Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Jag lockades av både titel och omslagsbild när jag valde att läsa denna bok för jag visste inget om handlingen. Det enda som står på omslagets baksida är detta: EN ÖDSLIG Ö. ETT ÖVERGIVET BARNHEM. OCH EN SAMLING MÄRKLIGA FOTOGRAFIER…

Bokens första mening inleder med: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

40 sidor in i boken pratar jag högt för mig själv. ”Gud, så bra det är” säger jag sådär belåtet förtjust. Två tredjedelar in i boken infinner sig en kuslig känsla som gör att jag nästan inte vågar bläddra blad för att komma till något annat märkligt fotografi som ska göra att jag kommer att ligga sömnlös.

Bokens handling är nämligen uppbyggd på en samling autentiska fotografier (några är manipulerade efteråt också) som författaren fått låna av samlare. Svart-vita fotografier som blivit funna på loppmarknader och antikvariat, får man veta i författarens slutord av boken. Bara detta i sig som ett projekt för att skriva en bok fann jag otroligt fascinerande. Fotografierna är högst besynnerliga. De är teatraliska och suggestiva. De ger upphov till mardrömmar men är samtidigt vackra och gör att man undrar vem som tog fotona. Vem är människorna och vad är meningen med vissa foton? Författaren väver in fotografierna i handlingen och till en början fungerar det mycket bra medan det andra gånger mot slutet kanske blir något absurt men det håller.

Jag hade gärna velat att ni som läsare också fick uppleva denna förväntan som jag kände då jag öppnade första sidan. Men i korta drag kan jag berätta att det handlar om 16 åriga Jacob som har en nära relation till sin farfar. Under hela hans uppväxt har hans farfar berättat märkliga historier, som han som barn trott på fullaste allvar, men som han nu som tonåring anser vara rena fantasier. En dag blir han uppringd av sin farfar som kräver nyckeln till sitt vapenskåp. ”De är ute efter mig, förstår du? Jag vet inte hur de hittade mig efter alla dessa år, men det har de gjort. Vad ska jag slåss med, en jädra smörkniv?” Jacobs liv får en dramatisk vändning då han inser att hans farfars historier kan ha varit sanna. Livet delas in i ett Före och Efter och snart är ingenting sig likt.

Jag tycker boken var oerhört spännande, välskriven och helt oförutsägbar. Jag visste inte vad som skulle ske och just denna anspänning höll i sig nästan boken igenom. Trots att skildringen av relationen av Jacob och hans farfar är så kort beskriven så är det väldigt känslosamt och fint. Porträttet av Jacob är bäst. Hans funderingar som tonåring finner jag stundtals roande och andra gånger väldigt rörande. Här tycker jag Riggs är som bäst som författare.

Men slutet var lite av en besvikelse och när jag väl läst ur den var den kusliga stämningen jag haft genom hela läsningen helt borta men jag ångrar inte att jag läste den. Boken var oerhört bra och besynnerlig.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Översättare: Sanne Näsling
Förlag: raben & sjögren
Utgiven: 2012
Antal sidor: 384
ISBN: 9789129681352
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Värsta syrran

I den senaste boken av Kristina Murray Brodin möter vi Rita. Hon är för liten för att vara hemma själv och hennes storebror Jorma måste passa henne en stund medan mamma fixar något på jobbet. Jorma har dock redan bestämt med Ali att de ska dra till stan och han har inte alls någon lust att passa syrran.

Det är lugnt, säger Ali. Jag kan vänta. Småungar är fett coola.

Jorma tycker att Rita kan vänta framför TV:n så att hon inte stör men Ali håller inte med, han tar istället med sig Rita ut och börjar bygga kottdjur med henne. Sen har de business ihop resten av dagen.

Som vanligt har jag testat den här boken på delar av mina båda testpaneler. Den första består av femåringarna på jobbet och det var med lite spänd förväntan som jag introducerade ett delvis nytt ordförråd för dem. Föräldrar har ju som bekant inte alltid samma syn på vilka ord som är okej och vilka som inte är det. Det förekom några fniss här och var men det allra största skrattet kom när jag läste den raden där Ali säger till Jorma att Rita är smart och att hon kommer att bli professor. Det visade sig att barnen var övertygade om att en professor är en gammal gubbe med skägg och jag slet hårt för att förklara innebörden av titeln och dess dignitet för dem. Resten av dagen förekom några ”fett coolt” här och var men det blev ingen epidemi. Elin Okodughas illustrationer är fulla av liv och glädje och det blev till en lek under läsningen bland barnen på jobbet att se vad fåglarna gjorde på varje uppslag.

Testpanel nummer två bestod i det här fallet av min egen sexåring. Han ville höra den två gånger och när jag frågade vad han gillade med boken var svaret: Alla de där orden!

Vad tycker jag själv då? Jag tycker om hur vänskapen mellan Rita och Ali skildras, Jormas protester till trots. Språket flyter väldigt fint och jag ler igenkännande åt alla uttryck men saknar kanske lite para, len, chok och jalla för att känna mig helt hemma. Boken efterlämnar en skön känsla av en lyckad dag och det är nog det här som menas med feelgood-litteratur.

 

 

 

 

 

 

 

Värsta syrran
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Elin Okodugha
Förlag: Vombat förlag (2012)
ISBN: 9789186589233
Antal sidor: 28
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Havet (Legenden om Tann 6)

Legenden om Tann tar oss med till fantasilandet Unadan. Det här är den sjätte boken om dvärgen Tann (Tanarog) och jag kastas rätt in i en för mig obekant fantasyvärld eftersom jag inte läst någon av de tidigare böckerna. Egentligen är jag en sån person som vill läsa serier från bok ett, men ibland får man frångå sina principer. Barnboksprats Emma Lindström har tidigare skrivit om de fyra första delarna i serien: läs hennes recensioner av del 1 och 2, del 3 och del 4.

Jag gillar fantasy som genre, men har inte direkt läst något som riktar sig till så unga läsare. Som ofta i en bok där författaren skapat en fantasivärld finns en karta över världen att titta på innan man kommer till själva texten. Det finns också en innehållsförteckning och en prolog. Kapitlen är korta vilket gör att boken lämpar sig väl för ovana läsare eller för högläsning. Trots prologen känner jag att det hade varit trevligt att få följa Tann från första boken, och om barnen blir nyfikna tänker jag låna hem de fem första böckerna från biblioteket.

Jag gillar det jag läser; jag tycker om vänskapen mellan Tann och den stora eken Bladhus, jag tycker om att läsa om Tanns längtan efter skogsflickan Aina som han har lämnat bakom sig, och jag tycker att de båda vännernas lilla äventyr på väg mot havet är lite småspännande. I tidigare böcker har Tann tydligen träffat på ett monster som kallas Dräparen och ett yxgalet troll vid namn Ztark, dessa två dyker upp även i denna bok. Den roligaste karaktären i den här boken är dock en enorm maktgalen gran som blir så arg för att Tann och Bladhus finns i hans skog att han börjar jaga dem. Under resans gång kan Tann inte sluta tänka på Aina…varför tyckte inte hennes mamma om honom?

Aina, som man också får följa lite då och då i boken, befinner sig långt bort från Tann men har återförenats med sina föräldrar som tydligen har varit borta. Hon försöker berätta om sin saknad efter Tann och vill dela med sig av sina upplevelser som hon haft tillsammans med honom, men mamman vill först inte lyssna. Hon tinar dock upp efter ett tag, och börjar förstå att den trångsynta idén om att skogsfolk och dvärgar inte ska beblanda sig med varandra kanske måste ändras…

En fin liten fantasybok som innehåller spänning, vänskap, kärlek och en hög knasiga karaktärer. Jag kan tänka mig att läsa mer om Tann.

Läs författaren Niklas Krogs egna tankar om Havet här.

