Stressa ner TONÅRSBOKEN

stressa nerJag gillar verkligen böcker om personlig utveckling och det finns många där ute på marknaden. En del mindre bra, som väcker mer prestationsångest och stress än vad de menar, och andra som är riktigt bra. Författarna Mette Bohlin och Eva Robild har gjort en fin bok som vänder sig direkt till tonåringar.

Författarna tar på ett naturligt sätt upp saker som kan vara pinsamma eller svåra att prata om vid en viss ålder. Kanske även för vissa föräldrar för boken vänder sig likväl till vuxna människor som till den unga läsaren. Vi behöver alla bli uppdaterade om de hormoner som styr vårt humör och att vi alla har olika utvecklingsfaser som kan vara jobbiga i livet. Blir man medveten om det så förstår man sig själv mycket bättre men också andra.

Jag tycker hela boken är kärleksfullt gestaltad – såhär kan det vara och det är inte onormalt. Författarna förmedlar att alla känslor är tillåtna – man får känna sig deprimerad och arg. Det kan vara olustigt med att känna sin kropp förändras så snabbt under några år. De ger tips på hur man kan hantera dessa känslor så de inte blir destruktiva. Samtidigt ger det tröst och stöd, man känner sig peppad som läsare av att få vägledning om vad som kan fungera till att få mental och fysisk hälsa.

Många teman tas upp. Självkänsla – som är så oerhört viktigt för att våga stå upp för sig själv. Stressen i skolan, utseende, konflikter, mat, vikt, sömn, hygien, sex och mycket mera.

Vad som är fint också är att ungdomar medverkar i boken. Vi får ta del av dikter, tankar och jag slängs tillbaka till mitt eget tonårsliv där jag gick igenom både ljusa och mörka stunder. Tonåren är bland det bästa i en människas liv men kan också vara ett rent helvete. Man utvecklas så mycket under så kort tid och en hel massa saker sker som formar en till den man förmodligen är idag. Det gäller att vara rädd om sig och även ha en självdistans till att förstå att tonåren inte kommer att bestå för alltid. I boken finns ett citat från Mark Twain som jag fann roande;

När jag var 14 år var min far så okunnig att jag knappt kunde stå ut med att ha gubben i närheten, men när jag blivit 21 år var jag förbluffad över hur mycket han hade lärt sig på sju år.

Den här boken är inte tjock. Den har ett hanterligt format som jag gillade skarpt och uppdelningen med att varva fakta med lättsammare text gör den också lättläst. Författarna uppmanar skolor att köpa in boken och använda som faktaunderlag och bokdiskussion och det kan även jag rekommendera. Personlig utveckling och mental hälsa borde vara ett naturligt inslag och ämne i skolorna men jag tycker inte tonåringar ska behöva känna den här boken som ett slags skolämne. Den går lika väl att läsa hemma i lugn och ro. En fin bok att få inför sina tonårsår och passar både för pojkar som flickor.


Stressa ner TONÅRSBOKEN
Författare: Eva Roblind och Mette Bohlin
Förlag: Stressa ner
Utgiven: 2008
ISBN: 9789163331404 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bloggstafett om John Greens ’Förr eller senare exploderar jag’

Bonnier Carlsen har dragit igång en bloggstafett om Förr eller senare exploderar jag, den eminenta boken av John Green (omskriven på Barnboksprat först av mig och sedan av Veroniqa Sjöquist).

Först ut i stafetten är Läsa & Lyssna, som skriver om Van Houten.

Den 3 april går stafettpinnen till Barnboksprat.

Ninja Timmy

Ninja TimmyFörfattaren och illustratören Henrik Tamm är konceptdesigner och har varit med och skapat magiska världar till bland annat Narnia- och Shrek-filmerna. Nu har han även skrivit den första delen i en barnbokserie om några kompisar som bestämmer sig för att bli brottsbekämpande ninjor.

Timmy är en ganska osäker katt som är kompis med den stiliga tjejtjusarminken Simon och de två mattegenigrisarna Jasper och Kasper. De har byggt en apelsinskalarmaskin som de ska sälja till en frukthandlare. Men på väg ner till torget blir de överfallna av ett brottsligt gäng och bestulna på uppfinningen. De tycker att staden har blivit en otrygg plats och bestämmer sig för att börja patrullera staden. Till hjälp får de en rad uppfinningar av leksaksmakaren Alfred. De märker att många av barnen i staden inte längre kan skratta och inleder jakten på storskurken som fångar in barn och stjäl deras skratt.

Boken har helt fantastiska illustrationer.

