Barnboksprat

Bloggstafett om John Greens ’Förr eller senare exploderar jag’: Vad låter du definiera dig?

Detta inlägg är med i Bonnier Carlsens bloggstafett om Förr eller senare exploderar jag (The fault in our stars) av John Green. Boken är redan omskriven här på Barnboksprat, först av mig och sedan av Veroniqa Sjöquist.

Det var ett år sedan jag läste The Fault In Our Stars (den som senare kom på svenska som Förr eller senare exploderar jag), men den lever ändå kvar i mina tankar. Inte minst när jag påminns om några av de många tänkvärdheter boken innehåller. Nu senast läste jag Boktjuvens recension, där hon bland annat bjöd på följande smakprov:

Augustus vill veta mer om Hazel och hon svarar.
”- Jag har redan berättat om mig själv. Jag fick diagnosen när…
– Nej inte om cancern. Om dig. Intressen, hobbier, skumma fetisher och sådant där.
– Hm, sa jag.
– Säg inte att du är en sådan som blir din sjukdom… Det är nedslående… För all del, cancern är i tillväxtbranschen. I ta-över-folk-branschen. Men du har väl ändå inte låtit den lyckas i förtid?”

Det är inte svårt att förstå hur en sådan sak som att vara döende i cancer blir dominerande i ens liv. Men om vi nu för ett ögonblick glömmer bort vad citatet handlar om (det blir så allvarligt annars) och låter det mynna ut i en fråga: Vad låter du definiera dig?

En gång på en studentpub i Linköping satt jag med ett gäng där jag kände alla utom en. Hon frågade mig: ”Och vem är du då?” Jag svarade någonting i stil med: ”Jag är Helena, jag pluggar IT-programmet och jag är tillsammans med Jonas.” (Hon kände Jonas och han var där.) Hon svarade att hon gillade att jag sa sakerna i den ordningen. För att så många säger vilka de är utifrån någon annans perspektiv. Men hur mycket säger det egentligen om mig att jag är Jonas flickvän (numera fru)?

I många sammanhang presenterar jag mig så. På släktträffar med min mans släkt är jag såklart min mans fru. För förskolepersonalen och de andra barnens föräldrar är jag Avas mamma. I många av de sammanhangen kanske folk inte heller vill eller behöver veta så mycket mer. Men vid tillfällen där det passar, varför inte slänga in lite mer info? ”Jag är en te-älskande boknörd som jobbar som systemutvecklare och jag är här i egenskap av fru till Jonas.” Eller vad som helst. Klart mer minnesvärt och konversationsöppnande, eller vad tror ni?

I vissa perioder känner jag att jag får kämpa mer med det där än vanligt. Jag har en känsla av att om du träffade mig just nu, skulle jag mest prata om mina barn. Förmodligen på en alldeles för detaljerad nivå, som inte intresserar dig. Som föräldraledig med lillplutt och med en stortjej som ska lämnas och hämtas på förskolan finns det liksom inte plats för så mycket mer i livet. Så ibland får jag nästan påminna mig själv om det där andra också. Låta det bli ett mantra. Jag är en te-älskande boknörd. Egentligen.

En av alla de saker som är så bra med Förr eller senare exploderar jag är alltså alla klockrena citat. Ibland bara för att de är så himla snygga, ibland för att man kan få sig en tankeställare. Och det är uppenbarligen fler än jag som gillar att plocka citat ur den (och John Greens andra böcker). Se här, till exempel:

» En hel blogg med citat från ’The fault in our stars’

Igår bloggade Jonna Lindberg och nu går stafettpinnen vidare till Bokugglan. Håll utkik där!

Tell the wolves I’m home

tellwolves tellwolves2

När läsandet går lite trögare än vanligt behövs en riktigt bra bok för att blåsa liv i läslusten igen. Hur hittar man då en sådan? För mig känns det som ett säkert kort att välja en bok som lovordats av Johanna Lindbäck på Bokhora och Lisa Bjärbo på Onekligen. Tvärsäkert, faktiskt.

Det här är boken om June och om hennes älskade morbror Finn som just dött i den där nya, läskiga sjukdomen AIDS. June är förkrossad, systern Greta verkar inte bry sig så mycket och mest är hon elak som vanligt. Och i vanlig ordning vet alla mycket mer än June. De känner till exempel till Toby, han som smittade Finn med sjukdomen. När Toby tar kontakt med June är det hon som för en gångs skull håller på hemligheter. För vad skulle resten av familjen säga om de visste att hon träffade Finns… mördare? Det blir ett sätt att klamra sig fast vid minnet av Finn och leta pusselbitar som kan visa henne vem han var, egentligen. Det är så mycket hon inte vet, trots att hon stod honom så nära, så många hemligheter…

Den här boken är så fin och den handlar om så mycket! Sjukdom och död, kärlek och saknad, syskon som glider isär, ungdomar på väg in i vuxenlivet, lögner och hemligheter… Och jag älskar det! Någon gång ibland blir det lite sådär… amerikanskt svulstigt (t.ex. överdrivet insiktsfulla konstaterandet att de i det ögonblicket lämnade barndomen bakom sig och så där), men för det mesta är jag 100% såld.