Havet
Serie: Legenden om Tann (del 6)
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 120
ISBN: 9789132161124
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jujja Wieslander på Bok- och biblioteksmässan

På Bokmässan i Göteborg besökte jag ett seminarium med Jujja Wieslander, den ena av författarna till böckerna om Mamma Mu och Kråkan. Hon berättade om vad som inspirerar henne (och numera avlidna maken Thomas Wieslander) i arbetet med Mamma Mu-böckerna och -sångerna.

Jujja Wieslander är aktuell med en samlingsvolym av Mamma Mu och Kråkan. Den innehåller tre bilderböcker, nio berättelser ur kapitelböcker, sånger, noter till sånger och dikter. Anledningen till att de jobbat med så många olika former är enligt Jujja för att barn uttrycker sig så. Sångerna och berättelserna hör tätt ihop och det märks framför allt på de gamla radioprogrammen om Mamma Mu som Thomas och Jujja spelat in.

Jujja berättade mer om hur viktig kroppen är för barn; de har mycket kroppsglädje. Barn sitter inte still utan de upptäcker världen genom sin kropp. Genom Mamma Mu-böckerna vill Jujja förmedla barns nyfikenhet till de vuxna. Livet är ett evigt upptäckande från det att barnet är nyfött till att det är 6-7 år. Jujja menar att barn är som kattungar som ska undersöka allt. Föräldrarna blir givetvis galna, men barnen måste få hålla på. Runt 6-7-årsåldern slutar vi att undersöka, men tänk om vi skulle fortsätta, då hade vi blivit nobelpristagare hela bunten menar hon.

Barn blir ofta påskyndade av sina föräldrar, men precis som att hunden måste få stanna och nosa så måste barnen få undersöka. Mamma Mu tar gestalten av det prövande, undersökande barnet medan Kråkan är den rigida föräldern. Mamma Mu gör som barn gör. Det är hela utgångspunkten för böckerna. Till en film blev Jujja tillfrågad om de inte kunde låta Mamma Mu få flyga, ”men det går inte, Mamma Mu kan inte flyga, hon är inte en fantasi”, poängterar Jujja.

Berättelserna har kommit till genom sång- och rörelselekar, Jujja och Thomas snappade upp vad barnen säger och sjunger. De lyssnade ständigt på barnen för att få nya uppslag till berättelser och sånger. Jujja berättade om ett tillfälle då de befann sig på en stökig flygplats och plötsligt fick höra en flicka sjunga ”Hästar har hus, hästar har hus, det heter stall.” En sådan enkel trudelutt kunde bli inspiration till en hel bok (även om inte just denna sång blev det).

Barn gestaltar det dem är med om och det gör de genom leken. Vi kan lyssna på vad som utspelar sig i leken och få reda på ett och annat om barnens vardag och världsbild. Jujja tycker att vi ska gödsla med material till leken, lyssna och inte störa. Vi måste inte vara med. Barnet får gärna stänga dörren så att det inte blir avbrutet.

Leken skapar språk. Läsa är en färdighet men det egna språket får barnet genom leken. Då blir barnet också mottaglig för andras berättelser i böcker. Jujja menar att hennes böcker är rum för lek.

Jujja Wieslander är född 12 juni 1944 i Stockholm. Hon har tillsammans med maken Tomas Wieslander (1940-1996) skapat ett stort antal bilderböcker, visor, radioprogram med mera och är senast aktuell med Stora boken om Mamma Mu. 

 

Tips om författarintervju i TV4s nyhetsmorgon

Författaren och illustratören Sarah Sheppard gästade för några dagar sedan TV4s nyhetsmorgon för att berätta om sina dinosaurieböcker och sitt stora intresse för dinosaurier. Hon har skrivit bland annat böckerna Hej Dino och Dino 123 och Dino ABC som recenserats här på Barnboksprat.

Sarah Sheppard avslöjar vilka som är hennes favoritdinosaurier och de får även närgånget besök i studion.

Se Sarah Sheppard i TV4s nyhetsmorgon.