Barnboksprat

Birger – det lilla Storsjöodjuret simmar vart han vill

Birger : det lilla Storsjöodjuret simmar vart han vill Visst har de allra flesta hört talas om att det ska finnas ett storsjöodjur i Storsjön i Jämtland? Enligt Wikipedia skapades det år 1894 till och med ett bolag som skulle fånga det! Storsjöodjuret har en egen sida på webben som du hittar genom att klicka här. Eller så kan du helt enkelt läsa bokserien om Birger för att lära känna ett riktig charmigt storsjöodjur och hans pappa!

Birger bor i Storsjön med sin pappa, och i början av den här boken (den fjärde i raden av Birgerböcker) står det att läsa att hans mamma och lillasyster bor i en sjö i ett land som heter Skottland. Bredvid Birgers läsfåtölj finns en bok som heter ”Loch Ness monster”, så du kan ju gissa vem Birgers mamma är.

Birger och hans pappa har en sådan där relation som man tänker sig att far och son har för det mesta. Pappan är noga med att tala om var Birger inte får simma någonstans med tanke på faror som kan finnas, men den äventyrlige och lite rebelliske Birger väljer att inte lyssna på sin pappa: ”Förbjudet och förbjudet. Man får väl simma vart man vill, tänker Birger”.

Ett ställe som han tycker verkar spännande är något som kallas sprickan. Jag skrattade när jag läste hur sprickan tillkommit; nämligen genom att Birgers pappa simmat och sms:at samtidigt och därför tjongat rakt in i berget så det blev en spricka i det! Typiskt pappor (och mammor med för den delen) att vara klistrad vid mobiltelefonen istället för att var närvarande. Hur som helst, Birger kan ju såklart inte låta bli att kika in genom den där sprickan, och rätt som det är sugs han in i hålet! Det här blir början på ett äventyr där Birger och hans kompis gula fisken träffar på en rad olika karaktärer och platser. Till slut inser Birger att han är vilse, men hur ska han hitta hem?

Jag blir totalcharmad av den här boken. Jag gillar illustrationerna som verkligen lyfter och förstärker berättelsen. Storyn är också bra; den beskriver på ett fint sätt hur barn ibland måste vara lite olydiga för att frigöra sig från sina föräldrar och växa i sig själva. Att vara modig, nyfiken och träffa nya vänner men också att kunna erkänna att man faktiskt bara längtar hem till pappa till slut.

 Pressbilder lånade från www.nestorville.se

Birger : det lilla Storsjöodjuret simmar vart han vill
Författare: Sara Strömberg
Illustratör: Anders Nilsson
Förlag: Nestorville
Antal sidor: 24
ISBN: 9789163717284
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ny barnbokspratare: Anna Theorell

Hej!

Anna Theorell Foto: Karin Kronvall Nu gör jag entré på Barnboksprat och det känns jättekul och spännande!

Jag hade visst så bråttom att komma igång och skriva om böcker att jag alldeles glömde bort att presentera mig… Men bättre sent än aldrig, och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, brukar man ju säga. :-)

Det är inte första gången jag skriver för webben, men jag brukar normalt inte vara så personlig som jag kommer att vara här. Till vardags arbetar jag som webbredaktör på bibliotek och skriver artiklar om det som händer på biblioteken och om litteratur såklart, ofta utifrån andras texter. Jag har också tidigare arbetat med webb inom vetenskapsområdet, för radio. Dessförinnan arbetade jag med tv, bland annat som produktionsledare.

Men vem är jag då? Så här skulle man kunna sammanfatta det. Jag är östgöte, lägenhetsmänniska, noggrann och fantasifull. Älskar färger, sms, att baka och att leta recept. Övriga stora intressen är språk och språkvetenskap, nya tekniska prylar, 50-, 60- och 70-talsinredning, att pyssla och att skriva. Två områden jag verkligen brinner för är genusvetenskap och naturvetenskap. Dessa två områden genomsyrar allt, tycker jag.

Jag föddes 1979 i Linköping och bor sedan början av 2000-talet mitt i Uppsala. Allra närmsta familjen består av man och två barn (födda 2009 och 2012).

Det var när jag arbetade med tv-barnprogram som mitt stora intresse för barnkultur väcktes. Jag tycker att det är så viktigt att det finns bra och genomtänkt kultur för barn. Och det gäller såväl tv, böcker, radio, tidningar, spel, webbplatser, utställningar som allt annat inom kulturens breda spektrum.

Vad gäller barnlitteratur så klappar mitt hjärta lite extra för småbarnsböcker och böcker för barn i förskoleåldern. Och självklart spelar mina intressen in när det kommer till favoritböcker. Jag gillar böcker med mycket färger, böcker som tar upp genusfrågor, bra faktaböcker och gärna böcker med knasiga figurer och böcker som leker med normer. Så troligtvis är det den typen av böcker som jag kommer att skriva om här, på Barnboksprat. Men jag är också nyfiken och gillar att ständigt vidga mina vyer så jag ska se till att det blir ännu mer mixat än så.

Jag lärde mig att läsa och skriva när jag var fem år. Då skrev jag punkter mellan ALLA ord. (”Annars ser man ju inte var orden slutar och börjar!!”) Sedan dess har jag alltid skrivit, och läst i perioder – jag är tyvärr väldigt kräsen vad gäller vuxenlitteratur och blir lätt uttråkad om det inte är riktigt bra redan från första sidan.

Det ska som sagt bli kul att skriva på Barnboksprat och jag ser också fram emot era kommentarer på det jag skriver. Kommunikation är a och o, tycker jag.

Vi ses där ute!

/Anna

Foto: Karin Kronvall

Månulvarna

Månulvarna är precis så fantastisk och magisk som en bilderbok ska vara! Vi möter en samling varelser vilka går under namnet månulvar, fastän de mer liknar katter än vargar. Vi får aldrig veta deras namn eller könstillhörighet men det vi får veta är att de älskar sådant som skiner och glänser. Det kan vara mynt, riddarrustningar eller eldflugor men mer än något annat älskar de månen. En natt bestämmer sig månulvarna för att försöka ta sig till månen men hur ska de göra?

Malin Ahlin är bara 22 år och förra året debuterade hon som barnboksillustratör men Månulvarna är hennes första helt egna bok. Och vilken bok sen! Det är sådana otroligt härliga illustrationer med charmiga månulvar, en härlig nattskog och små söta djur eller aningens malplacerade föremål insprängda både här och var. När jag läste den för femåringarna på jobbet så satt vi länge och pratade om varje sida, vad de trodde skulle hända och vad som fanns på bilderna. När sista sidan var utläst så spekulerade vi tillsammans i vad månulvarna nu skulle göra baserat på den situation de befann sig när historien tog slut. Den typen av slut i kombination med en behaglig text som var tacksam att gestalta gör Månulvarna till en riktig högläsningsfavorit.

Det här är en bok jag aldrig kommer att göra mig av med och jag längtar redan efter att läsa mer av Malin Ahlin!

Månulvarna

Författare & Illustratör: Malin Ahlin

Förlag: Leopard förlag (2013)

ISBN: 9789173434331

Antal sidor: 28

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Här vill inte hundar bo

Här vill inte hundar bo utspelar sig under den tid då barnen hade träskor, Palme höll tal för folket och sexåringar fortfarande gick på dagis. En av dem är Maria. Hon bor med sin mamma och lillasyster Emma i betonggettot. Maria önskar att hon var lite mer underbar och lite mindre tokig. Hon drömmer om att mamma och pappa inte ska skilja sig och att hon ska få en kompis men mest av allt vill hon ha en egen hund. En dag börjar Ofelia på dagis och Maria är inte längre ensam sexåring. Ofelia är precis så där prinsesslik som Maria önskar att hon själv skulle vara och Maria och Ofelia blir vänner – och ibland ovänner.

Det här är en charmig bok som fångar både små och stora ögonblick i en sexårings liv. Hur jobbigt det är när föräldrar ska skiljas och hur skönt det känns när man lär sig cykla. Hur fantastiskt det är att ha en bästa kompis och hur hemskt det är att vara osams. Lotta Geffenblads illustrationer fångar verkligen Marias karaktär och hunden Skoglund är gräsligare än man kan tänka sig. Samtidigt som jag gillar det jag läser så tar jag det inte riktigt till mig. Det händer så otroligt mycket i boken och varje kapitel täcker in en ny händelse. Föräldrarnas separation och Marias längtan efter en egen hund är den röda tråden hela vägen igenom men det sker så mycket att jag känner att jag knappt hinner smälta en händelse innan det är dags för nästa. Förlaget marknadsför den här boken som en högläsningsbok medan jag läste den i två sittningar. Det är fullt tänkbart att den kommer bättre till sin rätt om den inmundigas i små doser vilka kan avnjutas och bearbetas allt eftersom.

Här vill inte hundar bo

Författare: Anna Ehring

Illustratör: Lotta Geffenblad

Förlag: Bonnier Carlsen (2013)

ISBN: 9789163871511

Antal sidor: 207

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Genom dina ögon

ögon Det är en märklig historia Stephanie Meyer har skapat men hon är skicklig på att skriva om trovärdiga relationer oavsett om det handlar om människor eller andra väsen. Känslorna är starka och det är mycket underhållande. Meyer är skaparen till den populära bokserien om kärleken mellan Bella och vampyren Edward. Jag trodde inte hon hade skrivit några andra böcker så denna titel, utgiven 2009, var helt obekant för mig.

Genom dina ögon är skriven i jag-form och huvudkaraktären är en mask, eller larvliknande art från yttre rymden. Jorden har ockuperats av en ras som kontrollerar människornas sinnen. Denna silveraktiga mask, som är en själ som kallas Vandraren, har tilldelats Melanies kropp. Den har erfarenhet av att inta andra varelsers kroppar men människan är komplex. Den har inte förväntat sig detta motstånd som den unga kvinnan visar. Melanie kämpar emot.

Boken, som är på 606 maffiga sidor, kan kännas något rörig i början. Jag visste inte ens då jag skulle skriva recensionen om jag skulle skriva den eller hon men Vandraren är av kvinnligt kön. Melanies tankar finns närvarande, hon är fortfarande kvar i medvetandet och de två kan kommunicera med varandra. Melanies minnen av sin älskade Jared och sin lillebror blir snart så starka känslor för Vandraren att även hon påverkas. Snart börjar Vandraren, med hjälp av Melanies iver och påtryckning, att bege sig till ödemarker för att leta reda på en hemlig motståndsgrupp där Jared befinner sig. Enligt Vandraren är människorasen grym och våldsam. Välkomnandet blir inte heller hjärtligt. Människorna i motståndsgruppen, som befinner sig i stadiet att bara överleva, känner igen Melanie såklart men vet att hon nu styrs av en utomjording. Det syns på hennes ögon. Hur ska nu Vandraren kunna övertyga dem att hon inte vill något ont och att de tagit sig dit med hjälp av Melanie?

Låter det snurrigt? Visst uppstår vissa situationer där man kan börja undra över teorin – vad kom först, hönan eller ägget? Jag får inte ihop ibland hur dessa maskar från allra första början lyckats ta över världen. Men jag sväljer storyn och läser intensivt blad efter blad fastän jag inte egentligen är så speciellt förtjust i science fiction. Detta är en historia om kärlek men framförallt en kärlek till människorna på jorden. Det är stundtals lite larvigt, ursäkta uttrycket, och det är stundtals väldigt gripande.

Den 27 mars kan man se The Host på biograferna då boken har filmatiserats. Det ska bli intressant att se om bokens speciella scener går att framställa utan att det blir töntigt. Det vore väldigt synd i så fall eftersom Meyer har ett filosofiskt tänk kring mänskligheten och våra egenskaper som jag fann mycket fascinerande att läsa om. En bra och spännande bok som passar ungdomar som vuxna.

Genom dina ögon
Författare: Stephanie Meyer
Översättare: Carina Jansson
Förlag: Damm förlag
Utgiven: 2009
Antal sidor: 606
ISBN: 9789132157080 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris