att försöka hitta de rätta orden för just det sammanhanget.
Att inte skriva något om Kristina Digmans charmiga bilder vore orättvist. Men jag måste vara ärlig och berätta att jag läste böckerna utan att visa bilderna för mina barn. Att visa bilderna för mina barn, som sover i loftsängar skulle ha avbrutit textflödet för mycket då jag inte riktigt tycker att bilderna och texten flyter ihop på ett bra sätt. Men bilderna kan säkert vara till nytta om man läser för lite yngre barn, eller barn som vill ha bilder för att bygga upp bilder inne i huvudet.
Åsa Lind har vunnit Nils Holgersson-plaketten med Sandvargen. Sandvargen har kunnat höras via Utbildningsradion samt satts upp som teater runt om landet.
Böcker om Sandvargen:
Sandvargen
Författare: Åsa Lind
Illustratör: Kristina Digman
Förlag: Rabén & Sjögren (2002)
Antal sidor: 128
ISBN: 9789129654134
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Mera Sandvargen
Författare: Åsa Lind
Illustratör: Kristina Digman
Förlag: Rabén & Sjögren (2003)
Antal sidor: 128
ISBN: 9789129658484
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Sandvargen och hela härligheten
Författare: Åsa Lind
Illustratör: Kristina Digman
Förlag: Rabén & Sjögren (2004)
Antal sidor: 128
ISBN: 9789129658484
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Stora boken om Sandvargen
Författare: Åsa Lind
Illustratör: Kristina Digman
Förlag: Rabén & Sjögren (2006)
Antal sidor: 374
ISBN: 9789129665208
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Vi får träffa Dunne i en egen bok igen. Hon har tidigare varit med i böckerna om Metteborg. De egna böckerna heter Mitt lyckliga liv och så boken jag läst: Mitt hjärta hoppar och skrattar. Denna lilla, oftast glada person bor med en pappa och en katt. Dunne kallas hon, men heter egentligen Daniela. Dunnes mamma är borta och död och trots att det finns mörka stråk i Dunnes liv så tänker hon allra helst på när hon var lycklig. Så himla fint att smyga in positivt tänkande i en bok för barn. Livet kan vara nog svart ändå, men här lyckas författaren Rose Lagercrantz beskriva en huvudperson, som trots vissa svårigheter kan se det roliga i livet. I första boken, där Dunne börjar ettan, lär hon känna sin nya bästis Ella Frida. Den boken slutar med att Ella Frida har flyttat och i Dunnes sorg över det lyser två små marsvin upp hennes liv igen och att hon ska få åka och hälsa på Ella Frida på påsklovet. I andra delen Mitt hjärta hoppar och skrattar så utsätts denna mysiga, tänkande unge för något mycket dumt av två klasskamrater. Kärleksproblem utgör grunden. Fast inte är det Dunne som är kär, utan Kudden – i henne. Kära i Kudden är däremot Vickan och Mickan som efter att ha blivit ignorerade av Kudden, ser till att frysa ut Dunne och till och med nypa henne hårt och mycket på armarna. Allt detta resulterar i att Dunne gör något mot dem för att freda sig och plötsligt blir fröken inblandad. Hur ska det nu gå? Måste Dunne be om ursäkt, nu när hon gjort något som alla sett, eller?