Tack för tipset, Johanna och Lisa.

Tell the wolves I’m home
Kommer i svensk version i höst, utges av X Publishing
Författare: Carol Rifka Brunt

Vänd dig inte om

Skulle du göra vad som helst för att få vara med i ett gäng? När gängledaren säger att om man inte är med är man mot…och stå utanför gänget det vill man verkligen inte för då kan man råka väldigt illa ut.

Filip heter killen som i början av boken står och håller i en pistol, en pistol som visar att han nästan tillhör gänget nu. Själva ”inträdesprovet” är kvar, och det involverar vapnet. Han ska råna en mack på dagskassan.

När Filip är på väg mot macken försöker han tänka på annat, på trevligare saker än att han har en pistol i fickan. Tankarna vandrar och han minns sin första flickvän…hon som luktade vanilj och sommar.

Enligt planerna skulle macken vara bemannad av en ensam kille vid den här tiden, men det är ingen kille som jobbar utan en tjej. Filip blir väldigt osäker och saker och ting börjar gå fel…nu måste han bestämma sig – vad är rätt och vad är fel?

Det här är ännu en i raden av Nypon förlags korta och mycket lättlästa berättelser för ungdomar med tänkvärt innehåll som får läsaren att reflektera. Inget riktig slut finns så det finns utrymme för bra diskussioner om vad man tror händer Filip och vilka val han gör. På Nypons hemsida finns lärar- och elevmaterial till boken.

Vänd dig inte om
Författare: Ewa Christina Johansson
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 20
ISBN: 9789187221361
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Under tiden

På förlagets sida kan man läsa författarens egna ord om boken Under tiden:

Det känns som om det här är bland det bästa jag skrivit. Det är en riktig bladvändare. På gränsen mellan mardröm och verklighet, mellan medeltiden och framtiden. Under tiden, kort sagt.

Bokens handling innehåller två parallella historier som så småningom vävs samman. Det är den fortsatta berättelsen om ungdomarna Judit, David, Dinah och Gabriel från boken Den gröna cirkeln som befinner sig i framtiden, och den nya bekantskapen med pojken Li Li som lever på medeltiden.

När den här berättelsen tar sin börjar befinner sig Judit, David, Dinah, Gabriel och de två barnen Plister och Tiss sig i en hydda någonstans. Där har de levt en tid, och nu föds ett nytt liv; Judit och David blir föräldrar till en flicka som så småningom får namnet Vind. Gruppen bestämmer sig för att det är dags att hitta en ny plats att bosätta sig på, och ger sig ut på havet. De seglar och kommer efter en tid till en ögrupp som de döper till Cirkelöarna. De bestämmer sig för att stanna och utforska öarna för att se om det går att leva där. Jag har lite svårt för att komma framåt i boken för det finns en krypande obehagskänsla i mig. Jag vet ju hur mycket otäckt ungdomarna var med om i boken Den gröna cirkeln, så jag väntar hela tiden på att underliga saker ska hända.

Även i den här boken återkommer något av det som var bland det kusligaste i Den gröna cirkeln. I min recension av den boken skrev jag ”Vid en första anblick verkar det som gården är helt övergiven, inte ett tecken på liv finns där. Men… när man tittar in i köket sitter där en hel familj; mamma, pappa, två barn, en hund och en katt. Det läskiga är att de är döda, men de sitter där runt köksbordet och håller varandras händer. Deras ögon är öppna men helt svarta och olivformade…” I Under tiden finns ett sjunket skepp utanför Cirkelöarna, ett skepp som ser ut att ha förlist alldeles nyss…och en dag när ungdomarna dyker ner till skeppet upptäcker de att besättningen sitter där i båten runt ett bord. Döda, naturligtvis, men likväl ser de levande ut fast med svarta och olivformade ögon…riktig läskigt!

Boken är uppbyggd så att kapitlen som handlar om Judit och hennes vänner är numrerade med vanliga siffror medan pojken Li Lis kapitel har romerska siffror. Här och där finns en berättarröst som blir som en tredje närvaro i boken (om man räknar med Judit som en och Li Li en annan). Dennes ord är skrivna i kursiv stil för att skilja dem från de andra kapitlen i boken. Berättarrösten talar direkt till dig som läsare vilket känns som ett lite ovanligt och intressant berättargrepp, det liksom ger historian ännu en dimension. Tid spelar roll i den här boken, för det är som är underligt har med tiden att göra. Li Li hittar till exempel en flaskpost som Vind skickar iväg, men den hittar han alldeles i början av boken, just när Vind har kommit till världen. Och de befinner sig ju inte ens i samma tid…Berättarrösten beskriver det så här:

Det finns en föreställning om att tiden bara får i en riktning, bara framåt. […] Men ingenting kan vara mer fel. Tiden bryr sig inte alls om riktningar. allting finns alltid. Djuren har känt till det i alla tider. […] Men enstaka människor kan faktiskt ana gliporna och skymta de tillfälliga, sekundkorta öppningarna. […].

En spännande och kuslig bok, en berättelse som får en att fundera en hel del över det här med tid…Läs med fördel Den gröna cirkeln och fortsätt sen genast med Under tiden så får du en annorlunda och spännande läsupplevelse.

Bokvideo:

Jag recenserade Den gröna cirkeln tidigare, den recensionen kan du läsa här.

Under tiden
Författare: Stefan Casta
Serie: Legenden om den gröna cirkeln (del 2)
Förlag: Bokförlaget Opal
Läs ett smakprov: klicka här
Antal sidor: 366
ISBN: 9789172995673
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Stressa ner TONÅRSBOKEN

stressa ner Jag gillar verkligen böcker om personlig utveckling och det finns många där ute på marknaden. En del mindre bra, som väcker mer prestationsångest och stress än vad de menar, och andra som är riktigt bra. Författarna Mette Bohlin och Eva Robild har gjort en fin bok som vänder sig direkt till tonåringar.

Författarna tar på ett naturligt sätt upp saker som kan vara pinsamma eller svåra att prata om vid en viss ålder. Kanske även för vissa föräldrar för boken vänder sig likväl till vuxna människor som till den unga läsaren. Vi behöver alla bli uppdaterade om de hormoner som styr vårt humör och att vi alla har olika utvecklingsfaser som kan vara jobbiga i livet. Blir man medveten om det så förstår man sig själv mycket bättre men också andra.

Jag tycker hela boken är kärleksfullt gestaltad – såhär kan det vara och det är inte onormalt. Författarna förmedlar att alla känslor är tillåtna – man får känna sig deprimerad och arg. Det kan vara olustigt med att känna sin kropp förändras så snabbt under några år. De ger tips på hur man kan hantera dessa känslor så de inte blir destruktiva. Samtidigt ger det tröst och stöd, man känner sig peppad som läsare av att få vägledning om vad som kan fungera till att få mental och fysisk hälsa.

Många teman tas upp. Självkänsla – som är så oerhört viktigt för att våga stå upp för sig själv. Stressen i skolan, utseende, konflikter, mat, vikt, sömn, hygien, sex och mycket mera.

Vad som är fint också är att ungdomar medverkar i boken. Vi får ta del av dikter, tankar och jag slängs tillbaka till mitt eget tonårsliv där jag gick igenom både ljusa och mörka stunder. Tonåren är bland det bästa i en människas liv men kan också vara ett rent helvete. Man utvecklas så mycket under så kort tid och en hel massa saker sker som formar en till den man förmodligen är idag. Det gäller att vara rädd om sig och även ha en självdistans till att förstå att tonåren inte kommer att bestå för alltid. I boken finns ett citat från Mark Twain som jag fann roande;

När jag var 14 år var min far så okunnig att jag knappt kunde stå ut med att ha gubben i närheten, men när jag blivit 21 år var jag förbluffad över hur mycket han hade lärt sig på sju år.

Den här boken är inte tjock. Den har ett hanterligt format som jag gillade skarpt och uppdelningen med att varva fakta med lättsammare text gör den också lättläst. Författarna uppmanar skolor att köpa in boken och använda som faktaunderlag och bokdiskussion och det kan även jag rekommendera. Personlig utveckling och mental hälsa borde vara ett naturligt inslag och ämne i skolorna men jag tycker inte tonåringar ska behöva känna den här boken som ett slags skolämne. Den går lika väl att läsa hemma i lugn och ro. En fin bok att få inför sina tonårsår och passar både för pojkar som flickor.

Stressa ner TONÅRSBOKEN
Författare: Eva Roblind och Mette Bohlin
Förlag: Stressa ner
Utgiven: 2008
ISBN: 9789163331404 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris