Författaren och illustratören Henrik Tamm är konceptdesigner och har varit med och skapat magiska världar till bland annat Narnia- och Shrek-filmerna. Nu har han även skrivit den första delen i en barnbokserie om några kompisar som bestämmer sig för att bli brottsbekämpande ninjor.
Timmy är en ganska osäker katt som är kompis med den stiliga tjejtjusarminken Simon och de två mattegenigrisarna Jasper och Kasper. De har byggt en apelsinskalarmaskin som de ska sälja till en frukthandlare. Men på väg ner till torget blir de överfallna av ett brottsligt gäng och bestulna på uppfinningen. De tycker att staden har blivit en otrygg plats och bestämmer sig för att börja patrullera staden. Till hjälp får de en rad uppfinningar av leksaksmakaren Alfred. De märker att många av barnen i staden inte längre kan skratta och inleder jakten på storskurken som fångar in barn och stjäl deras skratt.
Boken har helt fantastiska illustrationer.
Genusmässigt är boken tyvärr mycket stereotypisk, precis som vilken Hollywoodfilm som helst (jag tycker att många svenska böcker brukar vara bättre än så här ur ett genusperspektiv). Först ett sjuttiotal sidor in i boken uppenbarar sig den första namngivna kvinnliga karaktären efter en lång rad manliga karaktärer och biroller. Hon är tuff och självständig och framstår som undantaget i en värld full av män (med något enstaka flickebarn som skymtar förbi).
Dessutom porträtteras hon om och om igen som vacker och huvudpersonen blir givetvis kär i henne och vill försöka imponera på henne. (Jag undrar som vanligt varför skaparen inte kan lägga till några helt vanliga kvinnliga karaktärer i historien? Som inte måste vara vackra och tuffa och bli ihop med hjälten?)
Det är en spännande och fantasifull historia, men språket brister. Det är mycket talspråk, troligen i ett försök att presentera en personlig berättarröst. Men jag har sett mycket bättre exempel på detta. Texten saknar flyt och jag måste ofta gå tillbaka och läsa om och funderar hela tiden kring alternativa sätt att uttrycka sig. Kanske är det tänkt att boken ska vara lättläst och tilldragande för de barn som normalt inte läser böcker, men det räcker inte med enkla ord och uttryck när meningsuppbyggnaden inte håller.
Bilderna är dock helt fantastiska. Det är en suggestiv värld som passar mycket bra till ett ninjagäng som stryker längs med gränder och uppe på taken. Henrik Tamm fick tydligen sin idé till boken när han besökte Kina och såg katter klättra omkring på hustaken. Och visst påminner miljön mycket om Kina. Världen innehåller förrutom människor och människoliknande djur på två ben, häftiga uppfinningar och en skvätt magi.
Jag gillar verkligen att grisarna Jasper och Kasper är mattegenier. Det är bra med sådana förebilder för barn.
Att ninjor och fantastiska bilder lockar är det inget tvivel om. Jag har redan fått kommentarer från andra barn om att de vill läsa boken och den blev till och med utpekad på bussen häromdagen av två barn i 11-12-årsåldern som tittade imponerat på den och viskade att de ville läsa den. Boken passar bra både som högläsningsbok för barn från 4-5-årsåldern och till att läsa själv en bit upp i åldrarna.
Nämnde jag de fantastiska illustrationerna?
Jag och min 5,5-åriga dotter ser fram emot nästa del med förhoppning om fler kvinnliga karaktärer och ett utvecklat språk.
I Bonnier Carlsens blogg hittar du dessutom en intervju med Henrik Tamm.
Ninja Timmy och de stulna skratten
Författare & Illustratör: Henrik Tamm
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 2013
Antal sidor: 205
ISBN: 9789163872075
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Läste just klart den för sexårige sonen. Fantastiskt fina idéer men genomförandet haltade. Precis som du skriver är könsbalansen helt skev och den kvinnliga karaktären är otroligt stereotyp – en riktig ”Minority Feisty”.
Men vi ser fram emot uppföljaren, mycket potential här!