IMG_7324

Genusmässigt är boken tyvärr mycket stereotypisk, precis som vilken Hollywoodfilm som helst (jag tycker att många svenska böcker brukar vara bättre än så här ur ett genusperspektiv). Först ett sjuttiotal sidor in i boken uppenbarar sig den första namngivna kvinnliga karaktären efter en lång rad manliga karaktärer och biroller. Hon är tuff och självständig och framstår som undantaget i en värld full av män (med något enstaka flickebarn som skymtar förbi).

Dessutom porträtteras hon om och om igen som vacker och huvudpersonen blir givetvis kär i henne och vill försöka imponera på henne. (Jag undrar som vanligt varför skaparen inte kan lägga till några helt vanliga kvinnliga karaktärer i historien? Som inte måste vara vackra och tuffa och bli ihop med hjälten?)

Det är en spännande och fantasifull historia, men språket brister. Det är mycket talspråk, troligen i ett försök att presentera en personlig berättarröst. Men jag har sett mycket bättre exempel på detta. Texten saknar flyt och jag måste ofta gå tillbaka och läsa om och funderar hela tiden kring alternativa sätt att uttrycka sig. Kanske är det tänkt att boken ska vara lättläst och tilldragande för de barn som normalt inte läser böcker, men det räcker inte med enkla ord och uttryck när meningsuppbyggnaden inte håller.

Bilderna är dock helt fantastiska. Det är en suggestiv värld som passar mycket bra till ett ninjagäng som stryker längs med gränder och uppe på taken. Henrik Tamm fick tydligen sin idé till boken när han besökte Kina och såg katter klättra omkring på hustaken. Och visst påminner miljön mycket om Kina. Världen innehåller förrutom människor och människoliknande djur på två ben, häftiga uppfinningar och en skvätt magi.

Jag gillar verkligen att grisarna Jasper och Kasper är mattegenier. Det är bra med sådana förebilder för barn.

Att ninjor och fantastiska bilder lockar är det inget tvivel om. Jag har redan fått kommentarer från andra barn om att de vill läsa boken och den blev till och med utpekad på bussen häromdagen av två barn i 11-12-årsåldern som tittade imponerat på den och viskade att de ville läsa den. Boken passar bra både som högläsningsbok för barn från 4-5-årsåldern och till att läsa själv en bit upp i åldrarna.

IMG_7322

Nämnde jag de fantastiska illustrationerna?

Jag och min 5,5-åriga dotter ser fram emot nästa del med förhoppning om fler kvinnliga karaktärer och ett utvecklat språk.

I Bonnier Carlsens blogg hittar du dessutom en intervju med Henrik Tamm.


Ninja Timmy och de stulna skratten 
Författare & Illustratör: Henrik Tamm
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 2013
Antal sidor: 205
ISBN: 9789163872075
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Små fötter och små händer

lillaf lillah

 

Kroppsdelar som händer och fötter, särskilt barnets egna, är centrala i den tidiga tillvaron – för att inte tala om allt man kan använda dem till!

 

 

Bägge böckerna inleds och avslutas med barnet, den vuxne och en säng, dagens början och slut. Den trygga relationen, liksom storleksförhållandet mellan stor och liten, inramar berättelsen om vad barnets fot respektive hand ’mer på egen hand’ har haft för sig under dagen. Som vuxen är det så lätt att med utgångspunkt i bilden i hela sin kropp känna ett barns små händer eller fötter i sina egna händer – och fascineras! Och jag kan minnas hur det kändes när jag lade mina små händer i min pappas stora, eller satte min fot i hans hand. Närhet. fot2

fot1Medvetenheten om de egna händerna och fötterna och om vad de tar sig för, förmedlat på det självklara och enkla sättet som Emma AdBåge gör, är en så fin idé. Figurernas kroppsproportioner är lite märkliga men det är just genom dem som kroppspråk och ansiktsuttryck blir så framträdande: miner av undrande, lycka, iver, koncentration, list och bus i de stora barnansiktena, och smidigheten och precisionen i de smala armarna och benen.

Fötterna och händerna är så små så att de knappt syns och är ändå så framträdande i berättelsens text och teckning: ”Lilla foten! Har den gjort i dag?” – intensiteten i rörelseillustrationen till texten: ”Klampat stamp” och ”Smugit tyst” är magnifika i sin litenhet. I Lilla handen sitter barnet med benen vikta under sig och tittar undrande på sina framsträckta händer till texten: ”Lilla handen! Har den gjort i dag?” och så insikterna om handlingar och rörelser som handen har utfört under dagen – som ”Vevat gröten” och ”Vinkat mamma”. Uttrycken och valet av handlingar känns så träffande och berör, precis som att ha en barnhand i sin eller att som barn få sätta sin fot i sin pappas stora hand.hand1

Titlar: Lilla handen och Lilla foten
Text och bild: Emma AdBåge (2013)
Förlag: Rabén & Sjögren  (2013)
Antal sidor: 18
ISBN 978-91-29-68638-8 resp. 978-91-29-68639-5
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Odla med Tuva

odla med tuvaInnan ni tar del av min obetalda personliga recension, så vill jag varna känsliga läsare för att den kommer att innehålla en tämligen odelat positiv reaktion. Det beror helt enkelt på att den här boken är… bra.

Jag kan förtälja att redan bokomslaget anger känslan som jag hade boken igenom. På bilden ser vi Tuva, en odlingsglad unge omgiven av härlig grönska. Vi ser även Bullen och Semlan, två grönsakstokiga små krabater. Där har vi gänget vi ska få följa och som i text och bild hjälper i alla fall mig att komma till skott.

Detta att finna instruktioner på saker som jag länge tänkt göra med barnen är så matnyttigt. En avslappnad enkelhet genomsyrar helheten och det blir ofta en lättsam kombination text/bild. Mmm, mycket tilltalande och det mesta kan barnen göra helt själva. Gott så, för det behöver inte vara så svårt och så omständligt att komma igång med att få en mer grön tillvaro.

På morgonen, dagen efter att jag hade läst boken, möttes jag av isande snöyra och genast kom tanken upp i mig att Persefone omgående måste komma upp från Dödsriket, så att hennes moder Demeter blir lycklig och sköter om växterna. Ja, så att våren äntligen kan få fäste på riktigt. Några rader in i boken står nämligen att läsa om hur våra årstider kom till, allt efter den grekiska gudasagan om gudinnan Demeter, och så som Tuva vill tänka sig att det är. Instucket i texten om odling, dyker små fantasibejakande faktaberättelser upp, som t.ex. arkeologiska fynd om Ismannen och Hallonflickan, Bergianska trädgården och att Linné namngav bl.a. växter med latinska namn och så lite om den fantastiska Allemansrätten. De riktigt konkreta göra själv-grejerna handlar t.ex. om: Vad som går att grodda/odla från skafferiet. Gör ett minilandskap med sticklingar och dinosaurier. Hur en midsommarkrans enkelt blir bunden. Vik rosor av höstlöv. Fixa egen fågelmat till vintern. Blir inte denna variation i textinformation rörig? Nej, tycker jag inte. Snarare håller den mitt intresse vid liv då det inte bara snöar in på ren odlingsfakta.

Språket är enkelt och hela tiden med ett personligt tilltal, då det är Tuva som berättar. Det är med andra ord inga långa eller omständliga texter och det är positivt så till vida att det blir enkelt för ett yngre barn att orka ta in informationen och få lust att göra något konkret. Och det är väl en av de finaste sakerna med en bok, att den kan ge inspiration till eget skapande så att det inte bara stannar i drömmarna. OdlatipsFakta och saga blandas på ett underhållande vis och därmed blir denna lilla bok helt i min smak. Det finns något avslappnat galet i utformningen, lite det där ”allt är möjligt”- känslan. Barnet som tar det till sig kan bli sin egen kreatör och kanske våga ta för sig av det som växer/borde växa i hemmet.

Och så bilderna skapade av Lisa Moroni. De återger det naturen ger, men är samtidigt lite magiskt naiva. Författaren Sofi Hjort är museipedagog och leder naturvandringar för barn och har kommit ut med En himla historia, som recenserats här på Barnboksprat. I Odla med Tuva förmedlar hon och illustratören att odla är roligt och inte alls så svårt, utan något som kan utföras alla dagar och årstider.

PlocktipsSlutet är lite öppet och ger en känsla av att vi ses igen och det ger mig en förhoppning på att fler böcker kommer. Som osökt jämförelse tänker jag på de fina böckerna om Linnea och Maja av Lena Anderson, då de har samma gröna tema, men skiljer sig åt med t.ex. olika personliga tilltal. Tänker även på min lilla favoritbäver i Castor odlar av Lars Klinting. Den där tydliga enkelheten och så magin som uppstår i fröet som förvandlas. Jag tror att det finns en god chans för boken om Tuva att bli uppskattad likt dessa verk. Hur som helst är det alltid roligt när någon vågar sig på ett försök i den gröna genren för barn. Odla med Tuva är lite mer av en busig och lättläst bok och något att låta både små och stora få ta del av. Marsvinen, som är med boken igenom, uppskattar verkligen Tuvas gröna försök och jag tror dessa två kan tilltala de minsta och det är väl så det blir som bäst: så ett frö hos barnen när de är riktigt små.


Odla med Tuva
Författare: Sofi Hjort
Illustratör: Lisa Moroni
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 45
ISBN: 9789129687200
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris